27.2.1918. Stupad.
Enligt i går ingången uppgift har skyddskåristen Matti Nummelin från Kristinestad svårt sårats i striderna i trakten av Hamnholmen på gränsen mellan Vittisbofjärd och Sastmola, samt i går avlidit på sjukhuset.
Artikel i tidningen Syd-Österbotten den 2 mars 1918:
Den första som stupade i frihetskriget från Kristinestad var Matts Martin Nummelin, som stupade på Sastmola fronten den 25 februari 1918. Född i Kristinestad den 25 maj 1899, var Matti Nummelin, då han ljöt hjältedöden, blott 18 år och 9 månader. Ehuru han var ung, var han dock en fullvärdig kämpe som få, sällsynt väl begåvad i både kroppsligt och andligt avseende. Efter att ha besökt stadens folkskola, varifrån han utdimitterades den 25 maj 1912 med ett ovanligt gott betyg, erhöll han snart plats på handlanden Koskinens järnaffär härstädes, i vars tjänst han stått ända tills han inträdde som frivillig i skyddskårens flygande kolonn, där han blev gruppledare.
Vid bildandet av Kristinestads skyddskår var han en av de första som anmälde sig. För den som kände Matti Nummelin, var detta en alldeles naturlig sak, ty då det gällde att mot våld och övergrepp värna lag och rätt, hem och härd, måste han helt enkelt vara med i främsta led. Hans karaktär och sinne var sådant. Faror och svårigheter var för honom till endast för att övervinnas. Såsom sportsman var han en av de främsta på orten. Gladlynt och vänsäll lämnar han i kamratkretsen de bästa minnen.
Under hans krigarbana, som så snart skulle avbrytas, hade han även tillvunnit sig beundran och högaktning, vilket också framgår av det brev han sörjande mor och syskon fått motta av den läkare, som skötte honom under de två sista timmar han levde på sjukhuset i Sastmola. Han skriver i översättning så här:
”Jag var hos Eder son under hans sista stunder. Han fördes till sjukhuset ungefär en timme efter att han blev sårad. Såren var så svåra att vi, tre läkare, ansåg en operation omöjlig. Plågorna tog vi dock bort med morfin men även därförinnan klagade han ej. Han var nöjd med sitt öde som endast en man och hjälte kan det. Ända till slutet glad väckte han därigenom uppseende på sjukhuset. Av senare anlända sårade kamrater frågade han hur striden avlöpt och om dess resultat.
Då han kände att krafterna avtog, bad han genom sin läkares fru få lämna bud och hälsningar till sin gamla mor och syskonen. Alla som lärde känna honom vid fronten och på sjukhuset, kunde inte glömma den i döden glada och hurtiga ynglingen. De skall minnas honom med den största saknad och högaktning. Det är omöjligt för läkaren att uttrycka sina känslor vid denna hjältes bår. Så vacker och fridfull var hans unga livsgnista då den slocknade, att det kan vara möjligt blott för den, vilken såsom segrare stupar i striden för en kär mor, ett älskat fosterland. Han får ej saknas med tårar utan med högaktning.”
Yngling, du trädde i ledet in
att kämpa för frihet och rätt.
Med geväret i handen du gjorde din plikt,
Hav tack och ära, frid och ro!
6.3.1918. Matti Nummelins begravning.
Stupade skyddskåristen Matti Nummelins begravning ägde rum i stadens kyrka i söndags kl. 4 e. m. Det med lejonfanor vackert dekorerade templet var fyllt till sista plats. Från den avlidnes hem fördes liket genom en hedersvakt av skyddskårister, som bildade spalier ända till kyrkan. Under tonerna av en sorgmarsch på orgel bars liket fram till koret. Sedan en sångkör sjungit ”Jag går mot döden var jag går”, förrättades jordfästningen av kyrkoherde Aug. Tranchant, som talade högstämda ord vid till den unga hjältens minne och tröstens ord till de sörjande anförvanterna.
Sedan kören ytterligare sjungit vidtog en rik blomsterhyllning, varvid tal hölls av mag. V. F. Lindström och bagaren O. Kyyny. Sedan fröken H. Wegelius sjungit ett par sånger solo bars liket under orgelmusik ur templet. Graven hade grävts på gravgården invid gamla kyrkan. Efter det, graven igenmyllats sjöng kören ett par sånger, varefter handl. A. Slotte läste en dikt. Förutom från anförvanter och vänner nedlades kransar från Kristinestads kommun, från medborgarinnor och medborgare i Kristinestad, från skyddskåren i Kristinestad och från skyddskåren i Lappfjärd.
