Sammanställt av Lasse Backlund i maj 2021. Uppgifterna är tagna ur gamla mantalslängder, lagfartsböcker, kyrkböcker och gamla tidningar. Lilly Nysténs och Rafael Olins utredningar har varit till stor hjälp.
Länkar.
Om du vill läsa några tidningsartiklar där handlanden och sjökaptenen J. W. Olin är omnämnd, så klicka HÄR!
Om du vill se en del av de annonser som J. W. Olin lät införa i ortens tidningar, så klicka HÄR!
Gårdens historia
Enligt mantalslängden från år 1810 är tomt nr 3 obebyggd och obebodd men på 1820-talet så ägdes tomten gemensamt av bröderna och handelsmännen Nils (1770-1824) och Anders (1768-1824) Holmström.
Åren 1830 till 1836, när den nya stadsplanen från 1825 hade tagit i bruk så hade tomten delats i nr 171 och 172. Båda tomterna började uppe vid Strandgatan och gick ända ned till Stadsfjärden. Den obebyggda tomten nr 171 ägdes av änkan Maria Holmström (1788-1866) och hon hade varit gift med handlanden Nils Holmström (1770-1824). Tomten nr 172 ägdes av Annas svägerska, handelsmansänkan Anna Christina Holmström (1788-1836), som hade varit gift med handlanden Anders Holmström (1768-1824). Inte heller denna änka bodde här själv, utan hon bodde i Hannelius´ gård vid torget.
År 1836 sålde änkan Anna Holmström den obebyggda ”Åbergska” tomten 172 åt kofferdiskepparen Gustaf Strandman (1804-1875), som fick lagfart på den 9 maj. Gustaf var född i staden och han var gift med Magdalena Henrika Öman (1805-1885). Strandman var i yngre år skeppare på flera fartyg tills han gick i land och slog sig på affärer och blev rådman. Strandman byggde då en större stadsgård vid Strandgatan och nästan samtidigt ett par uthus på samma tomt.
År 1839, den 24 april fick skepparen Gustaf Strandman lagfart också på granntomten nr 171, vilket gjorde att han nu ägde båda tomterna ensam.
År 1840 ägdes båda tomterna av skepparen Gustaf Strandman, som också bodde i den nybyggda gården på tomt nr 172, med hustrun Magdalena Henrika och en piga Helena. Detta år tog han en brandförsäkring på byggnaderna och om du vill läsa om försäkringen och om de byggnader, som fanns på tomten, så skall du klicka HÄR!
År 1845 till 1870 ägdes tomterna och gården av Gustaf Strandman som nu tituleras rådman. Han bodde med hustrun, några barn, en dräng och ett par pigor.
År 1875, den 8 mars avled rådmannen Gustaf Strandman och båda tomterna och gården övertogs genom ett inbördes testamente av änkan Magdalena, som bodde med några barn och pigan Maria Ristimäki.
År 1880 ägdes tomterna och gården fortfarande av änkan Magdalena Strandman, som bodde ensam med pigan Greta Nissander (f.1855).
År 1885 dog änkan Magdalena Strandman och gården övertogs då av arvingarna, sonen, professorn i orientalisk litteratur Ernst August Strandman, sonen, handlanden Henrik Strandman, dottern, änkan Sofia Henrika Backman och dottern Emma Kristina, som var gift med hovrättsassessorn Josef Stenbäck.
År 1886, den 31 augusti utbröt en brand i bagarmästare Öhmans gård på granntomten nr 173, alltså norrut. Branden spred sig till den gård som Strandmans arvingar ägde och den förstördes helt i branden. Också uthuset brandskadades men det kunde räddas och repareras till sitt ursprungliga skick.
År 1889, den 29 juni sålde Strandmans arvingar den nästan obebyggda tomten på offentlig frivillig auktion och det högsta, godkända budet gavs av handlanden Johan Wilhelm Olin, som bjöd 1 005 mark. Denne bodde inte själv i gården, utan han bodde själv i gården vid torget, på Östra Långgatan 46. I uthuset på Olins nyinköpta tomt bodde på hyra arbetaren Herman Granlund (f.1846) med hustrun Maria (f.1847) och en son.
