År 1840
Wasa Tidning 11.7.1840: Till bevis på den hedrande verksamhet, som utmärker handlande borgerskapet i Christinestad, får redaktionen meddela, att från och med den 16 maj till och med den 27 juni i år har följande sex nya barkskepp gått av stapeln och de ägs av följande redare: 1.) ALEXANDRA, om 168 läster, redare C. J. Parman, C. H. Bergh och J. W. Holstius.2.) HOPPET, om 182 läster och kopparbultad, redare G. Holmudd och E. N. Sundman.3.) NORDEN, om 225 läster, redare C. M. Ridderstad och J. G. Ramstedt.4.) PRECIOSA, om 170 läster, redare Z. Holmström, C. Petenkin och A. Widström.5.) MARIA, om 170 läster, redare Erik Tötterman.6.) ACTIVE, on 275 läster, redare G. Starcke och A. Häll. Dessutom skonerten MAGDALENA om 54 läster, redare N. H. Åkervall och M. W. Argelander, som byggdes i Närpes socken och där lämnade stapeln. Lästetalet för de i år byggda sju fartygen utgör således 1 044 och tillsammans med senaste års lästetal totalt 4 283, med totalt 38 fartyg.
Christinestad torde således för närvarande, efter Björneborg äga det största lästetalet i Finlands handelsflotta. Detta också fast man lämnar bort briggen FAVORITEN om 80 läster. Den fördes av kaptenen C. G. Hallberg och den avseglade i november 1839 från Antwerpen till St. Ybes och den har inte avhörts sedan dess. Man anser allmänt att det fartyget är förlorat.
1841
Wasa Tidning skev den 10.7.1841 att under en och halv månad tid hade hela 6 barkskepp gått av stapeln i Christinestad. Detta trots att redarna hade gjort stora förluster det senaste året. Det första fartyget som gick av stapeln var briggen ”Idog”, 58 läster och tillhörde konsul S. A. Wendelin. Följande var briggen ”Fama”, 58 läster, redare Holmudd och Sundman. Den 22 maj var det dags för skeppet ”Oberon”, som var på 180 läster och ägdes av Uggla och Zweyberg. I juni var det dags för skeppet ”Favoriten” på 160 läster och det ägdes av C. Holmström och Sjöberg. I slutet av juni gick skeppet ”Frithiof” av stapeln, det var på 180 läster och ägdes av Petenkin och Wahlfors och slutligen skonerten ”Sophia” på 30 läster och det ägdes av Nordström och Hållfast.
Åbo Underrättelser skrev 3.11.1841 att enligt en rapport från Paris hade det ryska skeppet ”Fyra Söner” hemma från Christinestad med kapten Berg, strandat väster om ön Quesant. Det var på väg från St. Ybes med salt till hemstaden. ”Manskapet är räddadt, och fartyget, ehuru stark storm, med tillhjelp af flere fartyg fördt till Quesant, men kan dock ej anses vara i säkerhet. Lasten kan betraktas som smält. Kapten med 4 man har i dag inkommit hit”.
Åbo Underrättelser skrev 10.11.1841 att de från Wisby fått en rapport att skonerten Ceres hade strandat vid Gröttlingboholm om natten mellan den 19 och 20 oktober. Fartyget fördes av skepparen M. Ekman och var på väg från hemhamnen Christinestad till Lübeck med en last av 846 tunnor tjära och 14 tunnor pottaska. Bärgningen av lasten fortsätter men det är oklart om fartyget kan räddas. Fartyget hade också haft däckslast, som de redan vid Hoburgen hade kastat i havet.
Åbo Underrättelser införde 17.11.1841 en notis om ”att ägaren till en med ångfartyget Uleåborg förliden sommar till Christinestad avsänd harpa, jämte en koffert, behagade till återbekommande af dessa effecter anmäla sig hos fartygets kommissionär, konsul S. A. Wendelin”.
1842
Helsingfors Tidningar skrev 11.5.1842 att i Christinestad ligger det 18 fartyg och väntar på öppet vatten, så att de kan avsegla. Ångfartyget Örnsköld väntas till staden den 5 juni och så skrev de att 3 fartyg är färdiga att gå av stapeln vid första öppet vatten.
Åbo Underrättelser skrev 1.10.1842 att skonerten Sophia med kapten Eric Henric Nordström (1797-1846) från Christinestad. Fartyget, som ägdes av J. F. Hållfast var lastat med tjära, pottaska och harts då det strandade den 13 september vid Gjedesby strand i Danmark. Lasten kunde bärgas men fartyget blev vrak.
Åbo Underrättelser skrev 15.10.1842 att skonerten ”Stjernkopp” med kapten Lundblad hade strandat på Ölands östra kust den 26 september. Lasten var bärgad men skeppet var vrak.
Åbo Underrättelser skrev 30.11.1842 att enligt en rapport från Göteborg skulle det finska skeppet Preciosa från Christinestad ha strandat mitt i natten den 11.11 på Winga fjärdsskär. Hon fördes av skeppare Julius August Brunberg (f.1817) och hade en last av plankor och tjära. Olyckan skulle ha berott på något misstag på Winga fyr. Besättningen räddade sig följande dag genom att kasta sig i sjön och några fiskare drog upp dem med rep på ett skär i närheten. Fartyget blev vrak men en del av lasten och inventarierna kunde räddas. I samma tidning finns en uppgift ur den svenska tidningen Aftonbladet att två skepp från Christinestad skulle ha strandat på södra kusten vid Gotland. Det ena var ”Favoriten”, förd av kapten Sjöberg och det blev vrak vid Grötingboudden. Det andra var ”Frithiof”, förd av skeppare Ekman, som ligger som vrak vid Rönöhamn. Fartygens besättningar har räddats och förda till Stockholm.
