Sammanställt av Lasse Backlund i juni 2023. Uppgifterna är tagna ur gamla mantalslängder, lagfartsregister, kyrkböcker och gamla tidningar. Flera kristinestadsbor har bidragit med information.
Länkar:
Om du vill läsa mera om släkten Tötterman och vad de har gjort, skall du klicka HÄR!
Om du läsa mera om Helsingforsbankens historia i Kristinestad, så skall du klicka HÄR!
Om du vill mera om själva byggnaderna och om de brandförsäkringar, som ägarna hade tecknat, så skall du klicka HÄR!
Gårdens historia.
I början av 1830-talet ägdes den här tomten av handlande Simon Anders Wendelin. Själv bodde han med sin familj lite längre norrut, på Strandgatan 39. Wendelin ägde också tomten på andra sidan Strandgatan.
År 1836, den 23 november sålde handlande Simon Anders Wendelin gården på tomt 135 åt handlanden Erik Tötterman för 5 000 riksdaler motsvarande 6 000 rubel. Tötterman bodde då på den nyligen uppförda gården på tomt nr 175, nuvarande Strandgatan 22. Efter att ha köpt Wendelins gård vid torget, så sålde Tötterman Strandgatan 22 åt färgaren Erik Ekberg.
År 1840 ägdes gården vid torget av handelsmannen Erik Tötterman och hans hustru Elisabeth. Hos dem bodde Eriks två svärmödrar Maria Vidlund och Maria Björkman, bokhållaren Wilhelm Gestrin, drängarna Johan och Josef, och pigorna Wilhelmina och Lena.
År 1842 avled gamla svärmodern Maria Björkman i en ålder av 85 år. Det var ju hon och hennes man Anders Björkman, som hade lagt grunden till det affärsimperium som följande generationer Tötterman förvaltade så väl.
År 1845 ägdes gården och tomt 135 av Erik Tötterman, som bodde med hustrun Elisabeth. Hos dem bodde också bokhållaren Henric Engberg, betjänterna Johan Sillgren och Johan Söderberg, drängarna Carl och Johan och pigorna Anna Maria, Wilhelmina och Maria.
År 1850 ägdes gården av Erik Tötterman, som nu är både handelsman och rådman. Hos honom bodde hustrun Elisabeth, bokhållare Sillgren, bokhållare Erik Alfred Tötterman, handelsbetjänterna Oskar Fagerholm, Petter Blomvall och Johan Söderling. Drängarna Fredrik och Anders, pigorna Lisa, Hedvig, Edla och Ulla bodde också med dem.
År 1855 ägdes gården av råd-och handelsmannen Erik Tötterman och hans hustru Elisabeth, som kallades Lisette. Deras son Erik Alfred var bokhållare och en annan son Johan var skriven där men han var ute på haven som styrman. Flera betjänter, drängar och pigor bodde i gården.
År 1858 avled handelsmannen Erik Tötterman och gården och tomten nr 136 övertogs då av änkan Elisabeth, som kallades Lisette. Döttrarna Selma och Hilda bodde hos henne och det gjorde sonen Johan också och han var nu kofferdiskeppare. Handelsrörelsen hade övertagits av sonen Erik Alfred Tötterman och hos honom bodde två handelsbetjänter.
År 1870 ägdes gården av Lisette Tötterman och hos henne bodde sonen Axel och döttrarna Selma, Hilda och Emilia. Hos dem bodde pigan Susanna Näpärä. Sonen Erik Alfred Tötterman bodde i en skild lokal med sin hustru Alma och dottern Anni.
År 1878 avled tidigare gårdsägaren Lisette Tötterman och gården övertogs då av äldsta sonen, handlanden Erik Alfred Tötterman. Han bodde med hustrun Alma och fyra barn, betjänten H. Skogberg (f.1862), drängen Viktor Lillsjö (f.1859), pigorna Anna Westerberg (f.1835), Anna Björk (f.1858), Sofia (f.1852) och Edla Klåvus (f.1859).
År 1881 avled Alma Tötterman men år 1883 gifte Erik Alfred om sig med Albina Svensson (1860-1927) från Helsingfors.
