Lorenzo föddes i Helsingfors 8 december 1836, som son till nationalskalden Johan Ludvig Runeberg (1804-1877) och Fredrika (f. Tengström 1809-1879).
År 1870, i en ålder av 34 år blev han utsedd till stadsläkare i Kristinestad. Han var då ogift och bodde på hyra i E. N. Sundmans gård, i den gård som i dag kallas Glassbarshuset.
Under sin relativt korta vistelse i Kristinestad, fick han Anna Lisa Pellas från Öster-Yttermark i Närpes som patient. Efter en tid anställde Lorenzo denna Anna Lisa som piga i sin hyreslägenhet. Inom kort blev Anna Lisa gravid och hon måste då flytta tillbaka till Öster-Yttermark. Den 10 juni 1874 födde Anna Lisa en dotter, som fick namnet Anna Irene.
Ungefär vid samma tid flyttade stadsläkaren Lorenzo Runeberg till Vasa, där han fick samma tjänst, som i Kristinestad. Efter en tid blev han utsedd till lasarettsläkare. År 1875 gifte han sig med Gabriella Levón, som var 20 år yngre än han själv och de fick flera barn under tiden i Vasa.
År 1882 avled Anna Lisa Pellas i Närpes och då var dottern Anna 8 år gammal. Anhöriga tog då kontakt med Lorenzo Runeberg i Vasa, som adopterade henne och hon började då kallas Anna Runeberg. Anna gifte sig år 1900 med överläkaren vid Hyvinge sanatorium Väinö Sandelin, som var född i Ikalis år 1871. Det är oklart om Anna och Väinö fick några barn. Anna Sandelin avled 3 mars 1958, i en ålder av 83 år.
Lorenzo Runebergs nekrolog i Hufvudstadsbladet 10 april 1919.
I går avled i Helsingfors medicine och kirurgiedoktorn Lorenzo Runeberg i den höga åldern av 82 år. Dr Runeberg var den näst äldste av Johan Ludvig Runebergs söner, den äldste kvarlevande.
Lorenzo Runeberg föddes den 8 december 1836 i Helsingfors, blev student år 1854 och fysicomatematices kandidat 1860. Han ägnade sig åt medicinska studier och blev medicinekandidat 1864 samt medicinelicentiat 1867. Efter att som medicinekandidat ha disputerat för doktorsgraden med en avhandling om behandlingen av inre barnsjukdomar blev han medicine och kirurgie doktor sistnämnda år.
Han tjänstgjorde som läkare på olika orter i landet och blev stadsläkare i Kristinestad 1870. Några år senare blev han stadsläkare i Vasa och utnämndes till provinsialläkare i Vasa distrikt 1892. Utnämnd till provinsialläkare i Helsingfors distrikt överflyttade han dit år 1897 och har sedan dess, även efter avskedstagandet, varit bosatt i Helsingfors.
Under vistelsen i Vasa deltog Runeberg i stadens kommunala liv med framgång och intresse. Han var under nästan två decennier medlem av Vasa stadsfullmäktige och därunder även fullmäktigas viceordförande. Vid lantdagen år 1897 representerade han Vasa stad i borgarståndet. Han var också verksam på det ekonomiska området och fungerade under en följd av år som direktör vid Vasa Bomullsmanufakturaktiebolag och vid Vasa ångkvarn. Efter det Runeberg tagit avsked från provincialläkartjänsten i Helsingfors distrikt drog han sig tillbaka till privatlivet.
Dr. Runeberg var en fin, harmonisk personlighet, för vilken man kan säga att intet mänskligt var främmande. Ett utmärkande drag hos honom, trots den tillbakadragenhet han i synnerhet på senare år iakttog i förhållande till det offentliga livet, var den lätthet han ägde att umgås med människor och för var och en, som kom i beröring med honom, ägna ett direkt intresse. Häri, liksom i många andra karaktärsdrag, spårar man uppenbarligen ett arv från hans store faders djupa humanitet, och en inverkan av den erfarne läkarens mångsidiga människokännedom.
Åt något slag av konstnärlig verksamhet ägnade han sig inte, men han ägde ett mycket gott naturligt konstnärligt omdöme och starka konstnärliga intressen, i synnerhet riktade på måleriet. Ett arv av fadern var likaså hans av naturvetenskapliga studier ytterligare närda intresse för naturens företeelser, särskilt fågelvärlden. In i sin sena ålderdom följde han, andligt spänstig och vaken, allt som hände och skedde i världen och bevarade en fysisk sundhet, som svek först under de allra sista månaderna av hans liv. Lorenzo Runeberg sörjes närmast av maka, född Levón, barn, bland dem doktorinnan, fil. mag. Estrid Furuhjelm, och bröder.