Åbo Underrättelser skrev 10.12.1942 att de i tidningen Wisby Weckoblad läst att slupen Saturnus, med kapten Arvid Leonard Wichtman från Christinestad hade strandat utanför Långhammars på Fårö. Den var på väg från Lübeck till Christinestad och lastad med styckegods, som efter förlisningen ”drifver kring stränderna”, men så mycket som möjligt kan bärgas.
Åbo Underrättelser skrev 14.12.1842 att enligt en rapport från Göteborg skulle den finska briggen Apparence skulle ha förolyckats på Skagens rev. Fartyget var hemma från Christinestad och fördes av skepparen Anders Widström (1796-1874). Det var lastat med plankor och tjära. En del av lasten kunde bärgas liksom segel, taklage och inventarier. Tidningen Suomi skrev 1.1.1843 att det i Christinestad bodde 2 007 personer år 1841. Mest folk bodde i Åbo, nämligen 13 000 och i Helsingfors 12 000 och Uleåborg var trea med 4 500. Finlands minsta stad var St. Michel med 195 och sedan Jyväskylä med 308.
1843
Åbo Underrättelser skrev 7.1.1843 att filosofie kandidat Sandbäck har valts till rektor för den Lägre Elementarskolan i Christinestad.
Helsingfors Morgonblad skrev 9.1.1843 om sjöfarten 1842 så här:
—Finlands handelsflotta vid utgången av 1841, således den som år 1842 var i verksamhet, utgjorde 453 segelfartyg och av dessa var 161 skepp, 66 briggar, 93 skonertar av tillsammans 46,908 lästers drägt, samt 8 ångfartyg.
—Av segelfartygen hade under år 1841 tillkommit 38, bland vilka 10 för Christinestad ensamt. Däremot hade under samma år sålts 15 finska fartyg och 31 hade förolyckats. På resor stadda voro vid samma års utgång: inom Östersjön 57, utom Östersjön 145 fartyg. Antalet av tjänstbart sjöfolk steg totalt till 5204 personer
— Att under loppet av år 1842 många och inte obetydande sjöskador träffat Finlands handelsflotta är bekant. Ett märkvärdigt förhållande därvid är, att Christinestad ensam förlorat 11 fartyg av sina 36, eller flera än som av dess idoga skeppsredare under föregående året blivit byggda.
Helsingfors Morgonblad skrev 20.3.1843 att medicine licentiat Adolf Fredrik Kepplerus (1812-1848) har blivit utnämnd till stadsläkare i Christinestad. Ett par år senare gifte han sig med S. A. Wendelins dotter Catharina Maria (1822-1848) och fick med henne två söner.
Borgå Tidning skrev 22.4.1843 att bristen på pappersbruk inom landet som bekant ända till senaste tid har varit särdeles märkbar. Vad alla papperssorter beträffar har denna brist nyligen blivit fullkomligt avhjälpt genom Hrr Frenckell & Sons stora anläggning i Tammerfors. Vi kan nu meddela, att till de tre äldre pappersbruk som hittills har funnits, har det nu kommit två till. Det ena finns i Wasa och ett annat i Sastmola socken, mellan Björneborg och Christinestad och det kallas Långfors. Det är anlagt av en Johan Liljeblad, som var född i Träskvik i Lappfjärd. Tidningen hade sett prover av tillverkningen på pappersbruket i Långfors, som har varit endast 10 månader i gång. Alla papper som de har fått, har varit rätt goda och har fått fröjda sig av en livlig avsättning.
Wasa Tidning skrev 29.4.1843 att ”Enligt inlupna underrättelser har Barkskeppet Elisabeth, från Christinestad, fördt av Kapten Svan och lastadt med Salt, den 12 sistlidne Mars strandat en mil söder om Warberg och är sönderslaget. Detta fartyg är det 12:te, som inom en kort tid förolyckats för Christinestads rederier”.
Tidningen tog i samma artikel upp en positiv sak, nämligen att den nya stenbron över Närpes å blev färdig senaste höst. Stenar till den har släpats från Pjelax och Böle och den står på två landkistor och lika många ute i vattnet. Bygget utfördes av herr Pychlau och medförde stora förluster för honom. Oberäknade kostnader och de snöfattiga vintrarna gjorde det extra svårt och dyrt med stensläpningen.
Wasa Tidning skrev 27.5.1843 att i Christinestad är två nya skonertar snart färdiga att lämna stapeln. 13 fartyg har redan avseglat från staden till olika orter. Vårsådden har kommit i gång trots den torra och ogynnsamma väderleken. I brist på regn så visar ängarna ingen grönska och rågväxten ser klen ut. Sommarens budbärare, nämligen svalorna har visat sig först i början av denna vecka.
Åbo Underrättelser skrev 13.9.1843 att enligt en rapport från Ystad så har det finländska fartyget ”Fäderneslandet” fört av skeppare Lundblad strandat på Sandhammaren. Det kom från Christinestad och var lastat med tjära, pottaska och trävaror på väg till Holland. ”Fartyget är läck och kan anses som vrak; det mesta af laddningen torde likväl kunna bärgas” skrev tidningen.
