Sammanställt av Lasse Backlund år 2023. Uppgifterna är tagna ur kyrkböcker, mantalslängder och gamla tidningar. Rafael Olins släktutredningar har varit till stor hjälp och vissa uppgifter är tagna ur Christer Norrviks artiklar.
Erik Tötterman (1793-1858) föddes i Kyrkslätt och som styrman kom han via Helsingfors till Kristinestad år 1819. Följande år gifte han sig med Sara Margaretha Björkman (1790-1832) och de bosatte sig i hennes hemgård på tomt nr 35 i det fjärde kvarteret, alltså Strandgatan 23.
Gården hade tillhört Björkmans släkt ända från mitten av 1700-talet, då den ägdes av handelsmannen Erik Björkman. Gården övertogs sedan av Eriks son Anders Björkman d.ä. (1726-1812), som var gift med Brita Skogman (1720-1788) från Lappfjärd. Anders och Brita fick fem barn, varav ett dog i unga år.
I slutet av 1700-talet hade gården på Strandgatan 23 övertagits av deras son, som också hette Anders (1751-1809). Denne Anders d.y. hade år 1779 gift sig med Maria Åblad (1756-1842) från Lappfjärd. Anders hade i yngre år varit skeppare på flera fartyg men då han gifte sig år 1779 så gick han i land och började syssla med affärer. Han bedrev en rederirörelse och han ägde bland annat fregatterna Maria Magdalena och Emanuel.
År 1805 ägdes gården av affärsmannen Anders Björkman och hans hustru Maria och de hade då fått 8 barn.
Vid den ryska invasionen år 1808 hade Anders Björkman deltagit i landets försvar och det ledde till att ryssarna tillfälligt beslagtog hans gård och lösegendom följande år. Anders flydde med fartyget Wictoria tillsammans med sin son Anders (1782-1809) men utanför Brahestad förliste fartyget ”på ett vådeligt sätt” den 8 november och far och son omkom.
Dödsboets fordringsägare yrkade nu på att magistraten skulle lägga beslag på den efterlämnade förmögenheten efter affärsmannen Anders Björkman. Änkan Maria, som kallades Maja godkände inte detta och hon klarade av både rätten och fordringsägarna. Hon reste över till Stockholm och lyckades erhålla ett förmånligt ackord, så att hon kunde betala bort skulderna i hemstaden. Sedan fortsatte hon affärerna, tydligen med stor framgång.
År 1820 fick änkan Maria Björkman ekonomiska problem och sålde då gården åt sin dotter, som också hette Maria (1780-1851). Dottern Maria var gift med handlanden Hans Vidlund (1781-1829), vars far Eric omkom vid en förlisning år 1809. Troligtvis hände detta utanför Brahestad, då far och son Björkman också drunknade.
År 1830, alltså efter att gårdsägaren Hans Vidlund hade avlidit, så övertogs gården av svägerskan Sara Margaretha, som sedan 1820 var gift med Erik Tötterman, som nu hade tagit över Björkmans rederirörelse. Enligt stadsplanen från 1825 så låg gården på tomt nr 199. Redan år 1825 hade Tötterman titeln skeppare och var då ägare till en mindre brigg.
Gården som Sara och Erik Tötterman övertog var nästan lika lång som tomten var bred, inemot 30 meter. Det betyder att det måste ha funnits en inkörsport genom byggnaden från Strandgatan.
År 1828 lät skepparen Erik Tötterman och rådmannen Sjöström bygga en skonert, som fick namnet ”Fortuna” och Erik själv tog befälet på fartyget. Ett par år senare var det dags att sjösätta följande fartyg då briggen ”Neptunus” åkte i sjön.
År 1830 köpte Erik Tötterman en tomt på andra sidan Strandgatan av bröderna Johan Henrik Forsström (1790-1848) och Gustaf Forsström (1806-1838). Dessa bodde i varsin mindre gård och dessa flyttade de till annan tomt i närheten. Johan Henrik flyttade sin gård till nuvarande Östra Långgatan 4 medan Gustaf flyttade sin till Strandgatan 3.
Efter att bröderna Forsström hade flyttat bort sina byggnader, så flyttade Erik Tötterman sin gård och byggde upp den på nytt på nuvarande adressen Strandgatan 22, där den fortfarande står.
