Folkmängderna.
I Lappfjärds församling hade det under det senaste året fötts 181 barn och 99 personer hade dött. Till församlingen flyttade 140 personer medan endast 72 hade flyttat bort och allt detta ledde till att i församlingen fanns det vid årsskiftet 6 392 personer, en ökning med 150. 40 par hade ingått äktenskap.
I Kristinestads stadsförsamling hade det fötts 67 barn, av dessa var 7 ”af oäkta börd”. Döden har skördat 79 personer och av de avlidna var 2 män och 4 kvinnor äldre än 80 år. Den ”äldsta som skattat åt förgängelsen var en man på 95 år 2 mån. och 20 dagar”. Till församlingen har inflyttat 93 personer och 81 hade flyttat bort. 19 äktenskap har ingåtts medan 22 hade upplösts, samtliga via dödsfall. Stadens hela folkmängd var vid årsskiftet 2 779 personer.
Vid mantalsskrivningen presenterades helt andra siffor om befolkningen i Kristinestad. I staden skulle det bo 974 män och 1 339 kvinnor, tillsammans 2 313 personer, varav 1 306 personer, inberäknat hustrur och barn, försörja sig självständigt. 235 personer innehar lagstadgad tjänst hos andra och 772 personer tillhörde den så kallade lösa befolkningen. Av stadens befolkning skall 472 män och 734 kvinnor betala mantalspenningar.
I Kristinestads landsförsamling, alltså Tjöck föddes det 30 barn, några av dem var oäkta. 40 personer hade avlidit och 13 par hade gift sig. Folkmängden har minskat med 4 personer till 1 433.
Kristinestads Tidning skrev 4.1.1899 att en poststation av första klass nu skall inrättas i Dagsmark by och får således all slags post framdeles här emottas och expedieras. Till föreståndare för poststationen är folkskolläraren J. J. Wadström antagen.
Kristinestads Tidning 18.1.1899:
Trots att den urtima lantdagen är bestämd att hållas i januari detta år, så skall det hållas normala uppbåd till den finska militären på rådhuset i Kristinestad. Den extra, urtima lantdagen har ju bara ett ärende, att den finska militären skall sammanslås med den ryska. Den 18 januari avreste stadens representant Alfred Carlström till den urtima lantdagen. Den nyutnämnda tullförvaltaren August von Willebrandt följde med, för han skall representera ätten Willebrandt inom ridderskapet och adeln.
Till den första uppbådskretsen i Vasa län hör Lappfjärd, Närpes, Kaskö, Korsnäs, Bötom, Övermark, Sideby, Storå och Kristinestad. Alla dessa kommuner har uppbåd på olika dagar. Alla värnpliktiga är skyldiga att infinna sig vid uppbådet och den som är ”förfallolöst utebliven” kommer att straffas.
Kristinestads Tidning 28.1.1899:
Vid sågarna i Dagsmark där verksamheten i fjol var mycket livlig, är rörelsen nu mycket inskränkt på grund av de låga trävarupriserna i utlandet. Sågägarna avverkar under denna vinter de skogsskiften som de hade köpt in senaste vinter.
Distriktsstämma har hållits i Dagsmark folkskoldistrikt senaste vecka för att avge en förklaring åt guvernören, på grund av ett besvär som några personer hade gjort på grund av beslutet att anställa en biträdande lärarinna från inkommande höst. Besvären skulle motsägas på det bestämdaste och stämman utsåg bönderna Henrik Klemets och Josef Korsbäck för att på distriktets vägnar avge denna förklaring. till sin hjälp fick de anlita nämndeman Båsk och kaplanen Hannelius.
