13.2.1918
Alfred Nordman, som föll på ärans fält vid slaget i Kristinestad var bonde från Pjelaks och endast 25 år gammal. Efter att några år ha vistats i Amerika, dit han emigrerade som 17-årig, återvände han till hemorten, där han då ingick äktenskap och övertog en del av sin faders hemman, som han sedan med sin hustru skötte med omtanke i sambruk med den del hustrun medförde till boet. Alfred Nordman var känd som en stilla och samsgod man, som knappast haft en fiende.
Begravningen av Alfred Nordman.
Den stupade bonden Johan Alfred Nordmans stoft vigdes till gravens ro den 9 februari i Närpes kyrka. Stora folkskaror närvar. Mellan skyddskårister uppställda i dubbel led bars kistan med den fallne kämpen över kyrkbacken in i kyrkans kor, där jordfästningsakten förrättades av pastor Nordlund, assisterad av prosten Dahlberg och pastor Krook. Det var högtid i den åldriga kyrkan. Vid graven sjöng Pjelaks sångkör.
Under kransnedläggningen hölls flera tal. Dels berörde man där den österbottniska frihetskärleken, som eldat den bortgångne likasåväl som hans kamrater att utföra det ädla befrielseverket. Dels framhöll man hur Johan Alfred Nordman genom sin död för fosterlandet visat våra unga män den väg det är skönast för dem att gå.
På Österbottens folk vilar i dessa dagar Finlands hopp. Må vi inte dra den skammen över oss att detta hopp skulle svikas. Med Gud till kamp för hem och fosterland!
Bland de nedlagda kransarna märkas: Från staben i Närpes, från de skilda byarnas skyddskårer, från Övermark skyddskår, från Kaskö skyddskår, från Kristinestads skyddskår, från medborgare i Kristinestad, från Kristinestads kommun, från Skrattnäsbor, från medborgarinnor i Yttermark, från Yttermark andelshandel.
I samma tidning tackade änkan Anna Nordman: ”Ett uppriktigt tack frambärs härmed till alla för det ovanligt stora deltagandet i min djupa sorg, samt hyllningen vid graven, för sången, den rika blomsterhyllningen och talen”.
Närpes kommun lät efter inbördeskriget uppgöra en kort historik med en lista på de Närpesbor som hade stupat under inbördeskriget och det trycktes upp en liten bok som heter ”Minnesskrift över Närpes sockens deltagande i frihetskriget år 1918”. Så här lyder texten om Alfred Nordman:
Johan Alfred Nordman, son till bonden Adrian Andersson och hans hustru Maja Stina Mickeldotter å Lassfolk i Pjelax, född den 24 juni 1892, stupade i striden vid Kristinestad den 31 januari 1918, träffad i hjärtat av en fientlig kula vid anfallet mot ryssarnas löpgravar.
Redan vid 18 års ålder, i maj 1920, reste Alfred Norman till Amerika. Han var dock starkt fästad vid hemmets jord och återvände efter fem års bortavaro, samt övertog hälften av sitt fädernehemman. När han 1916 ingick äktenskap med Anna Emilia Karl-Johansdotter Spelman, sammanslogs hennes hemmansdel å Råtts därmed. Vid skötseln av dessa hemmansdelar, utmärkte sig Nordman såsom en särdeles flitig och rättskaffens bonde. Såsom den första av de i frihetskriget fallna Närpesborna bäddades han ned i den fädernejord han älskade så högt.
Johan Alfred Nordmans begravning den 9 februari artade sig till en folkhögtidlighet av en för ortens förhållanden enastående storslagen art. redan tidigt på förmiddagen såg man skaror av människor till häst och till fots på väg mot Närpes kyrka. När vid tolvtiden den avlidnes stoft i sin blomstersmyckade kista, åtföljd av ett långt begravningståg anlände till kyrkovallen, där Närpes och Övermark skyddskårer bildade häck, utgjorde den tillstädeskomna folkmassan omkring 2,500 personer. Jordfästningen försiggick, liksom vid alla de följande hjältebegravningarna i kyrkan, dit kistan följd av Närpes skyddskår med fana inbars under tonerna av Chopins sorgmarsch.
Jordfästningen förrättades av pastor Nordlund, biträdd av församlingens bägge präster. Utgående från första versen av psalmen 485 i vår svenska psalmbok tolkade talaren stundens betydelse och dröjde särskilt vid den fallnes offergärning, då han gav sitt liv till värn för fosterland och hembygd, för frihet, lag och rätt och därmed blev ett manande föredöme för alla landets söner att modigt kämpa, allt lida, allt försaka för fosterlandets heliga sak. Detta hans stora offer, varigenom han vann en oförgätlig hjälteära, borde ock näst undergivenhet under Guds rådslag och vilja lätta för den avlidnes unga maka, föräldrar och syskon sorgens tunga börda och giva särskilt den förstnämnda mod och kraft att vid sin makes bår instämma i de ord, vilka vår skaldekonung låter torpets dotter uttala vid sin älskades stoft:
”Ej med klagan skall ditt minna firas,
ej likt dens, som går och snart skall glömmas;
så skall fosterlandet dig begråta
som en afton gråter dagg om sommarn,
full av glädje, ljus och sånger
och med famnen sträckt mot morgonrodnan”.
Kistan fördes ut under orgeltoner till den närbelägna graven, med skyddskåren åt bildade häck. Under det graven igenmyllades sjöng en manskör från den stupades hemby. Så vidtog en riklig blomsterhyllning, varunder flera tal hölls. Utom från staben i Närpes nedlades inalles åtta kransar från skyddskårerna i de olika byalagen i socknen. Dessutom från Kristinestads, Kaskö och Övermark skyddskårer, från Kristinestads kommun, från medborgare och medborgarinnor i Kristinestad, från Skrattnäsbor, m.fl. från anhöriga och personliga bekanta.
När den gripande högtidligheten var slut, hade den med sin starka bärande andakt för visso gjort ett djupt och varaktigt intryck på den tusenhövdade skaran, som i den soliga vinterdagen hade stämt möte vid den nu för första gången öppnade hjältegraven. Man hade känt en fläkt av Guds ande.
