Sammanställt av Lasse Backlund. Uppgifterna är tagna ur gamla försäkringsbrev, som finns på Riksarkivet.
Brandförsäkringen år 1859.
År 1832 bildades ”Allmänna Brandstodsbolaget i Finland” i Helsingfors men det var först i april 1859 som glasmästaren Gustaf Eklund brandförsäkrade byggnaderna på sin tomt nr 179, på Strandgatan 16. Försäkringsansökan skulle göras till bolaget och han uppgav då att gården finns vid Stadsfjärden, därifrån vatten kunde langas vid en eventuell eldsvåda. På gården fanns också en brunn, som kunde användas. För att försäkringen skulle godkännas måste det finnas brandredskap på tomten och Gustaf uppgav att det fanns 2 brandstegar, 2 brandhakar, 2 handsprutor och 2 svablar.
Gustaf uppgav att tomten var ”2 966 qvadrat alnar i arial vidd” (ca 1070 m²). Tomtens bredd vid Strandgatan var 35 alnar (21 m) och gatan här var 9 alnar bred. Han uppgav att det år 1859 fanns följande byggnader på tomten, som skulle försäkras:
Byggnad nr 1:
En träbyggnad i en våning, uppförd av tall- och grantimmer åt 1851. Den var i gott skick, brädfodrad och målad med oljefärg och där fanns 8 rum i nedre våningen, nämligen en sal, fyra kamrar, ett kök och en förstuga. På vinden fanns det en kammare, som inte hade någon eldstad. I bottenvåningen däremot fanns det fem kakelugnar och en köksspis med en stekugn. Byggnaden var 26 alnar (en aln = 60 cm) lång och 15 ½ alnar bred och från marken till takkammen var det 14 alnar. Taket var gjort av bräder och byggnader står på en stenfot som var 1 ½ aln hög.
Den här tiden försäkrades byggnadsdelarna skilt för sig, till exempel stenfoten försäkrades för 40 rubel, stommen för 930 rubel, yttre taket för 150, bjälklagen för 40 och golven som var gjorda av granplankor för 150 rubel. Här betonades det att i tre av rummen så var golven oljemålade. Innertaken, som var gjorda av furubräder försäkrades för 140 rubel, alla trappor för 35, sju stora fönster med dubbla glas för 65 rubel tillsammans och ett större vindsfönster för 7 rubel.
I byggnaden fanns det 8 mindre vindsfönster, elva oljemålade halvfranska innerdörrar och 230 alnar golvlister. Fem kakelugnar försäkrades för 90 rubel tillsammans och köksspisen för 45, två skorstenar med dubbla pipor för 45 rubel. Åtta rum hade vattenfärgade tapeter och tapeterna försäkrades för 142 rubel och vid takkanten fanns det fyra vattenledare av järnbleck, som försäkrades för 25 rubel.
Hela byggnaden försäkrades för 2 040 rubel.
Byggnad nr 2:
Ett kombinerat uthus och bagarstuga, byggt av gott timmer år 1845. Det var brädfodrat till en del och hela huset var målat med mörkröd vattenfärg. I byggnaden fanns en bagarstuga med en bakugn och en kammare med en kakelugn. I samma byggnad fanns ett magasin, ett spillningslider, ett fähus, ett stall, en foderlada och ett vedlider. Det var 59 alnar (36 m) långt och 8 alnar brett och hade ett brädtak och stod på en ordentlig stenfot. Också här försäkrades alla delar skilt för sig och hela byggnaden försäkrades för 720 rubel.
På tomten fanns också en hushållsbod byggd av timmer men den lämnades utan försäkring. Däremot försäkrades ett träplank, som var 94 alnar långt för 10 rubel och en inkörsport försäkrades för 30 rubel.
Hela försäkringsbeloppet gick på 2 800 rubel och den årliga inträdesavgiften eller premien beräknades till 23 rubel 68 kopek. Avgiften var gällande i fem års tid och vid den obligatoriska 5-års granskningen skulle premien justeras.
Vid den första 5-års granskningen år 1865 framgick att brandredskapen var bristfälliga och Eklund fick i uppdrag att åtgärda bristerna. Bland annat fattades ”en portativ slangspruta, som med 40 fots stråle kastar minst 8 kannor vatten i minuten”. (en kanna = 2,5 l). I ett intyg från 18 april 1866 skriver granskarna skomakarmästaren Forsberg och bagarmästaren Österberg att Eklund nu hade skaffat den här slangsprutan.