Den 15 februari 1899 skrev kesar Nikolaj II ett manifest, som överraskade det finländska folket. Där bestämde kejsaren att alla lagar som stiftas i Finland och som också berör moderlandet Ryssland, skall fattas endast av kejsaren och det ryska riksrådet. Den finska lantdagen hade härefter endast en rådgivande roll i beslutsfattandet. Vill du läsa själva manifestet, så kan du klicka HÄR. Det här manifestet skulle kungöras i alla kyrkor i Finland och för första gången i historien så måste prästerna ge ett skriftligt intyg åt länets guvernör att detta också har gjorts.
Det var efter detta februarimanifest som censuren av tidningarna började. Generalguvernören bestämde att tidningarna i Finland inte fick skriva någonting negativt om honom eller om kejsaren i Ryssland. Det var tillåtet att skriva om februarimanifestet men det fick endast ske i positiva ordalag. ”Negativ kritik av manifestet kunde leda till att det finska folket fick fel uppfattningen om det och inte förstod dess goda sidor”, hette det i motiveringen till censuren. Pressombudsmännen som sedan länge hade haft som uppgift att granska tidningarnas innehåll, fick nu helt plötsligt en ny och viktig roll. Pressombudsmannen hade makt att styra innehållet i tidningarna och i flera fall ser man att han hade påverkat innehållet. Om en tidning på någon ort skrev något opassande, så kunde tidningen dras in, antingen för en vissa tid eller för alltid. De första tidningarna i Finland som råkade ut för detta var Nya Pressen och Aftonposten som i april 1899 drogs för någon månad. Också i Kristinestad fanns det en pressombudsman, som var underställd pressöverstyrelsen i Helsingfors.
Kristinestads Handelsförening förde hela tiden bok över importen och exporten över stadens hamn och noggranna uppgifter om mängder och priser publicerades årligen. I Kristinestads Tidning den 25.2.1899 finns siffrorna för 1898 och den överlägset största importvaran både i mängd och i pengar var rågmjöl. 1,1 miljoner kg rågmjöl importerades för 16 penni per kg, och vetemjöl 376 000 för 33 penni per kg. Havre däremot exporterades hela 1,7 miljoner kg för 14 penni per kg.
Andra stora importprodukter var saltad fisk 216 000 kg, järn och stål 232 000 kg, kaffe 129 000 kg, petroleum 302 000 kg, socker 103 000 kg, tobak 18 000 kg och ärter 21 000 kg. Klockor importerades 240 st., velocipeder 246 st., sytråd 2 000 kg, speglar 309 st., 41 skopar, paraplyer 132 och 21 barnvagnar.
Värdet på den totala importen var 1,5 miljoner mark. Exporten inbringade 1,8 miljoner och den största delen bestod av trävaror, totalt 1,3 miljoner mark. Havren var den näststörsta produkter och på tredje plats kom smöret för 111 000 mark. Tjäran var fortfarande en stor exportprodukt, liksom kåda och näver. Kräftkött exporterades 1 421 kg för ett kilopris om 1,50 mark.
Den mesta exporten förmedlades av Alfred Carlström, Bruno Wendelin, E. Alf Tötterman och L. W. Wendelin.
163 fartyg hade besökt hamnen i Kristinestad år 1898. Av dem var 120 finska fartyg och resten kom från Sverige, Norge, Danmark, Tyskland, England, Spanien, Holland och ett (yksi) fartyg hade varit ryskt. Förutom den statliga tullen erhöll staden 24 600 mark i vågavgift, tolagskatt, hamnavgift och mudderavgift.
Kristinestads Tidning 4.3.1899:
På kommunalstämman i början på mars 1899 i Lappfjärd behandlades flera ärenden. Bland annat beslöts det att enligt jaktlagen utbetala premie för dödade djur. För berguv och örn betalades 5 mk, för duvhök 3 mk, havstrut 2 mk och för varje korp eller kråka 50 penni. För en kråkunge skulle det betalas 10 penni.
I samma tidning fanns också ett inslag från Dagsmark. Lantbruksstyrelsens stipendiat, fröken Höijer anlände för någon tid sedan till Dagsmark, för att undervisa hugade allmogepersoner i mejerihantering. Kurserna skulle försiggå på bonden Viktor Lillkulls hemman.
