Historiken sammanställd av Lasse Backlund i januari 2022.
Länkar:
-Om du vill läsa en historik om stadens tidigare rådhus, så skall du klicka HÄR!
-Om du vill läsa ett kort personporträtt om arkitekten Ernst Lohrmann, så skall du klicka HÄR!
Historien om det nuvarande rådhuset.
I mitten av 1800-talet, under stadens blomstringstid blev det aktuellt att bygga ett nytt och ståtligt rådhus och man lät då arkitekten Ernst Lohrmann (1803-1870) göra ritningarna. Han var född i Tyskland men var verksam i Finland, där han ritade flera kyrkor, bland annat den stora kyrkan i Lappfjärd. Han gjorde flera skisser och stadsborna fastnade för den som också hade ett klocktorn, likt det gamla rådhuset.
Ritningarna som Lohrmann gjorde godkändes av den kejserliga senaten i februari 1850. Rådhuset skulle placeras 200 meter längre västerut, på andra sidan Staketgatan på Kyrkbergets sluttning. På detta ställe fanns det 3 bebyggda tomter från förr och dessa löste staden in för detta bygge. Den smala Rådhusgatan dit upp var kantad av byggnader på båda sidorna men platsen var väl vald eftersom kyrkan låg i närheten.
Byggtiden blev lång, mest på grund av Krimkriget (1853-1856). Finland var den tiden ett storfurstendöme i det ryska riket och de fientliga engelska trupperna som rörde sig på havet hotade att bränna hela staden. En stor del av befolkningen flydde från staden, så det är klart att bygget då avstannade. Branden i Vasa år 1852 inverkade till en del, eftersom flera borgare från Vasa måste inhysas i Kristinestad i flera års tid. Vem som stod för själva byggandet är oklart men det måste ha byggts av utomstående, erfarna byggare.
En kommitté var tillsatt för att genomföra bygget och deras uppgift var inte riktigt lätt. Till exempel i september 1853 fick de kejsarens tillstånd att med bondeskutor föra takplåten och spikar från Stockholm till staden.
I historieböckerna står det att rådhuset stod färdigt år 1856 men i en artikel i Vasabladet 5.12.1857 så står det att ”vårt nya rådhus är placerat på sin höga backe, där det ännu står som en halvklädd brud och endast gudarna vet när det skall se sin fullbordan. En kommitté är visserligen tillsatt för att fullborda det påbörjade verket och att därtill ha hand om kassan, men den tycks ha tagit ledigt.” I försäkringsbreven från år 1856, står det dock att byggnaden blev färdig år 1853.
Den här tiden var Rådhusgatan smal och kantades av flera byggnader. För att få ett större och luftigare område framför det nya rådhuset så löstes staden in 6 tomter och anlade där den så kallade Rådhusparken.
Med andra ord är det oklart när byggnaden stod helt färdig. Men när den stod färdig så revs det gamla rådhuset år 1857. Stockarna togs till vara och användes vid flera gårdsbyggen.
År 1856 försäkrade staden rådhuset i Allmänna Brandstodsbolaget i Finland och om du vill läsa om byggnadsdetaljerna i rådhuset och om hur försäkringen såg ut, skall du klicka HÄR!
När det nya rådhuset äntligen kunde tas i bruk, så flyttade stadens hela förvaltning dit. Det nya rådhuset uppvärmdes med kakelugnar och några rökkanaler syns inte, eftersom de finns inmurade i väggarna. Någon elektricitet fanns inte förrän i mars 1901, då A.E.G. från Helsingfors drog ledningarna. Ventilationen sköttes med vädringsfönster men år 1903 togs ventilationsapparater i bruk och de drevs med elektricitet. Effekten kunde regleras till ¼, ½ eller full styrka och då kunde luften bytas på några minuter.
År 1903 flyttade drätselkontoret till rådhuset, till de utrymmen där auktionskammaren tidigare varit inrymt. Det här betydde att skattebetalarna i staden ofta hade ärende till rådhuset, eftersom alla skatter, kommunala utskylder och en uppsjö av andra avgifter skulle betalas kontant åt drätselkontorets kamrer. Det var först på 1930-talet som det blev möjligt att betala skatter också till affärsbankerna.
Festsalen i övre våningen användes flitigt för fina fester. De många föreningarna i staden ordnade sångaftnar, baler, maskerader, teatertillställningar och lotterier med dans i festsalen, som räknades som stadens finaste.
År 1912 blev det aktuellt att renovera rådhuset och orsaken till den var den kommande järnvägsfesten som skulle ordnas på hösten 1913. Man anlitade arkitekt Valter Thomé för planeringen och han kom fram till att magistratens sessionsrum skulle flyttas till husets norra ända och av det gamla utrymmet skulle det byggas en teaterscen i festsalen. Till att genomföra den stora renoveringen antogs byggmästaren Juho Emil Stolt (1869-1932) från Tammerfors. Fångcellen som från början låg i nedre våningen flyttades ner i källaren, där flera fångceller byggdes. I den tidigare fångcellen inrymdes ett kök med modern utrustning.
I september 1912 befarade tidningen Syd-Österbotten att den omfattande renoveringen inte att bli klar till den kommande järnvägsfesten. I övre våningen höll man på med målningsarbeten och satte in ett parkettgolv i festsalen. Före den här renoveringen var väggarna, åtminstone i festsalen prydda med handmålade tapeter. Den nya teaterscenen försågs med en ”järnridå”, som skulle skydda mot en eventuell brand.
Byggmästare Stolt stannade sedan i staden då han förvärvade gården på Staketgatan 4 och han byggde efter det flera kända byggnader i landet.
År 1919 flyttade skyddskårens kansli från folkskolan till köket som fanns i nedre våningen på rådhuset.
