Uppgjort av Lasse Backlund i maj 2021. Uppgifterna är tagna ur gamla kyrkböcker, mantalslängder, lagfartsregister och gamla tidningar. Muséets historiker har varit till stor hjälp, liksom Rafael Olins släktutredningar.
Länkar:
Om du vill läsa mera om muséet Lebellska köpmansgården och se när det är öppet, skall du klicka HÄR!
Om du vill läsa mera om själva byggnaderna och vilka brandförsäkringar, som har tecknats, så skall du klicka HÄR!
Om du vill läsa muséets första historik, som Arne Appelgren publicerade år 1941, så skall du klicka HÄR!
Gårdens historia
Gårdens byggare Casper Lebell d.y. (1717-1787) var son till Casper Lebell d.ä. (1676-1762), som var född i Polen med namnet Casimir Subkowski. Casimir var militär och av adlig släkt och i början av 1700-talet blev han tagen som krigsfånge av de svenska trupperna och blev förd till Gamlakarleby i Österbotten. Efter en tid blev Casimir förd söderut till Kristinestad, där han träffade rådmansdottern Anna Enholm från Kristinestad, som han gifte sig med år 1708.
Anna Enholm var dotter till kyrkoherdesonen och rådmannen Elias Enholm, som var född Holmius och till Anna Reichenbach. Annas morfar Johan Hansson hade varit stadens borgmästare under åren 1664 till 1691. Han var också stadens riksdagsman under 3 riksdagar och var i övrigt en förmögen man. Under Stora ofreden (1714-1721) vistades Casimir och Anna högst troligt i Sverige. Mellan åren 1714 och 1721 hade de fått åtminstone 3 söner, som levde till vuxen ålder. Äldsta sonen Mikael (1714-1786) kan vara född i staden just vid den tiden då ryssarna trängde in i landet hösten 1714. Mellansonen Casper (1717-1787) var född under evakueringen i Sverige medan den yngsta sonen Johan (1721-1788) föddes i staden efter återkomsten från Sverige. Mikael studerade teologi och blev sedan kyrkoherde i Ulvsby medan bröderna Casper d.y. och Johan stannade i staden.
Någon gång före år 1724 hade Casimir och Anna återvänt till Kristinestad från Sverige eftersom Casimir, som nu hade antagit namnet Casper Lebell blev borgare där då. I den äldsta bevarade mantalslängden från år 1727 finns Casper Lebell antecknad i staden. Casper kom som måg till staden och han bodde i Annas hemgård vid Strandgatan, som högst troligt var i dåligt skick efter den ryska ockupationen under åren 1714 – 1721. Casper var både tobakshandlare och salthandlare.
Affärsverksamheten måste ha växt snabbt, eftersom Casper Lebell redan år 1731 var den sjätte största skattebetalaren i staden med 2 riksdaler i skatt. ”Rika Bergen” , alltså Hans Berg var i en klass för sig med 96 riksdaler, lika mycket som alla andra tillsammans. Men redan efter 10 år var Casper Lebell den tredje största skattebetalaren med 6 riksdaler mot Hans Bergs 101.
År 1742, i september då landet igen invaderades av de ryska soldaterna under den period som kom att kallas ”Lilla ofreden” så flydde en del av det i Finland stationerade svenska kavalleriet till Sverige via Kristinestad. I väntan på fartyg som skulle föra dem i säkerhet inkvarterades de bland annat i Lebells dåvarande gård.
År 1742, i oktober när de svenska soldaterna gav sig iväg, så följde Casper Lebell med. Flera andra borgare gjorde likadant så när de ryska kosackerna anlände till staden så var flera gårdar öde. Magistraten i staden gjorde då upp en lista på alla dessa rymlingar och där står det att Casper Lebell den äldre hade flytt men att ”Hans Södermans hustru har nycklarna”.
År 1747 beslöt landshövdingen i Vasa att det skall göras upp förteckningar med stadens alla handlare enligt bransch. Casper Lebell d.y. blev då kryddkrämare medan fadern, Casper den äldre blev salthandlare.