År 1890 ägdes tomten med uthusbyggnaderna av handlande Wilhelm Olin (1846-1919) men han bodde inte själv där. Han var född i Norrstan och var son till tjärvräkaren Christian Olin (f.1800 i Åbo, död i staden 1881) och Brita Kristina (f. Elfström år 1806 i Mustasaari, död i staden år 1900). Christian Olin var alltså en granskare som skulle kontrollera den tjära som skeppades ut från Tjärhovet. Sonen Wilhelm var både styrman och kapten på flera fartyg men på grund av sjuklighet så gick han iland år 1880 och blev affärsman. I ett par års tid var han disponent på Båges bryggeri men från och med 1882 bedrev han egen handel i gården vid Östra Långgatan 46 vid Salutorget. Han bodde också vid torget i samma gård på hyra med hustrun Ingeborg Paulina (1855-1890), som var dotter till svarvaremästaren Johan Petter Salin (1815-1898) och Rebecka Vilhelmina Ekman (1811-1883), som hörde till den kända släkten Ekman. Salins bodde på tomt nr 35 på en del av tomten där Nya kyrkan sedan skulle byggas.
Wilhelm Olin och den mekaniska verkstaden på Östra sidan
År 1891, i april startade Wilhelm Olin tillsammans med ingenjör Sairanen och en Roselius från Kauhajoki den Mekaniska verkstaden på Östra sidan. Idén till denna verkstad fick han säkert av sin svåger, Erland Salin, som år 1881 hade startat en mekanisk verkstad på Brändö i Vasa. Läs mera om svågern och hans verkstad HÄR! I slutet av augusti 1894 förstördes verkstaden i en brand men eftersom den var försäkrad, så kunde de bygga upp den igen.
Det var först den 12 november 1915 som Olin uppgjorde ett arrendekontrakt med staden för denna verkstad. Området på ca 1,1 ha låg mellan Magasinsgatan, Järnvägsgatan och Båtsmansgatan Denna verkstad och arrenderätten sålde Olin och de andra delägarna samma dag, alltså 12 november 1915 åt plåtslagare F. L. Wihuri och redaktör Kaarlo Paasonen. År 1927, den 2 augusti efter Wihuris konkurs såldes verkstaden åt ingenjör T. O. Lipas och E. E. Saario och dessa sålde den vidare åt Knut Pitkäkoski från Uttermossa år 1939. Följande år den 2 juli sålde Knut Pitkäkoski verkstaden och området åt Kristiinan Puuteollisuus Oy.
Wilhelm Olin uppför den nuvarande gården på Strandgatan
År 1896 ägdes den nästan obebyggda tomten av Wilhelm Olin men bara arbetaren Granlund bodde i uthuset med sin familj. Eftersom det nu hade bestämts att stadens nya kyrka skall byggas i det kvarter där svarvaremästare Salins gård står, så måste gården rivas eller flyttas. Wilhelm Olin flyttade då svärföräldrarnas gård till den tomt som han ägde från tidigare, till Strandgatan 28. Gården fick då 2 lägenheter, den större med 4 rum och kök, medan den mindre hade 2 rum och kök.
År 1900 ägdes de båda tomterna och den stora gården av handlande Wilhelm Olin men han bodde inte där själv. Det gjorde däremot tullförvaltaren August von Willebrand (1868-1903). Denne var född i Nystad och han var gift med Ina Wilenius (f. i Helsingfors 1872-1949). Han blev år 1898 utnämnd till tullförvaltare i staden och han blev snabbt en aktiv och aktad man i staden, som deltog i det politiska livet och i flera föreningar. År 1900 bildade han tillsammans med bankdirektör Hans Estlander och handlanden Emil Axelin belysningsbolaget Lumen. Staden tullkammare var också inrymd i Olins byggnad.
