Sammanställt av Lasse Backlund i maj 2023. Uppgifterna är tagna ur gamla lagfartsregister, mantalslängder, kyrkböcker och tidningar.
Länkar:
Om du vill läsa mera om de brandförsäkringar som har tagits för byggnaderna på denna tomt, så skall du klicka HÄR!
Gårdens historia.
Mellan åren 1746 och 1764 ägdes gården och tomt nr 23 av borgaren Matts Carlberg och hans hustru.
År 1764 övertogs tomt nr 23 och gården av snickaren Petter Boström och hans hustru Maja och de innehade den ända till år 1815 då gården övertogs av deras son Fredrik Boström (1783-1856), som också var snickare.
År 1815 hade sonen, snickaren Fredrik Boström (1783-1856) tagit över tomten och den byggnad som då fanns där. Han var gift med Catharina som kallades Cajsa (f. Kaasman år 1775-död omkring 1858). Hos dem bodde också en snickarlärling Matts. År 1814 hade de fått dottern Anna Christina, som dog redan 1816. År 1817, den 1 september föddes deras andra barn Carl Magnus Boström och några fler barn fick de inte.
År 1820 ägdes tomten nr 23 och gården av snickaren Fredrik Boström och hustrun Cajsa. Hos dem bodde snickargesällen Anders Lindgren och en lärling Isak. Fredrik fick lagfart på den här tomten nr 23 i april 1824.
År 1825 ägdes tomten nr 23 av snickaren Fredrik Boström, hustrun Cajsa och minderåriga sonen Carl. Hos dem bodde en lärling Anders och pigan Anna.
År 1829 byggde snickaren Fredrik Boström en ny gård längs med Kyrkogatan. Den var i två våningar med en överbyggd inkörsport, brädfodrad och målad med mörkröd vattenfärg. I gården fanns det 14 rum, nämligen två förstugor, tre salar, sex kamrar, två kök och en fruktkammare. I dessa rum fanns det totalt 8 kakelugnar, en vanlig köksspis och en annan spis med stekugn. Husets längd var 37 ¾ alnar (22,65 m), bredden var 11 ½ alnar och höjden från marken till takkammen var 14 ½ alnar (8,7 m). Gården hade ett tak av näver med takved, som efter en tid byggdes om till ett brädtak.
År 1830 hade 1825-års stadsplan tagits i bruk och Boströms tomt hade nu fått numret 163, som den har ännu i dag. Hos makarna Boström bodde Fredriks syster Fredrika (1786-1833), lärlingarna Johan och Carl, och pigan Lisa. På hyra bodde rådmannen Isak Samuel Sjöström och sinnessvaga kapellansdottern Margaretha Achtman (f.1790).
År 1835 ägdes tomten nr 163 av snickaren Fredrik Boström och hans hustru Cajsa och hos dem bodde också vuxna sonen, sjömannen Carl Boström (1817-1858). Hos dem bodde det två lärlingar, som båda hette Carl. På hyra bodde rådmannen Sjöström och målaren Johan Stendahl.
År 1837 är det samma folk som bor i gården men året innan har sonen Carl Boström blivit styrman och hyresgästen målaren Johan Stendahl hade gift sig med Wilhelmina.
År 1840 ägdes tomten nr 163 av snickaren Fredrik Boström och hans hustru Catharina, som kallades Cajsa. Hos dem bodde snickargesällen Herman Grönbladh och pigorna Catharina och Eva. Sonen Carl, som nu är skeppare men arbetar som styrman är skriven i gården, men är troligtvis ute till sjöss. På hyra bodde skräddaren Anders Oljelund med hustrun Carolina och de hade flera skräddargesäller och lärlingar.
År 1843 hade Carl Boström blivit cofferdie skeppare och han var skriven i föräldrarnas gård på Kyrkogatan. Carl gifte sig i april 1843 med Fredrica, eller Fredrika Hedman, som var född år 1820 i Vasa och som sedan omkring år 1862 dog i Kristinestad. På hyra i gården bodde skräddaren Emanuel Dahlström med hustrun Johanna. Hos dem bodde gesällen Carl Engström och lärlingen Gustaf.