År 1756 blev handlanden och rådmannen Casper Lebell d.y. av staden utsedd till delegat vid riksdagen i Stockholm. Denne var då stadens förnämsta borgare och bedrev en stor affärsverksamhet. Den här riksdagen blev lite speciell eftersom det fanns en grupp riksdagsmän som ville ändra på kung Adolf Fredriks makt. Under denna riksdag skulle sålunda en statskupp äga rum men den här upptäcktes i tid av myndigheterna, vilket ledde till att flera upprorsmakare greps och 4 höga politiker dömdes till döden och avrättades. Casper Lebell deltog tydligen inte i denna statskupp utan han kunde återvända till staden och han deltog inte i några fler riksdagar.
År 1765 bodde Casper Lebell d.y. i mormors gamla gård på Strandgatan 51 tillsammans med hustrun och barnen Casper (1746-1813), Anna Kristina, som kallades Stina (1749-1809), Helena Margareta (1754-1792) och Josef (1758-1794). Hos dem bodde också en bokhållare Hendrik, en dräng Emil och pigorna Lisa och Cajsa.
År 1770 var situationen samma, det var bara drängen och pigorna som hade bytts ut. I gården bedrev Casper kramhandel, där han sålde olika varor åt stadsborna. Han blev också delägare i flera fartyg och blev med tiden en förmögen man. Casper var också rådman och viceborgmästare och han deltog också i riksdagen 1755-56.
År 1775 hade tomten fått nummer 6 i det andra kvarteret och där bodde rådmannen och handlanden Casper Lebell d.y. med pigor och drängar. Affärerna blomstrade och Casper utvecklade verksamheten och han blev med tiden en av stadens rikaste män.
År 1778 började Casper Lebell d.y. bygga den gård som fortfarande står kvar på Strandgatan 51, detta enligt sparade försäkringsbrev från år 1834. Casper var ju född i Sverige år 1717 men hade i början av 1720-talet flyttat till Kristinestad med sina föräldrar då de återvände från flykten. Den nya gården byggdes då på tomt nr 3 i det andra kvarteret men som sedan också hade numret 6, före det i stadsplanen från år 1825 fick numret 94.
Caspers bror Johan (1721-1788) hade år 1744 gift sig med Anna Margareta Backman (1714-1788). De hade förvärvat gården nr 5 som låg närmare torget på Strandgatan 49 och han bodde där med hustrun. De var barnlösa.
År 1780 ägdes tomten nr 6 och gården som var byggd 1778 av rådmannen Casper Lebell d.y.
År 1787 i juni avled rådmannen Casper Lebell och gården övertogs av ogifta sonen Josef Lebell (1758-1794).
År 1794, efter ”den en smula avsigkomne ogifte handelsbokhållaren och f.d. studenten” Josef Lebells död, såldes gården åt handlanden och rådmannen Anders Holmström (1768-1828) som var släkt med Lebells. Anders var gift med Anna Melander (1788-1836) som var hemma från Kaskö. Anders gjorde flera renoveringar inne i gården men utvändigt gjordes inga större ändringar.
År 1802, den 20 juli fick staden finfrämmande då rikets konung Gustaf IV Adolf och drottning Fredrika Dorotea kom på ett kort besök. De kom vid 7-tiden på kvällen och bodde över natten i handlande Hannelius gård vid torget. De hann dock med kort besök i rådman Anders Holmströms gård. Kungaparet och deras följe avreste genast på morgonen ner till Ulvila, dit de anlände följande kväll.
År 1828 avled råd- och handelsmannen Anders Holmström och han ägde då två tomter vid Strandgatan och hälften av dessa övertogs av handlandeänkan Anna Holmström. Andra hälften av tomterna övertogs av de två barnen Anders, som var 10 år gammal och Charlotta, som var 15. Hos dem bodde en bokhållare, ett par handelsbetjänter och flera drängar och pigor.
År 1834 tecknade rådmanänkan Anna Holmström en brandförsäkring på de sju byggnaderna, som fanns på hennes tomt och vill du läsa mera om byggnaderna och försäkringarna , så skall du klicka HÄR!
År 1835 ägdes hälften av tomterna södra ½ 93 och 94 och gården av handlandeänkan Anna Holmström och den andra hälften av den nu vuxna sonen Anders (f.1819) och nyligen gifta dottern Charlotta. Dottern Charlotta hade året innan gift sig med Carl Magnus Ridderstad (född i Björneborg 1812, död i staden 1863). I gården bodde också bokhållare, pigor och drängar.
