Sammanställt av Lasse Backlund i november 2022. Uppgifterna är tagna ur lagfartsböcker, mantalslängder, kyrkböcker och gamla tidningar. Margareta Reinlund har hjälpt till med flera fotografier och viktig information. Carola Wickström som är skeppare Parmans barnbarns barnbarn har hjälpt till att reda ut släkten Parman.
Gårdens tidiga historia.
Enligt stadsplanen från år 1751 så ägdes den här tomten, som då hade nummer 13 av handelsmannen Bochard Johan Buscherdt. Tomten låg precis innanför tullstaketet, som omgärdade staden ända till år 1808.
År 1775 ägdes gården och tomten av borgaren Eric Björkroth.
År 1780 ägdes gården av borgaren Eric Björkroth. Hos honom bodde hustrun Anna Greta och döttrarna Beata (1747-1831)och Rebecka (1762-1846).
År 1795 hade gården och tomt nr 43 övertagits av mågen, borgaren Michel Engström, som bodde med hustrun Rebecka, som var dotter till den tidigare ägaren Eric Björkroth. Sjömannen Carl Sundbom bodde på hyra med hustrun Maria.
År 1800 ägdes gården av borgaren Michel Engström och på hyra i hans gård bodde sjömannen Carl Sundbom.
År 1805 ägdes gården av borgaren Michel Engström. På hyra i hans gård bodde urmakaren Hans Frisk och sjömannen Carl Sundbom.
År 1810 ägdes gården av borgaren Michel Engström och hustrun Rebecka. På hyra bodde skomakaren C. G. Österholm som hade både gesäll och lärling boende hos sig.
År 1815 ägdes gården och tomt 43 av borgaren Michel Engström och hans hustru Rebecka.
År 1818 avled borgaren Michel Engström (1750-1818) och bouppteckningen hölls den 9 juli. Han lämnade efter sig änkan Rebecka (född Björkrot 1762-1846) och sonen Gustaf Engström. Sonen Gustaf (1788-1843) hade år 1814 gift sig med Catharina Tillberg (1792-1834) och de fick 5 barn.
År 1820 ägdes tomten nr 43 i det första kvarteret av Michael Engströms änka Rebecka, som bodde i den gård som fanns där. I gården bodde också sonen Gustaf med sin hustru Catharina, som kallades Cajsa. På hyra bodde sjömansänkan Anna Maria Ekholm.
År 1825 ägdes och beboddes tomten nr 43 av borgaren Gustaf Engström, som bor med hustrun Cajsa och modern Rebecka.
År 1827 är gården fortfarande bebodd och där bodde ägaren Gustaf Engström med hustrun Cajsa, drängen Erik och modern Rebecka som nu är 64 år. På hyra bodde skräddaren Carl Gustaf Lundberg med hustrun Catharina. Skräddaregesällerna Johan Nyström och Erik Skogman bodde i gården och det gjorde skräddarlärlingen Josef också.
År 1830 ägdes den obebodda tomten av borgaren Gustaf Engström. Han hade nu flyttat till gården nr 29 på Östra Långgatan 60 där han bodde med familjen.
År 1834 avled Gustaf Engströms hustru Cajsa, som alltså bodde på Östra Långgatan 60 och hon lämnade efter sig änklingen Gustaf och barnen Gustaf Michael (f.1814), Catharina Rebecka (f.1816) och Helena Henrika (f.1818).
År 1835 ägdes den obebodda tomten av Gustaf Engström, som enligt mantalslängden är fiskare.
År 1840 ägdes den obebodda tomten nr 42 av borgaren Gustaf Engström.
År 1843 avled änklingen Gustaf Engström och den obebodda tomten övertogs då av hans dotter Catharina Rebecka (1816-1856). Hon var gift med änklingen Clas Fredrik Dahl (1810-1891) från Kristinestad. Denne hade tidigare varit gift med Magdalena Christina Holmudd (1811-1837) och hade med henne en dotter. Catharina och Clas fick flera barn som levde till vuxen ålder.
År 1845, den 15 januari sålde Clas och Rebecka Dahl den obebyggda tomten nr 42 åt kakelugnsmakaren Carl Wilhelm Hallberg och hans hustru Anna, född Beijar för 171 rubel silver eller 600 rubel banko.
År 1846, den 15 oktober sålde kakelugnsmakaren Hallberg den obebyggda tomten nr 42 åt fiskaredottern, skeppareänkan Katarina Sofia Häggqvist (1801-1857) för 143 rubel silver. Hon hade varit gift med skepparen Josef Häggqvist, som var född 1801 men som omkom vid slupen Minas haveri vid Ölands kust år 1836.
