Sammanställt av Lasse Backlund i september 2023. Uppgifterna är tagna ur gamla kyrkböcker, lagfarter, mantalslängder och försäkringsbrev.
När staden grundades år 1649, så planerades det inte in några parker på själva stadsområdet. Däremot så växte det fram en stor park öster om Stadsfjärden, bakom de strandmagasin och lagerbyggnader som fanns längs stranden och den började kallas Östra parken.
Det var först på 1800-talet som den första parken i staden anlades och det var framför det nya rådhuset. Den behövdes för att framhäva den ståtliga tornbyggnaden. De flesta tomter på detta område var bebyggda. Mitt i parken fanns ett obebyggt sumpområde, som började bakom Svinåkersbackan och sträckte sig ända ned till havet.
Området före rådhusets och Rådhusparkens tillkomst.
Det var först på 1800-talet som Rådhusparken kom till och på 1900-talet anlades stadens andra park, nämligen Badhusparken.
Tomter som inlöstes för Rådhusparken:
Tomt nr 110.
Den här tomten fanns upptagen på stadsplanen från 1751 och den hade då nummer 22 i det andra kvarteret. Den var bebyggd och ägdes då av Olof Sundelin.
År 1830 ägdes tomten av handlanden Ludvig Wendelin (1800-1834) och hans hustru Christina (1806-1866). Den här Ludvig var bror till den mer kända Simon Anders Wendelin. Följande år bodde bland annat bokhållaren Carl Magnus Ridderstad i gården.
Efter Ludvigs död 1834 övertog änkan Christina gården och tomt nr 110.
År 1838 gifte änkan Christina om sig med Robert Uggla (1813-1885), som var född i Borgå.
Efter Christinas död år 1861 började Casper Holmströms änka Amalia, född Sjöberg bo där på hyra. Hos henne bodde bland annat dottern Eva, som år 1871 skulle gifta sig med kommerserådet Antti Ahlström från Sastmola.
Från och med 1850 var gården och tomten skriven på Christina Ugglas svåger Simon Anders Wendelin, som bodde i egen gård vid Salutorget. Robert Uggla och Christina fortsatte att bo i gården så länge de levde.
År 1861 avled Simon Anders Wendelin och gården övertogs av hans arvingar, främst då sonen Otto.
År 1886 gjorde firman S A Wendelin konkurs och den här gården övertogs då av konkursboet. Staden såg nu en möjlighet att förstora Rådhusparken ända ned till Västra Långgatan och förvärvade tomten med alla byggnader. De försökte sälja gården för bortflyttning men fick inga anbud som kunde godkännas.
År 1890 började staden bygga Fattiggården och Dårhuset i söderstaden och de använde då timret från Wendelins gård för uppförandet av byggnaderna. I slutet av år 1890 var alla byggnader bortflyttade och tomten kunde då användas som Rådhuspark.
Tomt nr 121.
Den här tomten fanns upptagen på stadsplanen från 1751 och den hade då nummer 28 i det andra kvarteret. Den var bebyggd och kallades då Sevalinska tomten.
År 1830 ägdes tomten av rådmannen Johan Bernhard Sjöberg och den var då obebodd. Sjöberg själv bodde på Östra Långgatan 46 vid Rådstuvutorget.
Ännu år 1850 ägde Sjöberg den obebyggda tomten, tills staden löste in den. Då rådhuset byggdes ville man i staden ha ett öppet område framför rådhuset, som man började kalla ”Rådhusskvären” eller ”Nya Rådhus Tårget” och det sträckte sig från rådhustrappan ner till brunnen.
Tomt nr 157.
Den här tomten fanns upptagen på stadsplanen från 1751 och den hade då nummer 18 i det tredje kvarteret. Den var bebyggd och ägdes då av Michel Backman.
Då stadsplanen 1825 togs i bruk hade tomten nr 18 delats och hade då fått numrorna 157 och 158.
År 1830 ägdes halva tomten nr 157 av timmermannen Bergholm och på hyra hos honom bodde Salomon Wilhelm Fremdeling. Den andra halvan av tomten ägdes av guldsmeden Johan Hellgren (1799-1842) men han bodde inte där och ingen annan heller.