År 1885 ägdes gården och tomten nr 135 av handlanden Erik Alfred Tötterman och nya hustrun Albina. De fick två gemensamma barn, som bodde tillsammans med Eriks Alfreds tidigare barn. Hos dem bodde också bokhållaren E. Skogberg (f.1867) och pigorna Lena Björk (f.1834), Lisette Westerberg (f.1835), Emma Marander (f.1859) och Wendla Juth (f.1862). Fröken Selma Tötterman bodde i gården och hon hade en egen piga som hette Johanna Spolander (f.1860).
År 1890 ägdes gården och tomten av Erik Alfred Tötterman och hans hustru Albina. Hos dem bodde barnen Anni, Erik, Torsten Evert, Eva och de gemensamma barnen Elsa Sofia och Gunnel Johanna. Affärsbiträdet E. Skogberg bodde i gården och där bodde två drängar och fyra pigor. Erik Alfreds syster Selma bodde där och hon hade en fosterdotter och en piga som hette Olga (f.1870).
År 1895 ägdes gården och tomten av Erik Alfred Tötterman, som sedan år 1891 var kommerseråd. Med honom bor hustrun Albina och vuxna barnen Erik, Torsten, Anni, Eva och de två gemensamma minderåriga döttrarna. Handelsbiträden Gösta Ekman (f.1871) och Valdemar Bergman (f.1879) bodde också i gården med drängarna Karl Skomars (f.1870), Erland Turva (f.1878). Pigorna Lena Björk (f.1836),Emilia Granfors (f.1872), Selma Nummelin (f.1869) och Maria Perus (f.1866) bodde också i gården.
År 1899 avled kommerserådet Erik Alfred Tötterman. Han hade i flera års tid haft problem med hälsan och därför vistats i Tyskland flera somrar. På väg till sommarstället Nauheim i Tyskland avled han plötsligt i Stockholm och gården på tomt nr 135 övertogs av arvingarna. Änkan Albina bodde där en kort tid före hon flyttade till Helsingfors med de två döttrarna. Under sin tid i Kristinestad deltog hon mycket aktivt i stadens föreningsliv och hon gjorde stora donationer till välgörenhetsorganisationer. Hon var aktivt med i arbetet med det Norra barnhemmet och hon arbetade som lärarinna på Fruntimmersskolan. Det är också hennes förtjänst att Barlastplatsen fylldes ut och gjordes till den fina Badhusparken.
Åren 1901 – 1902 gjordes en totalrenovering av huvudbyggnaden vid torget. De andra byggnaderna på tomten reparerades och sattes också i skick. Arbetet utfördes av byggmästaren Henry Häggblad, som trots sin unga ålder genomförde flera andra byggen i staden den här tiden.
Brandstodsbolagets lokala agent, Wilhelm Hagen skrev så här i en rapport den 31 januari 1902: ”Samtliga byggnader har undergått mer eller mindre omfattande reparationer, i synnerhet har Nr 1 undergått renovering, bokstavligen från grunden. Samtliga rum har blivit förhöjda och en del förändrade i nedre våningen, fördjupad under torgets nivå. Samtliga 8 rum, utom klosetter och garderober i övre våningen är elegant och propert inredda, med dyrbara täljstenskakelugnar och fina tapeter. I nedre våningen finns en butikslokal med två rum, en banklokal med ett kassavalv av tegel och tre rum, och en kontorslokal med 2 rum, förutom toalettrum och vestibul. Allt mycket propert och elegant inrett. Samtliga dörrar och fönster är nya, foderbräder och brädfodringen är helt förnyad och kruslisterna är smakfullt artistiskt utförda, varvid materialer varit goda och arbetet med omsorg utfört.”
På samma gång installerades elektrisk ström i byggnaderna. Installationen utfördes av ”Elektriska aktiebolaget A. E. G.” från Helsingfors och elektriciteten kom från Ab Lumens nya elverk vid Parmansgatan.
År 1902 ägdes gården och tomten nr 135 av handlanden Erik Tötterman (1872-1959) och hans hustru Edith (f.Dahlberg i Åbo 1874, gift i Närpes kyrka år 1900, d. i Helsingfors 1946). De hade då inga barn och hos dem bodde pigorna Eufemia Nyberg (f.1850) och Edith Hällström (f.1882). På hyra bodde doktor Viktor Bäckman (f.1883). Erik var nu VD för firman E. Alf. Tötterman.