Åbo Underrättelser skrev 20.9.1843 att den finska skonerten Uggla, förd av skepparen Johan Nordström den 4 september hade strandat utanför Lickershamn i Stenkyrka på Gotland. Den var på resa från hemstaden Christinestad till Lübeck med last av tjära. Besättningen var bärgad, skeppet förlorat men en del av lasten kan bärgas.
Åbo Underrättelser skrev den 30.9.1843 att barkskeppet Delphin, med skeppare Erik Henrik Sjöholm hade strandat vid Tversted utanför Jylland på väg från Narva till Antwerpen med bräder. Besättningen på 12 man räddades men det vattenfyllda skeppet är vrak. Inventarierna och det mesta av lasten kunde räddas.
Wasa Tidning skrev samma dag ”att under hösten senaste år hade Skepps-Rederierne i Christinæstad, mer än andra i landets övriga städer, sett sin handelsflotta genom sjöskada förminskad med 11 fartyg. Även detta år har för dem varit utmärkt av sådana förluster och inom kort tid har följande 3 fartyg förolyckats: Fäderneslandet, tillhörigt Handlanden G. W. Lindqvist; Skonerten Ugglan, ägd av Handlande R. Uggla samt Skonerten Atlas, tillhörig Handlande E. Tötterman, G. Holmudd och Skepparen G. E. Strandman. Sålunda har denna stads handelsflotta, som under medlet av senaste år utgjorde 38 större och mindre fartyg, med ett lästetal av omkring 4300, nu mera minskats till 22 st., om vilkas lästetal för närvarande saknas underrättelse”. En vecka senare skrev Wasa Tidning igen om haverierna i Christinestad att också barkskeppet Elisabeth, som tillhörde N. A. Åkerman hade förolyckats redan i januari 1843. Senaste fartyget är skeppet Delphin, som ägdes av S. A. Wendelin och C. M. Ridderstad, som förliste utanför Danmark den 5 september 1843.
Wisby Weckoblad skrev den 13.10.1843 att fregattskeppet Furst Menschikoff hemma i Christinestad, fört av skepparen Johan Gustaf Österlund (1814-1845) har strandat utanför Fårösund utanför Gotland. Det var på väg från Hull i England med stenkol till St.Petersburg. ”Fartyget vrak och endast taklaget bergadt” skrev tidningen.
Wasa Tidning skrev 2.12.1843 att det hade varit ovanligt högt vattenstånd i Christinestad både den 31 oktober och 8 november. Vattnet hade stigit över den nya stenbron som håller på att byggas. Nu prövas brons fasthet och stormen ”hade anställt en vådlig manöver med tvenne från hamnen lösryckta skonertar”.
1844
Saima skrev 22.2.1844 om vilka varor som hade skeppats ur från städerna i Wasa län under senaste år. Från Christinestad hade utskeppats nästan hälften av hela länets plankor och efter Gamla Karleby näst mesta antal tjärtunnor. Pottaska hade från Christinestad utskeppats lika mycket som från Gamla Karleby.
Åbo Underrättelser skrev 24.2.1844 att Christinestad numera har den sjunde största handelsflottan i Finland, efter Björneborg, Uleåborg, Åbo, Jakobstad, Gamla Karleby och Helsingfors.
Åbo Underrättelse skrev 2.10.1844 att slupen Onni, som var på väg från Christinestad till Östersjön hade gått på grund 14 famnar (ca 25 m) från land i Sikhjelma hamn. Slupen ägdes av kapten Häll och skeppare Hackman förde befäl då olyckan inträffade. Slupen föll sönder i flera delar men allt gods är bärgat. Besättningen bestod av skepparen styrmannen och en matros.
Borgå Tidning skrev 2.11.1844 att det har gått 20 år sedan den första bokhandeln i Finland öppnade i Åbo. Sedan dess har två bokhandlar öppnats i Helsingfors och boklådor har öppnats i sju städer i landet, bland annat i Christinestad. Samma dag skrev Åbo Underrättelser att då man i Christinestad grävde vid ett gärde nära tullstugan i Norrstan så hittades 40 stycken särskilda silvermynt från Carl XI och Carl XII:s tider.
Wasa Tidning skrev 16.11.1844 att skepparen Carl August Snellman från Christinestad stilla hade avlidit ombord på skeppet ”Johannes” på en resa mellan Cette till Porto den 29 augusti. Han sörjes av åldrig svärmor och två späda barn.
Åbo Underrättelser skrev 23.11.1844 att skonerten ”Fyra Döttrar”, tillhörande skepparen E. H. Nordström skulle ha förolyckats nära Travemünde under en utresa.
1845
Wasa Tidning 15.3.1845:
Redan under förra veckan inkom från Christinestad den sorgliga underrättelsen, att borgmästaren Jonas Henric Mennander, efter en kort sjukdom, avlidit den 1 uti innevarande månad i en ålder av 38 år, 11 månader och 27 dagar. Mennander, som nyligen blivit utnämnd till politie borgmästare i Wiborg, hade genom rastlös och av en utmärkande ordning alltid ledd verksamhet, i förening med en redbar och självständig karaktär, tillvunnit sig förmäns förtroende jämte sin omgivnings aktning och tillgivenhet, och hans oförmodade hastiga frånfälle har sorgligt överraskat flera av den avlidnes vänner och i djupaste sorg försatt dess efterlämnade änka med ett minderårigt barn.
