Skrivet av Kristinestads borgmästare Jonas H. Mennander (1807-1845) i september 1843 och publicerat i Syd-Österbotten i maj 1911. Renskrivet av Lasse Backlund enligt bästa förmåga i april 2021. Mycket av texten är korrigerad och moderniserad men ingenting väsentligt har utelämnats.
Statistiska upplysningar om Kristinestad, meddelade med anledning av General Lantmäterikontorets memorial av den 14 januari år 1842 därom gjorda begäran.
1: I ett öppet brev av den 5 december 1649, det äldsta dokument, som förvaras i stadens arkiv underrättar dåvarande General Guvernören över Finland, Sveriges Rikes Råd, Riksdrotzet, Presidenten uti Kungliga Hovrätten i Stockholm, Lagmannen över Westmanland, Bergslagen och Dalarna, greve Pehr Brahe, att han sedan Hennes Kongl. Majestät i Nåder funnit gott förorda, det en liten fläck eller landsstad vid Koppön skulle uppbyggas och formeras, förordnat Hans Ståhlbom till borgmästare därstädes.
Genom ett dokument, utfärdat från Åbo Slott och daterat samma dag, varav en obestyrkt avskrift härstädes är att tillgå, meddelar greven vidare till allmänhetens kännedom att landshövdingen har allaredo godkänt det planeutkast, hur och på vilket ställe staden kan vara bekvämligast att sätta, samt meddelat Hennes Kungliga Majestät för detta honom givna befallning och på dess allernådigaste behag och godkännande att var och en, som hade lust, vilja och förmögenhet att sätta sig ned och där i den nya staden varaktigt göra, skulle först njuta lika som andra städer Sveriges stadslag, sedan 12 års frihet för alla vissa och ovissa utlagor.
Sedan staden sålunda blivit grundlagd och privilegierad, har greven på H. K. M:ts Nådiga behag och vördade ratifikation genom ett i Gamla Karleby den 25 februari 1651 undertecknat donationsbrev förlänat staden, varest enligt donationsbrevets lydelse då sedan 47 borgare låtit sig antecknas, till ”uthryme och muulbete öfver Tjöckåby uthi Lapfierd socken, Yttertiorkaby om Nijo och Tree fjerdedeels mantal, emädan borgarne mästedeelen hafva låtit sigh antekna till Borgare dersammastädes, hwilka åfwantalde hemman Befalningzmannen medh 1651 Åhrs Ränta bem:te Koppö Stadh inrymmandes varder”, ävensom greven medelst ett samma dag och år i samma stad Gamla Karleby utfärdat dokument, ”på högst bemälte H.K.M:ts vägnar, Nådigie behagh och wijdare ratifikation, Gudh till ähra, Städerna, Landet och undersåtarne till wälfärdh Stadhen bewilliat och efterlåtit, att där tvänne frija marknader om åhret må celebreras och hållas, dhen ena den 14 september och dhen andra Kyndermessodagh, som är dehn 2 Februarij, dijt alle H. K. M.ts undersåtar må komma och deras Laglige handel drifva och bruka på åtta dagars tijdh hvardera gången”, varefter greven genom två brev, daterade på Limingo Prästgård den 1 därpå följande mars beviljat staden tvåhundra daler silvermynt till uppbyggande av ett rådhus och borgmästaren Ståhlbom etthundra daler sagda mynt till flyttningshjälp samt den 2 mars allt samma år 1651 förordnat, att staden ”skall kallas och heeta Christinestad jemte det han varit betänckt ibland alt annat, som till des upväxt förkofringh och heeder kunde lända att gifwa dem till vapn, som dhe uthi Signete och annorstädes, där som behöfves Staden till prydnat kunna brucka En skogsstrand och hafwet uthanföre”.
