Sammanställt av Lasse Backlund i september 2023. Uppgifterna är tagna ur gamla lagfartsprotokoll, mantalslängder, kyrkböcker och tidningar. Rafael Olins släktutredningar har varit till stor hjälp och flera kristinestadsbor har hjälpt till.
Länkar:
Om du vill läsa mera om själva byggnaderna på denna tomt, så skall du kolla i försäkringsbreven, som du hittar HÄR!
Om du vill läsa mera om Charles Uno Nordlund, som bodde i gården i slutet av 1800-talet, så skall du klicka HÄR!
Gårdens historia.
År 1751 skulle borgmästaren Nils Wetterblad ha ägt och bott på den här tomten, som ligger nedanför Strandgatan. Han var född i Gamlakarleby år 1715 och var stadens borgmästare under åren 1744-1767. Sedan dess har tomten tidvis varit obebodd och däremellan fanns där kortvariga boenden.
År 1815 var tomten obebodd men under år 1819 uppförde staden den södra delen av gården och följande år kunde tullförvaltaren flytta in och ta den i användning.
År 1823 ägdes gården och tomt nr 169 av staden och där bodde överstelöjtnanten och tullförvaltaren Carl Johan Barck (f.1766 i Pojo-1844 i Lovisa), som bodde med hustrun Gustafva Maria, född Gadding i Itis år 1780 och döttrarna Sofia och Albertina. Hos dem bodde också pigorna Lena och Christina.
År 1830 ägdes gården och tomt nr 169 av staden och där bodde överstelöjtnanten och tullförvaltaren Carl Johan Barck, med hustrun Gustafva Maria och dottern Maria. Hos dem bodde kontoinskrivaren Johan Danér, drängen Johan, jungfrun Christina och pigorna Anna och Maria. Familjen flyttade bort från staden år 1839.
År 1840 ägdes gården och tomt nr 169 av staden och där bodde den nya tullförvaltaren och stabskaptenen Johan Wilhelm Sahlberg (1799 i Kalanti-1868 i Raisio). Denne kom till Kristinestad via Kaskö år 1839. Han var gift med Catharina Carolina Sundman (1820-1909) och de hade 7 barn varav tre var födda i Kristinestad under åren 1841-1843. Hos dem bodde också hushållerskan Greta Sundstedt och pigan Maria. I gården bodde också kontorsskrivaren Johan Henrik Rosenström (f.1815).
År 1842 byggdes gården till i den norra ändan, så att den då fick den längd som den fortfarande har. Av någon orsak gjordes tillbyggnaden av Stadens Enskilda Handels Cassa och gjordes säkerligen på grund av Sahlbergs stora familj. Detta år hade Sahlbergs också en fosterson Alexander och en dräng som hette David. Gustafva Holmdahl var nu deras hushållerska och de hade också pigorna Susanna och Maria.
År 1845 ägdes gården och tomten av staden och där bodde tullförvaltaren Johan W. Sahlberg och hans hustru Carolina. Hos dem bodde flera drängar och pigor och också en barnpiga. I slutet av året flyttade familjen Sahlberg till Nådendal
År 1846 ägdes gården och tomten av staden och där bodde den nya tullförvaltaren Adolf Wittfooth (1810 i Taivassalo – 1875 i Kristinestad). Hans släkt kom från Tyskland och han var ogift och hos honom bodde en dräng, hushållerskan Fredrica Forsman och betjänten August Holmberg. Wittfoth använde många titlar, då han var tullförvaltare, senatskanslist, häradshövding, riddare och kollegieassessor. I gården bodde också en kontorsskrivare och efter 1846 bodde Erik Herman Lind där. Han var född på Föglö år 1813 och dog i staden 1854. Då bodde också hans mor, Stina Eriksdotter Lind (f.1789) där med dottern Josefina Maria (f.1825).