Dagsmarkborna visade emellertid ett ovanligt ringa intresse för den beaktansvärda saken. Enligt ett meddelande, tyckte de att arbetet ”var för slaskigt” för deras fina händer. Endast fem deltagande hade för övrigt anmält sig till kurserna och de tröttnade inom kort.
Fröken Höijer försökte sedan intressera Lappfjärdsborna men med lika dåligt resultat. Under sådana förhållanden var det naturligtvis omöjligt att denna fröken att fortsätta sin verksamhet, varför hon har avrest från orten.
Kristinestads Tidning 11.3.1899:
Onsdagen 7 mars 1899 kl. 9 e. m. alarmerades vår lugna stad av brandsignaler. Eld hade nämligen utbrutit på mälterivinden i Turha bryggeri på ”östra sidan”, tillhörigt bryggmästare Henrik Båge. Med stor hastighet spred sig elden genom hela bryggeribyggnaden, som inom några ögonblick stod i ljusan låga. De personer som omedelbart hastade till brandstället, stod vanmäktiga gentemot eldens raseri och måste så gott som overksamma invänta allmänna och frivilliga brandkårerna, vilka även anlände något efter kl. 9.
Emellertid hade elden antagligen ännu kunnat dämpas, om bara brandkårerna genast från början varit i tillfälle att vidta ett kraftigt släckningsarbete. Sprutornas i ordning ställande tog likväl en dryg tid i anspråk, i synnerhet var detta förhållandet med F. B. K:s spruta. Den var, olämpligt nog i brist på bättre förvaringsställe inrymd i ett kallt magasin och till följd av detta hade sina ventiler tillfrusna. Dessutom fungerade en av de största sprutorna inte, varför den under hela branden var oanvändbar.
— Men även stor vattenbrist var i början rådande. Vattensläparna var nämligen inskränkta till två närbelägna brunnar, eftersom någon brandvak inte fanns att tillgå på isen nedanom bryggeriet. Slutligen fick man likväl några man nedkommenderade — efter vissa betänkligheter från dessas sida — för att upphugga en sådan.
Sedan emellertid sugslang nedsatts i bryggeriets brunn och mera vatten började fås till brandstället, började efter kl. ½ 10 sprutorna arbeta med större kraft. Bryggeriet var likväl numera ett enda eldhav och på dess räddning var således inte vidare att tänka. Brandkårernas verksamhet inskränkte sig därför till att skydda för lågorna den tätt intill liggande källaren, där bryggeriets öllager förvarades och också den bakom källaren befintliga uthusraden med stall, fähus m. m. Detta lyckades även, tack vare det lugna vädret och den svagt sydostliga winden, men under hårdare vindförhållanden hade därjämte även den närbelägna karaktärsbyggnaden varit starkt hotad.
Kl. 11 var elden redan något så när begränsad och inskränkt till bryggeribyggnaden, som nedbrann så gott som till grunden. Kl. 3 på morgonen var den endast en hög rykande ruiner.
Bryggeriets arbetare, som bodde i ett rum i själva den nedbrunna byggnaden hann i brådskan inte rädda något av sina små tillhörigheter, som helt och hållet blev lågornas rov.
Vid i torsdags verkställd polisundersökning framgick att elden antagligen löskommit genom en spricka i muren uti mellanbotten till mälterivinden.
Bryggeribyggnaden jämte tillhörande inredning var försäkrad endast för en summa av 11,850 mark i »Städernas allmänna brandstodsbolag.”
Kristinestads Tidning införde den 15.3.1899 en statistik som visade att i Sideby fick 1,5 % av befolkningen understöd av fattigvården och med det hade Sideby det lägsta antalet i Sydösterbotten. Närpes hade 1,7%, Lappfjärd 1,8 %, Kaskö 3 % och Kristinestad låg högst med 4,3 %.