År 1844 bodde skepparen Carl Boström i föräldrarnas gård tillsammans med hustrun Fredrika. Mellan åren 1844 och 1850 fick de åtminstone 5 barn: Carolina Christina (f.1844, flyttade till Brahestad), Carl Edvard (1846-1849), Fredrik Oscar (1848-till sjöss 1861), Carl Wilhelm (1850-1864) och Alma Maria (f.1856, flyttade till Brahestad).
År 1850 ägdes tomten nr 163 och gården av snickare åldermannen Fredrik Boström, som bodde med hustrun Cajsa. Sonen Carl och hans hustru Fredrika bodde i samma gård med sina barn.
År 1855 hade gården på tomt 163 övertagits av skepparen Carl Boström, som bodde där med hustrun Fredrika. I samma gård bodde Carls ålderstigna föräldrar Fredrik, som dog året därpå och Cajsa, som avled omkring 1862.
År 1858, den 16 juli omkom skepparen Carl Boström i en drunkningsolycka i Stockholm. Han var då skeppare på galeasen ”Föreningen” och före det hade han fört befäl bland annat på skonerten Magdalena år 1840, slupen Saturnus 1841, skonerten Atlas 1842, skeppet Sampo 1845, skonerten Försöket år 1847, briggen Alma 1848 och år 1853 tog han igen befälet på Magdalena. Efter dödsfallet övertogs gården på tomt 163 av skeppareänkan Fredrika Boström.
År 1860 ägdes tomten nr 163 och den stora gården av skeppareänkan Fredrika Boström, som bodde med dottern Karolina. På hyra bodde målaren Anders Lindh med sin hustru Ulla. I juni 1860 tecknad änkan Fredrika en brandförsäkring i allmänna brandstodsbolaget och hon lät då rita upp en planteckning över tomtens och grannskapets byggnader.
Det var den 14 juni 1860 som Fredrika Boström tecknade en brandförsäkring på huvudbyggnaden, som ju var byggd av hennes svärfar, snickaren Fredrik Boström år 1829. Byggnaden hade en överbyggd inkörsport ut till Kyrkogatan. Uthuset inne på gården lämnades utan försäkring. På gården fanns en god brunn och en stor trädgård. Om du vill läsa mera om brandförsäkringarna och om byggnaderna på denna tomt, så skall du klicka HÄR!
År 1862, den 15 februari avled skeppareänkan Fredrika Boström och gården övertogs då av arvingarna.
År 1865 ägdes tomten nr 163 och gården av Fredrika Boströms arvingar men de bodde inte där själva. På hyra bodde före detta forstuppsyningsmannen Karl Sjöblom med hustrun Aurora, timmermannen Henrik Sjögren med hustrun Greta och sjömanshustrun Maria Ljunggren.
År 1865 i februari och i mars bjöds skeppare Carl Boströms gård ut på auktion i Finlands Allmänna Tidning. Auktionen hade också blivit kungjord i stadens kyrka och genom utringning i stadens gathörn.
Rådmannen Johan Felén på stadens auktionskammare ordnade auktionen och den hölls på stadens nya rådhus. I auktionen meddelades att gården kunde övertas på fardagen (OBS inte farsdagen), alltså den 1 oktober 1865. Högsta, godkända budet på 1 675 finska mark gavs av handlanden Petter Johan Barkman och köpebrevet skrevs den 30 mars 1865. För att kunna få lagfart på en tomt måste det utföras en tomtmätning och denna gjordes den 17 juli samma år. I söder var tomten 37 alnar (22,2 m) bred och den gränsade till den nya Rådhusparken. Den västra sidan var 68 alnar lång (ca 40 m) och den gränsade till stadens prästgård medan den norra sidan gränsade till Kyrkogatan.