År 1849 sålde skeppareänkan Häggqvist den obebyggda gårdstomten nr 42 åt skomakaremästaren Anders Adrian Ahlberg för ”171 rubel, 42 6/7 dels kopek silfver”. Skomakare Ahlberg var född i Kristinestad 1820 och han var gift med Brita Catharina Lindbom. Anders Adrian var förresten son till ”Skomakareåldermannen Anders Ahlberg” (1794-1870) som var född i Storkyro, men som flyttade till Kristinestad och blev skomakare där.
År 1851, den 3 juni sålde skomakaremästaren Ahlberg den obebyggda gårdstomten åt kofferdieskepparen Fredrik Wennerstrand (1796-1867) för 157 rubel, 15 kopek silver. Köpet finansierades med ett lån på 176 rubel silver av Simon Anders Wendelin.
Enligt brandförsäkringsbrevet från år 1855 så skulle den nuvarande gården vara byggd år 1852 och i så fall av skepparen Fredrik Wennerstrand. Han var född i Åbo och blev sjökapten redan 1818. Han flyttade år 1832 till Kristinestad, då han blev befälhavare på galeasen Lyckan från staden. År 1834 i mars gifte han sig med Anna Rebecka Berndtson (1812-1834) från staden. Anna dog genom drunkning i september samma år utan att ha fått något barn.
Fredrik Wennerstrand gifte om sig år 1836 med Charlotta Rindell (1818-1882) från Björneborg. När de gifte sig förvärvade de år 1837 tomten nr 102, på Östra Långgatan 53, där de sedan bodde ända till 1851. År 1850 gjorde skepparen Wennerstrand konkurs och hans gård såldes på konkursauktion den 31 december 1850. Högsta budet gavs av handlande Engberg och det var ju i den gården, som den stora branden bröt ut år 1859.
År 1852, den 22 och 29 maj processade Wennerstrand i rådhusrätten med tomtgrannen, timmermanshustrun Margareta Ekholm ”och hennes oförsörjda barn” om ett tomtbyte och skifte. Enligt stadens tomtreglering så gav Wennerstrand den västra delen av sin tomt nr 42 åt Ekholm i utbyte mot den östra delen av grannens tomt nr 43. Efter den här rättegången är alltså båda tomterna delade på tvären.
År 1855, den 23 maj sålde Wennerstrand den nybyggda gården och tomten 42 åt skepparen Johan Gustaf Parman för 850 rubel silver. Denne var född i Ikalis år 1828 och flyttade år 1848 till staden från Bötom. I mars 1850 gifte han sig med Agatha (född Ekström i staden 1828-1897) och de bodde då i den gamla gården på Östra Långgatan 50 fram till år 1855. Den gården förstördes i branden 1859 och den gård som finns där i dag byggdes långt senare.
Då Johan Parman köpte gården år 1855 så flyttade han dit från Östra Långgatan 50, där han hade bott på hyra och nu flyttade säljaren skepparen Wennerstrand dit i stället. Den här gården som ligger i hörnet av Östra Långgatan och Parmansgatan förstördes i branden 1859 men då hade Wennerstrand redan flyttat bort från staden.
År 1855 tecknade skeppare Johan Parman en brandförsäkring på alla byggnader och denna försäkring förnyades sedan flera gånger. Om du vill läsa mera om försäkringarna skall du klicka HÄR!
År 1860 ägdes gården av skepparen Johan Parman, som bodde med hustrun Agatha och pigan Maria. Med dem bodde också barnen Elisabeth, som kallades Betty och Hilma. Johan förde befäl på flera större fartyg i staden och han gjorde resor också till fjärran länder som Kina och Australien.
År 1865 ägdes gården av skepparen Johan Parman, som bodde med hustru och de 4 barnen Elisabeth (1854-1933), Hilma (1856-1946), Gustav Adolf (1863-1910) och Anna (1865-1946). Johan var nu kapten på skeppet New Orleans, som gjorde långa sjöresor.
År 1866, den 15 maj såldes Johan Parmans gård på exekutiv auktion. Johan hade året innan lånat 6 000 mark av handlanden Gustaf Wilhelm Lindqvist och intecknat gården som säkerhet. Kristinestads auktionskammare med rådmannen Johan Felén sålde då gården åt handlanden och skeppsredaren G. W. Lindqvist för 2 435 mark silver och denne fick lagfart på gården i januari följande år. Lindqvist var född i Raumo 1816 och han var gift med Maria Wilhelmina Lind från Kristinestad. Trots försäljningen fick Agatha bo kvar i i gården med de 4 barnen.