Knappt hade Erik och Sara Tötterman hunnit flytta in i gården på andra sidan gatan då Sara avlider år 1832. Året därpå avlider deras enda barn, dottern Maria Charlotta, som var född år 1821.
År 1833 gifte sig Erik Tötterman på nytt och denna gång gifte han sig med sin avlidna hustruns systerdotter Elisabeth ”Lisette” Vidlund (1810-1878). Erik och Elisabeth fick sex barn, som levde till vuxen ålder.
År 1836, i november köpte handlanden Erik Tötterman och hans andra hustru Elisabeth gården på tomt nr 135, alltså nuvarande Salutorget 3 av handlanden Simon Anders Wendelin. Ungefär samtidigt sålde Erik Tötterman gården på Strandgatan 22 åt färgaren Erik Ekberg medan Wendelin i sin tur köpte tomten på Salutorget 1 och byggde en ny gård där. Vid den här tiden sjösatte Tötterman också fartyget ”Fäderneslandet”.
1840 var ett livligt år för sjöfarten i Kristinestad och under en kort tid på försommaren hade hela 6 fartyg gått av stapeln. Det ena var ”Maria” som Erik Tötterman ägde ensam och det var på 170 läster.
Under hösten 1842 förlorades hela elva kristinestadsfartyg genom sjöskada. Också följande år gick flera fartyg under, bland annat skonerten ”Atlas” som Erik Tötterman var delägare i.
I början av 1850-talet var framtidstron stark och Erik Tötterman lät bygga flera fartyg. Ett av dem fick namnet ”Lisette” efter hans hustru och när det gick i trafik så hade Tötterman från tidigare fyra egna fartyg ute på haven. Med så många fartyg i trafik var han bland de största redarna i Kristinestad.
Krimkriget (1853-1856) ledde till att Erik Tötterman tvingades avyttra så gott som alla sina fartyg, förutom ”Maria” som lades upp i Italien. Eftersom alla fartyg seglade under rysk flagg, så räknades de som fientliga fartyg i Västeuropa. ”Lisette”, som hade seglat i väg år 1850 såldes år 1854, efter att det hade kommit till Hamburg.
Liksom alla andra redare i Kristinestad gjorde Erik Tötterman stora förluster under Krimkriget. De uppgick till nästan 30 000 rubel silver och det var bara S. A. Wendelin som gjorde större förluster.
År 1856, då Krimkriget tog slut tog skeppsbyggandet fart igen i Kristinestad. Kejsaren Alexander stödde byggandet med förmånliga lån och detta gjorde att det var full fart på Varvet på Tjärholmen. Globalt fanns det ett överutbud av fartyg, vilket ledde till att frakterna sjönk. Erik Töttermans barkskepp ”Fortuna”, som hade byggts i Sideby under Krimkriget sattes i trafik trots att tiderna var dåliga.
År 1858 avled handlanden Erik Tötterman. Änkan Lisette övertog då gården vid torget medan äldsta sonen Erik Alfred (1834-1899) övertog faderns affärs- och rederirörelse. Erik Alfreds bror Johan Leonard (1835-1880) var kapten på deras fartyg ”Fortuna”, som verkligen var ett lyckans fartyg och kunde göra flera resor utan större problem.
År 1863 gick Oscar Fontell i konkurs och han ägde då bland annat gården Strandgatan 49, där han drev hotellverksamhet. Den gården såldes på konkursauktion i augusti 1863 och högsta godkända budet gavs av Erik Alfred Tötterman. Fontell kunde fortsätta med hotellverksamheten på hyra medan Tötterman bodde kvar på andra sidan Salutorget.
År 1866 gifte sig Erik Alfred Tötterman med Alma Sundman (1847-1881) och de fick sju barn. Alma var dotter till Erik Nils Sundman (1806-1889) och Maria (f. Mennander 1819-1879) som var ägare till den gård på Västra Långgatan, som i dag kallas Glassbarhuset.
År 1872 i juli utbröt en brand i Carlströms magasin på Varvsbacken och elden spred sig till Erik Alfred Töttermans byggnader intill. I branden förstördes ett magasin, en smedja, ett kolhus och en så kallad tackelkammare.