År 1868, den 25 oktober inträffade en större brand i Kristinestad, som delvis förstörde huvudbyggnaden på Barkmans tomt nr 163 medan det oförsäkrade uthuset ser ut att ha klarat sig. Huvudbyggnaden var försäkrad för 4 400 mark och skadan värderades till 340. Branden hade fått sin början på tomt 157, som låg i nuvarande Rådhusparkens nordöstra hörn och den gården ägdes av samma handlande Barkman. Den gården förstördes helt och gårdarna på tomterna 156 och 158 blev också totalförstörda. Uthusbyggnaderna på tomterna 147 och 155 blev helt förstörda medan huvudbyggnaderna blev endast delvis förstörda. Otto Wendelins 2-vånings gård på andra sidan Rådhusgatan förstördes delvis men reparerades. Gårdarna 157 och 158 byggdes inte upp igen utan Rådhusparken förstorades österut efter en tid.
År 1869 meddelade Barkman åt brandstodsbolaget att han nu återställt huvudbyggnaden i ursprungligt skick efter branden.
År 1870 ägdes tomten nr 163 och den gamla gården av handlande Barkman. På hyra bodde änkeprostinnan Maria Alcenius, tillsammans med sin dotter Mathilda och Johan Reinhold Fontell.
År 1872 gjorde handlanden Barkman konkurs och gården såldes igen på auktion. På auktionen den 4 april gavs det högsta budet av handlanden August Roos, som bjöd 1 600 mark. I december skulle tomtmätningen göras och eftersom August Roos vistades i utlandet omsköttes mätningen av handlanden Herman West.
År 1876, den 11 mars sålde handlanden August Roos gården och tomt nr 163 åt arbetskarlen, förra bonden Matts Mattsson Viitala eller Wiitalähde. Han var född år 1817 i Ikalis och han var andra gången gift med Greta Lisa Gustafsdotter (f.1826) och de bodde i Storå. Köpesumman bestämdes till 2 975 finska mark och den betalades genast.
År 1883, den 2 november sålde Matti och Greta Lisa Viitala eller Wiitalähde, då bosatta i Honkajoki gården på tomt 163 åt arbetaren August Remahl (1850-1915) för 1 900 mark. August hade år 1870 flyttat till Kristinestad och han arbetade då som brandvakt. Han var född i Rimal i Mustasaari och gifte sig år 1873 med Kristina Krankala, som var född år 1844 i Bötom. Den äldre brodern Johan flyttade till staden år 1872, samma år som han gifte sig med Maria (1841-1873) från Närpes. Johan gifte sedan om sig med Hedvig Rosenberg, som var född år 1853 i Storå. Johan och August hade tidigare bott på Östra Långgatan 7 med sina familjer.
År 1885 ägdes gården av arbetarna Johan och August Remahl. På hyra bodde änkan Karolina Östman (f.1825) och hon var både blind och fattig. Arbetskarlen Tobias Pihlaja (f.1835) bodde på hyra tillsammans med hustrun Greta (f.1837) och de hade 4 barn. Kassörskan Alvina Blomqvist (f.1836) bodde också här och hade två barn med sig.
År 1890 ägdes gården av Johan och Hedvig Remahl i bolag med August och Kristina Remahl. På hyra bodde uppköparen Alfred Levan (f.1840) med barnen Gustaf (f.1869), Alma (f.1871) och Ida (f.1867). Qvinnan Edla Broman (f.1844) bodde på hyra och det gjorde också jungfrun Hulda Walenius (f.1865).
År 1895 ägdes halva gården av Johan och Hedvig Remahl och den andra halvan av August och Kristina Remahl. På hyra bodde änkan Eva Engman (f.1816) och arbetskarlen Johan Niemi (f.1866) med hustrun Ida (f.1870).
År 1897 bodde en vattenfabrikör Adam Härkönen (f.1871) på hyra i bröderna Remahls gård.
År 1899 uppförde Johan och August Remahl ett nytt bostadshus i den södra ändan av sin tomt och de tituleras då ”stufvedörer”. Huset byggdes invid Rådhusparken och det står fortfarande kvar. Det byggdes med extra hög stenfot och där inrättade August Remahl en vattenfabrik, som han högst troligt övertog av mågen Adam Härkönen.