Kristinestads Tidning 25.3.1899:
Guvernören i länet har ålagt Dagsmark skoldistrikt att anställa en biträdande lärarinna vid folkskolan nästa läsårs början.
Emigrationen har åter fått ökad fart. Senaste vecka avreste från Dagsmark till Amerika sex personer och denna vecka avreser ytterligare lika många. Dessutom tänker många bege sig till det förlovade landet på våren. Den 10 juni skrev Kristinestads Tidning att från staden avreste hela 30 emigranter med ångbåten ”Wasa” på en och samma gång.
Kristinestads Tidning 8.4.1899:
Varje månad skrev tidningen om vilka sjukdomsfall som hade inträffat i staden under den gångna månaden. I mars hade inträffat 3 fall av influensa, 1 scharlakansfeber, 7 fall av rödmässling, 3 magkatarr, 4 halsfluss, 8 lungkatarr, 1 lunginflammation, 1 ledgångsreumatism och ett fall av tuberkulös hjärnhinneinflammation. Totalt 29 sjukdomsfall under en månad, ungefär ett per dag.
Kristinestads Tidning 12.4.1899:
Islossningen i Lappfjärds å kommer antagligen att snarligen försiggå. Vattenståndet är redan ganska högt, så högt att vattenkvarnarna i Dagsmark icke vidare fungera, varför all sågning och malning på dem måste upphöra, trots att det finns mycket virke som borde sågas. Visserligen är isen i år ovanligt fast men det starka strömdraget torde nog snart äta sönder den. Redan nu är långa sträckor vid forsarna och vid Stora bron öppna och på andra ställen ligger i ett smalt band mitt i ån, medan öppet vatten på båda sidorna invid stränderna brusar fram.
Kristinestads Tidning 26.4.1899:
Under år 1899 så började det i nejden röra sig flera gårdsfarihandlare, som hade ryskt ursprung. Tidigare hade dessa stoppats av de finska myndigheterna men i och med förryskningen fick de generalguvernörens tillstånd att bedriva handel i Finland. De här ”Laukkuryssarna” hade brutala metoder i sitt handlande och de var i allmänhet ovälkomna i de svenska hemmen.
Efter Nikolajs februarimanifest 1899 började dessa laukkuryssar sprida rykten att den ryska staten kommer att konfiskera böndernas hemman och gratis ge bort dem åt torpare och andra behövande. Dessa rykten fick vissa bönder att i panik sälja sina hemman för en billig peng och emigrera till Amerika. För att få stopp på detta ryktesspridande så utfärdade guvernören i Vasa län ett cirkulär, som vid tre olika gudstjänster skulle läsas upp i länets kyrkor. Cirkuläret skulle också sättas upp i alla kommunalstugor och på gästgiverier och det löd så här:
”Emedan enligt av kronolänsmännen hit insända rapporter kringvandrande arkangelske gårdfarihandlare och andra okunniga personer i olika trakter av länet utspritt rykten, att i en snar framtid jordegendomen i Finland kommer att underkastas ny delning och att därvid jord skulle upplåtas gratis åt torpare och den obesuttna befolkningen, samt om andra förestående förändringar beträffande skatter och tjänstemännens ställning, vars rykten är ägnade att väcka oro i sinnena och förvilla rättsbegreppen, varder härigenom tillkännagivet, att dylika rykten är falska och ogrundade samt uppenbarligen utspritts i avsikt att vilseleda och förespegla den mindre tänkande allmänheten förmåner, som i verkligheten inte kan uppfyllas, varför allmänheten uppmanas att inte sätta tro till desamma samt att befordra utspridarena av dessa rykten till närmaste kronobetjänts behandling.”
Kristinestads Tidning 26.4.1899:
Spritvarukonsumtionen i Kristinestad.
