Lappfjärds å. – Kristinestads historia

Uppgjort av Lasse Backlund 2013, uppdaterades i februari 2017. Om du vill läsa en dikt om Lappfjärd å som Ragnar Backlund publicerade i Syd-Österbotten år 1991, så skall du klicka HÄR!

Sedan urminnes tider har Lappfjärds å som rinner genom Dagsmark och Lappfjärd ut till havet varit en riktig livsnerv. Den har en längd på närmare 70 km och ursprunget finns i de vattenrika källområdena på Lauhanvuori i Storå. All bebyggelse har i tiderna uppstått nära ån och jordbruket har uppstått ur tillandningarna kring ån. Åns betydelse kan inte underskattas och den är fortfarande viktig för fiske och rekreation.

Gunnar Gröndahl som var en sann naturvän hade Lappfjärds å som sitt speciella skötebarn. Om du vill läsa hans intressanta utredning om ån, så skall du klicka HÄR!

Tor Bergman, som är uppväxt i Korsbäck hade analyserat vattenkvaliteten vattnet både i den så kallade Kärjenkoskiån och i huvudfåran från Storå. I tidskriften Skärgård presenterade han år 1978 resultatet som kom fram till att det är mycket stor skillnad på de två åarna. Vattnet i Storå är relativt mineralfattigt och rent medan vattnet i Kärjenkoski är starkt brunfärgat av humussyror och det är syrefattigt. Kärjenkoskiån har den högsta salthalten i hela åsystemet och det beror på en urlakning av salter ur lerlager som avlägsnats på bottnen av den nu torrlagda Storsjön under den tid då Storsjön ännu var i förbindelse med havet, vilket enligt Rurik Nylund skulle ha varit ungefär år 1 500 f.Kr.

Att flotta stockar och annat virke i ån var ju tidigare ett vanligt sätt att transportera det från skogarna fram till havet eller till någon såg som var belägen nära ån. Det förekom ofta bråk mellan virkesägarna och de boende längs stränderna och därför uppgjordes regler för hur flottningen skulle gå till. I mars 1903 beslöt lantdagen om en förnyad förordning och vill du läsa den, så klicka HÄR!

Vattenkvaliteten i Lappfjärds å har i allmänhet varit bra, åtminstone i huvudfåran som får sitt vatten ur källorna i Storå. På 1970-80-talet började det ske förändringar då hushållen och jordbruket släppte ut allt mer föroreningar i ån. Potatisfabrikerna bidrog också till nedsmutsningen och detta ledde till att staden började planera för ett större reningsverk i staden, dit allt avloppsvatten kunde ledas och renas. Planeringen inleddes i mitten av 1980-talet och projektet gick ut på också Bötom kommun skulle anslutas till avloppsnätet. Reningsverket i Kristinestad kunde tas i bruk år 1984. Norrgårds fabriker i Dagsmark måste också fås med och när allt var klart kunde bygget av ledningar inledas. År 1989 kunde den nya ledningen från Bötom, via Dagsmark och Lappfjärd till Kristinestad tas i bruk.

Redan på kort sikt kunde märkbara förbättringar i vattenkvaliteten noteras. Mellan Dagsmark och reningsverket på Björnösund i Kristinestad finns det 6 pumpstationer och i slutet av april 1990 blev det ett tekniskt fel på pumpstationen nedanför Holmbergas i Dagsmark, vilket ledde till att orenat avfallsvatten från Dagsmark och Bötom leddes rakt ut i ån. Detta skedde en fredagskväll och felet reparerades först i början av följande vecka. ”Bedrövligt” sade Nils Grönlund att sådant får ske.

På denna karta ser vi bra Lappfjärds å med alla biflöden. Vid den blåa pilen ser vi var källorna på Lauhavuori ligger.

Landhöjningens inverkan på landskapet.