År 1866 skulle skepparen Johan Parman åka på en längre sjöresa och vid rådhusrätten i Kristinestad anhöll han den 23 juni att det skulle utses en förmyndare för barnen Gustaf, Elisabeth, Hilma och Anna. Detta gjorde han för säkerhets skull ifall barnen skulle råka ut för till exempel rättegång eller motsvarande. Johan Parman förslog att till förmyndare skulle utses vicekonsuln Otto Wendelin, som också åtog sig uppdraget.
År 1869, den 24 augusti skänkte handlanden Gustaf Wilhelm Lindqvist gården på den östra ändan på tomt 42 och 43 åt de Parmanska barnen Gustaf, Elisabeth, Hilma och Anna. Det är oklart varför handlande Lindqvist skänkte bort gården men möjligtvis var det någon del i en fartygsaffär. Lindqvist dog förresten följande år. Modern Agatha är nämnd som ägare i mantalslängderna och i brandförsäkringsbreven.
År 1870 ägdes gården skeppare Johan Parmans barn, som bodde med sin mor Agatha. Skepparen Johan gjorde långa sjöresor, så han bodde sällan i gården. Hos dem bodde också Parmans fosterdotter Thekla Rösgren och pigan Lena Aho. Under en tid bodde också Johan Parmans systrar Emma Aurora (f. i Ikalis 1849) och Maria Wilhelmina, som ser ut att vara född i Kristinestad år 1851, och som sedan gifte sig med en rysk man.
År 1871 eller 1872 omkom skepparen Johan Parman, då skeppet New Orleans förliste under en resa från Livorno i norra Italien till New York. Fartyget hade avrest den 7 november 1871 och det bara försvann och ingen vet var eller när olyckan hände. Fartyget ägdes då av kommerserådet Otto Wendelin, som hade köpt det av G. W. Lindqvists dödsbo.
År 1875 ägdes gården och tomten nr 42 av skeppareänkan Agatha Parmans barn och hos dem bodde också fosterdottern Thekla Rösgren.
År 1880 ägdes gården av änkan Agatha Parmans fyra barn, som bodde med pigan Josefina Lönnberg. Därefter byttes pigorna så gott som varje år men Agatha fortsatte att bo kvar med sina 3 döttrar ända till hon dog 1897. Sonen Gustav hade i augusti 1879 flyttat till Björneborg, där han till en början arbetade som handelsbiträde tills han öppnade egen affär. Verksamheten i den var omfattande och han arbetade också som speditör för handelsmän från Kristinestad. Han gifte sig i Björneborg med Ellen Palmroth och de fick 4 döttrar, men bara Margit och Ingrid levde till vuxen ålder.
Gustaf i Björneborg tog aktivt del i det politiska och i föreningslivet. Han satt bland annat i stadsfullmäktige från år 1909, han var aktiv inom djurskyddet och inom brandkåren och segelföreningen. Han var också stiftande medlem då Arbetes Vänner grundades i Björneborg år 1896.
År 1897, den 3 februari avled änkan Agatha Parman i Kristinestad och gården övertogs då av de ogifta döttrarna Betty (f.1854), Hilma (f.1856) och Anna (f.1865). Sonen Gustaf i Björneborg ägde en fjärdedel av gården, alltså lika stor del som systrarna hade.
År 1900 ägdes gården på Östra Långgatan 71 av systrarna Parman och Gustaf i Björneborg. De hade hela tiden en piga boende hos sig, bland annat Josefina Westerlund (f.1882) och Ida Svartti (f.1887).
År 1906 ägdes gården av de 3 systrarna Parman. Deras bror Gustaf bodde i Björneborg, där han var en känd handelsman och han ägde ju en del i gården i Kristinestad.
År 1906 i juli gjorde polisen ett beslag med flera vapenlådor på järnvägen i Kuopio och ett par månader senare ett annat på en ångpråm på väg till Helsingfors, också lastat med vapenlådor. Vid undersökningar framkom att lådorna med gevär och patroner i Kuopio tillhörde handlande Gustaf Parman från Björneborg. Ångpråmen ”Hanhi” som förde vapen och gevär till Helsingfors ledde också misstankarna till handlande Gustaf Parman och detta medförde att han åtalades och dömdes för tullbrott. Vapnen hade kommit till Björneborg med kustfartygen ”Verdandi” och ”Norden” från Kristinestad. Rättegången blev utdragen och Gustaf Parman dömdes till böter 400 mark eller 50 dagar i fängelse och han skulle också betala 278 mark för myndigheternas utredningsarbete. Under rättegången kom det fram att Parman endast hade skött om frakten och att det inte var hans vapen, som man först trodde. Det här rättsfallet väckte stor uppmärksamhet, inte bara i Björneborg utan i hela landet och ända till huvudstaden St. Petersburg.
(Om du vill läsa vad tidningarna skrev om denna vapensmuggling, så skall du klicka HÄR!)