År 1860 ägdes gården och tomten av staden och där bodde och verkade tullförvaltaren Adolf Wittfooth och hos honom bodde hela tiden en hushållerska, en dräng och en piga. Till exempel år 1868 var Nina Forsman hans hushållerska, Petter Sarén hans dräng och pigan hette Fredrika. År 1873 var Wilhelm Mattila dräng och pigan hette Fredrika Järf.
År 1875 avled Adolf Wittfooth och staden flyttade efter det tullkammaren till Packhustorget.
År 1877, den 30 januari sålde staden enligt fullmäktiges beslut den tidigare tullkammaren med bostad och uthus på en allmän, frivillig auktion. Den var utlyst i stadens kyrka och genom utringning i gathörnen och högsta, godkända budet gavs av provincialläkaren Adolf Leopold Linsén. Genom sitt ombud Carl Emil Carlström bjöd han jämnt 10 000 finska mark. Summan inbetalades till auktionskammaren följande dag och efter gjord tomtmätning kunde han få lagfart på den inköpta tomten. Doktor Linsén var född i Åbo men flyttade till Kristinestad via Alavo omkring år 1870 och hade då med sig två barn och i Kristinestad föddes sedan två till.
År 1880 hade ju gården övertagits av provincialläkaren, medicine- och kirurgiedoktorn Adolf L. Linsén (1830-1881) och hans hustru Mathilda (1842-1915) och de hade 4 mindre barn. Hos dem bodde pigorna Beata Kuujoki (f.1854), Mina Agnäs (f.1856) och Maria Möller (f.1857).
År 1881, i februari avled doktorn Linsén och gården övertogs då av änkan Mathilda. Doktor Linsén hade förresten en son, som hette John och han var en av förgrundsgestalterna i Voimaförbundet och under åren 1898-1905 var han chefredaktör för Björneborgs Tidning.
År 1882 i januari sålde läkaren Linséns änka Mathilda gården åt rådmannen Charles Uno Nordlund (1851-1896). Han var född i Kaskö och flyttade till staden via Jalasjärvi år 1875. I Jalasjärvi ägde han en gård, där han hade bedrivit handel och denna bjöd han ut i tidningarna flera gånger före han fick den såld. Han hade i december 1874 gift sig med Augusta Häggblad (1850-1919) från Kristinestad. År 1882 fick de dottern Eva Agneta och år 1888 dottern Ebba. För att finansiera köpet lånade Nordlund pengar av stadens Kyrkonybyggnadskassa och Otto Idman och Otto Holm gick i borgen för lånet.
Under den första tiden i staden bodde familjen Nordlund i gården på Strandgatan 46 och han arbetade som handelsbiträde men startade snart en egen affärsrörelse i den gården. Han hade år 1879 byggt ett brännvinsbränneri i drängstugan på Strandgatan 46, där han destillerade brännvin till ädlare drycker.
År 1883 uppförde handlanden Nordlund en byggnad nere vid stranden, som inrymde en destillationsfabrik för finare spritdrycker. Byggnaden var 12 meter lång och 6 meter bred och där fanns tre rum, nämligen ett bostadsrum, ett kallreningsrum och ett destillationsrum.
Det här året installerade C. U. Nordlund elektriska ledningar från rådhusets brandvakt till frivilliga brandkårens chefer. Brandvakten kunde då snabbt signalera åt dessa vid en inträffad eldsvåda. Det var förresten samma Nordlund som år 1879 tog initiativ till att grunda denna stads frivilliga brandkår och han blev genast utsedd till dess kårchef.
År 1885 ägdes gården och tomten nr 169 av handlanden och rådmannen Charles Uno Nordlund och hans hustru Augusta. Lilla dottern Eva bodde hos dem och det gjorde försäljerskan Ida Nöjman (f.1860) också, liksom pigan Sofia Andtfolk (f.1858) och drängen Johannes Pihlaja (f.1865).