”Desse privilegier och förmåner har Hennes Kongl. Majestät Christina under den 9 Mars 1652 confirmerat, jemte det hon efterlåtit staden som alla andre at fiska på allmenna fiskievatten, så och nyttia och bruka de holmar, grundh och sundh, som heele socknen komme till. tillika med bönderne, dock uthan någons förfångh och prejuditz; att tillika med det andra Borgerskapet fritt och obehindrat besökia alla Landtmarknader i Landet, hvarest rätte marknadtsplatser ähre nämligen uthi Wörrå, Pedersöre, Callajoki, Pyejocke och Låckto Socknar, dock detta så wijda, att ingen därigenom varder prejudiceradt samt att medh sina egne Skutor och fahrkoster segla till Sverige, Tysklandh och Liflandh medh Trävärke, lijka som de andre der nu liggande Städher, men dem fremmande skall vara förbudit att segla till dem medh sine vahrur medh skeps och godz förbrytelse”.
I maj 1697 blev stadens kyrka av åskeld antänd och förstörd. År 1698 gjordes början med uppförande av en ny kyrka, som fulländades år 1700 och kallas Ulrica Eleonora.
År 1714 blev denna kyrka, enligt anteckning på en av dess väggar, förmodligen då staden av general major Baner innehades, till sina sirater och klockor, två till antalet, av fienden illa spolierad och utplundrad.
Staden erhöll stapelfrihet med Kaskö till stapel år 1765, genom Hans Kongl. Majestäts Resolution av den 8 juli 1789 egen och särskild stapel i stället för den i Kaskö begagnade och genom Konglika Brevet, den 2 juli 1790 egen tullbevakning.
De donerade hemmanen utgör för närvarande efter föregången förmedling, fyrtiosju tjugofjärdedels mantal.
2: Vidden av stadens ägor, varav en del blivit för en längre tid tillbaka fördelad emellan gårdsägarna, en del till uppodlande upplåten åt stadens invånare, som sig därom anmält och sedermera dem emellan gått i köp, en del anslagen åt stadens ämbets- och tjänstemän samt en del, nämligen skogen, är staden behållen till allmänt begagnande. Det kan inte med bestämdhet uppges, eftersom de till stadens kartverk hörande beskrivningar gått förlorade och nya ännu inte hunnit anskaffas. Dock torde de så kallade donationslotterna, eller den jord, som underlyder och liksom stadens övriga, uppodlade jord endast består av ängsmark, utgör omkring 161 tunnland, samt den övriga av invånarna innehavande jorden 1 200 tunnland, för vilket sistnämnda belopp även jordskatt av dem erlägges.
3: Staden äger följande av trä uppförda byggnader:
a) Rådhuset, gammalt och förfallet
b) kyrka med särskild klockstapel, väl underhållen, men för liten och missprydlig
c) packhus
d) spruthus, uppfört under loppet av förlidet år
e) skolgård, uppförd år 1839 och innehållande inte allenast rum för skolan utan också för dess lärare jämte nödiga uthus och en åt läraren upplåten kryddgård
f) tullhus gård, innehållande såväl ämbets- som boningsrum för tullförvaltaren, nödiga uthus och en kryddgård
g) kapellansgård
h) klockargård
i) två i norra delen av staden belägna byggnader, vilka förut innehafts av Landtulls Staten i landet, men nu inreds för att åt enskilda personer uthyras och
k) ett magasin för stadens orörliga saltnederlag.
Fornlämningar och minnesmärken finns inte.
4: Några stenhus finns inte, antalet av stadens tomter utgör 241, varav 209 är bebyggde och 32 obebyggda. De bebyggda gårdarnas taxeringsvärde torde uppgå till ungefär 119,600 Rubel silver.
5: Stadens gator och torg är allesammans stenlagda med undantag av några få ställen vilka dels för längre tid tillbaka, dels under loppet av de senaste åren blivit stenlagda.
6: Den för städerna i Wasa Län allernådigst fastställda Byggnadsordningen är daterad den 9 oktober 1838.
