Sammanställt av Lasse Backlund i juni 2021:
HBL 2.9.1913:
Dödsfall.
I en ålder av 68 år avled i Helsingfors igår efter en längre tids sjukdom fröken Mathilda Lindroos. Född i Kristinestad, där hennes fader ägde en guldsmedsaffär, kom Mathilda Lindroos redan i unga år till Helsingfors, och konditionerade i 10 års tid på Albion Lumpmagasin, som då ägdes av sin grundläggare, fröken G. S. Rydman.
Utrustad med ett klart förstånd och säker affärsmannablick, insåg hon i god tid nyttan av att arbeta för egen räkning och risk och startade därför under sommaren 1880 i eget namn en sko- och manufakturaffär härstädes. Vänlig, anspråkslös, driftig och försiktig som hon var, lyckades det henne att småningom upparbeta den i sin början så ringa handeln till en av ortens mest omtyckta affärer i branschen. Med stor framgång ledde hon sin affär 23 års tid, tills hon sålde densamma till ett aktiebolag. Få kvinnor i vårt land har det lyckats att med två tomma händer arbeta sig upp till en så stor förmögenhet som Mathilda Lindroos. Hon förstod inte endast att förtjäna pengar, hon förstod också att förränta och förvalta dem.
Därunder glömde hon dock aldrig sina lidande medmänniskor, som i henne hade den mest deltagande och hjälpsamma vän. Med frikostig hand understödde hon välgörenhetsföreningar både här och i sin hemstad Kristinestad. Särskilt låg föreningen ”De gamlas vänner” bland vars stiftare hon var, henne varmt om hjärtat. Som direktionsmedlem kvarstod hon i föreningen ända till sin nu timade död. I tysthet och utan att själv framhäva sig utövade hon också stor välgörenhet.
HBL 6.9.1913:
Avlidna fröken Matilda Lindroos begravdes i går på gamla lutherska kyrkogården under stor anslutning från vänner och allmänhet. Akten förrättades i gravkapellet, där orgelmusik utfördes av orgelnisten W. Nordbäck samt sång av en för tillfället bildad manskvartett. Griftetalet hölls i anslående ordalag av pastor Alarik Forsblom. Sedan kvartetten sjungit yttermera en sång, bars kistan under orgelns toner till griften, där ännu några sånger utfördes. På gravkullen nedlades en ovanligt stor mängd minnesblommor, vittnande om den vänskap och kärlek den döda förvärvat sig under sin strävsamma levnad.
Då kamrer A. Rikberg nedlade en krans på egna och många landsmäns vägnar yttrade han följande ord:
Hvad rätt du tänkt, hvad du i kärlek vill,
Hvad skönt du drömt, kan ej af tiden härjas.
Det är en skörd, som undan honom bärgas,
Ty den hör evigheten icke till.
Dessa skaldens ord synas mig vara synnerligen väl tillämpliga på Matilda Lindroos person. Matilda Lindroos hörde till de människor, vars liv inte flutit ut i sanden. Flärdfri och anspråkslös till sin natur, var hon stor i handling, en handling, som gick ut på att göra livet ljust för andra. Vi, hennes vänner, som på nära håll fått en djupare inblick i hennes väsen, kan vittna om hennes varma hjärta och om den stora rättrådighet, som förestavade varje hennes handling. De frön, som hon utsått i världen, har redan burit riklig frukt och kommer säkert också framöver att göra det. Men då det goda, som gjorts, kanske i ännu högre grad verkar inåt på den handlande själv, kan vi tro att den själ, vars jordiska boning vi i dag bäddar i gravens gömma, gått en rikare utveckling till mötes, med ny sådd och nya skördar.
