Personporträttet sammanställt av Lasse Backlund i december 2021. Uppgifterna är tagna ur gamla tidningar.
Johan Jacob Ahrenberg föddes 1847 i Viborg och han var son till den kände pedagogen, skolrektorn Carl Wilhelm Ahrenberg och Mathilda Maria, född Bäck. Jacob, som förkortade sitt förnamn till Jac. blev student 1866 och år 1870 blev han elev vid akademien för de fria konsterna i Stockholm. Under resor studerade han arkitekturen i Paris, Venedig och i Florens och han studerade samtidigt både konst och litteratur.
År 1876 gifte sig Jac. Ahrenberg med Vidolfa Engeström (1845-1914). Hon var född i Brunflo i Jämtland och var dotter till en kapten i Jämtlands jägare. Hon visade tidigt att hon hade konstnärliga talanger men efter giftermålet lämnade hon allt detta, för att kunna sköta om det gästfria hemmet i Helsingfors. Hon var mycket språkkunnig och tack vare de konstnärliga talangerna var deras hem ett av de finaste i Helsingfors. Några kända målningar hann hon dock göra och till och med altartavlor.
År 1877 blev Jac. arkitekt vid överstyrelsen för allmänna byggnader, 1884 blev han länsarkitekt i Uleåborg. Följande år blev han länsarkitekt i Viborg och år 1886 blev han första arkitekt vid byggnadsöverstyrelsen och år 1910 blev han överarkitekt fram till början av år 1914, då han tog avsked.
Listan på hans planerade nybyggnader är lång men främst kan nämnas finska normallyceet i Helsingfors och det nya guvernörshuset i Viborg. Han har ritat flera kyrkor, bland annat i Hangö, Kajana och den nya kyrkan i Kristinestad.
Listan på hans planerade renoveringar är ännu längre. Där kan nämnas renoveringen av Viborgs slott år 1883, restaureringen av landets fornborgar 1888 och sedan Åbo domkyrka.
Förutom arkitekturen så var Jac. Ahrenberg en duktig och erkänd konstnär. Han fungerade tidvis som lärare i teckning och i konsthistoria, han planerade den finska avdelningen på utställningen i Moskva 1882 och likadant på den finska utställningen i Köpenhamn 1888.
Hans akvareller rönte ett stort intresse både i Finland och utomlands och på utställningar fick han ofta fina priser. Men det är ändå inom litteraturen som han är mest känd och han har gett ut ett stort antal böcker. Det började med en reseskildring från sina resor nere i Europa 1878, sedan blev det novellsamlingar och skildringar från östra Finland och ”Rojalister och patrioter” gav han ut 1901. På 1880- och 1890-talet var den mest kända författaren, enligt en svensk tidning.
Genom sitt starka engagemang i litteraturen blev han en mångårig medlem i direktionen för Söderströms förlag. Det var han som låg bakom och främjade Edelfelts illustrationer i Runebergs Fänrik Ståhls sägner. I många år var han medarbetare i Finsk Tidskrift.
Som ett exempel på hans mångsidighet kan nämnas att han år 1892 designade nya dräkter för polischeferna och för konstaplarna i Finland.
Jac. Ahrenberg var mycket social och hade en god humor och ett gott minne. För sina vänner kunde han berätta och underhålla och han hade ett outtömligt förråd av roliga händelser och episoder. ”Då Ahrenberg är med har man aldrig tråkigt” var ett stående uttryck och därför var sorgen stor bland vännerna då han dog i oktober 1914 efter en kort tids sjukdom. Han efterlämnade 2 söner och 3 döttrar.