Det här året öppnade handlande Frans Henrikson en parti- och minutaffär i Töttermans gård med ingång från Strandgatan. Han hade från tidigare en affär i Närpes tillsammans med sin bror men affären i Kristinestad skötte han ensam. År 1905 flyttade Henrikson affären till Haaronens gård på Östra Långgatan 44.
År 1902 öppnades också ett ”Nykterhetsvärdshus” i Erik Töttermans gård längs med Strandgatan. Värdshuset drevs av ”Spritdrycksbolaget” och fröken Forsman utsågs till föreståndare. Stadens läsesal flyttade samma år till det här värdshuset.
År 1905 ägdes gården av Erik Tötterman och hustrun Edith. De hade året innan fått dottern Birgit (1904-1972) och hos dem bodde pigorna Sofia Helminen (f.1866) och Tilda Isaksson (f.1885). Följande år hade de en dräng, nämligen Johannes Bergfast (f.1866) och pigan Evelina Englund (f.1883). År 1908 hette pigorna Evelina Englund, Hulda Granberg (f.1890) och Sofia Brännäsvik (f.1877).
År 1907 flyttade urmakare Juho Alanko sin affär till ”herr E. A. Töttermans gård invid torget och skall jag som förut med goda varor, dugligt arbete och ett redligt bemötande betjena allmänheten”.
År 1908 byggdes magasinet, som hade gaveln mot torget om till biografsalong. Eftersom den klassades som extra eldfarlig bekläddes golvet, väggarna och taket med järnplåt med mellanlägg av asbest. Under bioföreställningarna fanns det ett fyllt vattenämbare och en pytsspruta i beredskap i rummet.
Till en början drevs biografen av Frans Birger Blomqvist och i samband med biografen hade han också ett café. I augusti 1909 beklagade tidningen Syd-Österbotten att det kunde vara stökigt på kvällarna utanför caféet. Det var mycket fylleri och slagsmål, där till och med knivar användes.
I biosalongen fanns det plats för 130 personer och filmer visades båda på dagarna och på kvällarna. År 1912 började Biografteatern Venus från Närpes visa filmer på biografen i staden. År 1913 övertogs biografen av en J. B. Sarell från Tammerfors.
År 1909 gjordes en större renovering av Wasa Aktie Banks utrymmen och de fick på samma gång mera utrymme. Under tiden renoveringen pågick, så fanns banken i Hugo Sjöbloms gård på Östra Långgatan 46.
År 1911 i december sålde handlanden Erik Tötterman gården och tomten nr 135 åt Wasa Aktie bank för 100 000 mark. Familjen Tötterman fortsatte att bo i gården och hos dem bodde då pigorna Hilda Rosenback (f.1876) och Vera Vestin (f.1893).
År 1912 ägdes gården och tomten nr 135 av Wasa Aktie bank. Tötterman, som nu är vicekonsul, bodde kvar med familjen, pigorna och drängen Alfred Äppel (f.1892).
År 1915 hade verksamheten i biografen avslutats och gårdsägaren Wasa Aktie Bank byggde om den tidigare biografsalongen till en affärslokal. I mars detta år köpte sågägaren Viktor Nylund från Dagsmark belysningsbolaget Ab Lumen i Kristinestad. Som delägare hade han Erik Tötterman och företagets kontor inrättades i Wasa Aktie Banks gård, med ingång från Strandgatan.
År 1917 ägdes gården av Wasa Aktie bank och vicekonsul Tötterman bodde fortfarande där, tillsammans med pigan Hjördis Dahl (f.1894). Det rådde stor köttbrist i landet och myndigheterna införde ransonering i mars 1917. Bönderna fick sälja kött eller djur endast till Österbottens Kreatur Andelslag, som fördelade köttet till kommunerna. Den lokala Livsmedelsnämnden i Kristinestad upprätthöll då ett köttlager i Wasa Aktie Banks magasinbyggnad vid torget. Befolkningen kunde då med utdelade köttkort avhämta sin ranson därifrån.
År 1919 i augusti öppnade Centralandelslaget Labor ett filialkontor i Wasa Aktie Banks gård, med ingång från torget. Därifrån kunde andelsmedlemmar och bönder beställa varor som de behövde i jordbruket. Labor var verksamt i Kristinestad fram till 1930 då den här lokalen övertogs av ”Suomen Maanviljelijäin Kauppa OY” och Gösta Lindqvist blev dess chef. SMK var grundat i Tammerfors år 1897 och hade verksamhet på många orter.