På föreningen De gamlas vänners vägnar nedlade kapten Oskar Wasastjerna en krans, och ägnade varma minnesord åt den döda och hennes intresse särskilt för De gamlas vänners skyddslingar. Doktorinnan Alfhild Lindén nedlade en krans på Mariaföreningens vägnar samt uttalade dess varma tack för vad den döda gjort för föreningen och dess syften. Vidare nedlades kransar från den dödas forna biträden, en annan sådan från nuvarande innehavaren av firman M. Lindroos. Vidare frambars kransar från Ida och Arvid Zilliacus, Fina och Olof Christiansen, Dagmar och P. Sergelius, Ingrid och Fredrik Turing, Jenny och Kristian Madsén, familjerna Anna Rydman, Savonius m.fl.
Kåseri i HBL 7.9.1913:
Det stod i går i bladet någonting, som säkerligen fyllt många, många läsare med samma känsla av vördnadsfull tacksamhet som för undertecknad. En notis om en gammal dam, som donerat i det närmaste hela sin under ett strävsamt liv förvärvade, ansenliga förmögenhet för välgörande ändamål. Bakom fröken Mathilda Lindroos’ testamentariska dispositioner spåras det varma hjärtat hos en människa, som gått genom livet med öppna ögon, sett lidandet i dess många former och önskat bidra till dess lindrande i mån av sin förmåga. Många, de flesta, slösar bort sina ägodelar utan tanke på dem, som befinner sig fjärran från livets solsida. Men för varje gång ett budskap bringas om en slutuppgörelse med livet sådan som den nyssnämnda känns det som en frisk fläkt skulle blåsa bort vardagsdammet, och sinnet blir så underligt varmt.
Vem var den gamla? Hur många kände henne? Det svaras, att hennes affär var en av de bäst skötta och bäst renommerade i sin bransch, och att hon sålunda var känd av många. Låt vara! Men är det inte som om man först nu skulle fått sikte på den ärevördiga damen? Hon hade ett långt mödosamt liv bakom sig. Många kom och gick genom dörrarna till hennes butik. Men först nu känner vi rätt det hjärta, som med hennes död upphört att slå. Först nu vet vi, att vårt samhälle med henne förlorat en personlighet till vilken vi ståt i tacksamhetsskuld för mera än de betydande testamentariska dispositionerna för hennes vackra föredöme.
Syd-Österbotten 11.10.1913:
Fröken Matilda Lindroos donationer till Kristinestad uppgår till minst 55,000 mark. Vid stadsfullmäktiges sammanträde i torsdags föredrogs transsumt ur avlidne fröken Matilda Lindroos’ den 28 juni 1913 upprättade testamente, enligt vilket vid testatorns död ett belopp om 25,000 mark skall överlämnas till staden Kristinestad att förvaltas och förräntas intill dess en förening eller sammanslutning för inrättande av ett hem för ålderstigna fruntimmer i denna stad kommit till stånd, då kapitalet jämte ränta bör till sagda förening eller sammanslutning utbetalas.
Dessutom innehåller testamentet följande till förmån för Kristinestad gjorda dispositioner. Sedan i testamentet särskilt angivna belopp ur boet utbetalats, bildas av återstoden en fond, som förvaltas av kamreren Axel Rikberg och sekreteraren Immanuel Sawonius, och av vilken räntorna för olika ändamål begagnas. Sedan testatorns närmaste arvinge har avlidit, skall, därest denna efterlämnat bröstarvingar, ett belopp av ytterligare 10,000 mark ur fonden till Kristinestad utbetalas till förmån för hemmet för ålderstigna fruntimmer därstädes, samt 20,000 mark till samma stad för bildande av en fond, vars räntor årligen skall användas till stipendier åt kvinnliga elever från södra Österbotten för genomgående av yrkesskola. Om nämnda arvinge avlider utan att efterlämna bröstarvingar, men överlevs av make, erhåller hemmet för ålderstigna fruntimmer i Kristinestad 25,000 mark samt fonden för yrkesstipendier 40,000 mark. I fullmäktige hedrade testatorns minne genom uppstigning. Åt drätselkammaren överlämnades att bevaka testamentet.