År 1872 köpte Erik Alfred Tötterman i bolag med Carl Emil Carlström det nedlagda garveriet Mariefors. Det var byggt i slutet av 1840-talet och var verksamt till slutet av 1860-talet. För dåtida förhållanden var byggnaderna enorma och de låg invid Tjöck å, nära gränsen till Tjöck. Där inrättade kompanjonerna en brännvinsfabrik med en omfattande verksamhet. Tillsammans med Tjöckfors Brännvinsbränneri och Norra Bryggeriet tillverkade Mariefors mer än hälften av allt brännvin i Vasa län. Verksamheten avslutades år 1886 och år 1900 såldes byggnaderna på Mariefors och alla maskiner åt handlande Konrad Sundman.
År 1872 grundade Tötterman och Carlström Kristinestads Ångsåg, som hade verksamhet söder om hamnen. År 1888 köpte Tötterman också ångsågen i Kaskö men verksamheten där avslutades redan år 1890. Tötterman fortsatte dock med trävaruhandeln i Kaskö i flera år och blev där en av de större skattebetalarna.
År 1874 i slutet av februari skrev Vasabladet att slädföret nu redan var slut ”och kärran med sitt skrammel” har tagits i bruk. Längre inåt landet var det fortfarande slädföre och därifrån kom ”foror med plankor, tjära och stock för handlandena Carlströms och Töttermans ångsåg. Timmer för skeppsbyggnader nedkomma, vilka foror sökt skogs- och isvägar för att hinna till målet för avsättningsorten, som här är belägen öster om stadsfjärden i närheten av stadens begravningsplats, där minst en tredubbel kvartett av ”ropare”, det vill säga uppköpare omringar den inkommande lantmannen och medelst de mest disharmoniska rop, övergående till tjut som på ett vedervärdigaste sätt återljuder i staden, uppmana säljaren att föra sin vara till den eller den handlaren”.
På 1870-talet då stadsfullmäktige infördes i Kristinestad så valdes E. Alf. Tötterman genast till ledamot och till och med till viceordförande. Denna post innehade han ända till sin död 1899. År 1871 fick Tötterman utmärkelsen kommersråd. År 1874 invaldes Tötterman i realskolans skolråd i Kristinestad, tillsammans med borgmästare Aspelund, doktor Linsén, asessorn Jurvelius och konsul Otto Wendelin.
År 1879 öppnade Wasa Aktie Bank ett ”Afdelningskontor i Kristinestad” och det inrymdes i Wendelins gård vid torget. Alfred Carlström blev kontorets verkställande direktör och i styrelsen satt bland annat Erik Alfred Tötterman.
År 1881 avled Alma Tötterman och efter ett par år gifte Erik Alfred om sig med Albina Svensson (1860-1927), som var född i Helsingfors. Albina hade varit lärarinna vid fruntimmersskolan i Kristinestad och efter att hon hade gift sig med Tötterman fick hon två döttrar.
Sedan urminnestider ända fram till 1930-talet så bestämdes värdet på vissa livsmedel vid den så kallade markegången. Denna ordnades i Vasa en gång per år och till markegången valdes ett par personer från de fyra stånden. De här åtta herrarna bestämde då värdet, till exempel på de produkter som präster och statliga tjänstemän hade rätt till. År 1884 valdes Erik Alfred Tötterman från Kristinestad som representant för borgerskapet till markegångsättningen.
År 1886, den 9 oktober inträffade en olycka vid E. Alf. Töttermans villa på Östra sidan. Arbetaren Johan Solfvin, som var född i Solf men då bosatt i staden höll på att gräva en brunn åt Tötterman. För att få brunnen tillräckligt djup skulle Johan spränga bort stenar men av någon orsak detonerade inte dynamiten. Han gick då dit för att se vad som hade hänt och just då han kom fram till brunnen, så detonerade laddningen och han blev svårt skadad i huvudet. Johan avled den 13 oktober av sina skador. Johan hade hustru och barn men Tötterman, som var känd som en human och omtänksam man, tog hand om de faderlösa barnen och såg åtminstone till att de hade fina kläder.
År 1890 i september utsköts från Björneborgs Mekaniska Verkstad en ångbåt, som fick namnet ”Triton”. Den var beställd av Carlström och Tötterman från Kristinestad och den var 55 fot lång och hade en motor på 15 hästkrafter. Sjömannen Wilhelm Forsström blev genast utsedd till befälhavare och denna tjänst innehade han i 21 års tid, nästan tills han dog i augusti 1913.