År 1835 så har guldsmeden Johan Hellgren övertagit hela tomten 157. Han bodde nu där med hustrun Fredrika Sofia (f.Packalén i Ikalis år 1796). Hos dem bodde också gesällen Jonas Ek, flera lärlingar och två pigor.
År 1842 i november hyrde guldsmeden Hellgren ut sin verkstad åt gesällerna Carl Gustaf Hagelberg och Johan Lindroos. Hellgren dog sedan i december samma år och hans änka Fredrika Sofia flyttade år 1847 till Suodenniemi. Före det sålde änkan gården åt tullkontorsskrivaren August Levonius (1819-1851), som var född i Brahestad men dog i Kristinestad.
Redan år 1846 sålde Levonius tomten nr 157 och byggnaderna åt handlanden Johan Reinhold Sandberg. Denna var född år 1815 i Tavastehus och han var gift med Augusta (f.Sundman i Ekenäs år 1822-död i Kristinestad i april 1856).
På 1850-talet förvärvade handlanden Sandberg också granntomten nr 156. Under Krimkriget var Sandberg i bolag med apotekaren Jurvelius och hjälpte de ryska soldaterna i kriget mot engelsmännen. Den ryska kejsaren tackade dessa män för deras hjälp.
Under tiden i Kristinestad fick paret Sandberg en son Axel, som var född år 1846. Efter det fick de tre döttrar och av någon orsak dog de alla år 1850-51, inom loppet av några månader.
Omkring år 1866 gjorde handlande Sandberg konkurs och tomten nr 157 övertogs då av handlande Petter Johan Barkman, som också ägde tomten och gården Kyrkogatan 4 i närheten. Denna gård hade han köpt så sent som den 30 mars 1865. I gården bodde hans mor Maria, en syster som också hette Maria och några utomstående hyresgäster.
År 1868, den 25 oktober förstördes alla byggnader på tomt nr 157 i en brand. Trots undersökningar kunde någon brandorsak inte hittas men det blev klart att den hade börjat på verandan. Branden spred sig också till granntomterna och på granntomterna 156 och158 förstördes alla byggnader. Dessutom förstördes alla uthus på Barkmans andra tomt på Kyrkogatan 4, liksom alla uthus på Hasselblatts tomt på Västra Långgatan 15.
På 1870-talet löste staden in båda tomterna 157 och 158 och kunde efter det förstora Rådhusparken ända ned till Västra Långgatan.
Tomt nr 158.
Den här tomten fanns upptagen på stadsplanen från 1751 och den hade då nummer 18 i det tredje kvarteret. Den var bebyggd och ägdes då av Michel Backman.
Då stadsplanen 1825 togs i bruk hade tomten nr 18 delats och hade då fått numrorna 157 och 158.
På tomten 158 hade det uppförts en huvudbyggnad år 1807, som blev tillbyggd 1831 och var 20 m lång.
År 1830 ägdes hela tomten nr 158 av änkan Eva Parman (1774-1852).
År 1837, den 1 juni sålde änkan Eva Parman gården åt sin son, Carl Johan Parman (1808-1862).
Följande dag, alltså den 2 juni gjorde Carl Johan Parman en bytesaffär med rådmansänkan Rebecka Holmström (1788-1866), som då ägde den Parmanska gården på Strandgatan 55.
År 1840 ägdes tomt nr 158 och gården av Rebecka Holmström, som var änka efter rådmannen Nils Holmström (1770-1824). Hon bodde med sin dotter Elisabeth och två pigor.
År 1866 avled rådmansänkan Holmström, men redan före det hade navigationsläraren Mattsson och hustrun Helena flyttat dit, men troligtvis köpte de inte byggnaden.
År 1865 ägdes tomten nr 158 och alla byggnader av målarmästaren Josef Nissén och hans hustru Henrika och de hade tre mindre barn.
År 1868, den 25 oktober förstördes alla byggnader på tomt nr 158 i en brand. Trots undersökningar kunde någon brandorsak inte hittas men det blev klart att den hade börjat ute på verandan i Petter Johan Barkmans gård nr 157, där alla byggnader också förstördes. Branden spred sig också till granntomterna och på granntomten 156 förstördes alla byggnader. Dessutom förstördes alla uthus på Barkmans andra tomt på Kyrkogatan 4, liksom alla uthus på Hasselblatts tomt på Västra Långgatan 15. På flera andra tomter skadades också byggnaderna.