Den 20 maj detta år kunde Vasabladet rapportera att C. U. Nordlund tänker bygga upp ett telefonnät i staden. Den första telefonen hade han satt han upp i sitt eget hem redan 1878 och följande år mellan Wasa Aktiebanks kontor vid torget och Alfred Carlströms gård på Strandgatan 36. Nordlund hade centralen i sitt hem på Strandgatan 32. Efter Charles Unos död år 1896 fortsatte änkan Augusta att driva och sköta om centralen och telefonnätet och hon till och med köpte in Kaskös telefonnät följande år. De ständiga stölderna av telefontrådarna och vandalism var ett ständigt orosmoment för Nordlund och år 1898 lovade Augusta en penningbelöning åt den som kunde ge upplysningar om stölderna.
År 1887, den 17 oktober bildade Charles Uno Nordlund ett bolag med grannen, handlanden Konrad Sundman. Bolaget fick namnet ”K. Sundmans Spritfabrik”, och enligt deras anmälan till magistraten bestod verksamheten av ”en fabriksrörelse för tillverkning af utaf brännvin erhållna spritdrycker, för såväl teknisk som andra behov”. Arbetsfördelningen mellan delägarna var klar och tydlig. Konrad Sundman skall sköta ”huvudsakligen kapitalet” han skall sköta om försäljningen av färdiga fabrikanter, bokföringen och korrespondensen. Nordlund däremot skall sköta det praktiska med tillverkningen, som skall ske på hans tomt i byggnaden nere vid stranden, där Ossi Ylikoski sedan byggde sin Kössin Halli. Nordlund skall också sköta om försäljningen vid fabriken och se till att det finns en häst och en dräng tillgänglig. Avtalet som bolagsmännen gjorde var inte gällande tillsvidare utan var bestämt till 5 år.
År 1887 byggde C. U. Nordlund en telefonlinje från Kristinestad, och som skulle kopplas ihop med Wasa Telefonförenings central i Vasa.
Omkring åren 1888 – 89 skaffade mångsysslaren Nordlund någonting så ovanligt som elektriska glödlampor, som han till stadsbornas förtjusning placerades ute på verandan. Elektriciteten kom troligtvis från en generator och det här hände 10-12 år före AB Lumen startade sitt belysningsbolag år 1900.
År 1894 begärde Charles Uno Nordlund avsked från uppdraget som rådman, eftersom han hade blivit vald till kamrer för stadens drätselkammare.
År 1896 i september insjuknade Charles Uno i lunginflammation och efter endast några dagar avled han, 46 år gammal. Gården övertogs då av änkan Augusta genom ett testamente. Hon bodde då i gården med sina döttrar och pigan Mina Rosenback (f.1870). Änkan Augusta hyrde då ut destillationsfabriken åt Konrad Sundman, som efter det ensam skötte om spritfabriken.
År 1900 ägdes gården och tomten av rådmansänkan Augusta Nordlund, som bodde med två döttrar och pigan Mina Rosenback.
År 1904 visade det sig att Augusta Nordlund var sjuklig och hon blev då satt under förmynderskap. Tingsrätten utsåg handlandena Emil Axelin och Bruno Wendelin till förmyndare.
År 1905 ägdes gården och tomten av Augusta Nordlund, som bodde med döttrarna Eva och Ebba. På hyra bodde sjuksköterskan Karin Mankki, som var född år 1852.
År 1909 avslöjades det att godemännen hade slarvat ordentligt i skötande av Augustas förvaltning och åtminstone Axelin ville avsäga sig förmynderskapet. Detta godkändes inte eftersom misskötseln inte kunde utredas. Det handlade om försvunna värdepapper, ogrundade utbetalningar, oinkasserade hyror och mycket till. Tingsrätten utsåg i april 1910 kontoristen Birger Blomqvist till hennes förmyndare, denne hade ett förhållande med Augustas dotter Ebba. Han fick i uppdrag att reda ut Axelins oklara förehavanden. Några månader efteråt avslöjades att Axelin hade betydligt större bedrägerier med Wasa Aktiebank och med Alfred Carlström, så det Nordlundska bedrägeriet gick inte att utreda.
År 1910 ägdes gården och tomten av Augusta Nordlund, som bodde med döttrarna Eva och Ebba. Hos dem bodde också pigan Hilma Häggqvist (f.1877).