Landhöjningen har påverkat landskapet i Dagsmark och 100 år efter vår tideräknings början låg kusten vid Verkforsen eller Storbroforsen. På 200-talet låg Bottenhavskusten vid Gamlaforsen eller Nylundas forsen och på 500-talet gick den vid Klemets forsen. På 800-talet gick vattnet upp till Storfors och Ragnarsvik vid Flakåsen och på 900-talet fanns kusten vid det som vi kallar Pärusforsen, men som förr hette Högforsen, Håkoski eller Råksforsen.

För 1000 år sedan var strandlinjen betydligt längre österut än i dag. Av Lappfjärd syntes endast Mangsbacken, Kladdbacken och Knusbacken som små öar i fjärden. På Lappfjärdsvägen i Perus så syns det fortfarande tydligt var strandlinjen gick i närheten av Silanders gård.

Eftersom Pärusforsen har en fallhöjd på mer än 4 meter så låg kusten på detta ställe i hela 400 år och längs landsvägen mellan Lappfjärd och Perus, så syns det bra vid Silanders gård var kusten gick i långa tider. Nedanför den lilla backen växer det vass i dikena men ovanför ingenting.

I början av 1300-talet var Lappfjärds å inemot 7 km kortare än vad den är i dag. Ån rann ut i havet ungefär nedanför vägkorsningen till Bötom. Från stranden uppströms var markerna mycket låglänta och de här områdena svämmade säkert över med jämna mellanrum.

Först på 1300- och 1400-talet gick kusten vid Holmforsen i Lappfjärd och efter 100 år till vid Sandgrundsforsen eller Nybroforsen. Lappfjärd by ligger i dag på en höjd av 4 – 6 meter ovanför havet, vilket betyder att det slutligen steg ur havet först på 1500 – 1600- talet. Den här tiden svämmade byn över vid varje vårflod och också vid längre regnperioder, så bebyggelsen koncentrerades till de högre backarna, såsom Kullan (13-14 m.ö.h) , Bruskbackan (16 m.ö.h), Knusbackan (13 m.ö.h), Kladdbackan (10 m.ö.h), Hindersbackan (8 m.ö.h) och Mangsbackan (13 m.ö.h). På 2010-talet byggdes det dammar längs hela ån i Lappfjärd, som skall skydda området vid högt vattenstånd.

På sträckan från Dagsmark till havet kallas ån för Lappfjärds å medan den från Dagsmark upp till källorna på Lauhavuori kallas för Isojoki. På en karta över Finlands järnvägar från år 1921 ser vi dock att ån kallas för Uronjoki.

I centrala Dagsmark rinner Lillån ut i huvudfåran och på Åbackan nära gränsen till Bötom finns flera bifåror. Här en karta från slutet av 1800-talet över Lappfjärds å med alla dess tillflöden. — I centrala Dagsmark rinner Lillån ut i huvudfåran och på Åbackan nära gränsen till Bötom finns flera bifåror.
Här en karta från slutet av 1800-talet över Lappfjärds å med alla dess tillflöden.

Forsar i Dagsmark:

Inom Dagsmark finns flera forsar och i de flesta forsarna byggdes i tiderna sågar eller kvarnar. Redan på 1600-talet fanns flera sågkvarnar men i dag finns inga sågar, kvarnar eller elektricitetsverk som drivs av vattenkraft. Vissa forsar har flera namn och det förorsakar en viss förvirring ännu i dag.

Längst upp ligger Kornbäckforsen med en fallhöjd på 1,7 m och den ligger ca 36 meter över havsytan. Följande är Villurinkoski som är 1,5 km lång och har en fallhöjd på 11,5 m. Sedan följer Kläppforsen, österom dagens Mellanå Plant på gränsen till Bötom och där fanns det tiderna en såg och en kvarn som ägdes av Oskari Penttinen. Kläppforsen har en fallhöjd på 1,9 m.

Verkforsen.

Vill du läsa mera om sågkvarnen och elverket i Verkforsen, så klicka HÄR!

Gamlaforsen.