År 1900 ägdes tomten nr 163 och gården av arbetarna Johan och August Remahl. På hyra bodde vattenfabrikanten Adam Härkönen och faktorn Frans Ahlroos (f.1867) med hustrun Julia (f.1869) och tre mindre barn. Provincialläkaren, änklingen Torsten Munsterhjelm (1856-1939), som tidigare hade bott i Snellmans gård på Strandgatan 83 flyttade hit med vuxna döttrarna Alma och Hilda, samma år som han gifte om sig med Karin Lönnblad, som var syster till hans tidigare hustru Ellen. Efter en tid flyttade Munsterhjelm till Östra Långgatan 46, där han bodde ända till 1926.
År 1905 ägdes hälften av tomt nr 163 av arbetaren och vattenfabrikören August Remahl och hustrun Kristina. Den andra halvan av gården ägdes av Johan Remahl och hustrun Augusta. Hos dem bodde barnen Johan (f.1882), Alfred (f.1883), Ester (f.1885), Bruno (f.1887) och två minderåriga barn. På hyra bodde tullförvaltaren Arthur Järnefelt (f.1872) och hans hustru Vera (f.1865) och de hade pigorna Maria Paasto (f.1875) och Emilia Mattila (f.1888).
År 1908, den 28 januari avled Kristina Remahl och vid bouppteckningen övertogs gårdshalvan av änklingen August Remahl och barnen Uno Remahl (f.1883), Fanny Remahl (f.1875) och Ida (1874-1951). Ida gifte sig i juni 1904 med vattenfabrikören Adam Härkönen, som var född 1871 i Virtasalmi. Ida och Adam Härkönen flyttade sedan till Kauhajoki, där de fick flera barn före Adam dog år 1908.
År 1910 den 26 mars sålde August Remahl tomten nr 163 med den 10 år gamla gården och alla andra byggnader åt försäkringsinspektören Johannes Rosenback för 26 000 mark, med fullmakt av de 3 barnen. Rosenback skulle betala 8 200 mark kontant och han skulle överta en skuldsedel om 4 800 mark åt konsul Hydén och resten av köpeskillingen emot skuldsedel. Slutlig lagfart fick han i november 1910. Änklingen August fortsatte att bo på hyra i Rosenbacks gård en tid, tills han flyttade till Östra Långgatan 39. Hans storebror Johan däremot köpte den obebyggda tomten på Strandgatan 23 av Anni Tötterman. Han byggde då den gård som fortfarande står kvar, snett mittemot Kulturhuset DUX.
Nya ägaren Johannes Rosenback (1875-1938) var son till skolgrundaren Johan ”Sebbin” Rosenback i Dagsmark. Han var gift med Tekla (1879-1956) som var dotter till kopparslagaren Henrik Wilhelm Hasselblatt, född i Kristinestad men senare bosatt i Närpes. Läs mera om Johannes Rosenback HÄR!
År 1914 ägdes gården av försäkringsinspektör Johannes Rosenback och hustrun Tekla. På hyra bodde bland annat sadelmakaren Emil Lagerström (f.1866), arbetaren Juho Mäki (f.1871) med hustrun Tilda (f.1861), arbetaren Johan Remahl (f.1882) och arbetaren Alfred Remahl (f.1883) var skrivna här, fast båda vistades i Amerika. Arbetarhustrun Karolina Eriksson (f.1860) bodde också här med döttrarna Verna (f.1893) och Jenny (f.1896) och två minderåriga döttrar.
År 1916 i november sålde försäkringsinspektör Rosenback gården på Kyrkogatan 4 åt handlanden Alexander Slotte för 33 500 mark. Rosenback flyttade sedan till Östra sidan, där han med sin familj bodde på hyra i Kilpihuset på Järnvägsgatan 6. Läs mera om honom HÄR!
Hösten 1918 sålde Alexander Slotte gården åt sin affärskompanjon Anders Lerbacka (1871-1936) för 70 000 mark och denne innehade gården med hustrun Anna (f.1870) så länge han levde. Lerbacka var född i Nedervetil och flyttade till staden omkring 1916. Han var bland annat delägare i ett trävarubolag och han deltog aktivt i stadens politiska liv. Han var till och med t.f. stadsdirektör år 1934.