År 1890 bildade E. Alf. Tötterman ett fartygsbolag tillsammans med Gustaf Hydén och Alfred Carlström. Det fick namnet ”Kristinestads Ångfartygs Aktiebolag” och som namnet säger så skulle de idka ångfartygstrafik. På hösten köpte bolaget ångfartyget ”Telegraf”, som var byggt i Sverige och redan hade 35 år nacken. ”Telegraf” tog både last och passagerare och var tänkt att sättas i regelbunden trafik mellan Kristinestad och Sundsvall. Åren 1891 till 1893 gjorde ”Telegraf” mer än 20 resor per år till Sundsvall.
År 1892 rådde svår hungersnöd i Ryssland och på flera orter i Finland ordnades insamlingar för att lindra nöden där. Erik Alfred Tötterman i Kristinestad ordnade då en insamling som gav 1 177 mark och Dramatiska föreningen bidrog med 300 mark, som var intäkter från två föreställningar. Erik Alfred var för övrigt under en lång tid ledamot i folkskolans direktion och han hade också varit med då Fruntimmersskolan inledde sin verksamhet i staden.
År 1893 på Kristinestads ångfartygsaktiebolags sammanträde valdes handlande Otto Holm till direktör medan Carlström och Erik Alfred Tötterman blev meddirektörer.
År 1893 i september köpte Erik Alfred Tötterman tillsammans med Gustaf Hydén, Alfred Carlström och G. W. Snellman ångfartyget ”Heros” från England och Tötterman blev då det rederiets VD. Kring detta fartyg bildades ett bolag, som fick namnet ”Rederibolaget Heros”. Med detta fartyg, som var byggt i början av 1880-talet kunde Tötterman och de andra delägarna skeppa eget gods till hamnar nere i Europa. Till exempel i augusti 1897 avgick ”Heros” med 670 kubikfamnar props med kapten G. W. Snellman som befälhavare. År 1904 i oktober lastade ”Heros” props vid Ådgrund och fick då bottenkänning, trots att vattendjupet borde ha varit tillräckligt. Den kom dock loss genom att tömma vattentankarna i aktern. ”Heros” gjorde hela tiden resor fram och tillbaka nere i Europa och flera gånger besökte hon Kristinestad för att lasta trävaror.
År 1897 var E. Alf. Tötterman med och grundade Kristinestads Tidning. Tidningen som började utkomma regelbundet i september indrog under förryskningstiden år 1900 ”för alltid”. Tötterman deltog inte aktivt i arbetet med tidningen. Däremot var han aktiv i den nybildade föreningen Arbetets Vänner och när föreningen skulle inköpa gården på Östra Långgatan 35, så gick Tötterman i borgen för lånet på 4 500 mark tillsammans med Alfred Carlström.
Familjen Tötterman var aktivt med i välgörande projekt i staden. Till exempel år 1897 fick Albina Tötterman guvernörens tillstånd att tillsammens med Agnes Carlström ordna ett lotteri till förmån för de fattiga i staden. Vid samma tid donerade Albina Tötterman en samling läro- och läseböcker till Skaftung privata folkskola, för att användas av fattiga elever. Till julen 1897 kunde varje intagen på fattiggården få julmat och en julgåva. Barnen på norra barnhemmet fick också julklappar av Albina Tötterman.
Under den här tiden satt E. Alf. Tötterman också i Handelsföreningens fullmäktige, tillsammans med Alfred Carlström, Bruno Wendelin, Konrad Sundman och Gustaf Hydén. Tötterman var också ordförande i Sjömanshuset i Kristinestad.
År 1897 tillsatte Sällskapsklubben i Kristinestad, så kallade nöjesarrangörer, som skulle ordna program på klubbens tillställningar. Unga Erik Tötterman valdes att sköta om ”dansen” tillsammans med Emma Estlander och Karin Lönnblad.