Finlands Allmänna Tidning skrev 7.4.1845 att kreditorerna uti handlande G. W. Lindqvists konkurs kallas till ett möte hos handlande O. Nils Sundman för att överlägga om den åtskilliga massan,
Wasa Tidning skrev om brobygget i Kristinestad i två tidningar, den 16 och 22 augusti 1845. I avsaknad av brobyggnads kommunikation emellan Christinestad och fasta landet, som länge underhållits genom en flotte samt större och mindre båtar, som i anseende till den betydliga bredden av den så kallade Stadsfjärden, utgörande omkring 600 alnar (360 meter), under inträffad storm samt vår- och hösttider under islossning och isbeläggning, till trafikerandes stora olägenhet inte kunde användas. Med avseende av denna olägenhet väckte Christinestads innevånare redan år 1783 fråga att över Stadsfjärden anlägga en bro, men den därmed förenade betydliga kostnad och Svenska Statsverkets medellöshet att understöda företaget, lade mäktiga hinder i vägen för utförandet av förslaget.
Oaktat anhållan tid efter annan förnyades, särdeles som Christinestads export varje år var i tilltagande, lyckades det stadens innevånare slutligen att år 1840 förmå Lappfjärds, Ilmola, Östermark och Närpes socknar samt Honkajoki och Karvia kapellförsamlingar att delta i kostnaden för uppförandet av en brobyggnad över Stadsfjärden. Brons grund lades i december år 1841 och därefter fortsattes arbetet enligt en av General-Majoren och Riddaren Baron C. v. Rosenkampff uppgjord och av Kejserliga Senaten fastställd ritning. Hans Kejserliga Majestät täcktes i nåder på stadens borgerskaps därom gjorda underdåniga anhållan, för arbetets utförande förunna dem ett räntefritt lån av 20,000 Rubel B:co Ass. att återbetalas inom 15 års förlopp. Under ledning av en kommission av 12 ledamöter med vicekonsul Simon Anders Wendelin som ordförande, har arbetet så fortgått att denna lika prydliga som väl och ändamålsenligt uppförda brobyggnad nu är färdig.
Brons längd är 630 och bredd 15 1/2 alnar, försedd med trottoarer på vardera sidan. Trottoaren är byggd av huggen granit till 2¼ alnars bredd och 10 tums höjd, belagda med plansten från Reval och omgivna på yttre sidan av 1 1/2 aln höga med grön oljefärg målade ledstänger. Körvägen är 10 alnar bred. Vattnets medelhöjd på djupaste stället av fjärden är 12,5 fot. Brons höjd över vattnet utgör 7 fot. På mitten av denna bro finns två öppningar, vardera om 5 famnars bredd, för vattnets fria avlopp. Huggen granitsten bildar en kista i mitten och en kista på vardera sidan om dessa broöppningar. Grova bjälkar och plankor utgör lock över broöppningarna och bägge sidorna om dem äro försedde med bänkar. Under stenfyllningen mot mudderbotten ligger 18,000 granstockar och en mängd annat virke, använt till underlag på ett djup av 10-11 famnar. (en famn är 1,8 m, så djupet är alltså ca 18 meter. Märk att i detta fall betyder ordet ”djup” det samma som bredd. Stockarna ligger alltså radade på mudderbottnen). Det prydliga och solida arbetet bär ett vackert vittnesbörd om den synnerliga omtanke, försiktighet och erfarenhet, som utmärker de kommitterade för anläggningen.
Speciellt bör nämnas dess ordförande vice konsul Wendelin, som från arbetets början till dess fulländande med oavbrutet nit handhaft ledningen av bygget. Han har varit biträdd av två av stadens kommunala ärenden förtjänta män, borgmästaren J. H. Mennander och rådmannen S. W. Fremdeling. Både Mennander och Fremdeling avled på våren 1845. Till bestridande av kostnaderna för ifrågavarande brobyggnad, har Lappfjärds socken deltagit med omkring 3 000 rubel silver, Ilmola med 2 600, Östermark med 575, Närpes med 430 rubel silver. Honkajoki, Karvia och Honkajärvi byar tillsammans med 70 rubel och Christinestads invånare bidrog med 7 327 rubel. Tillsammans 14 000 rubel.
Brons invigning.
För invigningen av den nyligen fulländade bron hade stadens borgerskap låtit arrangera en middagsmåltid i handlade Casper Holmströms gård den 1 juli 1845. Länets guvernör hade inbjudits och gäster från Wasa stad och kringliggande landsorter. Inför den talrika samlingen berättade stadens tillförordnade borgmästare, hovrättsauskultanten Levonius i korthet om brobyggnads förslagets öden från äldre tider. Det var Hans Kejserliga Majestäts nådiga understöd som bidrog till att broföretaget kunde fulländas. Med anledning av detta förslogs skålar för både kejsaren och det kejserliga husets välgång.
Efter middagsmåltiden begav sig samtliga gäster till den nya bron för att ta den i närmare skärskådande. På mitten av bron fanns ett tält uppslaget där kaffe serverades. Efter att middagsgästerna hade avlägsnat sig, så bjöds stadens invånare och allmogen från landet på några bålar punsch I Casper Holmströms gård vid torget fortsatte en lokal bal intill följande morgon. Det särdeles vackra vädret hade lockat ut ansenliga folkskaror och redan på morgonen hade det antagit egenskapen av en folkfest. Den var gladare än någon folkfest man tidigare hade firat. Dessutom utmärkte sig festen av god ordning och oskyldiga nöjen. Å
bo Underrättelser skrev 16.8.1845 att det har hållits borgmästarval i Christinestad. Mesta röster fick länssekreteraren i Kuopio, Mauritz Hasselblatt som sedan blev borgmästare fram till år 1860.