Utskänkningen av spritvaror har, enligt vederbörande överkontrollörs uppgifter i sin till behörig myndighet avgivna årsberättelse, liksom under föregående år endast i städerna Vasa och Kristinestad direkt omhänderhafts av utskänkningsbolag. I båda städerna har utskänkningsbolaget öppethållit ett matställe för arbetarklassens räkning, där det också serveras brännvin och andra starka drycker. Utskänkningen av spritvaror på värdshus, hotell, restauranger och kaféer har handhafts av enskilda personer och på samma vis har det varit också i länets andra städer.
Mängder och vilka slag av alkoholhaltiga drycker som har konsumerats på värdshus, restauranger och andra utskänkningsställen i Kristinestad för år 1898 på fyra olika utskänkningsställen var följande:
-brännvin 1 631 liter mot 1 997 året innan
-konjak 713 liter mot 520 året innan
-204 liter rom, 88 liter år 1897
-110 liter punsch mot 213 liter förra året
Uträknar per capita så köptes det på de fyra utskänkningsställen 1,2 liter per person.
Kristinestads Tidnings skrev 29.4.1899 om uppbådet i Lappfjärd. 68 män var uppbådade men endast 47 var närvarande på uppbådet i rådhuset i Kristinestad. Av de frånvarande hade en laga förfall medan de andra 20 var förfallolöst uteblivna, det vill säga att de hade rest till Amerika. Av de närvarande var 20 män odugliga till militärtjänst och 4 var tills vidare oförmögna. Dugliga blev endast 20 man och dessa skall sedan delta i lotteriet om vilka som skall bli värnpliktiga i den finska armén, främst då i Vasa Skarpskyttebataljon.
Kristinestads Tidning skrev den 10.5.1899 att en kommitté har tillsatts i Lappfjärd och denne har fått i uppdrag att ordna aftonskolor i alla byar. Aftonskola finns redan i Lappfjärds by och i gruppen som skall dryfta frågan invaldes från Dagsmark Josef Andersson Klemets, Viktor Båsk och Josef Andersson Korsbäck d.ä.
Kristinestads Tidning skrev den 20.5.1899 att folkskolan i Dagsmark har hållit årsexamen den 10 maj. Under året har det gått 50 elever i den 4-åriga folkskolan och av dessa utdimitterades 9 elever. Skolan i Lappfjärd har haft 68 elever under året och av dessa utdimitterades 10 elever.
Kristinestads Tidning 24.5.1899:
Beklaglig olycka i Dagsmark.
För någon tid sedan kastrerades några hingstar i Dagsmark av hovslagaren Ahlholm från Övermark. Flera hästar har efteråt varit mer än vanligt sjuka. Två hästar tillhörande Viktor Klemets och Viktor Rosenback har avlidit av olyckan som påtagligen var förorsakad av ovarsamhet vid kastreringen. Förlusten är stor för ägarna, eftersom de värderades till minst fem hundra mark vardera.
Stockar på drift. Ungefär 16 000 stockar har kommit på drift i Storå på grund av det höga vattenståndet och detta förorsakade stora översvämningsskador i Gammel by. Nu har cirka 8 000 stockar tagits tillvara i Dagsmark och möjligtvis kommer de att sågas av sågarna i byn.
Josef Klåvus från Lappfjärd var tillsammans med sin svärfar på väg med hästen från Kristinestad. Av någon orsak började hästen skena i Lålby, vilket gjorde att häst och kärra hamnade i diket. Josef lyckades slänga sig ur men svärfar skadades svårt i huvudet och ögat blev också skadat. – Den skadade har sökt hjälp hos församlingens förra klockare, som även förstår sig på läkekonst.
Kristinestads Tidning 27.5.1899:
Åtgärder mot mullvadarna.
