Sammanställt av Lasse Backlund i februari 2022. Uppgifterna är tagna ur gamla lagfarter, mantalslängder och gamla tidningar.
Länkar:
Om du vill läsa mera om själva byggnaderna och om de försäkringar, som staden tecknade, så skall du klicka HÄR!
Tomtens historia.
År 1761 hade kakelugnsmakare Fredrik Pihlroth och hustrun Maria fått lagfart på detta område, som kallades Rigärden och då låg utanför tullstaketet. Där fanns inga bostadsbyggnader utan endast förråd, möjligtvis någon ria.
År 1801, i april sålde Fredrik Pihlrot det obebyggda området åt sin son Johan Fredrik Pihlrot, som tog över arbetet som kakelugnsmakare. Fadern bodde då på tomt 102, Östra Långgatan 53. År 1840 togs den gården över av handlande Karl Engberg och det var ju i den gården, som den ödesdigra branden började i januari 1859, som ödelade ett helt kvarter.
År 1832, i maj sålde kakelugnsmakaren Fredrik Pihlrot det obebyggda området åt borgmästare Anders Jakob Roos (f.1795 i Lappfjärd, död 1859 i Kajana). Redan i juli fick han lagfart på området, som han hade köpt för 233 rubel. Borgmästare Roos hade i februari samma år sålt sin ägande ”Strandtomten nr 90” åt handlanden Salomon Wilhelm Fremdeling.
Under åren 1833 till 1834 uppförde borgmästare Roos de tre byggnader som ligger längst i norr på denna tomt nr 45
År 1836 köpte borgmästare Anders Jakob Roos ett litet område av granntomten nr 44. Det lilla området på lite mer än 300 kvm låg längs med Västra Långgatan, där det också fanns en byggnad och för den betalade borgmästaren 120 rubel. Säljare var fiskaren Johan Gabriel Bruncks arvingar, närmare bestämt hans hustru Anna Beata, född Ström. Tomten nr 44 längs med Östra Långgatan var delad och den södra delen ägdes av änkan Anna Beata Brunck och den norra delen av lotsen Petter Gylander.
År 1843, i mars sålde borgmästare Roos hela tomten nr 45 och den lilla delen av nr 44 åt ”Christinestads fattigdirektion” för 914 rubel. På den lilla tomten fanns en bostadsbyggnad och på tomten 45 låg de tre byggnaderna längs med Västra Långgatan. På den tomten fanns det en i berget insprängd källare, med 3 valv, som låg under den minsta byggnaden. Borgmästaren själv befann sig i Paldamo men han hade gett fullmakt åt sin bror, kapellanen Johan Henrik Roos (1788-1859) att genomföra försäljningen åt staden.
Efter att staden övertagit tomterna och gården inrättades där en ”fattigförsörjningsanstalt”. Där bodde många personer, mest fattiga änkor som därtill kunde vara sjuka och skröpliga.
Fattigvårdsstyrelsen i staden inrättade år 1842 en flickskola av så kallad Lancastertyp och den verkade i den största byggnaden, den som borgmästare Roos hade uppfört år 1833. Lärarinnan Maria Engman bodde själv i Bergviks gård på Östra långgatan 33, som hon köpte i mitten av 1840-talet. Förutom Maria Engman, så var de första lärarinnorna Josefina Lund och Amanda Wahlforss.
År 1862 tecknade fattigvårdsstyrelsen i staden en brandförsäkring på de byggnader, som då fanns i tomtens norra ända. Om du vill läsa mera om försäkringarna och om de byggnader som försäkrades, så skall du klicka HÄR!
År 1871, i oktober ombildades Lancasterskolan, som ännu då kallades ”fattigskolan” till en folkskola. Staden bidrog till den med ett årligt anslag om 1 600 mark. Carl Emil Carlström donerade 6 000 mark till den nya folkskolan och med räntorna från kapitalet skulle det avlönas en musiklärare. Staden ägde fortfarande tomterna och byggnaderna som var uppförda på 1830-talet. Folkskolans lärarinna Ida Ingman (1840-1917) köpte gården på tomt 46, norr om skoltomten och hon bodde där i många år. Skolgången var frivillig ända fram till 1920-talet då skolplikten infördes.