År 1835 gjorde änkan Anna Holmström konkurs och hennes andelar av tomterna såldes på offentlig exekutiv auktion. Vid auktionen den 24 november såldes den större tomten nr 94 för 2 005 rubel åt Annas måg Carl Magnus Ridderstad. Den mindre Bäckströmska tomten såldes åt grannen vid torget, handlanden Casper Holmström för 500 rubel. Den 26 mars 1836 transporterade Casper Holmström sin inköpta tomt åt Carl Magnus Ridderstad. Änkan Anna dog år 1836.
År 1840, den 25 juli sålde rådmanssonen Anders Holmström sin ägande fjärdedel av tomterna 93 och 94 åt sin syster Charlotta och svågern Ridderstad.
År 1841 ägdes tomterna södra ½ 93 och 94 och gården av Carl Ridderstad med hustrun Charlotta. De ägde också den obebodda tomten nr 89, på andra sidan Strandgatan. Hos Carl och Charlotta bodde också hennes bror Anders, som var bokhållare tillsammans med Carl Nyström. Där bodde också två betjänter, jungfrun Lisette, en dräng och tre pigor. ”Maria” måste ha varit det vanligaste förnamnet i staden denna tid eftersom Carl och Charlotta år 1842 hade 3 pigor, som alla hette Maria.
År 1845 ägdes tomterna södra ½ 93 och 94 och den stora gården av Carl Ridderstad som bodde med hustrun Charlotta. Med dem bodde bokhållarna Erik Lundström och Carl Lundman, drängarna Eric och Elias och hela 5 pigor.
År 1847 började handlande Carl Ridderstad bygga en större gård på den tomma tomten 89, som ligger på Strandgatans östra sida invid Parmansgatan. På denna tomt hade det från förr endast funnits bodar och magasin.
Vid årsskiftet 1847-48 ägdes båda tomterna södra ½ 93 och 94 av Carl och Charlotta Ridderstad. Handelsbetjänterna Ernst Nordenström och Gustaf Wörsten bodde med dem, liksom jungfrun Catharina Häggqvist och många drängar och pigor. På hyra bodde nu också handelsmannen Gustaf Bäckström (1820-1856), tillsammans med 2 handelsbetjänter. Denne Gustaf hade tidigare varit bokhållare åt handelsmannen Casper Holmström, som ägde gården vid torget, som sedan blev stadens hotell.
År 1848, den 29 januari sålde Carl och Charlotta Ridderstad halva Bäckströmska tomten nr 93 och hela tomten 94 åt handlanden och skeppsredaren Gustaf Ferdinand Bäckström för tillsammans 2 000 rubel silver. Gustaf var född 1820 i Ingå i södra Finland och kom redan som 17-åring till Kristinestad. Han gifte sig år 1851 med Amanda (1824-1857) som kom från Åbo. Gustaf bodde där med handelsbetjänter, drängar och pigor. Carl Ridderstad med hustrun Charlotta har flyttat bort och är nu för första gången skrivna i gården nr 89 på andra sidan Strandgatan.
År 1855 ägdes tomterna södra ½ 93 och 94 av handlanden Gustaf Bäckström med hustrun Amanda och sonen Arthur Ferdinand (1853-1879).Hos dem bodde betjänt, drängar och pigor.
År 1856, den 21 februari avled handelsmannen Gustaf Bäckström, i en ålder av 35 år och gården övertogs då av änkan Amanda, som nu bodde med sin son.
År 1856, 18 april sålde änkan Amanda Bäckström tomterna södra ½ 93 och hela 94 åt handlanden Josef Wilhelm Holmudd (1830-1909) för 2 500 silfver rubel. Holmudd var född i staden och var son till Johan Holmudd (1803-1833) och Carolina Henrika (f. Solberg 1808-1841). Den nya ägaren bodde i gården med handelsbetjänten Ernst Hägglund, drängen Herman och hushållerskan Sofia. För övrigt så dog änkan Amanda Bäckström år 1857 och den 2-åriga sonen Arthur Ferdinand blev då fosterson hos handlanden Carl Gustaf och Charlotta Hydén.