Vid kommunalstämma med Lappfjärds kommun den 22 mak fattades följande beslut:
För upprätthållande av allmän ordning och rättsäkerhet inom kommunen beslöts enhälligt, att ingen inom kommunen bosatt person får hos sig hysa eller härbärgera gårdsfarihandlare, kvacksalvare eller andra kringstrykande personer, som sprider falska rykten om en ny jorddelning eller uppträder som folkförledare och utbreder villomeningar, som syftar till att undergräva vårt grundlagsenliga samhällsskick.
För den som bryter mot detta bestämdes ett vite om 50 mark. Den som avslöjar dylika personer som inhyser dessa till laga näpst, erhåller en belöning om 25 mark, som utbetalas från kommunens allmänna kassa. Den som idkar handel med gårdsfarihandlare, kvacksalvare och andra kringstrykande, som inte har rätt att handla, kommer att böta 25 mark.
Kristinestads Tidning skrev 31.5.1899 att vårsådden i Dagsmark är försenad. Trots att vi är långt in i maj har jordbruket ännu inte kunnat skjuta fart. Orsaken härtill är den kalla och stadiga väderleken. Tjälen har på många ställen inte ännu försvunnit från jorden. Det börjar mörkna kring oss på alla områden.
Samma tidning skrev för någon dag sedan att packisen utanför Vasa fortfarande är så tjock att några fartyg inte slipper in till hamnen.
I Härkmeri skola behövs ett harmonium och därför ordnar man där en lotterifest för att få pengar till detta. För att locka folk från Kristinestad till festen så ordnas det ångbåtstrafik från staden till Småskär och därifrån ordnas hästskjuts till festplatsen hemma hos August Teir.
Kristinestads Tidning 7.6.1899:
Magistraten i staden gav varje år ut statistik över stadens tillstånd, här ett kort sammandrag från år 1898:
Antalet handlande var 34 och ingen gjorde konkurs, i regel var handeln livlig. 5 fartyg var registrerade, förutom 3 bogserbåtar. I staden fanns flera företag med stor omsättning:
Norra bryggeriet 28 750 mk
Turha bryggeriet 22 400 mk
Toivo bryggeriet 20 470 mk
Konrad Sundmans spritfabrik 116 908 mk
Bruno Wendelins spritfabrik 142 270 mk
Holtis läderfabrik 19 980 mk
Karlssons läderfabrik 47 000 mk
Kristinestads Ångsåg 146 000 mk
Sandlunds vattenfabrik 2 700 mk
Remals vattenfabrik 5 625 mk
Båges Vattenfabrik 1 100 mk
Mekaniska Värkstaden 17 000 mk
I staden fanns det 81 hästar, 342 kor, 50 får, 26 svin. Fiske bedrevs av 22 båtar och den vanligaste fångsten var strömming, mer än 10 000 kg.
I staden fanns det 2 banker: Wasa aktiebank och Nordiska aktiebanken för Handel och Industri. I stadshäktet har 229 personer varit intagna, varav 223 för fylleri, de andra för stöld, utprångling och mened.
Kristinestads Tidning skrev 14.6.1899 att det råder stor brist på arbetsfolk i staden. I söderstan pågår bygget av Emil Axelins gård vid Badhusparken och Metodistkyrkan vid Staketgatan. Segelföreningens kommande hus Pavis byggs om som bäst och Erik Tötterman har ett större affärshus på gång nära torget. Det är den stora emigrationen till Amerika som är den största orsaken till brist på folk och detta leder nu till att byggare måste sökas på ett större område.
Kristinestads Tidning skrev 28.6.1899 om en oyckshändelse i Dagsmark:
Då drängen Viktor Klockars natten mot den 24 juni skulle springa nedför en backe till den så kallade lilla bron, föll han och stötte ena axeln ur led och bröt av ena armpipan. Han måste nu efter att besökt ortens kirurger anlita läkaren. Till all olycka tjänar han i Närpes reservkompani.