Byggnaderna uppfördes inte igen och i slutet av 1870-talet inlöste staden tomten och kunde efter det förstora Rådhusparken österut ända till Västra Långgatan.
Tomt nr 159.
Den här tomten fanns upptagen på stadsplanen från 1751 och den hade då nummer 21 i det tredje kvarteret. Den var obebyggd och ägdes då av ”Rika Bergen”, alltså Hans Berg. Han bodde själv i sin gård vid Rådstuvutorget.
År 1830 ägdes den bebyggda tomten nr 159 av apotekaränkan Magdalena Rudqvist (1753 i Stockholm-1838 i Kristinestad). Hon var änka efter stadens första apotekare Adam Rudqvist (1753-1794), som var född i Karlstad i Sverige.
År 1840 hade tomten nr 159 och gården övertagits av skräddareänkan Anna Asklöf (f. i Kaskö år 1808). Hon var änka efter skräddaren Matts Asklöf (1802-1839), som var född i Åbo. Med henne bodde sonen Frans Viktor, som var född 1838 och hos dem bodde flera skräddarlärlingar.
År 1841 övertogs gården av sadelmakaren Carl Fredrik Söderlund, som var född år 1813 i St. Petersburg. Han var gift med Maria Elisabeth Nyholm (f.1806) från Helsingfors, som hade barn från ett tidigare gifte.
År 1850 hade gården övertagits av skräddaren Johan Christian Grönlund (f.1818) som hade hustrun från Kaskö.
Inom något år övertog staden den här tomten, för att ge mera utrymme och synlighet för det rådhus, som höll på att uppföras i närheten.
Efter att staden övertog den här tomten, så användes den som en del av Rådhustorget eller Rådhusskvären, som den också kallades.
Tomt nr 160.
Den här tomten fanns upptagen på stadsplanen från 1751 och den hade då nummer 22 i det tredje kvarteret. Den var bebyggd och ägdes då av Henrich Åkervall, som dog år 1759.
År 1830 ägdes den här tomten som då var obebyggd av änkan Brita Sundman (1778-1864). Hon var änka efter Johan Eric Sundman (1776-1820) och bodde på Västra Långgatan 16.
Omkring 1850 övertog staden den här obebyggda tomten och fick då mera utrymme runt det nya rådhuset som byggdes i närheten. Efter att staden övertog den här tomten, så användes den som en del av Rådhustorget eller Rådhusskvären, som den också kallades.
I dag är Rådhusparken omkring 6 300 m² stor med Rådhusgatan inberäknad.
Tomter som inlöstes för det nya rådhuset:
Då staden i mitten av 1800-talet skulle bygga sitt nya rådhus, så bestämdes det att det skulle flyttas till den östra sluttningen på Kyrkoberget. För själva bygget löste staden in tre tomter på västra sidan av Staketgatan:
Tomt nr 122.
År 1830 ägdes den här smala tomten av arbetaren Salomon Kynelius (1878-1843), som var född i Kauhajoki och han var gift med Lisa Lovisa Kynelius (1773-1851) och hos dem bodde vanligtvis någon hyresgäst.
År 1836 övertogs tomten av färgaren Erik Ekberg, men han bodde inte själv där utan han bodde på Strandgatan 22. På hyra bodde färgaren Carl Palmén (1793-1853), som var född i Kauvatsa. Han hade år 1820 gift sig med Wendla Zidbeck (1791-1873), som var född i Somero. Fattighjonet Lovisa Kynelius fick bo kvar tills hon dog år 1851.
I början av 1850-talet löste staden in hela tomten, för att där kunna bygga det nya rådhuset.
Tomt nr 123.
År 1830 var tomten nr 123 delad och den ena halvan ägdes av sjömannen Jacob Grönlund och den andra halvan av timmermannen Henrik Sjögren, som var född 1790 i Storå och flyttade 1814 till staden via Bötom.
År 1835 hade stadstjänarehustrun Anna Ramström övertagit sjöman Grönlunds tomthalva. Anna Ramström (f. Stenlund år 1802 i Kaskö) och hennes man, stadstjänaren Gustaf Ramström (f.1799 i Raumo) hade en tid på 1820-talet bott på Östra Långgatan 61 före de flyttade till Västra Långgatan 37 och år 1835 flyttade de alltså till den här tomten på Kyrkbergets östra sluttning.
