Sammanställt av Lasse Backlund i november 2022.
Den Axelinska affären, som lamslog hela Kristinestad hösten 1910 fick stor publicitet runt om i landet. Så gott som alla större tidningar följde med fallet där den omtyckta prokuristen i flera års tid hade försnillat pengar från firman Carlström, Wasa Aktiebank och flera andra mindre företag och föreningar. Redan vid de första avslöjandena så misstänktes det att flera personer är inblandade i den Axelinska affären. Handlanden Gustaf Parman i Björneborg hade haft ett gott samarbete med Firma Carlström och med Emil Axelin och på något vis var han också inblandad och detta ledde till att Gustaf Parman tog sitt eget liv den 2 september 1910, endast en vecka efter att Alfred Carlström och hans kontorist Wilhelm Martens hade avlidit för egen hand.
Fallet med Gustaf Parmans död fick stor publicitet i Björneborg och den största tidningen gav mycket spaltutrymme åt händelsen. Läs mera här vad tidningen skrev:
Artiklar införda i Björneborgs Tidning.
6.9.1910:
I lördags på dagen fick man bekräftelse på misstankarna om att Gustaf Parman gått naturen i förväg och med egen hand avklippt sin livstråd. På fredagen kl. 11-tiden hade han från sitt hem begett sig av på velociped — till affären såsom han upplyste, men hade han direkt styrt kosan till de så kallade batterierna i stadsskogen, där hans lik påträffades lördag kl. halv 2-tiden. Med ett välriktat skott i vänstra tinningen hade Gustaf Parman ändat sitt liv. Döden hade varit ögonblicklig, för kulan hade gått genom bakhuvudet och ut vid högra örat.
Parman hade visserligen den senaste tiden efter allt vad som passerat i Kristinestad — han var född i Kristinestad och genom affärs-, vänskaps- och släktförbindelser nära lierad med staden — varit vemodig till sinnes. Man kan ju så väl förstå att de sorgliga, slag i slag på varandra följande händelser, som ryckte undan personliga och affärsvänner i födelsestaden, skulle verka beklämmande på ett sinne som Gustaf Parmans. Men hans väsen förrådde dock inte, att han skulle gått och burit på dessa dystra tankar, som slutligen förmådde honom att sätta det dödande vapnet i handen. Tvärtom hade han ännu aftonen före och morgonen samma dag han begick den förtvivlade handlingen varit sig lik, lugn och talat som vanligt, utan att man kunnat märka, att för honom skulle livets port — enligt hans eget beslut — om några timmar vara sluten.
Hans vänner frågar bestört, andra nyfiket efter orsaken till det steg han tog. Antagligen var det flera samverkande orsaker, som drog Gustaf Parmans tankar dit, därifrån ingen väg leder åter. Han led av ett svårt hjärtfel och detta åsamkade honom, åtminstone på sista tiden, flera fall av ångest. Hjärtsjukdomen ledde otvivelaktigt hans tankar på döden, kom så därtill exemplen från Kristinestad. Föga gick Gustaf Parman heller fri från affärs- och andra bekymmer, som fördystrar och tär på så mångens sinne, vars utkomst är beroende av konjunkturerna inom handelsvärlden. Vad vet vi människor förövrigt om varandras sorger. Bakom en skenbart lugn yta kan dväljas svåra, djupa marter.
Ett står dock visst för oss, vi som här stå undrande och spörjande. Det har uppstått ett gapande tomrum efter den bortgångne i våra led. Med Gustaf Parman har en duktig, verksam medborgare, en fin och nobel, rättrådig människa gått bort. På denna ort tillhörde han det svenska partiet och arbetade troget i dess intresse, men hans fosterländska, strängt konstitutionella sinnelag bjöd honom att uppoffra sig även utåt. I de idéers tjänst som omfattar hela fosterlandet och dess välfärd. Självmördarens dom faller inte över Gustaf Parmans nu kallnade stoft.
Gustaf Parman var född den 5 maj 1863 och således vid sin död endast 47 år gammal. Han flyttade till Björneborg för cirka 30 år sedan och grundlade sedermera härstädes sitt bekanta, välkända lamp-, glas- och porslinsmagasin. Jämsides med detta drev han speditionsrörelse och anlitades häri synnerligast av affärsvärlden i Kristinestad.
