Artikel i Syd-Österbotten den 14.12.1946. Renskrivet av Lasse Backlund i juli 2024.
F.d. Krestjaninows gård härstädes brann ner i går afton inom en timme.
I går afton rasade en förödande brand härstädes som förstörde värden för över en miljon.
Något före klockan 19 alarmerades brandkåren till f.d. Krestjaninows stora fastighet i hörnet av Parmnanska- och Staketgatan. Till följd av en rad olyckliga omständigheter, slang och kopplingsbrott, dröjde det dock c. 20 minuter innan vatten erhölls och då voro alla släckningsförsök fruktlösa. Då brandplatsen låg endast c. 300 meter från brandstationen och i närheten fanns tillräckligt med vatten hade eldsvådan sannolikt kunnat begränsas om allt fungerat klanderfritt.
Tre av de invid brandhärden liggande fastigheterna antändes flera gånger men tack vare att rådde nästan vindstilla kunde gårdarna räddas. Vid något hårdare vind hade branden med säkerhet fått katastrofala följder.
Elden började i den lägenhet som bebos av modisten Saini Joonas. Där hade några minderåriga barn lämnats utan tillsyn och enligt uppgift lekt med tändstickor. I bottenvåningen bodde förutom Joonas dir. Bertel Wiik och herr Rudi Nygård. Endast från den sistnämndas lägenhet kunde lösöret räddas. De två andra familjerna förlorade allt vad de ägde. Likaså brann all lösegendom för modisten Saga Norrback och lärarinnan Tellervo Töyry, vilka bodde i vindsvåningen.
På grund av eldens våldsamhet kunde fröken Töyry icke komma ned längs vindstrappan utan måste hon taga sig ut genom vindsfönstret.
Den stora gården, som var uppförd av gammalt timmer brann som fnöske och inom en timme var den lagd i aska. Som en kuriositet kan nämnas att en del av stockarna i gården härstammade från stadens gamla rådhus, som stått vid västra ändan av Salutorget och som revs 1856.
Då elden såg hotfull ut alarmerades brandkårerna i Lappfjärd, Närpes, Tjöck och Kaskö. Endast från de två sistnämnda orterna anlände dock sprutor.
Den brunna fastigheten, som för 10 år sedan fullständigt renoverats och försetts med alla moderna bekvämligheter ägdes för närvarande av änkefru Aino Vesanko i Björneborg. Den var försäkrad i Pohjola för 521 000:- och i Städerna Allmänna för 9 000 mark. Gårdens värde var dock minst en miljon, varför ägaren tillfogats en stor förlust.
Med tanke på den täta bebyggelsen i staden och de malörer som flera gånger inträffat vid brandkårens utryckning borde en undersökning omedelbart företagas i avsikt att utröna huruvida stadens brandberedskap fyller de krav man måste ställa på densamma.