Midsommaren har avlupit som vanligt med supande och skrålande. Särskilt har bygdens flickor och käringar utmärkt sig för det fulaste skrik och den uslaste sång, som af en kvinna i dryckesrört tillstånd kan frambringas. Pojkarna måste man däremot berömma för deras nit att nedtysta och varna de stortrutiga, hoppande och ostyriga kvinnorna. Det har uppgivits, att under midsommarnatten icke mindre än femton käringar festat på ett ställe, däribland åtskilliga af de supiga och slarviga Amerikaenkorna.
Kristinestads Tidning 1.7.1899:
Häststöld. Måndagen den 26 juni tillägnade sig två ynglingar, Rajamäki och Hautamäki, från handlanden Sundmans gård en häst, tillhörande bonden Karl Storkull från Dagsmark by. Med denna, som var färdigt ispänd, begav sig tjuvarna körande mot Lappfjärd till. Tillgreppet märktes emellertid snart och befallningsmannen i Lappfjärd uppmanades per telefon att ta fast individerna. Detta lyckade också, och brottslingarna sitter nu bakom lås och bom i väntan på rannsakning och dom. (Karl Storkull var i tiderna bonde på hemmanet Johansson i Palon).
Kristinestads Tidning 1.7.1899:
Ett midsommarrus. Midsommaraftonen återvände en Kauhajokibo i en högeligen, glättig sinnesförfattning från staden. Hunnen till närheten av bonden Karl Johan Håx går i Lappfjärd kyrkby, tog han med häst och kärra en överhalning ner i landsvägsdiket.
Nu tyckte väl gubben, att färden kunde bli lite långsammare, därför körde han in på gården hos Håx. Här spände han ur hästen och började leda in den i förstugan. Värdfolket var inte hemma och de hemmavarande barnen kunde inte hindra den glada individen att med sin häst vandra in i stugan och vidare till en kammare. Sedan låste han kammardörren och tog nyckeln ur låset och sedan lade han sig att sova tillsammans med sin fyrbenta kamrat.
Barnen blev förstås uppskrämda och sprang till befallningsmannen som bodde i närheten för att få hjälp. Denne anlände genast till platsen, där den i kammaren logerande mannen inte behagade öppna dörren, trots bultningar och befallningar. Man blev alltså tvungen att bryta upp fönstret och den vägen kunde han ta sig in.
Snart befann sig Kauhajokibon nu åter försatt i den krassa verkligheten och tillsammans med sin häst blev han förpassad ut i det fria, där han fann för gott att återuppta färden.
Kristinestads Tidnings skrev 12.7.1899 att målningen av Lappfjärds kyrka kommer att utföras av målaren Kyntzell från Vasa, mot en ersättning om 7 300 mark.
Nykterhetstidningen Balder skrev 17.7.1899:
Förvildning.
Från Dagsmark skrives att Midsommaren har avlupit som vanligt med supande och skrålande. Särskilt har bygdens flickor och käringar utmärkt sig för det fulaste skrik och den uslaste sång som av en kvinna i dryckesrört tillstånd kan frambringas. Pojkarna måste man däremot berömma för deras nit att nedtysta och varna de stortrutiga och ostyriga kvinnorna. Det har uppgivits, att under midsommarnatten icke mindre än femton käringar festat på ett ställe, däribland åtskilliga av de supiga och slarviga Amerikaänkorna.
Kristinestads Tidning 22.7.1899:
En aftonskola med elementarkurser öppnades härstädes söndagen den 2 dennes av folkskollärarne J. J. Wadström och J. Rosenback. Det behjärtansvärda sträfvandet omfattas likväl – sorgligt nog – med ytterst ringa intresse af dem, som vederbör; skolan besökes nämligen endast af 2 elever.
Kristinestads Tidning 29.7.1899:
I Dagsmark har höbärgningen, som de senaste dagarna har störts av ett i övrigt välkommet regn, hittills gett en god skörd. Det uppges att Storsjö träsk kommer att lämna en mycket god höskörd. Ängsmasken, som man nog har observerat i byn har dock inte nämnvärt vållat någon skada.