Den fors som på gamla kartor heter Gamlaforsen kallas också för Nylundas forsen, Verkforsen eller Vadarforsen. Här nedan en gammal karta från 1901 över Gamlaforsen där också dammen och Viktor Nylunds elektricitetsverk är inritat. Detta elverk startade redan år 1915 och var alltså det första i hela Lappfjärds kommun. Gamla forsen har en fallhöjd om 2,4 m.

Vill du läsa mera om sågägaren Viktor Nylund, som byggde både såg, snickeri och elverk i Gamlaforsen, så klicka HÄR!

Klemetsforsen.

Vill du läsa mera om kvarnen vid Klemetsforsen, så klicka HÄR! Vill du läsa mera om Klemets bro, så klicka HÄR!

Storfors.

Vill du läsa mera om kvarnarna, sågen och elverket i Storfors, så klicka HÄR!

Några hundra meter västerut från Storfors ligger Ragnarsvik, som i tiderna också hade betydande såg- och kvarnverksamhet. Vill du läsa mera om Ragnarsvik, så skall du klicka HÄR!

700 meter nedströms från Ragnarsvik ligger Storholmen, som är den största i Lappfjärds å. Vill du läsa mera om den natursköna holmen, så klicka HÄR!

Precis som namnet säger har det i Kvarnå funnits en kvarn i tiderna. Den var belägen på Malarudden mittemot nuvarande Kvarnå Såg. — Precis som namnet säger har det i Kvarnå funnits en kvarn i tiderna och inte bara en utan det var två. Den ena var belägen på Malarudden mittemot nuvarande Kvarnå Såg och den låg längre mot byn..

I Tuimala-forsen i Kornbäcken byggdes år 1925 ett elkraftverk av lokala krafter men som sedan såldes åt Jyllinkosken Sähkö. Rester av detta kraftverk finns fortfarande kvar. På kartan ser vi var kraftverket fanns.

Vi ser att det i alla forsar har det funnits sågkvarnar sedan långa tider tillbaka. Sedan 1600-talet drev Dagsmarkborna en kvarn i Korsbäck, ca 300 meter nedanför nuvarande bron. Alltså det var redan innan det fanns någon fast bosättning där och den skulle kanske vara kvar ännu om inte vårfloden skulle ha fört bort den ca 1840. Kvarnen låg vid Storgropen, som sedan Lillån rätades ut på 1950-talet ligger lite på sidan om den nuvarande dragningen.

Slutligen kan vi konstatera att Lappfjärd å med dess vattenkraft har haft en stor betydelse för Dagsmark by. De bördiga åkrarna längs ån har också bidragit till det ekonomiska välstånd som alltjämt råder i området. Lappfjärds ås betydelse för utvecklingen i Dagsmark är så pass stor att vi gott kan påstå att utan ån skulle inte Dagsmark finnas till i dag.

Foton.

I centrala Dagsmark utmynnar Lillån i huvudfåran och mitt i Selim Björses foto syns den natursköna ”Åddin” där Westerbacks ståtliga gård är skymd av vegetationen. Under Stora bron till vänster syns det elkraftverk som byggdes där en sågkvarn stod i tiderna.

Så här spegelblank kan Lappfjärds å vara under en vacker försommardag år 2018. Fotot är taget av Kim Hammarberg och det är taget uppströms från Storbron i centrala Dagsmark.

Några laxar finns inte i Lappfjärds å, men däremot finns det gott om havsöringar, som för tydlighetens skull inte är någon laxfisk. Här visar Elina Henttonen upp en havsöring på 5,5 kg, 83 cm lång som pappa Raimo hade dragit upp i Pärusforsen i maj 1985.

Kim Hammarbergs foto från Verkforsen där rester av den gamla dammen kan sjönjas. Fotot från försommaren 2018. — Kim Hammarbergs foto från Verkforsen där rester av den gamla dammen kan skönjas. Fotot från försommaren 2018.