År 1897 hade ångfartyget ”Heros” varit i oavbruten trafik sedan 1893 och de gamla segelfartygsredarna började inse ångfartygens goda sidor och ville nu satsa ännu mera på den lönsamma trafiken. År 1898 blev det klart att ”Heros” skall säljas och de hittade en köpare i Sverige. I stället var det tänkt att bolaget skulle köpa två oceanångare och för att det skall lyckas bildade de ett aktiebolag, för att kunna bredda ägarstrukturen. På en bolagsstämma bestämdes det att det nya rederiet skall heta ”Rederiaktiebolaget Navigator” och att Gerhard Wilhelm Snellman skulle bli dess verkställande direktör. I styrelsen invaldes Alfred Carlström och E. Alf. Tötterman medan Gustaf Hydén och bankdirektör Hans Estlander blev suppleanter. I december 1897 meddelade bolaget att de hade beställt ett stort ångfartyg från Glasgow i Skottland. Värdet på beställning var mer än en halv miljon mark.
År 1899 i februari erhöll kommerserådet Tötterman och bolaget ”Navigator” en statlig subvention på 450 000 mark för att inköpa två ångfartyg.
År 1899, den 16 april avled Erik Alfred Tötterman i Stockholm då han var på en hälsoresa ner till Tyskland. Affärsrörelsen övertog då av äldsta sonen Erik Tötterman (1872-1959) och till en av sonen Torsten. Erik Alfred lämnade efter sig en förmögenhet på över 400 000 mark och där ingick andelar i fartygen Columbus, Alma, Triton och Måsen. Han hade ägt stora andelar i Nordsjö Ångfartygsaktiebolag och i Rederiaktiebolagets Navigator. Så gott som alla kommunala uppdrag gick också i arv till sonen Erik. Till exempel i september valdes han in i stadens fullmäktige.
Eftersom det var bestämt att G. W. Snellman kommer att föra befälet på det nya ångfartyget, så skickades han till Glasgow för att övervaka byggandet och Carlström blev då VD i stället. I oktober 1899 gled fartyget av stapeln och eftersom det förra ångfartyget hade varit mycket lyckosamt, så döptes det nya också till ”Heros”. Hon var 96 m lång och var då det största ångfartyget i Finland. Jungfrufärden gick över Atlanten till Sydamerika och det var första gången en finländsk ångare korsade Atlanten.
År 1900 tog Erik Alfreds son Erik Tötterman (född 1872 i Kristinestad, död i Helsingfors 1959) över verksamheten i företaget E. Alf. Tötterman. Erik var född i Kristinestad, blev student i Helsingfors år 1895 och studerade sedan i utlandet.
År 1900 gifte sig Erik Tötterman med Edith Dahlberg (1874-1946), som var född i Åbo. Edith var dotter till Lars Gustaf Viktor Dahlberg, som var kyrkoherde i Närpes och vigseln skedde också i kyrkan i Närpes. År 1904 fick de dottern Birgit (1904-1972).
År 1902 köpte Erik Tötterman hälften av Storfors Såg i Dagsmark. Samma år i november sålde E. Alf. Töttermans dödsbo tomterna 92 och 93 med hotellbyggnad och flera andra byggnader på auktion och högsta budet gavs av Erik Alfreds änka Albina, som då bodde i Helsingfors.
År 1903 sålde Albina Tötterman deras villa Framnäs vid Storträsket, vid vägen till Närpes. Högst troligt var det Konrad Sundman, som gav det högsta budet.
År 1903, i november vid Kristinestads Sparbanks principalmöte valdes Erik Tötterman till styrelsen tillsammans med kommerserådet Alfred Carlström, apotekaren Henrik Sandlund och handlandena Emil Axelin och Konrad Sundman. Han satt sedan i styrelsen så länge han bodde i staden.
År 1903 i december valdes Erik Tötterman till stadsfullmäktige, tillsammans med pastor Laurén, konsul Gustaf Hydén, garvare Holti och stadsläkare Ernst Wendelin. I januari följande år valdes Erik Tötterman till ledamot i stadens drätselkammare och där stannade han i flera år. I slutet av år 1904 valdes Erik Tötterman till ledamot i samskolan direktion.
År 1903 importerades varor till Kristinestad för 1,3 miljoner mark medan exporten var hela 2,3 miljoner. Carlström var störst och han exporterade till exempel 285 000 kg havre, 32 000 kg kåda, 126 tjärtunnor och en stor mängd virke. Bruno Wendelin exporterade 3 900 kg smör och 234 tjärtunnor medan firman E. Alf. Tötterman exporterade 251 tunnor tjära, 1 436 m³ trävaror, props 41 864 m³ och pappersved 25 409 m³.
