Sammanställt av Lasse Backlund. Uppgifterna är tagna ur gamla försäkringsbrev, som finns på Riksarkivet.
Brandförsäkringen år 1847.
År 1832 bildades ”Allmänna Brandstodsbolaget i Finland” i Helsingfors och år 1847, i december anhöll handlanden G. W. Lindqvist att hans gård vid Västra Långgatan skulle försäkras. Försäkringsansökan skulle göras till bolaget och Lindqvist uppgav då att på tomten fanns det 3 brandstegar, 3 brandhakar, 2 handsprutor, 2 svablar och 2 läderämbar.
Lindqvist uppgav att hans tomt var 3 615 ”Qvadrat alnar i areal vidd, dess norra sida är 107 ½ alnar och gränsar till tomt 152, i östra sidan var den 40 ½ alnar bred och den stöter till Västra Långgatan, som är 17 alnar bred. Södra sidan var 106 alnar och gränsar till tomteerna 165 och 154. Västra sidan är 34 ½ alnar och gränsar till tomterna 166 och 168. Gården hade en god brunn med rikligt vatten.
Det fanns 8 byggnader på tomten år 1847 men Lindqvist försäkrade endast 5 av dessa.
Byggnad nr 1:
En träbyggnad i vinkel, uppförd i en våning av nytt gran och furutimmer år 1824. År 1842 uppfördes den södra flygeln på gården, också den i en våning. Vinkelbyggnaden var brädfodrad endast på 3 sidor och dessa var målade med gul oljefärg. Vinkelbyggnaden hade 8 rum, nämligen 1 förstuga, 2 salar, 4 kamrar och dessa hade tillsammans 6 kakelugnar. I den södra flygeln fanns det ett varumagasin och mitt i gården mot gatan fanns en inkörsport.
Byggnaden medelhöjd var 12 alnar, totala längden mot Västra Långgatan 39 ½ alnar (23,7 meter), mot tomten 165 var flygelns längd 21 ½ alnar och i norra ändan var gaveln 10 alnar bred. Byggnaden hade en stenfot som var ungefär 1 aln hög.
Som brukligt var så försäkrades alla byggnadsdelar skilt för sig och till och med stenfoten försäkrades för 30 rubel. Stommen värderades till 315 rubel, yttre taket 125, golven till 75, innertaken som var av furubräder för 50 och den målade brädfodringen till 95 rubel. 10 st fönster med dubbla glas värderades till 60 rubel tillsammans och de dubbla dörrarna till förstugan 8 rubel, 7 målade innerdörrar 28 och 6 st kakelugnar av tegel värderades till 50 rubel tillsammans.
Gårdsägaren Lindqvist hade värderat hela gården till 1 426 men brandstodsbolaget godkände endast 1 000 rubel.
Byggnad nr 2:
En köksbyggnad byggd av nytt timmer år 1826. Den var rödmålad men inte brädfodrad och hade 2 rum där det fanns både kakelugn, spis och bakugn. Köksbyggnaden var 14 ½ alnar lång och hade ett brädtak och en riktig stenfot. Byggnaden värderades till 160 rubel.
Byggnad nr 3:
En hushållsbod byggd av timmer år 1819, med brädtak och grunden byggd av stockar. Den hade bara ett rum och värderades till 50 rubel.
Byggnad nr 4:
En bagarstuga byggd av nytt timmer år 1816, brädfodrad och rödmålad. Där fanns 2 rum, i det ena en kakelugn och i det andra en spis med bakugn. Bagarstugan var 18 alnar lång, hade stenfot och ett tak av bräder.
Byggnad nr 5:
Fähus, stall och foderlada.
År 1852 utfördes den normala 5-års granskningen och gården hade då övertagits av repslagaren Anders Reinhold Åkerberg. Byggnaderna ansågs vara i gott skick och alla byggnader värderas till 1 500 rubel. Brandredskapen granskades också och allt var till belåtenhet.
År 1857 var det igen dags för granskning och de kom fram till att vissa ändringar måste göras i värderingarna. Alla byggnader ansågs vara i gott skick men fähuset nr 5 hade förfallit, så att det inte längre godkändes till försäkring.
År 1867 konstaterades vid granskningen att alla byggnaden var försäkrade till ett för högt värde. Finland hade nu tagit valutan mark och penni i bruk och försäkringsvärdet sänktes från 5 560 mark till 4 000 jämnt.
Brandförsäkringen år 1869:
År 1869 i december förnyade färgaremästaren Åkerberg den försäkring som hade tagits år 1847, eftersom han ansåg att dess värde hade nedgått.
Tomten hade samma storlek som tidigare och gränsade till samma tomter. Samtliga nödvändiga brandredskap fanns på gården och de var vederbörligt målade med tomtens nummer. På gårdsplanen fanns en brunn, som gav rikligt med vatten.