1846
Åbo Underrättelser skrev 11.3.1846 att fartyget Sampo med kapten Boström hade råkat på grund i Cardiff. Det var då på väg till Malta och hamnade på grund vid uthalningen och har tagit in mycket vatten.
Åbo Underrättelser (27.6.1846) hade fått uppgifter från Helsingör att briggen ”Idog” hemma i och på resa från Christinestad under en svår sydlig storm hade drivit och slaget emot briggen ”Helena” från Stockholm och som var på väg till Marseille. ”Helene” fick svåra skador ”borttog briggens hela stor-vigg, samt bräckte stormasten och tillfogade annan skada på rundholt m.m. och drogs sedan av en ångare in till hamnen. Briggen ”Idog” stötte också bogen på korvetten Freja och borttog dess klyvarbom.
Åbo Underrättelser skrev 28.10.1846 en notis som de hade fått från Köpenhamn den 9 oktober: Engelska ångfartyget Victory med kapten Pedder, inkom hit i dag från Petersburg. Kapten Pedder hade på höjden av Gotland bärgat en båt med 3 man av besättningen på finska skonerten Mercurius med kapten Erik Nils Ekman, hemmahörande i Christinestad. Mercurius hade varit på väg från Amsterdam till Christinestad med en last av kaffe och socker, då de hade blivit överseglade och strax därefter sjunkit.
Åbo Underrättelser skrev den 4.11.1846 att skeppet ”Hoppet” med kapten Holmudd, hemma från Christinestad och på väg därifrån till Livorno i Italien med trälast och tjära, strandade den 13 oktober vid Lilleheden i socknen Horne i Danmark. Besättningen på 15 man räddades men fartyget anses förlorat, eftersom det sitter fast på stengrund. Stycken av skrovet har redan drivit i land och masterna är kapade. Man hoppas kunna bärga inventarierna och lasten av virke. En stor del av tjärtunnorna har slagits sönder mot stenarna.
Åbo Underrättelser skrev den 5.12.1846 att briggen Neptunus, med kapten Erik Henrik Vidlund från och på väg till Christinestad hade strandat i Millbay utanför Irland och torde ha blivit totalt vrak. Manskapet räddat och redan anlänt till Christinestad. Flera segel också räddade.
1847
I Finlands Allmänna Tidning den 2.1.1847 annonserade målarmästare Johan Erik Stendahl från Kristinestad att han av förekommen säger upp alla borgensförbindelser, som han hade gjort fram till dagens datum.
Åbo Underrättelser 2.1.1847:
En landsman, Herr Wilhelm Roos, som för par år sedan skilde sig från Åbo Gymnasium och nu studerar vid Universitetet i Uppsala, har erhållit Svenska Akademiens mindre pris för ett skaldestycke “Runosångarens död.” ”Författaren hade genom den enkla, flärdlösa teckningen af sitt hemlands nationalkarakter, warm fosterlandskärlek och ädel sjelfförsakelse tillwunnit sig Akademiens bifall. Närwarande mottog han sjelf det honom tilldömda priset.” Direktören vid Svenska Akademin yttrade sig så här vid prisutdelningen:
”Min Herre! Redan vid första läsningen av eder dikt, trodde Akademien sig däri igenkänna en stämma från det land, som skänkt åt vitterheten Creutz, Franzén och Rundeberg. Trohet och kärlek i döden, äran och friheten skattade högre än livet, men fosterlandet högst av allt och minnets stjärna, strålande från hävdens himmel. Dessa bilder är där inhemska, bo i hjärtat och i sången. De rörande återljud där av, som eder lyra framkallat, är känslans mera än diktens skapelser och era läsares bifall skall sammanstämma med era prisdomares, att rättvisa den belöning, som nu åt eder överlämnas”.
Hr Roos, född i Christinestad, är bror till poeten Jacob Roos, bekant genom två häften utgivna dikter.
Teknologen skrev i sitt nummer 26.6.1847 så här:
I Christinestad har i år varit livligt i handelsväg. Också härifrån har man till utrikes orter exporterat säd och man antar att beloppet av utskickad råg till 8000 tunnor. Denna vara gäller har 20 rubel tunnan. Mycken livlighet har också varit rådande på stadens steppsvarv, där ungefär 400 arbetare sysselsatts.
Av de 5 fartyg, som i vår blivit byggda har 4 redan Iämnat stapeln. Utom nämnda fartyg (3 skepp och 2 briggar med ca 900 läster), har stadens handelsflotta i år dessutom tillökats med 2 mindre fartyg, samt 4 inköpta ifrån andra orter. Genom denna tillökning uppgår stadens lästetal till över 4000 läster. Om man lägger härtill de 2 nya skepp, som sträcker kölen inom kort, upphöjer sig denna stad i avseende till lästetal till Finlands 4:de ifrån att ännu sista året har varit den 8:de i ordningen.