7: Den för städerna i detta län gällande Brandordning är utfärdad den 4 december 1800. Staden äger en större och tre mindre sprutor jämte nödigt antal brand- och bärgningssegel, brandstegar, brandhakor, kofötter, ämbaren, snablar och lyktor, vilka förvaras uti ett under loppet av förlidet år uppfört nytt spruthus, en sotare och åtta brandvakter. Några gatulyktor finns inte. Kostnaden för brand vården utgjorde 1841 245 Rubel 5 kopek silver.
8: Stadens styrelse och domarepersonal består av en borgmästare, som tillika är magistratssekreterare och notarius publicus, samt fem ibland borgerskapets medlemmar valda rådmän, av vilka en är Krono- och stads Casseur Auctions Directeur och skeppsmätare. Dessutom äger staden en Stads Physicus, en stadsnotarie, en Stads Fiscal som tillika är stadsfogde, en hamnfogde, en vågskrivare, åtta brandvakter, en skorstensfejare, tre lotsar, en klockställare, två barnmorskor och två stadsbetjänter. Dessa ämbets- och tjänstemäns kontanta löner är upptagna i bilagda för staden nu gällande stat.
9: Själavården. Staden utgörs endast av en församling, som är kapell under Lappfjärds socken. Själavården bestrids av kyrkoherden i Lappfjärd och en kapellan i staden. Dessutom äger staden en klockare, som tillika är organist och en kyrkoväktare. Gudstjänsten förrättas på svenska språket. Kyrkoherden har av staden inga andra inkomster än de vanliga påskpenningarna, vars storlek beror på vederbörande betalandes godtycke. De invånare i staden som innehar mark skall betala spannmålstionde av skörden. Staden har uppfört ett särskilt Prestebohl eller Prostgård åt stadskapellanen samt anslagit fyra ängar och en beteshage. Av varje skriftgången person äger kapellanen rätt att uppbära i påskpenningar tjugufyra sjundedels kopek silver samt tillgodogöra några kollekter om året. Till förbättrande av dessa inkomster har regeringen med stadsförsamlingen förenat Tjöck, Påskmark och Åback byar i Lappfjärd samt Skrattnäs och Svalskulla hemman i Närpes socknar ifrån vilka byar och hemman han uppbär de ifrån desamma efter vanligheten utgående kapellanens rättigheter, utgörande tillsammans 23 tunnor spannmål, smör, 144 ostar och 90 dagsverken.
10: Läroanstalter. En lägre Elementarskola med två lärare, av vilka den ena är rektor. Antalet elever uppgår för närvarande till 68 men ökas vanligen under vårterminerna. Dessutom har stadens invånare under loppet av förlidet år för flickbarn av de lägre folkklasserna inrättat en särskild, under fattigdirektionens inseende ställd skola där undervisningen handhas av två lärarinnor, vilka också inövar barnen uti alla vanligast förekommande kvinnoslöjder. Antalet elever i denna skola utgjorde under loppet av sista vårterminen 76 flickor.
11: Hälsovården. Staden har en Stads Physicus, ett apotek och en hälsobrunn jämte därtill hörande brunnhus. Något lasarett finns inte.
12: Fattigförsörjning. Utom Kyrkans Fattigkassa äger Staden en särskild fond till de fattigas försörjande, som förvaltas av en därtill utav stadens invånare under Församlingens Pastor samt Borgmästarens Ordförande nedsatt direktion, bestående dessutom av en vice ordförande, 13 ledamöter, skattmästare och en sekreterare, för vilken något reglemente dock ännu inte blivit utarbetat och fastställt. Till förstärkande av denna fond och bestridande av de därifrån utgående utgifter avlämnar stadens samtliga invånare årliga bidrag, som genom taxering på dem fördelas efter vissa överenskomna grunder; varutom direktionen äger uppbära åtskilliga andra, till samma ändamål anslagna medel. Alla fattiga erhåller understöd i kontanta penningar, vilka kvartalsvis utbetalas, antingen till dem själva eller till de personer, åt vilka deras vård blivit ombetrodd. Under loppet av 1841 åtnjöt 30 personer understöd från Kyrkans Fattigkassa för totalt 157 rubel silver samt från allmänna Fattigkassan 33 personer, för totalt 345 rubel silver.