År 1910 ägdes gården av de 3 systrarna och Gustaf i Björneborg och med dem bodde pigan Hilma Kohtala (f.1888).
År 1910 i juli avslöjades en ekonomisk skandal i Kristinestad, då det kom fram att prokuristen Emil Axelin hade försnillat pengar av sin kusin, kommerserådet Alfred Carlström. Han hade också tillgripit pengar av flera andra företag och föreningar i staden. Axelin hade till på köpet på ett bedrägligt sätt försnillat pengar av Wasa Aktiebank och nu rullades det upp en härva som chockerade hela staden. Det visade sig att kontoristen Wilhelm Martens också hade varit involverad i härvan och allt detta ledde till både Alfred Carlström och Wilhelm Martens tog sina liv i slutet av augusti 1910.
Det misstänktes allmänt att flera personer kunde vara involverade i bedrägeriet.
År 1910 den 2 september tog Gustaf Parman i Björneborg sin cykel och åkte iväg direkt efter frukosten. I skogen sätter han sig på en sten och med sin medhavda revolver så skjuter han sig till döds. Utredningarna efteråt visar att Gustaf Parman hade haft oklara affärer med både Axelin och Carlström.
(Om du vill läsa vad tidningarna skrev om denna händelse, så skall du klicka HÄR!)
Gustaf efterlämnade änkan Ellen och två vuxna döttrar. Efter Gustafs död öppnade Ellen en garn- och tygaffär på Antinkatu i centrala Björneborg.
År 1911, den 24 maj sålde Gustaf Parmans konkursbo i Björneborg dennes fjärdedel av gården i Kristinestad åt Gustafs systrar Betty, Hilma och Anna för 1 500 mark.
Åren 1916 till 1920 ägdes gården av systrarna Betty, Hilma och Anna Parman och nu har pigan Kohtala slutat. I stället anställdes Hilma Hahkala (f.1884) från Bötom som piga och hon blev en riktig trotjänarinna, som stannade i gården som piga till 1948, då systrarna Parman avled. Hon bodde sedan kvar i gården i ca 15 års tid, tills hon flyttade till Bötom i början av 1960-talet där hon sedan avled.
År 1933, den 25 november avled Betty Parman och gården övertogs då av hennes systrar Hilma och Anna. Trotjänarinnan Hilma Hahkala bodde med dem men några hyresgäster hade de inte.
År 1946, den 24 mars bestämde systrarna Hilma och Anna i sitt testamente att efter deras död, så skall all fast och lös egendom ges till deras bror Gustafs fyra barnbarn. Före egendomen delas så skall en viss summa reserveras för familjens gravsten, och deras långvariga trotjänarinna Hilma Hahkala skall få 30 000 mark i pengar och en bestämd mängd av lösöret. De bestämde också att deras hjälpsamma granne, postiljonen Oskar Perjus skall har förköpsrätt, då gården skall säljas.
År 1948, den 7 februari avled systrarna Hilma och Anna Parman med endast ett par timmars mellanrum och efter några dagar bevakade arvingar deras testamente.
År 1949, den 5 april sålde Parmans arvingar genom ombudet Torsten Lundberg de östra delarna av tomterna 42 och 43 åt teknikern Birger Reinlund (f.1918 i Närpes, d. i Kristinestad 1993) och hans hustru Eira (f.1919 i Bromarv, d. i Kristinestad 1999).
Birger var son till Elisabeth Reinlund (1897-1978). Elisabeth hade haft ett förhållande med Robert Misin, som var en rysk soldat. Han var hemma från Lettland men hade i flera år vistats i Närpes. Hon väntade Birger då frihetskriget bröt ut och de ryska soldaterna skickades tillbaka till Ryssland. Enligt uppgift så skulle den ryska soldaten Robert Misin ha blivit dödad vid avväpningen. Birger växte upp i Finby, ensam med sin mor Elisabeth.
Birger deltog som signalunderofficer i både vinter- och fortsättningskriget. Efter kriget fick han arbete inom Post- och telegrafverket och utbildade sig sedan till tekniker. År 1948 fick han arbete i Kristinestad och då Kristinestads Kretsbyrå inom Vasa telefondistrikt bildades år 1955, så blev han dess chef.
I köpebrevet bestämdes det att Parmans trotjänarinna Hilma Hahkala hyresfritt skulle få bo kvar i sin lägenhet på ett rum och kök i gårdens norra ända. Birgers mor Elisabeth från Närpes bodde tidvis i gården på äldre dar, men annars har det inte funnits några hyresgäster på Reinlunds tid.
Efter deras död har gården övertagits av deras dotter, som använder den som stadigvarande bostad
Foton och tidningsurklipp.