Angående byggnaderna uppgav Åkerberg följande:
Byggnad nr 1:
Ett boningshus av timmer i gott skick, uppfört år 1824, tillbyggd år 1842, brädfodrat och målat med oljefärg. Byggnaden hade ett tak av näver och bräder och det var 39 ½ alnar (23,7 m) långt mot Västra Långgatan. Huset som var i en våning har 9 rum och i dessa fanns det 6 kakelugnar och en köksspis. Inkörsporten var mitt igenom huset.
Hela byggnaden försäkrade för 3 000 mark.
Byggnad nr 2:
Ett boningshus av timmer i försvarligt skick, uppfört år 1826, målat med kompositionsfärg under ett ta av bräder. Huset var 14 ½ alnar (8,7 m) långt och hade två boningsrum och där anns en kakelugn och en spis med bakugn.
Boningshuset försäkrades för 400 mark.
Byggnad nr 3:
En hushållsbod av timmer i gott skick, uppförd år 1819, inte brädfodrad med målad, under ett tak av bräder. Boden år 8 x 8 alnar stort och där finns ett rum med vind.
Boden försäkrades för 200 mark.
Byggnad nr 4:
En bagarstuga av timmer i försvarligt skick, byggd år 1816, inte brödfodrad men nog målad och den hade ett tak av bräder. Bagarstugan var 18 ¼ alnar (ca 11 m) lång och där fanns två rum, det ena med en kakelugn och det andra med en bagarstugusspis med bakugn.
Bagarstugan försäkrades för 400 mark.
Alla byggnader försäkrades alltså för 4 000 mark. Uthusbyggnaderna 5,6 och 7 lämnades utan försäkring. Åkerberg intygade att det inte fanns några brandfarliga inrättningar på tomten eller i dess grannskap. På tomten fanns några lummiga lövträd, liksom på granntomterna.
Vart femte år skulle ju byggnaderna och brandredskapen granskas och år 1874 gjordes följande granskning av svarvaremästaren Johan Petter Salin och kopparslagaremästaren J. Sjöström. Gården som då ägdes av ”Enkefru Prostinnan Maria L. Alcenius” godkändes och den årliga inträdesavgiften som premien kallades den tiden, gällde de kommande 5 åren.
År 1900, den 11 januari utbröt en liten brand i byggnad nummer 4, alltså i bagarstugan. Arbetaren Isak Granfors bodde där i kammaren och av någon anledning tog sängkläderna eld men elden kunde släckas utan att hela byggnaden förstördes. Granfors´ alla tillhörigheter förstördes och en del av golvet, och vid släckningen förstördes ett fönster. Rikligt med vatten användes vid släckningen och fyllningen i trossbottnen dränktes och tapeterna förstördes. Skadorna kunde repareras för 75 mark. Gården ägdes vid detta tillfälle av änkan Westerback.
År 1900, den 22 november hade änkan Westerback kallat på brandstodsbolagets agent i staden, Wilhelm Hagen att byggnaderna skulle värderas på nytt. Till sin hjälp tog Hagen handlanden Konrad Sundman och handlanden Johan Wilhelm Olin för att värdera byggnaderna. Dessa kom fram till att huvudbyggnaden var värd 5 300 mark, boningshuset nr 2 var värt 800 mark, boden nr 3 var värd 300 och den reparerade bagarstugan var värd 1 000 mark. Änkan Westerback var tydligen inte riktigt nöjd med den värderingen eftersom hon begärde tillstånd att få försäkra byggnaderna också i ett annat bolag.
Brandförsäkringen år 1901.
År 1901, den 23 januari tecknade sjömansänkan Maria Westerback en ny brandförsäkring på byggnaderna på hennes tomt nr 153. Tomten var 1 345,4 m² stor och placeringen var den samma men värdet på byggnaderna korrigerades. Maria uppgav att alla nödvändiga brandredskap fanns på tomten och de var märkta med tomtens nummer.
Byggnad nr 1:
Ett boningshus uppfört år 1824, tillbyggt 1842, brädfodrat och målat med oljefärg och taket av asfaltfilt. I byggnaden fanns det nio boningsrum och den försäkrades för 5 700 mark.
Byggnad nr 2:
Ett boningshus av timmer uppfört år 1826, i gott skick, brädfodrat och målat. I byggnaden fanns med två rum och den försäkrades för 1 000 mark
Byggnad nr 3:
En hushållsbod, uppförd år 1819, delvis brädfodrad och den hade ett tak av asfaltfilt. Byggnaden försäkrades för 300 mark.
Byggnad nr 4:
Ett boningshus av timmer uppfört år 1816, brädfodrat och det hade tak av asfaltfilt. Där fanns två rum och byggnaden försäkrades för 1 000 mark.
Byggnaderna 5 – 8 lämnades helt utan brandförsäkring.
Hela försäkringsbeloppet uppgick till 8 000 mark. Brandstodsbolagets lokala agent, kapten Wilhelm Hagen påpekade att samtliga byggnader strider mot stadens byggnadsordning. De stod alla för nära varandra och vissa stod för nära tomtgränsen. Infarten rätt igenom huvudbyggnaden stred också mot byggnadsförordningen.