År 1901 installerade Elektriska Aktiebolaget A.E.G. elektrisk belysning i gården och själva elektriciteten kom ju från belysningsbolagets Lumens ångkraftverk.
År 1903 vistades tullförvaltare August von Willebrand under flera månaders tid i Helsingfors, där han arbetade med att utarbeta ett nytt tullsystem i landet. Under en tågresa från Viborg i april 1903 så avled han plötsligt på stationen i Lahtis, 34 år gammal. Efter dödsfallet flyttades stadens tullkammare till handlande Konrad Sundmans norra gård på Strandgatan. I tullkammarens tidigare utrymmen inredde Mimmi Sjöblom nu i stället ett gästgiveri.
År 1904 ägdes gården av Wilhelm Olin men nu bodde Anni Berg där på hyra. Hon var född år 1880 och hennes syster Mathilda Berg var innehavare av Stadshotellet. Anni Berg övertog då gästgiveriet i den större lägenheten i den Olinska gården och med sig hade hon pigorna Sigrid Johansson (f.1887) och Sari Suojoki (f.1876). I den mindre lägenheten bodde arbetaren Jakob Matts Hemming (f.1841) med hustrun Maria (f.1844).
År 1905 så var det slut med Anni Berg som gästgivare i den Olinska gården. Det övertogs då igen av handlanden August Sjöblom och hans hustru Vilhelmina. Paret Sjöblom ägde sedan år 1905 gården på Östra Långgatan 53 där Vilhelmina, som kallades Mimmi hade haft ett gästgiveri. August och Mimmi bodde i Olinska gården tillsammans med pigan Sigrid Johansson.
År 1906 var det slut med gästgiveriet i gården, som fortfarande ägdes av Wilhelm Olin. På hyra bodde vävskolelärarinnan Maria Friskopp (f.1866) som hade flyttat dit från Krepelinska gården. I den andra lägenheten bodde arbetaren Johan Lundström med hustrun Kajsa och 4 barn.
År 1908 ägdes gården av Wilhelm Olin och på hyra bodde vävlärarinnorna Maria Friskopp och Saimi Vallenius (f.1880). Arbetaren Johan Lundström (f.1858) bodde också på hyra med hustrun Kajsa och 4 barn. Sjökaptenen Alexander Hasselström (f.1860) bodde också i gården med hustrun Hilma. De hade tidigare bott på Strandgatan 49 och Västra Långgatan 28. Wilhelm Olin var den här tiden politiskt aktiv och blev invald i stadsfullmäktige år 1910 och var med i det stora arbetet med järnvägen, bygget av kajerna i hamnen och att reda upp efter trasslet i Axelinhärvan. År 1912 då tornet på den nya kyrkan skulle repareras så var det Wilhelm Olin som skötte om entreprenaderna och var också i övrigt med i församlingsarbetet. Från början av år 1908 började Wilhelm Olin få en årlig pension på 390 mark från Finska Sjömanspensionsanstalten.
År 1914 ägdes gården av Wilhelm Olin och på hyra bodde Johan Lundström som nu var forman. Kapten Hasselström bodde kvar och nu bodde också handlande Viktor Koskinen i gården. Denne Koskinen skulle sedan år 1920 överta den Krepelinska gården.
År 1919 avled innehavaren Johan Wilhelm Olin och trots att han ägde en stor stadsgård, så bodde han livet ut på hyra vid torget. Gården på Strandgatan 28 övertogs då av handlanden Karl Leonard Saari (1873-1944) med hustrun Matilda (f. Lillteir i Sideby 1868), som kallades Thilda. Karl Leonard kom från Kisko i södra Finland och hade tidigare hetat Skarp men år 1899 då han gifte sig förfinskade han namnet till Saari. Saari hade sedan år 1900 ägt gården på Strandgatan 34 och där bedrivit handel ända till oktober 1919 då han sålde gården åt Kristiinan Kuluttajain Osuusliike.