År 1911 i maj gifte sig Ebba Nordlund med disponenten Frans Birger Blomqvist (1879-1934), som alltså var mamma Augustas förmyndare. Birger var född i Somero och de fick också gemensamma barn.
År 1913 i samband med att järnvägen drogs till Östra sidan, planerade staden för ett nytt bostadsområde mellan stationen och vägen till Lappfjärd. Nya tomter bjöds ut på auktion och den första ropades in för 2 mark per m² av rådmansänkan Augusta Nordlund, genom hennes godman, mågen Birger Blomqvist.
Birger, som tidigare hade innehaft stadens första biograf i Töttermans gård vid torget, påbörjade nu bygget av det ståtliga Kilpihuset på Järnvägsgatan 6. Redan i februari bjöd disponent Blomqvist ut trivsamma, hälsosamma lägenheter med utsikt över hela hamnen. I april ansökte Blomqvist att staden skulle ombesörja en kloakledning från det nya bostadsområdet och den kunde kopplas till järnvägsstationen redan befintliga rör. Efter en hård diskussion godkändes förslaget och detta torde vara stadens första kloakledning.
I december 1913 kunde de första hyresgästerna flytta in i Kilpihuset och där öppnade resandehemmet Metsola i slutet av året.
I december 1914 meddelade Blomqvist att han tänker flytta från orten och att han vill bli befriad från sitt uppdrag i stadsfullmäktige och alla andra uppdrag. Flytten skedde inte genast utan det var först i september 1918, som Birger, Ebba och deras son Lasse flyttade till Åbo.
År 1916 ägdes gården och tomten av rådmansänkan Augusta Nordlund och hos henne bodde dottern Eva. Där bodde också dottern Ebba, som var gift med Birger Blomqvist och hos dem bodde två barn. Kontoristen Felix Holmlund (f.1885) bodde på hyra med hustrun och två barn.
År 1919 i december avled änkan Augusta Nordlund och tomten och gården övertogs då av arvingarna Eva Nordlund och Ebba Blomqvist. Byggnaderna sattes genast till försäljning och den ombesörjdes av Oskar August Ståhle, som år 1938 skulle gifta sig med änkan Ebba Blomqvist, född Nordlund. Försäljningen lyckades inte vid första försöket och inte vid det andra heller.
Ebba och hennes man, disponenten Birger Blomqvist hade nu flyttat till Åbo och därför fanns det flera hyresgäster i byggnaden. Staden hade övertagit telefoninrättningen och i gården bodde centralens föreståndare Hjördis Ellfolk (f.1890) med sin man, poliskonstapel Oskar Ellfolk (f.1888). På hyra bodde modisterna Edith Lax (f.1893), Alma Österberg (f.1888) och Ester Slotte (f.1896).
År 1920 i november förrättades arvsskifte efter Augusta Nordlund och där bestämdes att tomten och gården på Strandgatan 32 skall övertas av dottern Eva Nordlund, som var sjuklig och hade Oskar August Ståhle som förmyndare. På hyra bodde handlanden K. L. Saari (f.1873), centralföreståndaren Hjördis Ellfolk, vars man ser ut att ha emigrerat. På hyra bodde änkan Wilhelmina Sjögren (f.1870) och apotekaränkan Kajsi Olin (f.1890, som bodde med 4 mindre barn och pigan Elsa Björk.
År 1922, den 28 december gjorde Eva Nordlund ett hyreskontrakt med Kristinestads Telefoninrättning, som skulle hyra ett rum med tambur på 5 års tid för telefoncentralen. Årshyran för detta rum beräknades till 3 000 mark och med rätt att använda vindsrummen och magasin på gården. Telefoninrättningen hyrde också en bostad på 3 rum och kök för 4 200 mark per år, allt tillsammans 7 200 mark. Det var redan före 1920 som staden hade övertagit telefonnätet och verksamheten av disponenten Blomqvist. Centralen fick rätt att sätta upp nödvändiga telefonstolpar på gården och dra ledningar på huvudbyggnadens vind.
