Dessa tidningsartiklar har renskrivits av Lasse Backlund i maj 2021. Språket har moderniserats för att bättre passa dagens läsare, men ingenting väsentligt har korrigerats eller utelämnats.
Wasa Tidning 26.6.1883:
Kristinestads segelförening firade sin årsfest på Högholmen i söndags den 17 dennes. Vädret var inte synnerligen vackert men en frisk, sydlig vind blåste utifrån in över hamnen, därvid fyllande seglen på de 9 stadsbåtar, som deltog i den tävling som med anledning av dagens betydelse anställdes. Om vi, såsom förut blivit nämnt, inte kan skryta med någon vitt utbredd sjöfart, så är det dock med en viss stolthet som vi betraktar den stora mängde med mindre och större segelbåtar, som tillhör personer i vår stad. Ett stort intresse för sjöfarten visar de många stadsbor och det är ju ett uppfriskande och stärkande nöje.
Vi den här tävlingen tillryggalades det bestämda avståndet på den kortaste tiden av vicekonsul Bruno Wendelins kinesiska jakt. Men då man tänker på den här båtens storlek och konstruktion, så ställs nog kapten Olins båt i första rummet. En tävling i målskjutning anställs på vanlig tid under juli månad.
Wasa Tidning 30.11.1886:
Stadsfullmäktige och magistraten i staden har nu avgjort frågan om brännvinsminuteringen i staden. Utminutering av brännvin och andra inhemska och utländska spritdrycker, från den 1 januari 1887 till den 1 juni 1888 överlämnas åt ett i sedlighetens intresse organiserat bolag, som i högst 3 butiker i stadens centrum, som alltså har rätt att tillhandahålla allmänheten dessa varor.
Den vinst som uppstår av denna rörelse, skall efter avdrag för räntor och driftskostnader, användas till allmänt nyttiga ändamål. Utom de tider författningen påbjuder, skall dessa butiker hållas stängda under marknaderna i februari, oktober och december. De skall också hållas stängda de dagar som uppbådet av värnpliktiga äger rum, samt alla lördagar från kl. 12.
För att realisera sina lager av rom, cognac m.m. tillerkändes sjökapten J. W. Olin och Utminuteringsbolaget samma rättigheter fram till den 1 juni 1887. Antalet utskänkningsställen bestämdes till högst 6, inberäknat de inom staden belägna 4 värdshus, som också erhöll rättighet till den 1 juni 1888.
Wasa Tidning 9.1.1887:
Från 1887 års ingång handhas fram till 1 juni 1888 all utminutering i staden av såväl brännvin som övriga spirituosa drycker av ett i sedlighetens och det allmännyttigas intresse organiserat bolag. Detta skall vara behörigen legaliserat och bestå av 5 personer, varav handlanden Rönnlund skall vara verkställande direktör. Bolagets firma är ”Spritdrycksbolaget i Kristinestad”.
Såsom tidigare nämnts och bestämts har sjökapten J. W. Olin och Utminuteringsbolaget rätt att fram till den 1 juni 1887 realisera sina lager av starka drycker.
Wasa Tidning skrev den 15.12.1891 att vid en rådhusstämma hade handlanden J. W. Olin valts till medlem i prövningsnämnden. Vid samma stämma valdes stadsfullmäktige, taxeringsnämnd, prövningsnämnd, uppbådsnämnd och revisorer.
Wasa Tidning 31.8.1894:
Nedbrunnen mekanisk verkstad. I förrgår afton kl. halv 9 uppstod en eldsvåda i mekaniska verkstaden, belägen en kilometer norr om staden. Kl. 12 vid midnatt hade verkstaden totalt nedbrunnit. Eldens löskomst var, då telefonunderrättelsen lämnades till oss ännu inte bekant.
Verkstaden, som torde ha blivit uppförd år 1877 och tillhörde kapten J. W. Olin i Kristinestad och handlanden Roselius i Kauhajoki, var brandförsäkrad för ungefär 10 000 mark i bolaget Svea.
Wasa Tidning skrev den 31.3.1896 att handlanden J. W. Olin i Kristinestad har fått tillstånd att i sin gård på nr 171 och 172 få idka handel med dynamit.
Kristinestads Tidning 9.12.1899:
Handlanden J. W. Olin från Kristinestad har enligt Åbo Tidning hos guvernören anmält att han den 14 december tänker köra 250 kg dynamit från Björneborg landvägen genom Ulfsby, Norrmark och Sastmola socknar till staden.