År 1859 i januari inträffade den stora branden i staden, som hade fått sin början på Östra Långgatan 53 men som spred sig både söderut och österut och ödelade ett helt kvarter med ett 20-tal gårdar. Alla uthus, förråd och andra byggnader på tomterna 93 och 94 förstördes i branden men själva huvudbyggnaden kunde räddas. Uthusen var försäkrade men endast till en del, så Josef Wilhelm Holmudd led en stor förlust.
År 1860 ägdes tomterna och gården av handlanden Josef Wilhelm Holmudd, som i april detta år gifte sig med Klara Sofia (född Sandberg i Närpes 1842-1877). Hos dem bodde bokhållaren J. Ekman, hushållerskan Sofi Sandås och drängen Johan.
År 1863 gjorde handlanden Josef Wilhelm Holmudd konkurs och gården såldes då på offentlig exekutiv auktion den 16 oktober. Den var utannonserad i Finlands Allmänna Tidning, kungjord i stadens kyrka och utringd i gathörnen. Det högsta godkända budet gavs av bagaremästaren Gustaf Adolf Rosengren, som bjöd 3 030 mark silver.
År 1865, den 21 november gav hovrätten i Vasa ett utslag i en tvist mellan bagaremästaren Rosengren och handlande Holmudds oförsörjda dotter Lydia Sofia (f.1861). Enligt den så kallade bördsrätten så hade dottern Lydia Sofia större rätt till gården och bagaremästaren tvingades då att avstå från gården, emot en ersättning lika stor som hans auktionsbud ett par år tidigare. Josef Wilhelm Holmudd bodde kvar i dotterns gård med sin hustru Klara. På hyra bodde styrmannen J. Strandberg med hustrun Maria.
Åren 1868 till 1875 är det förre handlanden Josef Wilhelm Holmudds dotter Lydia Sofia som äger tomterna och gården, men hon låter far och mor bo där med en piga Karolina. Josef Wilhelm och Klara fick 5 barn, nämligen Lydia (f.1861), Carl Wilhelm (f.1864), Ivar Wilhelm (f.1865), Ester Helena (f.1869) och Vera (f.1872). På hyra bodde sjömansänkan Anna Rebecka Häggblom med en dotter Maria.
År 1877, den 30 december avled Klara Holmudd men änklingen Josef Wilhelm fortsatte att bo i gården som ägdes av hans dotter.
År 1878 gifte Josef Wilhelm om sig med Helene Leontine Wahlforss (1842-1920). Hon var dotter till Erik Wahlforss (1804-1878) som var född Svartti i Storå och till Susanna Maria Holmudd (1808-1867) från staden. Följande år föddes deras enda barn, dottern Ruth Holmudd (1879-1943) som sedan gifte sig med hovrättsrådet J. V. Broman i Vasa. Helene Leontine var syster till bokhandelssystrarna Wahlforss, som hade bokhandel i den Felénska gården.
År 1887, den 25 april sålde lärarinnan Lydia Sofia Holmudd den södra hälften av Bäckströmska tomten 93 och hela tomten nr 94 åt sin far Josef Wilhelm Holmudd för totalt 2 500 mark.
År 1900 ägdes gården av Josef Wilhelm Holmudds barn. Där bodde Josef Wilhelm själv med hustrun som kallar sig Leontine och deras gemensamma dotter Ruth. På hyra bor guldsmedsgesällänkan Maria Honkaniemi (f.1853) med en yngre dotter.
År 1905 ägdes gården av Josef Wilhelm Holmudds barn och det var fortfarande samma personer som bodde där. Josef Wilhelms yngsta dotter från förra giftet Vera (f.1872) som var folkskollärarinna bodde på hyra liksom Maria Honkaniemi (f.1853) som nu är ölförsäljerska och bor med en dotter.
År 1910 ägdes tomterna och gården av handlandeänkan Leontine Holmudd, då maken Josef Wilhelm hade avlidit året innan. På hyra bodde hennes styvdotter Vera som var folkskollärarinna. Ölkusken Oskar Råtts (f.1874) bodde också på hyra med hustrun Sofia (f.1879) och 2 barn.