År 1937 installerades centralvärme i rådhuset och kakelugnarna togs då ur bruk.
Rådhusets klocka.
Redan det gamla rådhuset hade en klocka som visade den rätta tiden för stadsborna. Enligt urmakare Georg Henriksson, så skulle ett ”fataljeur” ha skaffats redan 1685 och det var kanske då som själva klocktornet byggdes. Den här klockan bortfördes av ryssarna under den stora ofreden, då de hade staden ockuperad under 7 års tid. En ny rådhusklocka anskaffades år 1724, alltså just efter ”Stora ofreden”. År 1777 tillverkade stadens urmakare Jonas Hagberg ett nytt urverk och det flyttades sedan till det nya rådhuset när det blev färdigt. Det här urverket var inte heller någon evighetsmaskin och år 1884 var det i så dåligt skick att det inte längre kunde repareras och ett nytt måste anskaffas.
En sådan beställdes då från Stockholm, därifrån man beställde en ny klocka från ”F. W. Tornberg urfabrik & urhandel”. Fabriken drevs av urmakaren Fredrik Wilhelm Tornberg (1838-1893), som hade tillverkat urverk sedan 1859. Tornberg hade tillverkat flera kända urverk i Sverige, så man kan säga att man i Kristinestad anlitade en verkligt erfaren urverksbyggare.
Urtavlorna hade mörk bakgrund men år 1927 bekostade Frans Henrikson ett byte av den urtavla som vätte mot Salutorget. Klockan belystes med en lampa bakom urtavlan och av någon orsak så placerades siffrorna på den nya urtavlan vågrätt i stället för i en cirkel.
I slutet av 1980-talet byttes urtavlan till en med mörk bakgrund och med siffrorna placerade i en cirkel och den lyses därefter upp av fasadbelysningen. Det här gjordes på grund av en fullmäktigemotion som ledamoten Nils Fritzén lämnade in våren 1985. Huvudämnet i motionen var avsaknaden av räcket runt tornet men han tog på samma gång med den felaktiga urtavlan. Utan knussel beslöt man i staden att åtgärda problem med urtavlan. Däremot blev det längre diskussion om räcket som saknades.
Räcket runt klocktornet.
Arkitekt Lohrmann ritade på stadsbornas begäran dit ett klocktorn på det nya rådhuset. Ritningarna godkändes av kejserliga senaten i februari 1850 och där fanns inget räcke runt tornet inritat. Enligt säkra uppgifter så byggdes det ett räcke år 1858, eftersom det finns ett kvitto från det året på ”12 stycken svarvade stolpar till skrank upp vid tornet, 170 svarvade pelare därtill”.
Det här räcket byggdes nog på grund av att stadens brandvakter höll ett vakande öga från den balkong som sträcker sig runt tornet. Utan räcke fanns det en uppenbar risk att den ovarsamme vakten i mörkret skulle ramla ned.
I slutet av 1970-talet gjordes en ytrenovering på rådhuset och räcket som hade varit utsatt för väder och vind var så ruttet att det togs bort. Stadsingenjören och stadens byggmästare tyckte som många andra att rådhuset såg bättre ut utan störande räcke.
Den tidigare stadsdirektören Georg Dahlström, som bodde invid Rådhusparken reagerade på denna brist och han pratade om problemet med fullmäktigeledamoten Nils Fritzén. Fritzén som värnade om arkitekturen i staden skrev på våren 1985 en motion, där han önskade att räcket skall återställas.
Vid en granskning av de gamla ritningarna kunde beslutsfattarna konstatera att något räcke inte hade funnits från början och därför kunde det gott lämnas bort nu också. Några tornvakter finns inte heller längre, så behovet finns inte längre. Utseendemässigt ansåg vissa att ett räcke behövs. För att få klarhet i saken anlitades museiverkets experter.
Redan på hösten 1985 kom svaret från museiverket och trots att inget räcke fanns på den ursprungliga ritningen, så skulle det absolut sättas upp igen. Räcket är viktigt för byggnadens proportion och arkitektur, tyckte de i sitt svar och fortsatte: ”Vid restaurering av ett sådant byggnadsminnesmärke, som rådhuset i Kristinestad representerar, skall åtgärderna vara av det slag att byggnadens kultur- och byggnadshistoriska värde bevaras.”
Det här svaret gladde motionären Fritzén och framför allt den förra stadsdirektören Dahlström. Han lovade att han skulle ringa museiverket och tacka dem för svaret. I december beslöt stadsfullmäktige att ett räcke eller ett ”skrank” skall tillverkas och det lyftes sedan på plats i november 1987.
Rådhuset på senare tid.
År 1985, då Sydbottens Andelsbank byggde det nya bankhuset vid torget, så hyrde staden hela övre våningen och flyttade dit all förvaltningen som fanns på rådhuset. Det här betydde att Närpes domsagas kansli fick förfoga över hela nedre våningen. Det här var en lösning som gladde häradsdomaren Nils-Erik Björklund, som sade att domsagans personal på 10 personer äntligen hade fått tidsenliga utrymmen. Närpes domsaga omfattade kommunerna Närpes, Kaskö och Kristinestad och i varje kommun fanns en häradsrätt.
Staden förfogade den här tiden över hela övre våningen, där fullmäktige sammanträdde i festsalen och häradsrätten och stadsstyrelsen sammanträdde i det mindre rummet i södra ändan.
I dag fylls hela rådhuset av stadens förvaltning, efter att de flyttade bort från andelsbankens utrymmen. Flera renoveringar har utförts de senaste åren. Dräneringen har förnyats, likaså ventilationen. Trots sina dryga 160 år på nacken är rådhuset i gott skick och kommer säkert att stå kvar i ytterligare 160 år.
Foton och ritningar.
Annonser som handlar om rådhuset.