År 1919 i september utsågs Erik Tötterman till verkställande direktör för rederiet ”Ab Finland-Amerika Linjen Oy”. Det här bolaget hade han bildat år 1916 tillsammans med flera andra affärsmän, bland annat Viktor Ek och G. W. Snellman. Bolaget blev inte riktigt långlivat, eftersom det år 1922 såldes åt Finska Ångfartygs Aktiebolaget.
År 1920 togs gården över av ”Unionbanken i Finland Ab”. Den här banken bildades detta år då Landtmannabanken, Åbo Aktiebank och Wasa Aktie Bank fusionerades. De här tre bankerna var svaga och inte blev de starka genom fusionen heller. Bankens lokala direktör Oiva Nordlund (f.1880 i Närpes) bodde där med hustrun Elin (f.Vikander i Vasa år1871) och fyra minderåriga barn. Hos dem bodde pigan Hilda Skomars (f.1896) som hade en liten dotter. Vicekonsuln Erik Tötterman bodde där ända till mars 1920, då han med hustru och dottern Birgit flyttade till Helsingfors. Hos dem bodde just då tjänarinnan Elina Kaskela (f.1864) och pigan Ida Latvala (f.1882). Den 4 mars hölls en stor avskedsfest för Töttermans på Stadshotellet och stämningen där var tryckt eftersom staden förlorade en inflytelserik person och de närvarande anade att det var slut med det anrika företaget E. Alf. Tötterman & Co.
I början av 1920-talet hade ju Erik Tötterman med sin familj flyttat till Helsingfors. I gården bodde endast Unionbankens direktör Oiva Nordlund med sin familj. Hos dem bodde tjänarinnan Anna Sigg (f.1900), och pigorna Hulda Svens (f.1902) och Hilda Franzell (f.1902).
År 1923 öppnade Emil Båsk från Dagsmark en ”affär med lovliga varor” i Unionbankens gård. Den var inrymd i sidobyggnaden i före detta biografen med ingång från torget. År 1925 flyttade Emil Båsk sin affär till källarlokalen i Henriksons gård, lite högre upp på torget.
År 1925 öppnade A. B. Mattson en affär i Emil Båsks tidigare utrymmen. Mattson hade före det verkat i Nordiska Föreningsbankens gård, under firmanamnet ”Hästbacka & Mattson”. Mattson köpte upp lantbruksprodukter och sålde ”handels- och industrivaror, fiskeri- och lantmannaprodukter, utom trävaror”.
År 1930 led Unionbanken stora kreditförluster och det ledde till att banken fusionerades med affärsbanken Helsingfors Aktiebank. Den nya banken övertog då bankhuset och hela verksamheten och under åren 1931 -1932 var K. Onni Porkka direktör. Oiva Nordlund fortsatte sedan som lokal bankdirektör under åren 1932 till 1945.
Ca 1937 öppnade Axel Nelson en skoaffär i A.B. Mattsons tidigare lokal i bankens sidobyggnad. Nelson innehade från tidigare en affär i Svenska gården på Salutorget 2 och hade flera filialer, bland annat i Sideby, Skaftung, Kaskö, Dagsmark och i Lappfjärd.
År 1945 ägdes tomten och bankhuset av Helsingfors Aktiebank och vid den här tiden sålde Axel Nelson sin skoaffär vid torget åt sin måg, Urho Pihlaja. Helge Vicklén var bankdirektör från 1945 till 1955. Han var född 1902 i Pörtom och han var gift med Dora Björkman, som var född 1899 i Helsingfors. Som pensionär flyttade Oiva Nordlund med sin familj till Oskar Mangs gård på Östra Långgatan 37.
År 1955 blev diplom ekonom Einar Krook direktör på Helsingforsbankens kontor i Kristinestad. Han var född i Övermark år 1898 och han var gift med Josefina Andersson, som var född 1903 i Oravais. Hustrun kallades Ina och de hade sin villa på en udde nära Furuvik och Lilla Båtskär, ända tills den tvångsinlöstes på 1970-talet då Pohjolan Voima skulle bygga sitt kraftverk. Han avgick på hösten 1965 och i hans ställe kom Börje Nygård, som i flera år hade arbetat på HAB i Vasa. I september 1969 lämnade Börje Nygård Kristinestad för en motsvarande tjänst i Gamlakarleby och i hans ställe kom Ingmar Nygård, som sedan 1966 hade arbetat på bankens kontor i Vasa. Ingmar var född 1944 i Oravais.