År 1847 gavs det i Viborg ut en geografibok, som behandlade allt från jordklotets form till städer i Finland. Så här beskrivs Wasa län:
Länet består av södra Österbotten, nordligaste Satakunda och nordvästra Tavastland. Städer vid kusten: Wasa, guvernörssäte, hovrätt och gymnasium, 5 000 invånare. Christinestad (Ristiina), Kaskö (Kaskis) på en ö, Ny-Carleby (Joensuu) vid Ny-Carleby älv, Jacobstad (Pietarsaari), Gamla Carleby (Kokkola). Vid norra ändan av Päijänne: Jyväskylä.
Skol-tidning publicerade 1.9.1847 en statistik över elevantalet i landets skolor. Det fanns olika nivåer på skolor, nämligen Gymnasier, Högre Elementar-skolor och Lägre Elementar-skolor. Skolan i Kristinestad hörde till klassen Lägre Elementar-skolor och den hade detta år 47 elever, vilket gjorde den till största inom Åbo Stift. I hela Borgå stift gick det 1 950 elever medan det i det andra stiftet Borgå stift gick 1 043 elever.
Åbo Underrättelser publicerade den 18.9 1847 en statistik över befolkningsutvecklingen i Finlands städer mellan åren 1835 och 1845. År 1835 bodde det i alla städer 45 346 personer, jämfört med 51 241 år 1845, en ökning med 13 %. I Christinestad ökade folkmängden under samma tid från 1 787 till 2 281, en ökning på 27 %. Ökningen var bland de högsta i hela landet.
Finlands Allmänna Tidningen publicerade den 16 november 1847 en rapport om saltpriserna i Finlands städer år 1847. Medelpriset för en tunna salt i hela Finland var 2 rubel, 95 kopek. I Wasa län var medelpriset 2 rubel 40 kopek och lägsta pris hade Christinestad med 2 rubel 15 kopek.
Wasa Tidning skrev om Christinestad den 11 december 1847.
Ännu visar vintern sig inte på denna ort. Hösten har varit särdeles regnig och stormig och solskensdagar har hört till undantagen. På tiotal år skall inte heller så svåra stormar härstädes rasat, som under innevarande höst och i synnerhet den 6:te och 10:de innevarande månad. Med sydväst vind steg vattnet då särdeles högt i Stadsfjärden och uppnådde en på flera års tid inte sedd höjd. Flera av de invid stranden belägna tomter låg under vatten och kunde nås bara med båtar, ävensom boskapskreaturen i flera gårdar måste ifrån fähusen utdrivas för att inte omkomma. Den över Stadsfjärden, med stor kostnad uppförda bro av sten (måhända den längsta i landet) överspolades av de inbrytande havsvågorna, vars kraft lösryckte jämväl trottoarstenarna på bron. Det var med största svårighet man kunde färdas över bron, åtminstone inte torrskodd.
Flera för ankar liggande fartyg på redden kastades av stormen mot bron, varvid de led mer och mindre skada innan hjälp ankom, ävensom ett av fartygen stötte emot denna så våldsamt att masten sprang över bord, så att skrovet tog betydlig skada. Plank, byggningstak och gärdesgårdar nedkastades på flera ställen. Kajer och landgångsbryggor sönderslogs och vräktes mot stränderna, som ännu i dag är uppfyllda med lämningar efter förstörelsen. Själva stormen väckte redan i och för sig mycken oro, men förskräckelsen blev ännu större då den 6 december signal gavs att elden var lös söder i staden och således ovan vinden, som blåste längs med staden. Att elden under ett sådant oväder skulle fås släckt, kunde väl ingen ens ana och mången gav, vid det han hastade till eldsvådan, staden troligen förlorad. Men med den rådighet, som städse utmärkt stadens innevånare vid eldsvådor, dämpades elden också nu av de till stället närmast boende grannar. Innan ens brandredskapen hann framkomma till olycksstället, var all fara redan överstånden. Med lugnade sinnen återvände alla till hemmet. Hur elden kommit lös är ännu ej bekant, men härom torde vid Magistraten komma att undersökas. All anledning är att befara, det sjöskador på havet även inträffat under nämnde dagar, och ryktet vill förmäla, att några fiskare, som då legat ute vid kusten i Närpes socken, varseblivit ett större skepp med kapade master driva för vinden samt att ett större antal människor befunnit sig på det samma.
Åbo Tidning skrev 29.12.1847 att skeppet ”Pohja” med skeppare Ekman och hemma från Christinestad, under en färd från Newcastle till Marseille förolyckats på Scratby Sand i östra England. Besättningen är bärgad.
1848
Åbo Underrättelser skrev den 2.2.1848 om söndagsskolorna i länet och sådana fanns i alla städer utom Kaskö och Jyväskylä. Undervisningen har bestått av innanläsning, religionsläran, skriv- och räknekonsten. I Christinestad har målarmästare Stendahl verkat som ritlärare och i de andra ämnena har undervisningen skötts av magister Törnudd. På vårterminen gick 96 barn i söndagsskolan och 64 på höstterminen.
Ilmarinen skrev den 22.3 1848 att Casper Holmström i sin skedvattenfabrik i Christinestad hade tillverkat 289 skålpund skedvatten, till ett värde om 454 rubel. Fabriken hade han grundat år 1837.
