Sammanställt av Lasse Backlund. Uppgifterna är tagna ur gamla försäkringsbrev, som finns på Riksarkivet.
Brandförsäkringen år 1872.
År 1832 bildades ”Allmänna Brandstodsbolaget i Finland” i Helsingfors och år 1872, i juni anhöll sjötullsvaktmästaredottern Wendla Engman att byggnaderna på hennes tomt nr 230 i det andra kvarteret på Östra Långgatan skulle brandförsäkras. Försäkringsansökan skulle göras till bolaget i Helsingfors och hon uppgav då att på hennes tomt fanns alla nödvändiga brandredskap, nämligen två vattenämbare, 2 brandstegar och 2 brandhakar och de var alla märkta med tomtens nummer. Där fanns också en brunn med rikligt vatten.
Engman, som sedan blev lärarinna uppgav att tomten var 1680 kvadratalnar i areal vidd, (en aln är ca 60 cm). I norra ändan var tomten 43 alnar lång och tomten gränsade till tomt nr 229, i öster var sidan 39 ½ alnar och den gränsade till Östra Långgatan. Västra sidan var 37 alnar bred och den gränsade till Norra Kvarnberget och till körvägen.
På tomten fanns det fyra byggnader, men endast tre skulle försäkras.
Byggnad nr 1:
En byggnad av trä, uppförd av nytt furutimmer i en våning år 1820 och tillbyggd år 1859. Den var inte brädfodrad men hade ett tak av tegel. I byggnaden fanns det 5 rum och i dessa fanns det 4 kakelugnar och en kökshäll med stekugn. På gårdssidan fanns en veranda byggd av korsvirke och bräder. Byggnadens längd var 33 ¼ alnar (19,5 m) och bredden 7 ½ alnar (4,5 m).
Wendla Engman ville försäkra byggnaden för 2 000 finska mark silver men den lokala brandstodskommittén godkände endast 1 600 mark.
Byggnad nr 2:
Ett litet boningshus, uppfört av timmer av bra kvalitet år 1859, det var inte brädfodrat men hade ett tak av tegel. Huset var 10 alnar långt, 7 alnar brett och där fanns 2 rum. I det ena fanns en kakelugn och det andra en spis. På gårdssidan fanns en farstukvist.
Wendla Engman ville försäkra byggnaden för 700 finska mark silver men den lokala brandstodskommittén godkände endast 500 mark.
Byggnad nr 3:
En uthusbyggnad av timmer i bra skick, uppförd år 1859 och det hade ett tegeltal. Det var 21 ¾ (13 m) alnar långt och 7 alnar brett och där fanns en hushållsbod, spillningskast med latrin, fähus med förstuga och en foderlada.
Byggnaden försäkras för 400 mark. Förutom dessa byggnader fanns det på gården ett enkelt vedlider, som inte blev försäkrat. I stället försäkrades de båda inkörsportarna för 50 mark.
Hela försäkringsbeloppet blev alltså 2 550 mark och den årliga inträdesavgiften, som premien kallades den tiden beräknades enligt invecklade tariffer till 18,88 mark. På grund av att gården ansågs vara trångbodd, som höjdes premien med 20 %.
Byggnaderna och brandredskapen skulle granskas vart femte år och år 1877 gjordes den av svarvaremästaren Johan Petter Salin och skomakarmästaren G. F. Hartman och de hittade ingenting att anmärka på.
Vid de följande granskningarna på 1800-talet godkändes försäkringen och byggnaderna, brandredskapen granskades och den årliga premien för de kommande fem åren bestämdes.
Brandförsäkringen år 1913
I slutet av år 1912 ville gårdsägaren Josefine Lund teckna en ny brandförsäkring på alla byggnader, eftersom flera förbättringar och renoveringar hade gjorts och arbetskostnaderna och byggmaterialet hade blivit dyrare.
Huvudbyggnaden nr 1 var 19,75 meter lång och 4,45 meter bred, hade tegeltak och den försäkrades för 6 000 mark.
Den andra boningsbyggnaden nr 2 var 5,94 meter lång och 4,31 meter bred, hade ett tak av tegel och den försäkrades för 1 500 mark.
Uthusbyggnaden nr 3 var 12,47 meter lång och 4,16 meter bred, hade ett tak av tel och den försäkrades för 1 200 mark.
Uthusbyggnaden nr 4 var 4,15 meter lång och 3,75 meter bred, hade ett tak av asfaltfilt och försäkrades för 300 mark.
Alla byggnader och inkörsporten försäkrades för totalt 9 300 mark. För att försäkringen skulle träda i kraft genomfördes i slutet av år 1912 en granskning av brandredskapen och byggnaderna och den gjordes av brandstodsbolagets agent i staden, kapten Wilhelm Hagen och till sin hjälp hade han värderarna J. W. Olin och Konrad Sundman.