På hyra bodde bland annat sadelmakaren Emil Lagerström (f.1866), tjänarinnan Julia Vähä-Haaro (f.1888) som just då vistades i Amerika och arbetaren Josef Vuorenmaa (f.1890) som bodde med hustrun Anna (f.1885) och två mindre barn. Fru Olga Roschier (f.1874) bodde där med två barn, arbetaren Hjalmari Aalto (f.1880) likaså med hustrun Emilia (f.1887) och arbetaren Johan Kivelä (f.1878) med hustrun Maria (f.1884) och 7 barn.
I början av 1920-talet ägdes gården av Lerbacka, som bodde i gården vid Rådhusparken med hustrun Anna och barnen Anni (f.1902), Erik (f.1906) och Bertel (f.1910). På hyra i de andra byggnaderna bodde arbetaren Lisa Talvitie (f.1873) och hennes dotter Ingeborg (f.1898) som nyligen hade rest till Amerika. Tjänarinnan Julia Vähä-Haaro (f.1888) hade också utvandrat men var fortfarande skriven i gården. Blinda arbetaren Maria Nissander (f.1860) bodde på hyra liksom städerskan Vera Lindahl (f.1883), som var fattig och modisten Alma Österberg (f.1888). Lärarinnorna Söderholm (f.1905), Saimi Kull (f.1898) och Ester Slotte (f.1896) bodde på hyra och det gjorde också fru Matilda Höglund (f.1855) som bodde med sonen Emil Höglund (f.1898). Handelsbiträdet Juho Jaakko Heikkilä (f.1887) bodde på hyra med hustrun Aina (f.1892) med sina två döttrar.
I slutet av 1920-talet bodde gårdsägaren Anders Lerbacka med sin familj i gården nära Rådhusparken. På hyra i den äldre gården vid Kyrkogatan bodde bland annat direktören Ivar Ehrström (f.1895) med hustrun Gunhild (f.1899) och två mindre barn. Hos dem bodde också tjänarinnan Olga Häggblom (f.1904). Där bodde arbetarhustrun Karolina Eriksson (f.1860) med sin vuxna dotter Verna (f.1893) och två minderåriga barn. Handelsbiträdet Hulda Eriksson (f.1906) bodde på hyra och det gjorde också arbetaren Lisa Talvitie fortfarande. I gården bodde bagareänkan Ingeborg Mattsson (f.1894) och typografen Väinö Hurtta (f.1902) på hyra.
År 1936 avled Anders Lerbacka och dödsboet sålde gården på auktion i september. Högsta godkända budet på 115 000 mark gavs av affärsmannen Gunnar Grankull, som inte själv bodde i gården. Gunnar var född år 1896 på Teirfolk hemman i Skaftung och år 1918 hade han gift sig med Ingeborg Ånäs (f. i Sideby år 1900).
I slutet av 1930-talet bodde bland annat arbetaren Verna Eriksson (f.1893) på hyra med sina barn Ernst och Verner, båda födda 1921. Kontoristen Vallu Harjula (f.1895) bodde där med hustrun Hilja (f.1896) och fyra barn. Arbetaren Yrjö Koivisto (f.1909) bodde en tid på hyra med hustrun Toini (f.1908) och det gjorde också änkepastorskan Augusta Kulla, som var född år 1853. På hyra bodde borgmästaren Torsten Lundberg (f.1908), kontoristen Maj-Lis Grankull (f.1918), arbetaren Karl Konrad Söderback (f.1897), affärsmannen Valfrid Harjula (f.1885) med hustru och barn, arbetaren Daga Pörtfors (f.1906) och chauffören Paul Paavola (f.1891) med hustrun Lydia (f.1887) och fyra barn.
År 1938 lät Gunnar Grankull riva den gamla Boströmska 2-våningsbyggnaden vid Kyrkogatan.
År 1939, den 13 mars sålde Erland Grankull tomten nr 163 med alla byggnader åt stadens kamrer, kontoristen Gustaf Appel för 135 000 mark. Gustaf var född år 1899 i Härkmeri och år 1923 hade han gift sig med Fanny Lassfolk (f.1900) från Lappfjärd. Nu bodde endast borgmästaren Torsten Lundberg på hyra och det gjorde också kontoristen Maj-Lis Grankull, som båda bodde i gården vid Rådhusparken.