År 1904, i januari beslöt byamännen i Lappfjärd att de skall arrendera ut områdena Svisskär och Skutholmen i Lappfjärden åt firman Tötterman, för ett arrende om 105 mark och 25 penni per år.
Under en lång tid hade det planerats en järnväg till Kristinestad och det antogs i staden att slutstationen kommer att vara på Ådgrund, där stadens hamn kommer att finnas. En som trodde starkt på detta var handlanden Erik Tötterman, som förlade sin virkeshandel dit. Åtminstone propsar skulle lastas där och år 1904 fanns det på stränderna ”en myckenhet av koipelar”. Dessa skulle dras upp på land, sorteras, mätas och lastas och arbetet krävde mycket arbetsfolk. Erik Tötterman lät då bygga baracker för arbetarna, där de kunde vistas under lediga tider. En större köksbyggnad uppfördes också, där det skulle finnas stora matgrytor. En större barack skall uppföras med sovrum för arbetarnas, männen för sig och kvinnorna för sig. Några dryckesvaror fick inte tas med till Ådgrund och detta gillades av tidningen Syd-Österbotten och den lokala nykterhetsföreningen.
I början av 1900-talet var utvecklingen för firman E. Alf. Tötterman mycket god. År 1903 påfördes de 43 500 skattören men redan efter två år var de 108 000. Därefter sjönk de igen, så år 1911 påfördes firman 51 000 skattören.
År 1900 grundades belysningsbolaget Ab Lumen i Kristinestad av bankdirektör Hans Estlander, tulltjänstemannen August von Willebrant och affärsmannen Emil Axelin. Då von Willebrandt avled och Estlander flyttade från orten övertogs direktörskapet av handlande Emil Axelin. På bolagsstämman år 1907 valdes Axelin, konsul Bruno Wendelin och handlande Konrad Sundman i styrelsen. Erik Tötterman blev då revisor tillsammans med Alfred Carlström.
Järnvägen till Kristinestad hade planerats i flera årtionden men vid varje lantdag hade den skjutits på framtiden. År 1909 ljusnade det efter att en delegation från Kristinestad hade rest till Helsingfors för ett möte med flera senatorer. Delegationen leddes av borgmästare Granfelt, som hade med sig handlanden Alfred Carlström och Erik Tötterman. Huvudärendet var byggandet av hamnkajer men frågan om järnväg togs upp vid samma möte. De fick då löftet att järnvägsbygget kommer att inledas samma år.
År 1909, i slutet av april anlände den första automobilen till Kristinestad. Det var handelsmännen Frans Henrikson och Erik Tötterman, som gemensamt hade anskaffat ”detta vår tids modernaste fortskaffningsmedel i vår stad”.
År 1910, i juli hade några skaftungbor både tur och otur. Ett sällskap på fyra personer var på hemväg från staden, då stormen välte deras fiskarbåt utanför Ådgrund. Alla hamnade i vattnet och höll på att drunkna då besättningen på Töttermans motorbogserbåt ”Ådgrund” hörde deras rop på hjälp och skyndade till deras undsättning. Samtliga räddades i sista minuten.
År 1910, på sensommaren avslöjades Emil Axelins bedrägerier, som påverkade så gott som samtliga kristinestadsbor på ett eller annat sätt. Axelins kusin Alfred Carlström drabbades värst, vilket ledde till att denne tog sitt eget liv och hans företag sattes i konkurs. Till godemän i konkursen utsågs Alfreds son, prokuristen Folke Carlström, häradsskrivaren Arthur Leván och vicekonsul Erik Tötterman.
År 1911 i januari meddelade fullmäktiges ordförande, doktor Munsterhjelm att han avgår och i hans ställe invaldes vicekonsul Erik Tötterman. I staden fanns den tiden en planteringsnämnd och i mars blev Tötterman ordförande för den. I oktober valdes Tötterman till verkställande direktör i ”Tryckeri och Tidningsbolaget”, som bland annat gav ut tidningen Syd-Österbotten. I slutet av året utsågs Tötterman till ordförande i taxeringsnämnden. Tötterman satt i flera års tid med i Kristinestads Sparbanks styrelse. Detta år valdes Tötterman till ordförande i Handelsföreningen i Kristinestad och det var han ända till år 1919.