Den andra halvan ägdes av timmermannen Henrik Sjögren, som var gift med en Anna (1783-1845). Änklingen Henrik gifte sedan om sig med Margareta, som var född 1815 i Närpes.
År 1840 hade tomten delats, så att den nu hade 3 delar. Den ena halvan ägdes av timmermannen Henrik Sjögren medan den andra halvan delades av Anna Ramström och den nya ägaren sjömannen Johan Forsström, som var född i staden år 1810. Johan var gift med Brita Lena Johansdotter, som var född i Tjöck år 1810. De hade åtminstone tre barn.
År 1850 ägdes halva tomten av timmermannen Henrik Sjögren, som nu bodde med hustrun Margret, som var född år 1815 i Närpes men som flyttade till staden 1837. På hyra bodde timmermansdöttrarna Maria Lindberg och Christina. Brandvakten Josef Långfors bodde också i gården.
Den andra halvan var också delad och den delen ägdes av stadsmätaren Eric Lagerström, som var född i Närpes 1811 men flyttade till staden 1836. Han var gift med Maria Elisabeth Eriksdotter, som var född i Närpes 1913. Hon kallades Maja Lisa och hade flyttat till staden 1834 och de hade åtminstone 4 barn. Den här tiden bodde sjömannen Johan Henrik Sahlgren på hyra i gården. Han var född i Storå 1819 men flyttade 1841 till staden. Han var gift med Anna Lisa, som var förr i Korsnäs år 1813 men som flyttade till staden 1841.
Den andra halvan ägdes av sjömanshustrun Lena Forsström, vars man Johan Fredrik år 1844 hade rymt till okänd ort.
År 1853 hade tomten igen fått ny ägare. Den ena delen ägdes av sjömanshustrun Lena Forsström, den andra av timmermannen Henrik Sjögren med hustrun Greta. Den sista delen ägdes nu av arbetaren Jacob Eklund, som också bodde där. På hyra hos honom bodde smeden Gustaf Sundblom med hustrun Fredrika och fiskaren Petter Rönnholm med hustrun, som också hette Greta.
År 1855 hade staden löst in den större delen av tomt nr 123, för att användas som gårdsplan för nya rådhuset. På den mindre delen av tomten bodde sedan timmermannen Henrik Sjögren med hustrun Greta och arbetskarlen Johan Eklund med hustrun Sofia.
Omkring 1860 hade staden löst in också timmermannen Sjögrens del av tomten. Den sista fjärdedelen av tomten ägdes då av arbetskarlen Jacob Eklund och hustrun Sofia.
Tomt nr 161.
På den här tomten på den västra sidan av Staketgatan fanns en byggnad, troligen uppförd i början av 1800-talet av skepparen Josef Häggqvist (1801-1836). Han var född i staden och var son till Josef Häggqvist (1770-1809) och Beata Magdalena (f. Backman 1769-1830). Han var gift med Catharina Sofia (1801-1857), också från Kristinestad.
Omkring 1834 övertogs den här tomten och gården av fiskaren Gabriel Öström, som bodde med hustrun Anna Cajsa och de hade också flera hyresgäster. Gabriel Öström hade tidigare bott i gården Strandgatan 54, men denna sålde han nu åt skepparen Josef Häggqvist. Med andra ord så bytte de gårdar med varandra.
Redan efter några år sålde fiskaren Gabriel Öström gården åt repslagaren Anders Åkerberg, som var född i Jakobstad år 1814. Denna hade sitt repslageri bredvid nuvarande lågstadieskolan. Han var gift med Lovisa, som var från Sverige.
Repslagaren Åkerberg bodde här med sin stora familj ända till staden löste in den i början av 1850-talet och han flyttade då till gården på Västra Långgatan 11, som han köpte av handlande G. W. Lindqvist.
I dag är rådhusets tomt 3 200 m² stor och förutom själva byggnaden, så finns på dess norra sida ett gravhus av sten. Det användas förr som förvaringsutrymme av avlidna personer, som hade dött under vintern och kunde begravas först på våren, då tjälen gått ur marken.