De följande granskningarna genomfördes utan klagomål.
År 1861 förvärvade glasmästare Gustaf Eklund granntomten nr 180 och dessa sammanslogs till en tomt. På granntomten fanns ett par byggnader så Eklund tecknade då en ny brandförsäkring.
År 1898 sålde Eklund de båda tomterna och gården åt Ella Wallenius eller Wallit.
Brandförsäkringen år 1904.
År 1904, den 27 december tecknade denna Wallit en ny försäkring mot brandskada, åskslag och explosion. Hon försäkrade 4 byggnader och en port och ett plank. Ella uppgav att de sammanslagna tomternas areal var 2 131 m² och fanns nära Stadsfjärden och vid en eventuell brand kunde vatten också tas från gårdens brunn. Hon kunde också visa upp de nödvändiga brandredskapen, som alla skulle vara oljemålade med tomtens nummer.
Byggnad nr 1:
Ett boningshus uppfört av timmer år 1851 och i gott skick. Det var brädfodrat och målat med oljefärg och hade ett tak av asfaltfilt. Det var 15,44 m långt och 9,2 m brett och där fanns sju rum. I dessa rum fanns det 5 kakelugnar och en kökshällspis. På vinden fanns en kammare utan eldstad och på gårdssidan en större veranda, som var byggd av korsvirke och bräder.
Byggnaden försäkrades för 10 500 mark.
Byggnad nr 2:
Ett kombinerat boningshus och uthus, uppfört av timmer år 1845 och i gott skick. Det var brädfodrat och målat och taket var gjort av asfaltfilt. Huset var 35,03 m lång och 4,75 m brett och där fanns två boningsrum, ett magasin, foderlada, stall, latrin med spillningskast, fähus och vedlider.
Byggnaden försäkrades för 3 200 mark.
Byggnad nr 3:
Ett boningshus av timmer i gott skick, uppfört år 1848. Det var brädfodrat men inte målat och hade ett tak av asfaltfilt. Huset var 8,91 m långt och 4,75 m brett och där fanns tre boningsrum. I dessa fanns det två kakelugnar och en spis. Där fanns också en större veranda uppförd av korsvirke och bräder.
Hela byggnaden försäkrades för 3 000 mark.
Byggnad nr 4:
En uthusbyggnad av stock och delvis av korsvirke och bräder i gott skick. Den var byggd år 1848, brädfodrad och målad med slamfärg och taket var gjort av asfaltfilt. Det var 14,3 m långt och 5,23 m brett och där fanns ett magasin med dubbla bottnar och ett vagnslider.
Uthuset försäkrades för 1 000 mark.
Förutom dessa fyra byggnader så försäkrade Ella också inkörsporten för 150 mark. Den var gjord av stock och plankor och i försäkringen ingick lås, reglar och gångjärn.
Ett oljemålat plank försäkrades för 170 mark. Det var 30 m långt och 2 m högt.
Hela försäkringen gick på 18 100 mark och den årliga premien beräknades till 131,61 mark. Ella Wallit, som tituleras ”Oikeusneuvosmiehen vaimo” uppgav i försäkringsbrevet att alla byggnader försäkrades och att det på tomten inte fanns några eldfarliga inrättningar. På granntomten nr 181 fanns det ett bageri, uppgav hon och på hennes tomt fanns det flera lummiga lövträd.
Brandstodsbolagets lokala agent, sjökapten Wilhelm Hagen uppgav i en rapport att byggnaderna 2,3 och 4 var lagstridigt uppförda enligt den nya byggnadsordningen. Nr 2 stod för nära tomtgränsen och byggnaderna 3 och 4 var sammanbyggda. Hagen uppgav dock att alla byggnader är väl underhållna och fått tak av asfaltfilt. Byggnad nr 3 har renoverats grundligt och fått ny brädfodring av hyvlade och spontade bräder. Byggnaderna är till alla delar försatta i tidsenligt och propert stånd. Han uppgav också att bageriet på granntomten nr 181 endast var i gång för husbehovsbakning.