År 1927, i december gjorde Eva Nordlund, genom sin godman Ståhle ett förnyat 5-årigt hyresavtal med Kristinestads Telefoninrättning, där hon hyrde ut 3 rum för centralen och dess skötare. Årshyran höjdes nu till 11 500 mark och i den ingick ett vedlider och ett magasin.
På hyra bodde telefoncentralens föreståndare Hjördis, som nu hade gift sig med handlanden Karl Leonard Saari. Denne var direktör på både stadens elbolag och telefonbolag. Efter en tid avslöjade tidningen Syd-Österbotten att det fanns oklara paragrafer i hyreskontraktet, som var oförmånliga för telefonbolagets ägare, staden Kristinestad men som gynnade telefonbolagets direktör Saari. Efter utredningar visade det sig att direktör Saari hade gjort ett förmånligt hyreskontrakt för sig själv och ett dyrare för stadens telefoninrättning.
År 1930, den 13 april avled Eva Nordlund och gården och all lösegendom övertogs då av hennes syster Ebba Blomqvist i Åbo. I juni samma år skilde sig Ebba och Birger Blomqvist och i en överenskommelse bestämdes det att Ebba får överta alla Evas tillgångar medan Birger endast får behålla sina gångkläder och lite möbler i deras lägenhet i Åbo.
I mitten av 1930-talet ägdes gården av fru Ebba Blomqvist och på hyra bodde kontoristen Gustav Appel (f.1899 i Lappfjärd) med hustrun Fanny (f. Lassfolk i Vasa1900). Telefonmontör August Skjäl (f.1899 i Korsholm) bodde också där med hustrun Elin (f.1903 i Korsholm).
År 1937, den 2 mars utbröt en häftig brand i uthusbyggnaderna på Ebba Blomqvists gård. Huvudbyggnaden med telefoncentralen var hotad men kunde med stor möda räddas. Apotekets uthus på granntomten förstördes också, eftersom de stod nära varandra.
Branden började vid 5-tiden på morgonen och observerades först av en person på Östra sidan. Denne sprang då över Stenbron och ringde på apotekets nattklocka. Apotekare Henrik Sandlund larmade sedan brandkåren men klockan var 5.40 då brandkåren anlände och uthusbyggnaderna stod då i ljusan låga. Brandsegel sattes genast upp för att skydda huvudbyggnaden men hettan var så stark att också brandseglen antändes. ”Brandkårens arbete försvårades bl.a. av den intensiva röken, och på läsidan av brandplatsen var det flera som svimmade. Något fall av verklig rökförgiftning inträffade lyckligtvis inte” skrev tidningen Syd-Österbotten efteråt.
Förutom de båda långa uthusen förstördes också den nedlagda spritfabriken vid strande. ”Vidare kan nämnas” skrev Syd-Österbotten ”att en gammal fäll från apotekare Sandlunds uthuslänga av draget fördes högt upp i luften och hamnade på en brandsoldat ute på isen”. Uthuset på Ebba Blomqvist gård var försäkrat och det var också telefoncentralens material, som förvarades där. Det gamla spritdestilleriet i en stockbyggnad var också försäkrat. Gårdens hyresgäster hade en del lösöre i uthuset och de var oförsäkrade. Trots omfattande undersökningar kunde någon brandorsak inte hittas.
År 1937, genast efter branden uppfördes det 3 nya byggnader på gården och dessa stod kvar ända till 1983, då de revs.
År 1939 ägdes gården av Ebba, som nyligen hade gift sig med före detta sjökaptenen, änklingen Oscar August Ståhle (1864-1947). Denne hade tidigare varit gift med Maria Sundman (1857-1937) och hade med henne många barn.
På hyra i gården bodde kontoristen Gustav Appel med hustru och en son. Redan i mars flyttade Appel med sin familj till Kyrkogatan 4, som han hade köpt av Erland Grankull. På hyra bodde också montören August Skjäl med hustru och dotter.