Vid sidan av sin affärsmannaverksamhet deltog Parman ivrigt i det allmänna och kommunala livet. Sedan 1909 var han ordinarie stadsfullmäktig och tidigare har han som medlem av förstärkta fullmäktige flera gånger deltagit i avgörandet av viktiga kommunala frågor. I Frivillliga Brandkåren inträdde Parman år 1889 och har där fungerat som kompanichef i släckningsdivisionen och under de senaste åren som chef för ångsprutan. Dessutom togs Parmans krafter och intresse under hans långa brandkårsmannatid i anspråk såsom kassör och ekonom samt direktionsmedlem. Även Brandkommissionen tillhörde Parman sedan 1895, från och med 1907 som viceordförande.
Varm djurskyddsvän verkade Parman som medlem av Satakunta Djurskyddsförenings centralbestyrelse och sedermera som styrelsens ordförande med kraft och allvar för djurskyddsidéns främjande i föreningens vidsträckta distrikt. Friluftsmänniska, som Gustaf Parman var, var han intresserad seglare, fiskare och jägare. Björneborgs Segelförening förlorar i honom en verksam medlem, sin intresserade paviljongsviceintendent och underhamnmästare. Svenska partiet på orten, som Gustaf Parman tillhörde, hade i honom en verksam och den svenska saken varmt hängiven partimedlem. Under svenska Folkpartiets första år fungerade Parman som kassör här och intill partidagen år 1909 var han partiets representant i förstärkta styrelsen i Björneborg. Gustaf Parman sörjes närmast av maka Ellen, född Palmroth och två döttrar.
9.9.1910:
Stadsfullmäktige i Björneborg sammanträdde den 8 september och innan förhandlingarna vidtog hedrade fullmäktige framlidne stadsfullmäktigen, handlanden Gustaf Parmans minne genom uppstigning.
Gustaf Parmans jordfästning.
Handlanden Gustaf Parmans stoft nedbäddades i onsdags till vilan i hemjordens sköte. Kl. 3 på dagen avgick det långa sorgetåget från hemmet Östra Esplanadgatan 7. Utmed esplanaden och trottoarerna hade allmänheten bildat en tät spalier. I spetsen för tåget gick F. B. K. med florhöljda fanor och åtföljd av Seikku Sågs musikkapell, framför likvagnen bars Segelföreningens i Björneborg fana och på vänstra och högra sidan om vagnen bildade medlemmar av B. S. F. i uniform hedersvakt.
Under tonerna av en sorgmarsch fördes kistan till gravplatsen, där jordfästningen förrättades av pastor I. Airila. Den sista tjänsten bevisades den avlidne av järnvägstjänstemännen W. Wennerstrand och John Levonius, doktor Oskar Nyqvist, magister A. F. Timgren, bryggeriägaren K. F. Grönvall, godsägaren Arthur Rosenlew, handlanden Erik Mellin, handlanden Hj. Widbom, kassör Joel Forsberg och handlanden W. Broholm, vilka fungerade som bärare.
Därefter vidtog en rik blomsterhyllning. mer än ett 40-tal kransar och andra blomstergärder, bland vilka flera magnifikt vackra. På den rundade griften nedlades sålunda följande kransar och blomstergärder:
Från egna och tjänstepersonalen: — ”Ett sista ömt farväl till vår käre Gustaf. Ellen, Margit, Ingrid. Mången tanke följer dit du går, Mången bön och mången osedd tår.”
— ”Gustaf Parman. Ett sista farväl och tack till min avhållne principal. Irene Söderman”.
— ”Gustaf Parman. Viimeinen tervehdys rakkaalle isännälle. Hilda”.
– Från affärspersonalen.
Från följande korporationer:
— F. B. K., nedlagd genom kårchefen borgmästaren friherre H. von Hellens. ”Kauppias Gustaf Adolf Parman’ille Porin W.P.K:lta. Innokkaana vapaaehtoisena palokuntalaisena seisoit 21 vuotta uskollisesti riveissämme ja senpä vuoksi kepeät mullat haudallesi luomme.”