Ilmarinen skrev 12.4.1848 att det hade rått missväxt i västra Europa och detta gynnade exporten från Finland, där skördarna hade varit goda. Rederierna i Österbotten gynnades mest av denna handel men allra mest gynnades de av de höga frakterna för spannmål mellan Rysslands hamnar i Svarta havet och det västliga Europa. Dessa goda frakter ledde till att ett stort antal skepp byggdes under senaste år. I Wasa län fanns det totalt 142 handlande, som bedrev in- och utrikeshandel och av dessa fanns 29 i Christinestad. Av dessa handlande i Christinestad var 21 samtidigt redare. Vid senaste årsskifte fanns det i länet 111 fartyg av tillsammans 13 508 läster. Av dessa fanns 24 i Gamla Karleby, 8 i Ny Karleby, Jakobstad 18, i Wasa 20, i Kaskö 7 och i Christinestad 34. Dessa 34 hade ett sammanlagt lästetal om 3 624 och dessa fartyg bestod av 11 skepp, 8 briggar, 13 skonertar och 2 jakter. Antalet sjömän i Christinestad var 480 och av dessa var 40 skeppare. År 1847 hade det byggts 10 fartyg om 1 320 Läster i staden och ytterligare två på annan ort. Under året hade 4 fartyg förolyckats, nämligen skeppet Suomi, som i november förstördes i en eldsvåda, skeppet Nymph som förliste, briggen Pohja likaså och skeppet Fyra Söner, som var på hela 245 läster.
Ilmarinen 26.4.1848:
Stadens hamn är redan isfri och efter åtta dagar torde seglationen börjas, helst det också är öppet vatten innanför den ej långt ifrån staden belägna båken. Även i vår har här varit livligt på stadens varv. Under byggnad står två skepp och två större briggar, som innan midsommaren kommer att lämna stapeln. På utskeppningsprodukter är det i vår mindre tillgång, än de föregående åren, och orsaken därtill är den, att här endast var sex veckors vinter, på vilken korta tid allmogen ej hann släpa ned sina skogsprodukter. För de hemmaliggande fartygen finnas dock laster nog.
Även här har en fruntimmersförening bland den bildade klassen i vinter bildat sig för överinseendet och skyddandet av den år 1842 inrättade småbarnsskolan. Där undervisar två lärarinnor i läsning och handslöjd. Hädanefter kommer undervisningen att, vad slöjden beträffar, utsträckas till flera grenar, än vad hittills varit fallet. Till erhållande av medel för uppköp av material och för bestridande av nödvändiga utgifter, öppnades subskription och alla hastade att visa sin välvilja för inrättningen. Inom några dagar hade en summa insamlats av närmare 200 Rubel Silver, vilka medel skall handhas och förvaltas av fruntimmersföreningen. Två av föreningens ledamöter besöker turvis varje vecka skolan och har uppsikt över undervisningen och ordningen för dagen. Även har de mest fattiga barnen blivit upptagna i vissa hus, där de åtnjuter dagligt uppehälle, medan de besöker skolan. Likaså understöds de mest behövande med kläder, som flera av stadens ädelsinnade fruntimmer lämnat bidrag till. Elevernas antal uppgår redan till 60 och inom kort torde inrättningens lokal behöva utvidgas. Om nyttan av en skola för fattiga flickebarn, torde ej här behöva nämnas.
Ilmarinen skrev 28.6.1848 att kejsaren har avskaffat stockstraffet. Det här straffet har utdömts av kyrkan sedan långt tillbaka, för mindre förseelser, till exempel brott mot kyrkoplikten. I samma tidning berättas det att på pingstdagen fick staden besök av ångslupen Sovinto från Björneborg. 21 personer därifrån företog en lustfärd till Christinestad och mera skulle ha kommit med i fall det inte hade regnat och stormat. Annandag Pingst fortsatte Sovinto till Kaskö och då var båten fylld med över 100 passagerare. Samma dag återvände Sovinto till Christinestad och på kvällen ordnades det en fest med dans och rolighet i handlande Casper Holmströms gård vid torget. Det har rått stor livlighet på stadens varv. Under vintern har det byggts fyra fartyg och av dessa har tre redan lämnat stapeln, nämligen ”Erik” tillhörande handlande Erik Tötterman, skeppet Iwar som ägs av konsul Wendelin och briggen Alma som ägs av konsul Sjöberg och handlanden Sundman. Det fjärde ligger fortfarande på stapeln. På Sideby varv har det byggts en slup för en hökares räkning och briggen Jacob som handlande Fontell i Christinestad hade köpt.
Morgonbladet 28.9.1848:
Förnämsta exportartiklar härifrån under sommaren har bestått av tjära, smör, trädvaror, linfrö och potaska. Tjärans pris var i början av sommaren 2 rub. 60 kop.; för det närvarande 3 rubel – 3:10. Smöret betalas nu med 1 rubel 71 kopek per lispund och exporteras mest på Lübeck, men även på England och Sverige. I anseende till sämre konjunktur för exporten på utrikes ort, har livligheten i handelsväg varit mindre än föregående året.
Såsom nytt uti industriellt hänseende nämnes anläggningen av ett bränneri för tillverkning av brännvin. Stadens bränningsrättighet kommer sålunda att drivas i ett sammansatt bränneri. Bränneribyggnaden är uppförd, men ännu oinredd. Först nästa år sätts inrättningen i gång.
En karantänanstalt finns på en holme, benämnd Högholmen och belägen ett stycke ifrån stadens hamn, för fartyg, som kommer ifrån besmittad ort. Rökning av varor med mera försiggår i enlighet med vad den i ämnet nyligen utkomna författningen föreskriver. Någon karantän på fastlandet finns inte.