I början av 1940-talet ägdes gården av kaptenskan Ebba Ståhle. Hon bodde inte där själv utan hon bodde med sin man Oscar August i hans gård på Västra Långgatan 43. Men på hyra bodde postföreståndaren Karl Rafael Lilius (1887-1969), som var född i Larsmo. Han blev student i Vasa år 1909, fick postexamen 1914 studerade en tid i Ryssland och fick sedan tjänst i Ekenäs, Gamlakarleby, Jakobstad före han i december 1938 fick föreståndartjänst i Kristinestad. Han gick i pension i oktober 1954 Karl Rafael var gift med Agnes Wilhelmina Melander från Helsingfors. Deras dotter, hälsosystern Aslög Ingeborg Högbacka bodde också här och hon var född 1913 i Nedervetil. På hyra bodde också lektorn Agnes Valborg Harriet Rosenlew-Hummelstedt, som var född i Helsingfors år 1908 och hos henne bodde sonen Christer Hummelstedt (f.1941). Hos dem bodde deras hushållerska Taimi Koivisto, som var född i Storå år 1922.
I mitten av 1950-talet ägdes gården av kaptenskan Ebba Ståhle, som nu var änka efter att Oskar August hade avlidit år 1947. Efter dödsfallet flyttade hon tillbaka till sin gård. Den mångåriga hyresgästen, telefonmontören August Skjäl hade nu flyttat till Östra Långgatan 37 med hustru och sonen Stig-Erik. Affärsbiträdet Henrik Fridell, som var född i Särkisalo år 1921 bodde på hyra med hustrun som var hemma från Sideby. Representanten Erkki Anttila från Kurikka bodde på hyra tillsammans med hustrun Kaisa, född Perä i Kurikka.
I slutet av 1950-talet ägdes gården av kaptensänkan Ebba Ståhle. Postförvaltaren Lilius har gått i pension och flyttat till Runar Lindedahls gård på Strandgatan 52.
I början av 1960-talet ägdes gården av Ebba Ståhle, som också bodde där. Representanten Henrik Fridell bodde där på hyra med hustrun och sonen. Arbetaren Ida Santala (f.1914) från Bötom bodde på hyra en tid med sonen Pekka Olavi (f.1940), som var försäljare. Telefonmontören Heikki Kallio (f.1935) från Storå bodde med hustru och son en tid på hyra, före de flyttade till Strandgatan 61.
I mitten av 1960-talet ägdes gården och tomten av änkan Ebba Ståhle, som själv hade flyttat till Sverige. Hyresgästen Henrik Fridell hade nu flyttat bort med sin familj. Chauffören Reijo Koivunen (f.1938 i Teisko) bodde en tid på hyra med hustrun Airi Kyllikki (f. Haavisto i Bötom år 1927) före de flyttade till Strandgatan 55. Chauffören Väinö Rautolahto (f.1925 i Vasa) hade bott en tid på hyra med hustrun Helena Fredrika (f.Tuliniemi i Pihlajavesi år 1923) och två söner före de flyttade till Strandgatan 4 och sedan till Staketgatan 3. Flera andra hyresgäster bodde i gården en kort tid.
I slutet av 1960-talet ägdes gården av änkan Ebba Ståhle, som bodde i Sverige. På hyra bodde arbetaren Mauno Tuomela (f.1928 i Teuva), som bodde med hustrun Ester Kilpi från Ylistaro. På hyra bodde också arbetaren Erkki Kohonen, som var från Jaakkima och han bodde med hustrun Aune Helena (f.Järvimäki i Bötom år 1914). Chauffören Lauri Ristamäki från Lappfjärd bodde en tid på hyra med hustrun Irja (f. Vainionpää i Storå år 1939 före de flyttade till Sverige.
År 1975 avled änkan Ebba Ståhle i en ålder av 86 år. Efter hennes död torde ingen ha bott i hennes gård, som då var förfallen och i dåligt skick.
