Artikel i tidskriften ”Ungdomsvännen” 1.12.1926:
Ev. folkhögskolan har begynt sin verksamhet. Är det inte som ett under för våra ögon, ett svar på många böner, en illustration till språket: »För Gud är ingenting omöjligt.» Mången tyckte väl den av kyrkoh. Im. Bäck sommaren 1921 i Vasa framkastade planen, en Ev. folkhögskola, vara vågad, men det lönar sig att lita på Herren och i hans kraft kämpa för målet. Vi måste erkänna, att vi med våra tvivel kommit på skam. Skolan är en verklighet, som i Herrens kraft skall bli till rik välsignelse för de unga.
Det var en mäktigt gripande stund, då ps. »Herren vår Gud är en konung i makt och i ära» såsom inledning till invigningshögtidligheten tonade i det fullsatta, vackert renoverade bönehuset i Dagsmark, vilket gett Ev. folkhögsskolan dess första, kära hem. Det var i Herrens kraft, vi kunnat samlas såsom nu till invigning av ett företag, som tett sig svårlöst, omöjligt, och av fiendehopen betecknats som onödigt, ja rent av skadligt. Och det kändes gott, att även för framtiden få räkna med Herrens kraft, nåd och trofasthet. Att folkhögskolan har vänner förmärktes denna stund. En strålande blick, ett tårfyllt öga, ord av glädje och tacksamhet, allt gav tillkänna med vilken fröjd man stod inför uppfyllelsen av en kär önskan — en dröm, som blivit verklighet. Nu skulle de unga få ett hem, där nyttiga kunskaper för livet meddelades, och där framför allt ljusets källa Kristus, icke bortskymdes. O, skulle man ej fröjdas och av hjärtat utbrista.
»Nu tacken Gud allt folk med hjärtats fröjd och gamman.»
Efter den liturgiska gudstjänsten hölls inledningstalet av kyrkoh. Im. Bäck över ämnet: »Evangelium en Guds kraft» i anslutning till Rom. 1: 16. Intet annat än evangelium om den korsfäste Kristus kan ge ungdomen, vad den behöver av sann livskraft och livsmod, karaktärsstyrka och arbetsglädje. Kristi evangelium fostrar dugliga medborgare för detta livet som för det eviga. All kunskap däremot, som fjärmar människan från Kristus, kan ej i sann mening gagna henne. Ett ref. av det innehållsrika talet torde ingå i nästa nummer. Mäktigt ljöd efter talet Luthers härliga ps.: »Vår Gud är oss en väldig borg.» Såsom inledning till det följande talet av skolans föreståndare, lär. J. E. Sjöblad, sjöngs sången 234 ur S. H. Han uppmanade de närvarande att tacka Herren, som än gör under. I det han hälsade gäster, vänner, styrelsemedlemmar, lärare och elever välkomna, uppmanade han alla att i förbön stöda skolan i dess arbete. Skolans morgontimma här ej varit ljus. Nya svårigheter skall komma, men vi får i glad tillförsikt gå framåt vissa om, att i Herrens kraft striden går till seger. Till eleverna riktade föreståndaren bl. a. följande ord: »Elever, Er önskan har gått i fullbordan, ni har fått en skola, i vilken I får lära er nyttiga kunskaper, en skola, till vilken ni få taga er bästa vän Jesus. —
Det är för eder skull vi inbjuda honom, som den förnämsta och bästa läraren. Gud är kärleken. Han kommer till oss med sin nåd var dag. Må hans nåd och kärlek få dana våra viljor, fostra karaktären. Då först skall det bli sunda, helgjutna, plikttrogna personligheter.»
Därefter sjöng frk. Daga Kellberg varmt och innerligt: »Hur ljuvt det är att komma till Herrens helgedom», ackompanjerad av kkh. Im. Bäck. Föreståndaren J. E. Sjöblad redogjorde för skolplanens uppkomst och utveckling. Först betonade han som skolans förnämsta uppgift att ej blygas för den korsfäste Kristus. Såsom redan i inledningstalet framhölls, är den nutida bildningen sådan, att den ej kan tillfredsställa själens djupaste krav eller i sann mening uppfostra. Genom att ge rum åt den korsfäste Kristus, vilja vi räcka ut den hjälpande handen, ehuru vi känna vår svaghet, vår brist och oförmåga. — Historiken över skolföretagets uppkomst och utveckling innehöll flera intressanta moment, värda att delges en större allmänhet. Sedan de närvarande eleverna uppkallats, läste undertecknad en för tillfället avfattad dikt. Därpå framträdde bankdirektör J. Hall var från Vasa, upp manade de närvarande, att troget fylka sig kring sin skola, då den nu, åtminstone för detta år, blivit förlagd till Dagsmark. Från skilda orter och föreningar framfördes hälsnings och välgångsönskningar bl. a. från en kristlig folkhögskola i Sverige. — Vi kände det, att vi här förenats kring en stor uppgift, en uppgift, som icke hänförde sig blott till den närvarande tiden, utan till framtiden. Vi kände betydelsen av denna stund, men vi kunde vara glada att få gå till vår stora uppgift, ej i egen kraft, men i förlitan på Herrens trofasta nåd, i Jesu välsignade namn. T. J — n.