År 1916 ägdes tomterna och gården av handlandeänkan Leontine Holmudd. Folkskollärarinnan Vera Holmudd bodde där ännu, som var ogift men hade en fosterdotter Hilda Elise (1920-1969). Denne Hilda var dotter till fiskaren Johannes Stenlund i Alesundet, som var gift med Maria Augusta. Maria Augusta i sin tur var dotter till ”Borg Oskar”, alltså Oskar Granat i Dagsmark. På hyra bodde garvaren Juho Suominen (f.1871) och hustrun Ida (f.1877).
År 1917, i juni sålde Leontine Holmudd tomterna och gården för 16 800 mark åt handlanden Anna Henriette Wiik (1862-1929). Anna var dotter till sjömannen Johan Henrik Wiik (1818-1892) från Pörtom men han flyttade till staden år 1850. Annas mor Anna Kajsa Palm (1822-1904) var från Lappfjärd. Leontine Holmudd flyttade då till Parmans gård på Strandgatan 55. Anna Wiik hade bedrivit handel i den Parmanska gården fram till år 1903 då hon flyttade till H. Sjöbloms affärshus, som låg där den stora skoaffären finns i dag. På hyra i Lebellska gården bodde glasmästaren Gabriel Lindholm (1846-1925) med hustrun Karolina (f.1838). Gabriel var född i Karlå i Närpes och hade bott i staden i 50 års tid och verkat som glasmästare. Före de flyttade till Lebellska gården bodde de på hyra på Östra Långgatan 34.
År 1919, i oktober öppnade Eliel Peltonen en raksalong i gården, som han annonserade, ”mittemot postkontoret”. Från tidigare fanns ju Albert Rosenkvists rakstuga i Henriksons gård vid torget, så det här var stadens andra. Peltonen sålde också ekipering, såsom kravatter och löskragar men verksamheten blev inte långvarig för redan i november 1921 flyttade han från orten. Peltonen ägde också en kiosk på östra sidan. I februari 1923 ansökta Peltonen om konkurs eftersom skulderna var dubbelt större än tillgångarna. Under en tid innehade Alf Camis en Herrekiperingsaffär i Peltonens rakstuga men redan i september 1922 flyttade han den till Föreningsbankens gård vid torget. Efter att Camis flyttat bort öppnade en R. I. Friman en affär i samma utrymme där det såldes engelska regnrockar, sportmössor och kappor.
År 1920 ägdes gården av handlanden Anna Wiik och fortfarande bodde glasmästare Lindholm på hyra. På hyra bodde också arbetaren Knut Pihlaja (f.1879) med hustrun Adelina (f.1873) och 3 mindre söner. Också änkan Maria Gustafsson bodde på hyra och det gjorde också timmermannen Viktor Andersson (f.1892). Tvätterskan Hilma Andersson (f.1874) bodde där med 3 barn, skorstensfejaren Teodor Friman (f.1887) med hustrun Tilda (f.1890) och arbetaren Enni Rönnholm (f.1897) bodde också på hyra.
Tomterna nr 93 och 94 hade nu slagits ihop till tomt nr 93 och denna har delats så att den norra delen har övertagits av hotellägaren Matilda Berg och fått adressen Strandgatan 49. Den södra delen som ägdes av Anna Wiik fick adressen Strandgatan 51.
År 1929 dog handlanden Anna Wiik, ogift och barnlös och gården övergick genom ett testamente uppgjort år 1924 till ”Föreningen De gamlas hem”. På 30-talet bodde där till exempel arbetaränkan Maria Ylsöbäck (f.1854) med dottern Eva (f.1890), arbetaränkan Vilhelmina Andtfolk (f.1874) med dottern Elna (f.1901), änkan Maria Gustafsson (f.1847), byggmästaränkan Augusta Härkönen, tvätterskan Sofia Ojala (f.1858) och änkan Ida Klemets (f.1873).
År 1935 i april kontaktade forstmästaränkan Thyra Borg ordförande för ”De gamlas hem” och meddelar att hon är villig att köpa gården för ett museum om föreningen så önskar. Föreningen mottog erbjudande och föreslog ett pris om 30 000 mark, trots att den i böckerna var värderad till 40 000 mark.