År 1982 köpte affärsmannen Ossi Ylikoski den förfallna gården på Strandgatan 32. Han delade då tomten på tvären och år 1983 uppförde han ett större affärshus i hörnet av Sjögatan och Skolgatan, som kallades Kössin-Halli. Ossi var född i Storå och var gift med Esko Jyllis dotter Anna-Liisa, född i staden år 1947. Han hade redan år 1971 öppnat en Kössin-Halli i Laihela, där han också bodde. Ossi hade öppnat sin första billigbutik i Kristinestad på Östra sidan i Hämäläinens gård år 1978 och efter en tid flyttade han affären till det nuvarande Cornerhuset.
År 1983, i augusti revs de båda uthusen på tomten för att ge rum för det nya affärshuset i två våningar, som också skulle rymma en R-kiosk, Harri Sjöbloms bar, Arja Hyytiäs fysikaliska institut och utrymme för naprapaten Kjell Carlsson. Byggnaden på omkring 900 m² planerades av Sven Kormano och han fungerade också som arbetsledare vid själva byggandet.
Redan i september 1983 var väggelementen på plats och den 30 november samma år kunde den nya affären öppnas. Sedan första spadtaget togs, så tog det endast 4 månader att bygga huset färdigt.
Den 17 december öppnade den första R-kiosken i Kristinestad i Ylikoski affärshus och den förestods av Helena Strömberg. I samma veva byggdes den uthusbyggnad som står längs rån till apotekstomten.
År 1985 meddelade gårdsägaren Ossi Ylikoski att han planerar att renovera den Nordlundska gården uppe vid Strandgatan. Han berättade att det kommer att rymmas 5 hyreslägenheter i den stora byggnaden. Först skulle han anhålla om ett förmånligt grundrenoveringslån, eftersom han räknade med att projektet skulle bli att kosta mer än 1 miljon mark.
År 1988, på våren var allting klart med bygglov och finansiering och Ylikoski kunde påbörja renoveringen. Byggmästare Kurt Backlund hade planerat renoveringen och Ylikoski anlitade byggmästare Harry Nygren att utföra arbetet. Renoveringen började med att riva och efter en tid kunde han börja själva byggandet. Museiverket hade klassat byggnaden som historiskt och arkitektonisk värdefull. På gatusidan togs en ytterdörr bort och ersattes med ett fönster, på gårdssidan förnyades båda farstukvistarna och ett par fönster sattes in i vindsvåningen. I övrigt gjordes inga förändringar på utsidan men desto större på insidan.
Under spännpaffen och de gamla tapeterna fanns gamla handmålade tapeter och dessa finns nu i behåll under de skivor som sattes på väggar och tak. Målarmästare Rune Wicklén anlitades sommaren 1989 och med schabloner målade han vackra dekorativa mönster enligt gammal modell.
I nedre våningen byggdes två 1-rummare på omkring 60 m² och två 2-rummare på omkring 100 m². På vinden inreddes en 3-rums lägenhet på 101 m². I lägenheterna byggdes bastu men i övrigt fick de en gammaldags prägel, där till exempel de gamla innerdörrarna sattes in tillbaka. De gamla målade väggarna och taket skyddades.
År 1989, i september var renoveringen klar och hyresgästerna kunde flytta in i de fem lägenheterna. Flera lokala företag hade deltagit i projektet, till exempel Lindberg i Skaftung hade tillverkat fönster och dörrar, Gullmes Elbyrå från Lappfjärd hade installerat elektriciteten, Suupohjan Vesi ja Lämpö från Kristinestad skötte VVS-sidan, plåtslagare Reino Mäki-Heikkilä från Lappfjärd gjorde alla plåtarbeten och mål- och golvarbetena gjordes av Krs målnings- och inredningstjänst.
Under samma tid uppfördes det uthus som står längs med Skolgatan.
Samtliga byggnader på tomten ägs ännu i dag av släkten Ylikoski och de är alla i gott skick. Lägenheterna är uthyrda.
Foton.