Helsingfors Tidningar 25.10.1848:
Marknaden i staden den 4 och 5 oktober var på grund av det vackra vädret talrikt besökt men tillförseln var medelmåttig. Där såldes råg, korn, havre, smör, talg, humla, färskt och rökt kött, salt strömming, salt sik och tjära.
Handlanden Erik Töttermans nybyggda barkskepp ”Erik” lämnade den 12 september stadens hamn lastad med tjära och plankor till England. Fartyget stötte på grund vid Torngrunds båk så häftigt att däckslasten måste kastas över bord och resan kunde inte fortsätta. Fartyget drogs sedan flott av tullångfartyget Nordvakten, som bogserade in henne till hamnen för reparation. Större delen av lasten var försäkrad.
10 handlande i Christinestad har bildat ett bolag, som skall bedriva handel på Ryssland. Bolaget skall bygga ett fartyg nästa vinter för detta ändamål. På varje resa skall en av redarna alltid följa med.
Handlande G. W. Lindqvist i denna stad och handlande Borgström i Wasa har erhållit privilegium för att inrätta ett engelskt garveri i Christinestad, som fick namnet Mariefors.
1849
Ilmarinen skrev 3.1.1849 att enligt en rapport från Flekkefjord hade Töttermans nya barkskepp ”Erik” från Christinestad med kapten Carl Gustaf Sjöqvist (1815-1972) på väg därifrån med bräder och tjära till London hade ”inlupit till Rüsholm med läck och med förlust af skansbeklädning m.m. och skall komma hit för att reparera, så snart väderleken det medgifver”.
Ilmarinen skrev 27.1.1849 att det hade fötts 79 barn i stadsförsamlingen och i ”landsförsamlingen, eller de till staden i ecclesiastikt hänseende hörande Tjöck och Poskmark byar af Lappfjerds socken” 48 barn.
Handelsverksamheten i Christinestad har nu även börjat inse fördelarna med assosiationer och börjat samarbeta. Stadens handlande har bildat till och med 3 bolag för att idka handel och sjöfart. Det ena skall rikta in sig på Brasilien, det andra på Holland och det tredje på S:t Petersburg. Varje bolag skall bygga sig nya fartyg, varav de som kommer att gå till Brasilien och Holland kommer att byggas i staden.
Ilmarinen skrev 3.2.1849 att de hade fått rapport från Amsterdam att skonerten Alexander, med kapten Josef Röösgren (1818 i Närpes-1859) som var på väg till Christinestad hade råkat ut för häftiga stormar. Den hade ”bräckt en mast och förlorat båtar m.m. hvarförutom en stor del af dess segel genom uppkommen eld i kajutan blifvit förtärda. Slutligen hade den, i anseende till svår isgång, råkat på grund utan Christinestads hamn”.
Ilmarinen skrev 24.3.1849 att medicine och kirurgiedoktorn G. F. Forstén hade utsetts till stadsläkare i Christinestad.
Ilmarinen skrev 16.5.1849 att trots de dåliga konjunkturerna har handelsflottan i Christinestad vuxit betydligt det senaste året. Flottan består för närvarande av 12 skepp, 9 briggar och 11 skonertar och flera mindre fartyg och dessa har ett totalt lästetal om 3 616. Det har ökat med 410 läster från året innan. Dessutom håller redarna på att bygga 2 skepp, en brigg och två skonertar.
Ilmarinen 8.8.1849 skrev att natten mellan den 2 och 3 augusti hade det varit stark åska med svårt regn och väderbyar, varvid skonerten Wäinämöinen kantrade i vår hamn, utan att likväl ta någon betydlig skada. I dag gick av stapeln en brigg om 85 läster, som fick namnet Suomalainen och den tillhörde ett bolag med 14 handlande. Briggen Suomalainen är kopparfast och har blivit kopparförhydd, samt upptacklad på härvarande skeppsvarv och kommer att avgå till Rio de Janeiro, så fort den är lastad.
Ilmarinen 23.6.1849:
Finland handelsflotta utgjordes vid utgången av 1848 av 477 fartyg, däribland 178 skepp och 8 ångfartyg, om tillsammans 51 166 läster. Under det gångna året har 32 fartyg förolyckats, antalet sjömän var 5 668 i hela landet och av dessa var 154 skeppare. Enligt lästetalet var Björneborg den största staden med 7 033 läster, sedan följde Uleåborg med 6 124 läster och Åbo med 5 629 läster. Christinestad kommer fyra med 4 056 läster, följt av Nystad, Brahestad, Gamla Karleby, Jakobstad, Wasa med 2 866 läster. Sedan följde Raumo, Helsingfors och Viborg.
Ilmarinen 13.10.1849:
Den som är hugad att åtaga sig kosthållningen för 10 personer under instundande vinter i Mariefors Läder-Fabrik invid Christinestad, kan därom träffa överenskommelse med undertecknad, boende i Wasa. J. W. Borgström.
Samma dag skrev tidningen att universitetet i Helsingfors av kofferdiskepparen Anders Vidström från Christinestad hade fått en samling fjärilar och insekter, som han hade kommit över i staden Canton i China.
Ilmarinen skrev 8.12.1849 att i dag på morgonen har briggen Ilia med kapten Röösgren, hemma i Christinestad och därifrån destinerad med tjära till London, strandat vid Skagen, vid södra kusten. Besättningen är bärgad och fartyget läck och lär svårligen stå att bringas på flott.