I början av 1940-talet ägdes gården av stadskamreren Gustaf och Fanny Appel. Hos dem bodde sonen, skoleleven Jarl Gustaf, som var född i Sideby år 1924. Där bodde också fil.mag. Egil Appel, som var född i Lappfjärd år 1914. Lagerförmannen Birger Stenlund (f.1918 i Sideby) bodde också i någon av byggnaderna.
I mitten av 1940-talet bodde endast gårdsägaren, kontoristen Gustaf Stenlund i gården invid Rådhusparken. Han bodde med hustrun Fanny och sonen Jarl.
År 1949 i juli avled stadskamreren Gustaf Appel plötsligt i sitt arbetsrum på rådhuset. Vid bouppteckningen i oktober samma år fick änkan Fanny Appel behålla halva gården och tomten genom sin giftorätt. Den andra halvan ärvdes av sonen Jarl, som då var bosatt i Vasa, sedan 1948 gift med Ann-Maj Höglund (f. 1926).
I början av 1950-talet ägdes halva gården av Fanny Appel och och andra halvan av sonen Jarl, då bosatt i Vasa. En tid bodde nya stadskamreren Erik Storhannus (f.1926 i Lappfjärd) i gården, tillsammans med hustrun Margit (f. Rosenback i Tjöck år 1931).
År 1952 i november skilde sig Jarl och Ann-Maj Appel, enligt utslag i Vasa hovrätt. Vid avvittringen kom paret överens att Ann-Maj får deras gemensamma lägenhet i Jakobstad och Jarl erhåller den halva gården och tomten i Kristinestad. År 1952, i april blev Jarl Appel ställd under förmynderi och till hans förmyndare utsågs fil.mag. Egil Appel.
I mitten av 1950-talet ägdes halva gården av änkan Fanny Appel och sonen Jarl Appel ägde den andra halvan. En tid bodde svetsaren Bror Lundell, som är född 1933 i Bromarv i gården men han flyttade snart till Sverige med hustrun Gunni (född Ålgars i Korsbäck i Dagsmark år 1925). Faktor Eemil Pulkkinen, som var född år 1890 i Pielavesi flyttade då dit med hustrun Hilja (f. Ahopelto i Alajärvi år 1902). Förmannen Egil Artur Tuominen (f. i Lappfjärd år 1927) hann också bo där en tid med hustrun Anni Elisabeth (f. Kallio år 1926) med två döttrar.
År 1959 sålde änkan Fanny och sonen Jarl hela gården och tomt nr 163 åt Kaarlo Erkki Hyvönen. Fanny och Jarl flyttade då till Arthur Utters gård på Strandgatan 28, där de bodde på hyra. Ett par rum hyrdes ut åt ”Postivaunu, p, virk.majoiluhuoneita 2 kpl. p:v. piirin piirikonttori, H:ki.” typ som inkvarteringsrum för postvagnsförare.
I mitten av 1960-talet ägdes gården och tomten nr 163 av expeditören Erkki Hyvönen (1921-2001). Han var född i Torneå och han var gift med fotografen Ines (1922-2009), som var född Siltanen i Kristinestad. Hos dem bodde också deras döttrar Hannele, född år 1943 och Ritva Marjatta, född 1945. Hos dem bodde också Ines´ mor, änkan Maria Irene Siltanen (1902-1976), som hade varit gift med Vilho Siltanen (1899-1954).
Mot slutet av 1960-talet och in på 1970-talet ägdes gården av expeditören Erkki Hyvönen och hans hustru Ines. Hos den bodde också dottern Hannele som var fotograferingsassistent. Den andra dottern Ritva Marjatta bodde också där med sin man Aimo Haaparanta, som var född 1940 i Bötom och bodde med sina två döttrar. Irene Maria Siltanen bodde också där, så det var tre generationer under samma tak.
Gården har sedan övergått till de nuvarande ägarna, som använder huset som fritidsbostad.
Foton och annonser.
