Sammanställt av Lasse Backlund. Uppgifterna är tagna ur brandförsäkringsbrevet på Riksarkivet.
Brandförsäkringen år 1834.
År 1832 bildades ”Allmänna Brandstodsbolaget i Finland” i Helsingfors och redan år 1834 försäkrade änkefrun, borgmästarinnan Johanna Forsman sin gård på Strandgatan 41. Försäkringsansökan skulle göras till bolaget och hon uppgav då att på tomten fanns det 1 brandstege, 1 brandhake, 1 handspruta, 1 svabb och 1 läderämbare.
I ansökan meddelade hon att tomten är 7 387 alnar i areal och att den ligger 125 alnar från stranden. Hon uppgav att det på tomten fanns 4 byggnader men endast tre skulle försäkras, eftersom byggnad 2, som var det gamla bostadshuset var i dåligt skick.
Byggnad nr 1:
En trädbyggnad byggd av nytt timmer 1818 och tillbyggd 1833, med brädfodrade knutar i en våning. Där fanns 6 rum, nämligen en sal, 4 kamrar, ett kök och en förstuga med 5 kakelugnar. I köket fanns en spis och en bakugn. Huset var 25 alnar långt, hade nävertak och en stenfot som var 1 ¼ alnar hög.
Som brukligt var så försäkrades olika delar separat. Till exempel stenfoten värderades till 130 rubel, stommen till 451, yttre taket 146 och bjälklaget till 25 rubel. Golven i rummen var gjorda av granplankor och de försäkrades till 226 rubel, innertaken var gjorda av furubräder försäkrades till 106 rubel, 8 fönster med beslag och gångjärn värderades till 136 och tre skorstenar försäkrades till 30 rubel sammanlagt. Bostadsbyggnaden värderades till totalt 1 750 rubel.
Byggnad nr 3.
Hushållsbod eller härbre med nävertak, byggt år 1794, i försvarligt skick och hade stockar till underbädd. Härbret försäkrades för 100 rubel.
Byggnad nr 4.
Uthusbyggnad som var 35 alnar långt, uppförd 1818, med nävertak och utan stenfot. Där fanns en lada, fähus, spillningshus och ett vedlider. Gårdsägaren ville ha det försäkrat för 460 rubel men brandstodskommittén godkände endast 150 rubel.
Förutom de tre byggnaderna så försäkrades planket runt tomten för 50 rubel, staketet runt trädgården för 50 och de två inkörsportarna för 50 rubel tillsammans.
Totala försäkringsvärdet blev alltså 2 150, vilket gårdsägaren Forsman godkände. Premien räknades ut enligt olika tariffer och den blev första året 21 rubel, 43 kopek.
Vid 5-årsgranskningen 1840 så ändrades försäkringen efter att änkan Forsman hade avlidit och gården hade övertagits av arvingarna. Byggnaderna 3 och 4 var på grund av sin ålder i dåligt skick och togs därför bort ur försäkringen. Staketet runt trädgården togs också bort ur försäkringen av samma orsak.
År 1866 övertog den nya gårdsägaren, handlande Carl Emil Carlström både gården och försäkringen. Enda byggnaden då var boningshuset vid Strandgatan.
Brandförsäkringen år 1883.
År 1866 hade Karolina Forsmans arvingar sålt tomten nr 132 med dess huvudbyggnad åt handlanden Carl Emil Carlström. Han uppförde sedan två nya byggnader och år 1883 tecknade han en helt ny brandförsäkring på dessa.
Tomten var den samma och där fanns nödiga brandredskap.
Byggnad nr 1:
Byggnaden var lika lång som tidigare men år 1872 hade den blivit tillbyggd med en farstukvist, så att den nu hade 7 rum. Den var brädfodrad och målad med oljefärg och hade ett tak av pärtor.
Byggnaden försäkrades för 5 000 mark.
Byggnad nr 2:
Ett boningshus av timmer i gott skick uppfört år 1873, brädfodrat och målat med oljefärg och det hade ett tak av pärtor. Huset är 27 alnar (16,2 m) långt, 9 ¼ alnar brett och 10 ¾ högt från marken till takkammen. Det fanns 5 rum i byggnaden och i dessa fanns det två kakelugnar, en köksspis med bakugn och inmurad gryta.
Detta hus försäkrades för 3 000 mark.
Byggnad nr 3:
En uthusbyggnad av stock i gott skick uppförd år 1883, inte ännu brädfodrad men hade ett tak av järnplåt. Huset var 28 alnar (16,8 m) långt och där fanns en förstuga, en foderlada, fähus, spillningskast med latrin, ett stall och ett vedlider.