År 1936 förvärvade änkan Thyra Borg (1872-1948) den gamla gården på tomt nr 94 genom sitt ombud Sigrid Savander. Thyra var dotter till företagaren Antti Ahlström och Eva (f. i staden1848 – d. i Norrmark 1920), född Holmström. Eva var dotter till handlanden Casper Holmström (1800-1849) och var alltså född i dennes gård, som senare blev stadens hotell vid torget. Det var ju Caspers bror Anders Holmström, som i slutet av 1700-talet blev ägare till den Lebellska gården. Eva Holmström gifte sig år 1871 med änklingen Antti Ahlström från Norrmark men född i Sastmola. Antti hade året innan på auktion förvärvat Norrmark Bruk med alla dess egendomar och det är fortfarande i den släktens ägo.
Eva och Antti Ahlström fick 7 gemensamma barn, förutom de 3 som Antti hade från sitt tidigare äktenskap med Anna Långfors, också från Sastmola. Deras första gemensamma barn, dottern Thyra föddes 1872 i Norrmark och år 1900 gifte hon sig med Max Harald Eugen Borg (1871-1926) från Björneborg. De bodde på Rilaxholm i Kyrkslätt.
Thyra var intresserad av Kristinestads historia och hon kände väl till moderns släkt där och år 1936 beslöt hon att köpa gården av Föreningen De gamlas hem. Redan då hade hon beslutat att den gamla gården skall inredas till ett museum. Hon hade från tidigare samlat på sig många gamla föremål och hon skaffade ytterligare en stor mängd föremål.
År 1937 så blev det klart att Lebells gamla gård skulle bli stadens första museum. På Thyra Borgs initiativ så gjorde firman A. Ahlström Oy i Norrmark en donation på 120 000 mark till det nya muséet.
År 1937 den 7 juli donerade Thyra Borg gården med alla 57 föremål åt ”Föreningen Svenska Odlingens Vänner i Kristinestad”. Den föreningen hade grundats år 1931 och som ombud använde hon Frej Sundman.
År 1940 den 1 april, beslöt Föreningen Svenska Odlingens Vänner att de skall donera gården och tomten nr 94 åt en stiftelse och då bildades stiftelsen ”Lebellska Köpmansgården i Kristinestad”. Den kommitté som Svenska Odlingens Vänner hade tillsatt kunde känna sig nöjda med den snabba lösningen. Thyra Borgs gåvobrev var nästan villkorslöst men där krävdes att den östra tomthalvan skall användas som museum medan föreningen fritt kan använda den västra halvan. Den 17 november 1940 undertecknades gåvobrevet och då gavs också alla de tillgångar och pengar som Tyra Borg och A. Ahlström Oy hade donerat till det kommande muséet.
Från och med år 1940 är det alltså denna stiftelse som förvaltar och upprätthåller den museala verksamheten i gården. Stiftelsens ändamål är att upprätthålla den Lebellska gården såsom ett minnesmärke över gammaldags köpmansliv i Kristinestad och att i mån av behov och möjligheter komplettera den miljöbild, som det år 1939 öppnade interiörmuseet förmår giva.
Den första styrelsen bestod av ordförande fil.kand. Arne Appelgren, viceordförande ingenjör Ingvald Sourander, båda från Helsingfors och till sekreterare valdes läraren Ellen Sjöström från Kristinestad. Flera uthus och lagerbyggnader har anskaffats, så att tomten på 1 400 kvm numera är utbyggd på ett välplanerat sätt. Stiftelsen får stöd från A. Ahlström Oy, Svenska Kulturfonden och staden Kristinestad.
År 1969, den 8 juni gifte sig Walter Ahlströms dotter Maire Gullichsen (1907-1990) med kapten Bertil C. Nyströmer från Sverige på Lebellska köpmansgården. Maire hade tidigare varit gift med Harry Gullichsen (1902-1954). Maires farmor Eva var född Holmström i Kristinestad.
År 1995 lyckade stiftelsen köpa den Felénska gården som ligger på Strandgatan 53. Den uppfördes år 1841 och är i dag ett bra komplement till köpmansgården, som finns nära till på granntomten. I Felénska gården finns utrymme för utställningar, kulturella tillställningar och mindre fester.
Stiftelsen har skött sitt uppdrag väl sedan starten och Lebellska köpmansgården är i dag en av stadens främsta turistattraktioner, beläget i stadens absoluta centrum.
Foton.