Professor Ivar Heikel besökte både Dagsmark och Lappfjärd senaste onsdag för att inspektera de elementarkurser som ordnas på orterna. Professorn har besökt alla orter söder om Gamlakarleby och avreste härifrån till Sideby.
Emigrationen från Dagsmark till Amerika har varit stor under det pågående året. Senaste vecka återvände dock fyra personer, som i åtskilliga år vistats i Amerika och dessa kommer nu att slå fasta bopålar på hemorten.
Kristinestads Tidning skrev 2.8.1899 att från hela Vasa län kommer 449 värnpliktiga att inkallas till följande bataljoner: 21 till Gardet, 184 till Vasa skarpskyttebataljon, 27 till Uleåborg, 40 till Kuopio, 112 till St. Michel och 65 till dragonregementet i Villmanstrand.
Ur Kristinestads Tidning 6.9.1899:
Att Kristinestad hade mist sin roll som ledande handelsstad i Österbotten framgår tydligt av den rapport om hur mycket tull som har influtit till ränteriet i Vasa under augusti månad 1899. Från Vasa tullkammare hade inbetalts 221 000 mk, Jakobstad 101 000 mk, Gamlakarleby 27 000 mk men från Kristinestad endast 18 000 mk. Av städerna längs kusten så var det bara Kaskö som hade mindre, för de hade inbetalt bara 3 000 mk. Största orsaken till dessa låga siffror för både Kaskö och Kristinestad är nog avsaknaden av järnväg.
I samma tidning finns också statistik över antalet sjukdomsfall i Kristinestad under augusti månad. 6 personer hade insjuknat i magkatarr, 1 i halsfluss, 2 i lungkatarr och 1 fall av mässling, totalt 10 sjukdomsfall på en månad.
Vid badinrättningen i Badhusparken hade ”serverats” 133 helbad, 52 tallbarrsbad, 7 ångbad, 58 imbad 67 halvbad och 250 sjöbad.
Kristinestads Tidning skrev 16.9.1899 att vid kommunalstämman i Lappfjärd hade valts bland annat följande: i förmyndarnämnden Josef Mattsson Lillkull, alltså ”Pelas-Josip”, i taxeringsnämnden Viktor Klemets. I kommunalnämnden invaldes Karl Viktor Lång, senare Eklund och till elektor i det kommande lantdagsvalet utsågs Josef Mattsson Lillkull.
J. J. Wadström utsågs och befullmäktigades att på kommunens vägnar hos vederbörande göra ansökan om anställande av brevbärare till Uttermossa, Korsbäck och Åback byar.
Sammandrag angående valet till lantdagen år 1900:
Den ryske kejsaren hade sammankallat den finska lantdagen till lagtima lantdag i början av år 1900 och på hösten 1899 var det aktivitet runt valet av representanter. Från Kristinestad valdes den beprövade affärsmannen Alfred Carlström, som redan flera gånger varit med och han valdes så gott som enhälligt. Han valdes som representant för borgarna.
I Närpes domsaga dit Lappfjärd hörde så ställdes agronomen Johan Starcke upp som representant för bönderna. Han hade tidigare varit representant vid 3 olika lantdagar och det ansågs i Lappfjärdstrakten att han är den självskrivna representanten. Men nu hade frågan om den kommande järnvägen, antingen till Kaskö eller Närpes trasslat till valet. Närpesborna som höll på järnväg endast till Kaskö ville nu ha en egen, pålitlig representant. Järnvägsfrågan hade ju behandlats på så gott varje lantdag men med lika dåligt resultat. Närpesborna var rädda att den erfarne Starcke nu skulle lobba för en järnväg endast till Kristinestad via Lappfjärd.
Diskussionen gick het i båda kommunerna men vid valet i oktober 1899, som gjordes av utsedda elektorer, blev Starcke vald med 27 röster av 36.