Syd-Österbotten 25.6.1904:
Hundskattefråga. Vid rådstuvurättens sammanträde i måndags yrkade drätselkammaren att sjökaptenen J. W. Olin från denna stad måtte skyldigerkännas att för en hund erlägga till staden fastställd skatt om 10 mark, samt att ersätta drätselkammaren för dess omkostnader i målet. Härtill svarade Olin att då han har två prissar och betalar skatt för den ena och eftersom den andra endast är en valp, att rätten måtte frikänna honom från den fordrade avgiften för denne valp. Utslaget i målet gavs efter någon dag och Olin dömdes att erlägga den resterande hundskatten med dubbelt belopp eller 20 mark, samt att ersätta staden för kostnaderna i målet med 12 mark. (för jämförelsens skull kan nämnas att för ett dagsverke för en dräng den här tiden betalades 2 mark dag. Lasses kommentar)
Syd-Österbotten 5.9.1908 – 11.8.1915:
Stöld av dynamit. Då man i tisdags skulle hämta dynamit från handlande J. W. Olins dynamitkällare, belägen i skogen vid Tjöckvägen, cirka en kilometer från staden, befanns hela lagret om 2 lådor med 20 kg vardera vara försvunnet. Dörren var ordentligt låst och de tillsvidare okända tjuvarna hade synbarligen skaffat sig tillträde med välgjorda nycklar eller till låset passande nycklar.
Då man för 2 veckor sedan besökte källaren var lagret orört. Handlande Olin brukade för säkerhets skull hålla endast ett litet lager, bara ett par tre lådor.
Brottet verkade vara svårlöst men i januari 1909 hittades i gårdsägare Mangs hölada i Tjöck en stor mängd dynamit, som tydligen hade tillhört handlande Olin. Ganska snart greps 3 män, icke ortsbor som misstänkta för stölden. Efter förhör erkände männen att de hade brutit sig in i lagret och därifrån stulit 3 lådor, vardera innehållande 20 kg dynamit. Alltså en låda mer än vad som man först trott.
De började bära lådorna mot Tjöck och för att lättare kunna bära tjuvgodset sattes de i 3 säckar. Dessa säckar gömde de sedan i en lada.
Männen dömdes för brottet men dynamiten var försvunnen ända till januari följande år. men det var endast 2 säckar som hittades. Den tredje var spårlöst försvunnen.
Den sista säcken var försvunnen ända till augusti 1915, då några bärplockare hittade en säck under ett träd. Den innehöll en grötliknande massa och det visade sig att det var den sista säcken med dynamit men att innehållet hade blötts upp och flutit ihop.
Syd-Österbotten 15.3.1910:
Explosion på Kristinestads Mekaniska verkstad. Vid pågående tömning av smältugnen på Kristinestads mekaniska verkstad inträffade i går en häftig explosion, vars orsak troligen var gasbildning, som hade uppstått därav, att den heta slaggen kommit i beröring med ett alltför fuktigt underlag. Det av explosionen alstrade lufttrycket var så starkt att 6 fönsterhalvor slungades ur sina karmar och 36 mindre glasrutor krossades. Av den heta slaggen som kringslungades åt alla håll uppstod eld i på minst ett dussin särskilda ställen samtidigt.
Elden släcktes dock i en handvändning av manskapet. Sedan detta redan var skett, upptäcktes att eld hade utbrutit på ett par ställen också på taket. Elden spred sig här med stor hastighet, närd av den för tillfället rådande friska vinden, så det gällde att vara kvick i vändningarna för att få densamma hämmad.
Inom vid pass en kvart lyckades man dock även här bli herre över elden. Men knappt var detta gjort innan det rapporterades att eld utbrutit även i filverkstaden. Ögonblicken var dyra, i synnerhet som brandmanskapet av endast 6 man. På en uppställd stege upphämtades vatten i ämbar så fort det lät göra sig. På ett i närheten befintligt lägre tak hade en snödriva bildat sig och denna togs nu i anspråk vid släckningen. På så sätt lyckades man även här avvärja den hotande faran.
Tilläggas kan, att avståndet mellan gjuteriet och filverkstaden är 15 meter. Så lång sträcka slungades den glödande slaggen. Märkvärdigt nog skadades ingen människa av explosionen.
Kristinestads Mekaniska verkstad ägs av kapten J. W. Olin.