År 1970 började Helsingforsbanken planera ett nybygge i Kristinestad, i stället för den gamla byggnaden från år 1777. Museimyndigheterna kunde inte godkänna någon rivning av bankbyggnaden men de kunde godkänna en rivning av uthusen och det andra boningshuset på tomten. Tomten var dock för liten eller rättare sagt, så fanns det inte tillräckligt med byggnadsrätt för ett nybygge. Staden gjorde nu ett undantag och lät banken planera ett nybygge och för det använda hela tomtens byggnadsrätt. Planeringen fortgick utifrån det och banken anlitade arkitekt Egil Nordin som huvudplanerare. I december 1970 flyttade Resebyrå Kristina från Strandgatan 45 in i Helsingforsbankens gård, där den fanns ända till sommaren 1974.
År 1972 under sommaren blev det klart att banken skall bygga nytt. I oktober revs sidobyggnaden där Urho Pihlaja hade haft sin skoaffär. Byggnaden var uppförd på 1830-talet som magasin och där hade funnits en biografsalong och flera butiker. Pihlaja flyttade då sin skoaffär ned till Sjögatan, till det nya affärshuset som Nygren hade uppfört och som kallades Forum II.
År 1973 i juni, påbörjades byggnadsarbetet på den nya banklokalen. Huvudentreprenör var Byggnadsbyrå T. Nygren Co från Lappfjärd. Byggnaden uppfördes i två våningar plus en källarvåning och byggnadsvolymen var 3 600 m³. Jaakkolas läkarcentral fick 400 m² stora lokaler i övre våningen medan banken förfogade över den nedre våningen. Sydösterbottens Elbyrå skötte om elinstallationerna och Närpes Rör skötte om vatten och värme.
Den mindre affärsbyggnaden längs med Strandgatan där Alajokis finska bokhandel hade varit inrymd revs inte ännu, utan den användes som byggnadsarbetarnas matsal och sociala utrymmen. Den finska bokhandel hade före det flyttat ner till Sjögatan.
År 1974 i mars revs byggnaden bakom bankhuset längs med Strandgatan. Den var uppförd år 1844 av handlanden Erik Tötterman och där hade funnits både bostäder och affärsutrymmen. Tidningen Syd-Österbotten, som felaktigt antog att gården hade byggts av ”Rika Bergen” redan på 1700-talet hoppades att rivningsarbetarna skulle hitta någon skatt, möjligtvis ”Rika Bergens” myntgömma. Tyvärr hittades ingenting av värde.
År 1974, den 8 juli invigdes Helsingforsbankens nybygge och vid invigningen bjöd banken stadsborna på kaffe och tårta. De gamla jugendpräglade bankinventarierna hade flyttats från det gamla kontoret men ändå verkade det nya kontoret modernt och trivsamt.
År 1974, den 15 juli förstördes den skyddade gamla bankbyggnaden i en brand. Byggnaden som var uppförd år 1777 och som fick den vackra fasaden i början av 1900-talet bröt ut på kvällen vid 19.30-tiden. Branden bröt ut i bankdirektör Ingmar Nygårds lägenhet i övre våningen och spred sig därifrån till vindsvåningen. Alla stadens brandkårer, Pohjolan Voimas brandkår och Närpes brandkår deltog i släckningsarbetet och eldsvådan kunde begränsas till den gamla bankbyggnaden. I byggnadens nedre våning fanns Lindströms bokföringsbyrå och Resebyrå Kristina. Därifrån kunde större delen av inventarierna räddas.
Någon direkt brandorsak kunde inte hittas och direktör Nygård hade vid brandtillfället befunnit sig på sin sommarvilla med sin familj. Mindre renoveringsarbeten var på gång och det antogs att någon elektrisk apparat hade orsakat branden.
Byggnaden fick så pass stora skador att det inte var möjligt att reparera dem och myndigheterna gavs tillstånd att riva brandresterna. Bankens fastighetsavdelning uppskattade att 83 % av byggnaden var förstörd. Också staden godkände en rivning men ställde ett krav att ett nybygge skall påminna om den förstörda byggnaden. Bankens byggnadsingenjör lovade att så skall ske.
