Sammanställt av Lasse Backlund 2015. Uppgifterna är tagna ur Lappfjärds historia, del 2 och ur Helga Englunds anteckningar från år 1936, som hon gjort med lärare Einar Linds och Rurik Nylunds hjälp. Stor hjälp har också fåtts av amatörarkeologen Lars Ålgars.
Rurik Nylund hade kommit fram till att vägen som i tiderna gick i nord-sydlig riktning gick genom Dagsmark. Vill du läsa mera om Ruriks väg, så klicka HÄR! I mitten på 1980-talet skrev Rurik Nylund en historik om vår förhistoriska tid, illustrerad med hans egna kartor. Vill du läsa hans texter, så klicka HÄR! År 1975 skrev Rurik Nylund en lång artikel om Dagsmarks historia under 5000 år, och om du vill läsa den, så skall du klicka HÄR!
Om du är intresserad av varifrån namnen på våra byar i Lappfjärds socken har kommit, så skall du klicka HÄR!
Forskaren A. M. Tallgren skrev år 1913 en artikel i tidskriften ”Hembygden” om vilka fornfynd som finns i Syd-Österbotten, vill du läsa den så klicka HÄR!
Dagsmark på stenåldern.
Det har funnits folk i Kristinestad redan på stenåldern, alltså för ca 3500-5000 år sedan. Detta vittnar de otaliga fynd i Dagsmark om, som gjorts i områden i de östra delarna av byn, t.ex. på Rävåsen och i Kornbäcken. Rester av boplatser och gravplatser har hittats på Rävåsen, som var den del av landskapet som först steg upp ur havet efter istiden. Också på Bergåsen i trakten av Karl-Erikas-Runar Sjöholm hemgård finns det lämningar av forntida bebyggelse. På Björnåsen nära Kärjenkoski har det gjorts fina fynd av bland annat stenåldersgravar. Alla de här fyndplatserna ligger mellan 50 och 60 meter över havet. Fasta fynd som är gjorda vid 60-metersnivån är ca 5000 år gamla och på 50 meters nivån ungefär 4000 år. Lösfynd har gjorts på flera ställen som är belägna lägre än 50 meter.
De första arkeologiska undersökningarna och utgrävningarna i Dagsmark gjordes på Långängen på 1950-talet. Markägaren Erland Lindqvist hade redan på 1920-talet gjort flera fynd där, samtidigt som Selim Norrvik hade gjort fina fynd i Norrviken, som också ledde till utgrävningar. Vill du se bilder på fornfynden från Korsbäck, så skall du klicka HÄR!
På 1980-talet gjordes de första utgrävningar av forntidsgravar på Maunulankangas i Kärjenkoski. Det var Lars Ålgars som i samband med dikesgrävning hade hittat rödockra och keramikdelar på ca 80 cm djup. Ett smycke gjort av bärnsten var ett av de mest värdefulla fynden som gjordes. Gravarna uppskattades vara över 5000 år gamla och vid utgrävningarna var också Rurik Nylund och Gunnar Gröndahl med.
Utgrävningar gjordes också på Bergåsen som ligger ca 55 meter över havet. De kamkeramiska fynden uppskattades vara 4000 år gamla. Bergåsen var den tiden en 2 km lång holme med öppet hav mot väster. Bland annat år 1978 utförde Vasa sommaruniversitet i bolag med Lappfjärds folkhögskola en fältkurs i arkeologi vid Sjöholmsvägens vägskäl, där kända forskare deltog.
De riktigt stora fynden har dock gjorts på Rävåsen, som ligger ett par kilometer österut från Dagsmark centrum. Det var år 1993 som Lars Ålgars slog larm om att fornlämningarna håller på att förstöras på grund av att ett transportföretag från Bötom började ta grus och sand från området. Han kontaktade museiverket som utfärdade förbud att ta grus från området före undersökningar har gjorts. Enligt Ålgars och andra vittnen fortsatte dock bötomföretaget att schakta bort ytjorden från det område som fredats. Bötomföretaget bestred detta och påstod att arbetet gjorts före fredningen. Det fanns en viss rädsla att många fynd försvann då ytlagret schaktades bort men det visade sig senare att transportföretaget faktiskt hjälpt till att lättare hitta fynden i och med detta.
År 1994 började så utgrävningarna med frivilliga krafter. Endast 5 personer dök upp och Ålgars tyckte att antalet var rentav ynkligt. Rolf Stenlund och Axel Byholm och några till lyckades ändå hitta intressanta fynd.
Följande år fortsatte utgrävningarna och det bästa fyndet då var en lerknapp, som var så ovanlig att det till och med kallades för en kuriositet, ”Finlands äldsta knapp”.
Föreningen 4-H bidrog med hela 8 grävare som staden Kristinestad avlönade till en del. Några av ungdomarna var hemma från Dagsmark, bland annat Christian Långfors, Ann-Sofi Långkvist och Annika Rönnlund.
Flera bitar av östsvensk gropkeramik med fiskbensmönster räknades som ett stort fynd. Sådana har påträffats ytterst sparsamt i Finland och visade att det fanns kontakter till Sverige redan den tiden.
Åren 1997 och 1998 fortsatte utgrävningarna men de kom i skymundan för utgrävningarna i Vargrottan på Bötombergen. Där spekulerades om mänskliga fynd från tiden före istiden och det skulle i så fall ha varit en verklig sensation.
Efter 5 år av utgrävningar avslutades sökandet år 1998. De keramiska fynden var de mest intressanta och den dominerande keramiktypen var sen kamkeramik. En del av det outforskade området på Rävåsen är fortfarande skyddat enligt fornminneslagen.
Forskarna spekulerar i vilka människor det var som bodde på Rävåsen för över 4000 år sedan. Eftersom det har hittats hyddbottnar och gravar kan man utgå ifrån att en del av bosättningen var fast men med ett stort inslag av nomader som bodde där en kort tid och sedan flyttade iväg. Allmänt antas att de kommit från det inre Finland med båtar men vissa fynd tyder också på möjligheten att bosättarna hade kommit ända från Sverige. Några odlingar förekom inte ännu den tiden utan de levde på fiske och jakt, för området runt Rävåsen var ypperligt för fiske och sälfångst. Något släktskap till de nybyggare som på 1400-talet bosatte sig i Storåkrin finns knappast.
Utan amatörarkeologen Lars Ålgars ingripande skulle mycket av Dagsmarks tidiga historia gått förlorat. Flera av de fynd han har gjort under en lång period finns på Nationalmuseum i Helsingfors och i sitt hem har han lådvis med gamla stenar. En stor del av fynden finns dokumenterade i böcker och Vasabladets pressfotograf Mikael Herrgård från Korsholm har gjort fina dokumentationer från den här tiden, till och med i bokform. (Om du vill se fotografier på stenåldersfynden från Dagsmark, så klicka HÄR!)