Syd-Österbotten 16.9.1914:
Bötfälld för misshandel och ärekränkning. Senaste måndag dömdes vid rådstuvurätten arbetaren Åkerberg eller Hammarberg att för misshandel böta 200 mark och ärekränkning 50 mark, ävensom att åt målsäganden J. W. Olin erlägga 50 mark i sjukvård och 30 mark i omkostnader. Den dömda hade senaste vecka på Östra sidan överfallit och slagit kapten Olin först med en kvastkäpp och sedan med en grep.
Syd-Österbotten 6.2.1915:
Sjökaptenen J. W. Olins anhållan, att få upprätta ett arrendekontrakt rörande området kring hans mekaniska verkstad på östra sidan om Stadsfjärden att utgå år 1963 godkändes av stadsfullmäktige på av drätselkammaren föreslagna villkor.
Syd-Österbotten 29.3.1919:
I måndags den 24 mars kl.3. på eftermiddagen avled utan föregående sjukdom sjökaptenen och handlanden Johan Wilhelm Olin i Kristinestad i hjärtslag.
Han var född i Kristinestad den 26 januari 1846 och var sålunda vid sin död 73 år gammal. Efter att år 1861 ha genomgått hemstadens dåvarande elementarskola, var han under 3 års rid anställd som biträde hos dåvarande handlande Roos i staden. Denna anställning lämnade han emellertid för att som 18-årig yngling pröva på sjölivet på briggen IDA från staden, Härunder seglade han på alla världshav och under de senare 5 åren på amerikanska fartyg från New York.
Återkommen till hemstaden avlade han år 1872 styrmansexamen vid Navigationsskolan i Vasa med berömliga vitsord. Som styrman begav han sig åter på långa sjöfärder med barkskeppet ULRIKA från staden. År 1874 tog han med berömliga kunskaper sjökaptensexamen vid Navigationsskolan i Åbo.
Härefter blev han befälhavare på barkskeppet ANTO från staden, vilket han förde ända till 1880, då han till följd av en tillfällig ohälsa såg sig tvungen att lämna sjölivet.
Efter bryggmästare Båge d.ä. död skötte han dennes arvingars bryggeri under 2 års tid eller tills han år 1882 öppnade en affär vid torget i staden, som han drev ända till senaste år.
Utom denna handelsrörelse, som tidvis var rätt stor och onfattade flera olika branscher, ägde han under 25 års tid Kristinestads Mekaniska verkstad, som under flera år var den enda på orten.
Initiativrik, driftig och varmt intresserad för hemstadens utveckling som den avlidne var, blev han mycket anlitad då det gällde besättandet av förtroendeposter inom kommunen och församlingen. Sålunda har han under många år varit medlem av stadsfullmäktige och många av dess utskott och kommittéer. Speciellt kan nämnas hamnkommittén, som han hela tiden har tillhört. Som ordförande i inkvarteringsnämnden utsatte han sig oförskräckt för både faror och obehag, då det under den sista ryska tiden gällde att värna om stadens rätt mot den här förlagda ryska militärens godtycke. under 35 års tid har han som sprutchef i stadens brandkår aldrig försummat en övning.
Efter avlidne kapten Nils Ekman har kapten Olin varit Sjömanshuset i Kristinestads ombudsman. Av sjömansmissionen var han en varm vän och gynnade alltid frikostigt dess härvarande förenings verksamhet. Församlingens kyrkoråd har han tillhört under ett flertal år. Och då det för något år sedan blev beslutet att inrätta en ny begravningsplats för stadsförsamlingen, åtog han sig att övervaka och leda arbetet. Detta gjorde han utan att därvid trots sin höga ålder sky någon möda. I stadens Lutherska bönhusförening, som han hade varit med om att bilda har han varit en intresserad styrelsemedlem.
Trots att han inte var någon språkfanatiker var han dock en varm vän av sitt svenska modersmål och han var också medlem i Svenska folkpartiets lokalavdelning i staden. Kort före sin död skrev han en liten dikt, bland annat med orden:
”-då en bön jag bad
välsigna fosterlandet
och den svenska stammen”.
En av de få återstående stadsborna av den gamla kärnstammen försökte han aldrig spara sig själv utan hans liv var en enda lång arbetsdag. I arbetet fann han också den glädjeskatt som gjorde han liv lyckligt. För den som inte kände honom väl och förstod honom föreföll han måhända kärv och kantig. Han var inte rädd att oförskräckt framföra sitt hjärtas mening. Bland sina förtrogna vänner kvarlämnar hans minne en beklämmande saknad.
Sedan år 1881 var han gift med Pauline Salin, som avled redan år 1890 och han efterlämnar fyra barn i livet.