År 1912, i februari hade Aktiebolaget Navigator årsstämma och de kunde betala ut en ordentlig dividend åt ägarna. Vicekonsul G. W. Snellman var dess ordförande och styrelsemedlemmar var Gustaf Hydén och Erik Tötterman. Under sin verksamma tid i staden köpte Tötterman upp flera hemman i närområdet. I augusti köpte han bland annat upp Oskar Mäkitalos stora hemman ”Järvimäki” i Bötom för 21 300 mark. I december valdes ett nytt stadsfullmäktige i Kristinestad för den kommande treårsperioden och Tötterman fick de flesta rösterna.
År 1916, i januari valde fullmäktige ordförande bland sina 13 ledamöter. 12 ledamöter röstade på Erik Tötterman, som alltså valdes. Han fick flera uppdrag, bland annat ordförande i Livsmedelsnämnden.
År 1918, skänkte Erik Töttermans syster Eva (1878-1940) som var gift och bosatt i London 5 000 mark till skyddskåren eller vita gardet i Kristinestad.
År 1919 bildade aktiebolaget ”Svenska Gården” i Kristinestad och deras uppgift var att verka för svensk bosättning och näringsliv i staden. De förvärvade genast alla byggnader på Salutorget 2, nuvarande Talas och de hade för avsikt att riva byggnaderna och bygga ett nytt stenhus i stället. Erik Tötterman var aktivt med och samlade in aktiekapital till bolaget.
År 1919 tillsatte fullmäktige i Vasa en kommitté för att utreda möjligheterna till ny järnväg längs med kusten från Björneborg till Kristinestad och vidare genom Vasa till Bennäs. Borgmästare Granfelt och Tötterman utsågs till staden medlemmar i den kommittén.
År 1919, i september utsågs Erik Tötterman till verkställande direktör i ”Aktiebolaget Finland Amerika linjen” med huvudkontor i Helsingfors. Han begärde då avsked från alla sina politiska uppdrag i Kristinestad. Samtidigt upphörde firman E. A. Tötterman med sin verksamhet.
År 1920, den 4 mars hade ett stort antal kristinestadsbor inbjudits till en avskedsfest för Erik Tötterman och hans familj, eftersom han skall flytta till Helsingfors. Direktör Alex. Slotte sade i ett tal att konsul Tötterman haft en stor betydelse i staden. I flera års tid hade han varit den ledande själen i det kommunala livet. Också i övrigt har Tötterman varit engagerad i samhället och där en hjälpande hand hade behövts så var Tötterman den första att anmäla sig.
Det tomrum som konsul Tötterman lämnar sin hemstad, är svårt att fylla, sade Slotte, därom vittnar de många chefsposter som han nu lämnar är så svåra att fylla.
Tötterman svarade i sitt svarstal att han är förenad med oslitliga band till sin födelsestad. Här hade han och hans fäder vuxit upp och haft sin pliktsamma plats för sitt samhälle. Han kommer alltid att känna sig hemma i Kristinestad och han hoppades att han kunde få ålderdomens ro i denna stad.
På festen gavs uttryck för den stora betydelse som firman E. Alf. Tötterman har haft för Kristinestad och dess omgivning. ”Samhället Kristinestad skulle förvisso icke ha råd till att avstå en så betydelsefull person. Då konsul Tötterman nu sökt ett vidare fält för sin stora arbetsförmåga, följes han säkert av Kristinestads samhälle med en önskan om att måtte honom gå väl och på samma gång ett, om möjligt så välkommen åter”.
I hundra års tid hann släkten Tötterman verka i Kristinestad och de lämnade efter sig fina minnen från Kristinestads storhetstid.
I Helsingfors blev Erik Tötterman VD för ”Finland Amerika Linjen”, som inte hade någon verksamhet eftersom deras inköpta fartyg ”Navigator” hade tagit i beslag av ryssarna. Det var först år 1922 som bolaget kunde överta Navigator men samtidigt köpte ”Finska Ångfartygs Ab” bolaget, som de såg som någon framtida konkurrent. Tötterman fortsatte som VD för Finland Amerika Linjen tills han år 1926 blev VD för ”Finland Sydamerika Linjen”. Han stannade där ända till 1939, då han som 67-åring avgick med pension.
Annonser och annat.