År 1974 i augusti revs den gamla bankbyggnaden och arbetet utfördes av Byggnadsbyrå T. Nygren & Co.
År 1974 i augusti öppnade Läkarcentralen Kristina i sina nya utrymmen i bankens övre våning. Bakom den nya centralen låg överläkare Kaarlo Jaakkola och med sig hade han bland annat läkarna Vilho Tuunanen, Lasse Rikala och Guy Jungner. Jaakkola räknade med att fem läkare under ett års tid kunde ta emot 20 000 patienter, alltså omkring 100 per dag. Läkarsekreteraren Ulrika Hinds skötte om patientbokningarna och Anna-Lisa Franzén skötte om det egna laboratoriet.
År 1975 i mars deltog HAB:s byggnadsingenjör Pitkänen och arkitekten Egil Nordin i stadsstyrelsens möte. Där visade de upp skisser på det nybygge, som skulle uppföras vid torget. Trots att det inte alls liknade den nedbrunna byggnaden gillade styrelsen förslaget. Vid förhandlingar efteråt korrigerades vissa detaljer, bland att togs flera burspråk bort. På grund av den långa planeringstiden kom själva byggandet i gång först i januari 1976. Byggnadsbyrå T. Nygren & Co var huvudentreprenör medan Böling & Sigg stod för installeringen av vatten, värme och elektricitet.
År 1976 till julen utnämndes Bernt von Veh till bankdirektör i Kristinestad, efter att ha verkat som tillförordnad sedan hösten. Han var född i Helsingfors år 1947 men växte upp i Lojo och blev år 1966 student i Virkby samskola. Sedan 1971 har han jobbat på Helsingforsbankens huvudkontor i Helsingfors. I december 1976 kunde apoteket flytta in i den nya byggnaden.
På 1980-talet var Helsingforsbanken förlustbringande varje år och missnöjet bland de finlandssvenska delägarna växte. Kursen på deras aktier sjönk och detta märkte de stora affärsbankerna, främst då Föreningsbanken. Nu började en maktkamp bland Föreningsbanken och SKOP, alltså sparbanksgruppen. Maktkampen slutade med att Föreningsbanken i början på 1986 lyckades få majoritet i Helsingforsbanken i mars samma år fusionerades de båda bankerna och blev då Finlands största bank.
År 1986 stängdes Helsingforsbankens kontor och personalen och verksamheten flyttade ned till Föreningsbankens gård.
År 1986 i december sålde Helsingforsbanken de båda byggnaderna på Salutorget 3 åt Christer Jossandts fastighetsbolag PCJ Invest.
År 1987 öppnade restaurang Kattpiskaren i den tidigare banklokalen.
År 1989 i november bestämdes det att försäkringsbolaget Pohjola kommer att öppna ett kontor i nedre våningen i apotekshuset. Christer Sjögren anställdes som säljkonsult och Katariina Pitkäranta som kontorist och kontoret öppnade sina dörrar i mars 1990.
År 1990 öppnade Raimo Henttonen sin reklambyrå Fixit i våningen ovanför apoteket. Efter en tid flyttade han sin byrå till källarvåningen under köpcentret i huset bredvid.
År 1991 på våren började Kaj Berglund från planera ett köpcenter av gallerimodell i den tidigare banklokalen. Själv öppnade Berglund hälsokostaffären Viridis och fick flera andra affärsmän med i köpcentret.
År 1995 i oktober gick fastighetsbolaget PCJ-Invest i konkurs och skulderna uppgick då till 5,6 miljoner mark. Hyresgästerna apoteket, resebyrån, läkarcentralen Kristina, hälsokostaffären Viridis, Ollilas maskinaffär och Marianne Niemis fysikaliska mottagning kunde fortsätta att hyra sin lokaler av konkursboet.
År 1996 i januari såldes fastigheterna på konkursauktion och högsta, godkända budet på 1,85 miljoner mark gavs av Håkan Teir-Siltanen, som hade rötterna i Skaftung.
I dag ägs fastigheterna av det lokala fastighetsbolaget Timpull Oy och största delen av affärslokalerna är uthyrda.
Foton och annonser.