— F. B. K:s ångsprutkompani, nedlagd genom kontoristen A. Walio. ”Viimeinen tervehdys innokkaalle päällikölleen. Porin W.P.K. höyryruiskukomppania”.
— Från Brandkommissionen, nedlagd genom handlande Hj. Widbom. ”Varapuheenjohtajalleen Kauppias Gustaf Adolf Parmanille. Viimeinen tervehdys Porin palokomissionilta.”
— Svenska Folkpartiet i Björneborg, genom redaktör C. v. Diederichs.
— Arbetets Vänner, genom den samme.
— Segelföreningen i Björneborg, nedlagd genom kassör Erik Petterson. ”Till Gustaf Parman. Ett sista farväl och tack för visat varmt intresse av Segelföreningen i Björneborg.”
— Satakunta Djurskyddsförening, nedlagd genom läraren G. W. Lehtonen. ”Kauppias Gustaf Parmanille. Kiitos kärsiväin eläinkunnan hyväksi tekemästäsi työstä. Satakunnan Eläinsuojelusyhdistys.” Från vänner och bekanta.
— ”Till Gustaf från tant Alfonsine, tant Ida, syskonen Wendelin, familjerna Ellen Junnelius, Hugo, Will, Conrad & Erik Rosenlew, Mimi, Oskar och Arthur. Uno. Oscar Nyqvist, Axel Fredrik Timgren, Berndt Procopé, Wilhelm Broholm. Elin, Kalle & Else, Eino, Kuno. Verner och Robert Petrell. Arvid Öhman & Alfred Rautell. Alma och Knut Sumelius. Familjen Wennerstrand, Henrik, Hjalmar och Gösta Widbom, H. von Hellens. Manni och Ossi Granlund. Hugo Lagus, Uno Lithenius, M. v. Nandelstadh, Gerhard Rancken, Otto Saxén. familjen Joel Forsberg. Thyra och Torkel Nordman. Anni och G. W. Snellman. Artur, Inez, Gertrud och Karin Hammarström. Carl Arppe. Britto. Nathalie och Maximilian Spåre. Ida och Gustaf Rönnholm. Märtha och Cassi. Harald Söderberg. Konstantin Hammar. Wilhelm Broholm.Ida, Carl och Ester. Oskar Forstadius. Edit Sarén, familjen Ekvall, m. fl.
Vid graven talade varmt till den avlidnes minne på sina respektive korporationers vägnar friherre H. v. Hellens, brandstodsagenten Aksel Almqvist, kassör Erik Petterson och läraren G. W. Lehtonen. Kamratens hågkomst ägnade överste Arvid Öhman en hjärtlig hyllning. På Svenska Folkpartiets och Arbetets Vänners vägnar frambar dess representant några enkla tacksamhetsord.
Några enkla minnesord. Gustaf Parman finns inte mer. Några minnesord därför i anledning av hans bortgång berörande hans verksamhet inom föreningen Arbetets Vänner. Då nyårstiden 1896 tanke om grundandet av en förening här på orten med ovannämnda namn uppstod, var Gustaf Parman en av de få, som genast uppfattade betydelsen av en dylik förenings bildande. Och vid det kort därpå hållna konstituerande mötet valdes han enhälligt till föreningens viceordförande. Detta förtroendeuppdrag innehade han under en tidsföljd av 7 år, då han avgick för att åter några år därefter inträda i styrelsen som medlem. Gustaf Parmans verksamhet berörde snart sagt alla grenar av det denna tid så livliga föreningslivet. Synnerligast var hans råd vägande, då det gällde ekonomiska spörsmål.