År 1878 uppfördes den skolbyggnad, som fortfarande står kvar och i den verkade den svenska folkskolan medan den finska kunde inrymmas i den äldre byggnaden på samma tomt. En finskspråkig folkskola hade grundats redan år 1873 av handlanden Wilho Parmanen och den var förmodligen inrymd i hans egen gård nära torget, i byggnaden längs med Rådhusgatan. År 1879 övertog staden verksamheten vid den finska folkskolan och den kunde då flytta till Västra Långgatan 34, där den svenska hade verkat tidigare.
År 1898 bestämdes det att en ny skolbyggnad för svenska folkskolan skall uppföras på skoltomten. Den skulle placeras med långsidan längs med Östra Långgatan och med gaveln mot Nytorget. Någon Parkgata fanns inte ännu då anlagd. Den skulle få 4 klassrum, lärarrum och en tambur och så skulle den förses med ”tidsenliga ventilationsinrättningar”.
Ritningarna gjordes av länsarkitekten K. U. Reinius och bygget bjöds ut på entreprenad i juli 1899. Pengar till bygget skulle tas av räntorna för brännvinsfonden och pengar skulle också lånas från statsverket.
Skolbygget utfördes på entreprenad av byggmästare Halkola men tyvärr byggdes den så slarvigt att den så gott som genast krävde omfattande remonter. Till exempel i juni 1904 skulle stenfoten på ett avsnitt riktas om med den påföljd att en kakelugn i närheten ramlade ned och förorsakade stora skador.
Den nya svenska folkskolbyggnaden kunde tas i bruk hösten 1900 och den finska folkskolan kunde då ta över den andra byggnaden vid Västra Långgatan.
År 1906 gjordes en tillbyggnad på den svenska folkskolan nere vid Östra Långgatan, då den fick två klassrum till i den norra ändan. Den blev då mer än tio meter längre. Antalet kakelugnar hade ändrats från 7 till 16, alltså det blev nu 2 i nästan varje klassrum vilket tyder på att det varit kallt där om vintrarna.
År 1908 utbröt en brand i den så kallade ”röda byggnaden” längs med Västra Långgatan och vill du läsa mera om den skall du klicka HÄR och rulla sedan ned till 1908.
År 1915 då de första ryska soldaterna placerades i Kristinestad, så förlade de sin kasern till den här skolgården. Enligt uppgift som var de inhysta i den nya svenska folkskolbyggnaden längs med Östra Långgatan. Därtill byggde de ett häststall, ett kök och en matsal på Nytorget i närheten. De ryska soldaterna bodde här ända tills de fördrevs i slutet av januari 1918. I början av 1920-talet såldes deras byggnader på Nytorget för bortrivning.
År 1921 införde läroplikt i Finland, vilket betydde att alla barn i åldern 7 till 13 år måste gå i folkskola. Läroplikten gällde alltså i 6 år och i staden infördes den genast medan man t.ex. i Lappfjärd införde den först i oktober 1927. Då lagen infördes fick den en lång övergångstid, på grund av att flera skolor måste uppföras för att klara av lagens plikter.
Den 20 januari 1922 förstördes den relativt nya svenska folkskolbyggnaden i en häftig brand. Den hade uppstått i ett klassrum på gårdssidan vid halv fyra tiden på eftermiddagen. Brandkårens utrustning var bristfällig och när de fick i gång sprutorna så var byggnaden redan nerbrunnen. Ingenting kunde räddas. Byggnaden med alla inventarier var försäkrade i olika bolag för totalt 375 000 mark men på grund av de häftiga prisstegringarna de senaste åren, så var den klart underförsäkrad.
Det ordnades med tillfälliga utrymmen för de svenska eleverna i de övriga byggnaderna på skolgården och de gick här ända till hösten 1925, då de kunde flytta över till den före detta samskolbyggnaden vid Kyrkotorget.
Från och med hösten 1925 tills den nya lågstadieskolan invid Kristinahallen blev färdig på 1990-talet användes skolgården av de finskspråkiga eleverna. Efter det har byggnaden använts av olika organisationer och i dag används den som kursgård av medborgarinstitutet.
Övrigt.