År 1924, den 15 oktober hade Karl Leonard och Matilda bestämt att de skall skiljas. Matilda kommer då att få hela gården mot att hon utan ersättning skall underhålla de två minderåriga döttrarna Astrid och Helny. Den tiden skulle en skilsmässa först behandlas av domkapitlet och sedan av Högsta domstolen. Den 25 januari 1925 bestämde så HD att äktenskapet skall upplösas på grund av oenighet.
I slutet av 1920-talet ägdes gården således endast av hustrun Matilda Saari. Hon var född Lillteir i Sideby och hade tidigare varit gift Uusitalo. På hyra bodde Mimmi Salin (f.1844), sjökaptenen Paul Olin (f.1884), banktjänsteman Lorenza Fougstedt och några till.
I mitten av 1930-talet ägdes gården fortfarande av Matilda som nu hade tagit tillbaka flicknamnet Lillteir. På hyra bodde bland annat montören August Skjäl, kontoristen Anna Bäckström, arbetaren Väinö Andersson och affärsbiträdet Arnold Bäckström.
I slutet av 1930-talet ägdes gården av Matilda Lillteir och hos henne bodde tjänarinnan Alice Nyman (f. i Malax 1910). På hyra bodde redaktören Aatos Ylänkö (f. i Kurikka 1908) med hustru och flera barn. Änkan Ida Axelin bodde också på hyra tillsammans med dottern Saga och med handelsbiträdet Else Ida Alice Sandberg (f.i Jeppo 1918).
År 1940, den 8 juli sålde Mathilda Lillteir gården och de båda tomterna för 150 000 mark åt formannen Uno Hed (1897-1953), som var född i Sideby. Han var första gången gift med Hilda Häggblom (1892-1938) men efter hennes död gifte han sig följande år med änkan Anna Söderlund, som var född Gullans i Rangsby.
År 1944 övertogs gården av poliskonstapeln Arthur Utter (1884-1973). Denne var född i Sideby och han flyttade till staden år 1909. Han arbetade som polis och bodde de första åren ensam på hyra på Kvarnbacken hos hotellägarinnan Amanda Stenberg. År 1911 gifte han sig med Josefina, född Österberg (1878-1961) i Lovisa och hon hade en dotter Eine (1908-1992) från tidigare. Tillsammans bodde de på hyra på tomt nr 188 i den mindre gården på Strandgatan 1, där sedan sonen Alvar föddes år 1911. Någon gång efter juni 1913 flyttade familjen Utter till gården på Strandgatan 27, där dottern Inga föddes år 1914.
Då Arthur Utter år 1944 övertog gården på Strandgatan 28 så överlät han samtidigt gården på Strandgatan 27 åt Uno Hed. De bytte helt enkelt gårdar med varandra. Josefina och Arthur Utter bodde sedan på Strandgatan 28 så länge de levde.
År 1973 avled änklingen Artur Utter och hans gård övertogs av dödsboet. Den 20 september köpte dödsbodelägaren Alvar Utter ut sin medarvinge i Arthurs dödsbo och den 22 november köpte han ut alla delägare i Josefina Utters dödsbo. I slutet av året var det alltså Alvar och Dagny Utter som ägde tomterna 171 och 172 med alla byggnader.
År 1976, den 28 mars beslöt Alvar och Dagny att de tillsammans med familjen skall bilda ett bolag, som skall heta ”Fastighets Ab Uttergården i Kristinestad”. Bolagets uppgift var att äga tomterna 171 och 172, och sedan hyra ut gården eller använda den för eget bruk.
År 1977 flyttade rådgivningsbyrån till Alvar Utters gård, som hade renoverats och var i gott skick. De hade 300 kvm till sitt förfogande.
År 1979, den 10 mars beslöt ”Fastighets Ab Uttergården i Kristinestad” att bolagets skall köpa gården av Alvar Utter och köpebrevet undertecknades den 3 april
Gården, som numera heter Uttergården och som år 1838 byggdes på nuvarande kyrkotomten och sedan flyttades bort undan den nya kyrkan är i gott skick trots sin höga ålder. Den används i dag som stadigvarande bostad.
Foton.