Arbetets Vänners ekonomi var nämligen långtifrån den bästa och medel krävdes för allehanda ändamål, såsom barnträdgårdsidéns realiserande, sångkörs bildande, läsesal, bibliotek och så vidare. Men då var det alltid Gustaf Parmans väl övertänkta råd som gav utslaget. Livligt deltog han sålunda i grundandet av föreningens bibliotek. I särskild hågkomst bevaras även hans minne inom Arbetets Vänners barnträdgård, som genom hans omtänksamhet erhöll större stabilitet. Under de senaste 5 – 6 åren minskades synbart Gustaf Parmans aktivitet i föreningsarbetet. För den daglige iakttagaren framgick det, att en viss trötthet gjorde sig gällande. Gustaf Parman var inte speciellt någon initiativets man, men fick han höra någon god idé eller en behjärtansvärd sak refereras, så var han en av de första i ledet. Gustaf Parman var dessutom redbar och oförskräckt i kampen för de idéer han förfäktade.
13.9.1910:
”Svjät” om handlanden G. Parmans frånfälle. I »Svjät» skriver signaturen ”Russak” under rubriken: »Dagens brännande frågor, bland annat: Jag har redan yttrat mig om de tragedier, som framkallats av herr Axelins från Kristinestad finansoperationer. Till de genom hans försnillningar förorsakade två självmord har numera kommit ett tredje. Köpmannen Gustaf Parman, en förmögen man, som spelat en framstående roll i den finska politiken, har nämligen skjutit sig. År 1906 lät herr Parman från Björneborg avgå stora försändelser av militära snabbskjutande gevär. Till Kuopio ankom — och förkom såsom genom ett skickligt utfört trolleri — en vagnslast gevär, som frambefordrats under medverkan av polismästaren von Nandelstadh i Tammerfors. Till Helsingfors avsändes 6 eller 7,000 gevär, av vilka blott 537 stycken föll i polisens händer. Vid den verkställda undersökningen anförde Parman, att han endast var expeditör, och avsände vapnen på uppdrag av en person, vars namn han inte ville uppge. Nu har det visat sig att han varit till den grad inblandad i de Axelinska affärerna, att han skjutit sig. Tecknen tyder på, slutar skribenten, att den Axelinska affären vid domstolens behandling kommer att vara inhöljd i mörker. Den står synbarligen i nära samband med de finländska aktivisternas politik. Dessa herrar tycks inte visa sina kort! Så skall det låta.
20.9.1910.
Konkursansökan.Änkefru Elli Parman inlämnade i går ansökan om att få upplåta sin framlidne man, handlande Gustaf Parmans bo till konkurs. Förhör utsattes att äga rum den 30 oktober. Fru Elli Parman och magister A. F. Timgren förordnades att omhänderha boet.
4.10.1910.
Förhör ägde rum i går i handlanden Gustaf Parmans konkurs. Den ingivna och beedigade staten utvisade aktiva 123 553 mark och passiva 122 885 mark. Inställelsedagen utsattes till den 26 januari 1911. Till godemän förordades handlanden Erik Mellin och vicehäradshövding J. E. Lindqvist. I november 1910 köpte handlanden Hj. Idman hela Parmans konkursbos varulager.
18.10.1910.
Voimamålen.
Åbo hovrätt har i ett utslag i målet rörande vapeninsmuggling mot numera avlidna handlanden Gustaf Parman kommit fram till att herr Parman gjort sig skyldig till fortsatt medverkan vid insmuggling av vapen och därför dömde hovrätten svaranden till 700 marks böter. Rådstuvurätten hade dömt herr Parman till 400 marks böter. Som känt dömde rådstuvurätten i Helsingfors på advokatfiskalen Orells yrkande kaptenen på ångpråmen ”Hanhi”. K. A. Åberg till 75 marks böter för att herr Åberg mottagit en last med vapen och ammunition, utan att därför ha fordrat pass av tullverket samt för att kapten Åberg senare lämnat lasten åt redaktör K. P. Mannelin utan att varorna tullbehandlats. Likaså dömde rådstuvurätten redaktör Mannelin till 500 marks böter för delaktighet i smuggleri, varförutom de 537 beslagtagna patronerna och 250 bajonetterna förklarades förbrutna. Bägge parterna anmälde missnöje, men har Åbo hovrätt numera medels avgivet utslag kommit fram till att det inte föreligger någon orsak att ända på rådstuvurättens utslag. Annons i Björneborgs Tidning 25.10.1910. Björneborgs Tidning 11.11.1910.
Fotografier och tidningsurklipp.