Uthuset försäkrades för 3 500 mark.
Till tomten fanns det två inkörsportar, som var gjorda av stockar och plankor och dessa försäkrades för 100 mark tillsammans och där ingick lås, gångjärn och reglar.
Runt tomten gick ett 38 alnar långt och 4 ½ alnar högt plank, av stock och bräder och det försäkrades för 200 mark
Hela försäkringen uppgick till 11 800 mark och den årliga inträdesavgiften beräknades till 76,90 mark.
Carlström uppgav att på tomten fanns det inga eldfarliga inrättningar och inte i grannskapet heller. Någon trädgård fanns inte längre på tomten och inga lummiga lövträd heller, men på flera granntomter fanns det sådana.
Vart femte år skulle byggnaderna och brandredskapen granskas. År 1893 utfördes granskningen av brandstodsbolagets agent Gustaf Stenberg och till sin hjälp hade han skomakarmästarna Gustaf Fredrik Hartman och Johan Fredrik Forsberg. Carl Emil Carlström hade avlidit och den bebyggda tomten hade övertagits av sonen Alfred Carlström och allting var i skick.
År 1902, den 23 september meddelade Alfred Carlström åt brandstodsbolaget att Ab Lumen hade installerat elektrisk belysning i byggnaderna.
Brandförsäkringen år 1910.
Den 30 april 1910 tecknade gårdsägaren, handlande Alfred Carlström en ny brandförsäkring på de byggnader som fanns på tomten. Detta gjorde han bara några månader innan de stora bedrägerierna uppdagades. Några större förbättringar hade han inte gjort på byggnaderna men de stegrande arbetslönerna och materialpriserna medförde att värdena måste korrigeras.
Carlström uppgav att tomten var 1 302 m² stor och gränsade i öster mot Strandgatan, som var 7,72 m bred på detta ställe. På gården fanns en brunn med tillräckligt vatten vid en eventuell eldsvåda och alla nödvändiga brandredskap fanns tillgängliga.
På tomten fanns 5 olika byggnader men endast 3 var värda att försäkras.
Byggnad nr 1.
Ett boningshus av timmer i gott skick, uppfört år 1818. Det var brädfodrat, målat med oljefärg och hade ett tak av asfaltfilt. Huset var 14,85 m lång och 8,31 m brett och var byggt i en våning. Där fanns sju rum och i dessa fanns det fem kakelugnar och en hällspis. Till byggnaden hörde två verandor, som var byggda av korsvirke och bräder.
Byggnaden försäkrades för 10 000 mark.
Byggnad nr 2.
Ett boningshus av timmer i gott skick, uppfört år 1873, brädfodrat och målat med oljefärg och hade ett tak av asfaltfilt. Huset var 16,03 m långt, 5,64 m brett och det var byggt i en våning. Där fanns fem boningsrum och i dessa fanns det två kakelugnar, en köksspis och en hällspis med en bakugn.
Byggnaden försäkrades för 6 000 mark.
Byggnad nr 3:
En uthusbyggnad av stock i gott skick, uppförd år 1883. Den var brädfodrad och målad med oljefärg och taket var gjort av järnplåt. Uthuset var 16,63 m långt och 5,64 m brett och där fanns en foderlada, fähus med förstuga, latrin med spillningskast, stall och vedlider.
Uthuset försäkrades för 6 000 mark.
På tomten fanns tre mindre byggnader, som lämnades utan försäkring. Däremot försäkrades två inkörsportar, den östra för 250 mark och den västra för 50, tillsammans 300 mark. Ett plank runt tomten försäkrades för 500 mark och det var 85 meter lång och 3 meter högt.
Hela försäkringen uppgick till 22 800 mark och den årliga försäkringspremien beräknades till 163,86 mark.
Brandförsäkringen 1918.
Sjökapten Emil Weckström hade gjort stora förbättringar och renoveringar på sina byggnader och därför ville han teckna en ny brandförsäkring 23 april 1918. Nu hade också boningsbyggnaderna 1 och 2 fått tak av galvaniserad plåt och annars också fått ett högre värde. Boningshuset nr 2 hade fått en veranda byggd av bräder och korsvirke.
Huvudbyggnaden nr 1 försäkrades för 14 650 mark, boningsbyggnaden nr 2 försäkrades för 9 700 mark och uthuset nr 3 för 6 750 mark. De båda inkörsportarna värderades till 300 mark och det 3 meter höga planket till 500 mark. Alltsammans försäkrades för 31 900 mark.