13: Underhållet av vägar och broar. Staden har två allmänna landsvägar att underhålla, nämligen den Norra, som leder till Wasa och den Östra till Björneborg. Den förra ca 7 km lång, underhålls jämte en därpå befintlig bro efter en av vederbörande lantmätare verkställd fördelning av samtliga gårdsägare i staden. Underhållet av vägen till Björneborg, som är ca 2 km lång sköts av en enskild person, åt vilken detsamma på entreprenadauktion upplåtes. Kostnaden för den vägen uppgick år 1841 till 17 Rubel 74 kopek silver. För övrigt äger staden inte några andra broar än den, som nu uppförs över Stadsfjärden, dels av sten och dels av träd i enlighet med i Nåder fastställd ritning och därtill hörande kostnadsförslag, slutande sig på 13,359 Rubel 33 kopek silver.
14: Gästgiveri och skjutshållning: Gästgiveri och skjutshållningsbesväret har i senare tider och även år 1841 på entreprenadauktion blivit upplåtet åt den minstfordrande. Antalet hästar är inte bestämt, utan entreprenören åligger att tillhanda hålla de resande så många hästar, som behövs. Kostnaderna, som efter bestämda grunder fördelas på gårdsägarna, uppgick år 1841 till 90 Rubel silver. Dessutom fick gästgivaren som tidigare begagna tre åt honom anslagna ängar eller beteshagar.
15: Inkvarteringsskyldigheten. Staden har varken år 1841 eller sedermera varit betungad med någon inkvartering.
16: Fångvården. Denna bekostas av staden. Antalet fångar år 1841 utgjorde 14, för vilkas underhåll och framforslande samma år utanordnades 53 Rubel silver.
17: Postförvaltningen: Staden har en särskild Postmästare. Posten avgår härifrån norrut och till Kaskö alla onsdagar och lördagar samt söderut alla tisdagar och fredagar.
18: Tullförvaltningen. Staden underhåller särskilt tullhus, innehållande rum inte endast för tullkammaren utan också för tullförvaltaren och hans familj, jämte nödiga uthus. Dessutom finns ett av staden uppfört packhus, som också skall skötas av staden. Några bevakningsstationer finns inte.
19: Handel. Stadens handlande indelas i gross-, kram- och viktualie handlande, vilkas omsättningskapital totalt anses uppgå till ungefär 425,000 Rubel Silver. Salubodarnas antal utgör 15.
20: Sjöfart: Staden äger en särskilt av vederbörande skeppsredare organiserad Sjömanshusinrättning, som de dock ännu inte utverkat nådig stadsfästelse. Antalet av kofferdiskeppare uppgår för närvarande till 30 och sjömanskapet, styrmän däri inberäknade, till 399 personer. Staden har även ett eget skeppsvarv, varpå några privilegier dock inte är utfärdade. Antalet fartyg utgör för närvarande 25, av vilka 12 är barkskepp, 3 briggar, 10 skonerter, en galeas och en slup, med inalles 3,188 läster. Hamnen är rymlig, bekväm och har tillräckligt djup. Med undantag av några obestämda tider, då vattnet utfaller i havet, kan fartyg till och med 20 fots djupgående i densamma inlöpa. Medeltiden för islossningen inträffar i slutet av april och isläggningen i november samt för sjöfartens början och slut första dagarna i maj och sista dagarna i november.
21: Fabriker och manufakturer finns inte.
22: Hantverkare: Uppgift om det antal mästare, gesäller och lärlingar av varje yrkesgrupp, som för närvarande finns i staden inhämtas av et bilagd förteckning.
23: Näringsidkare: Staden äger endast en värdshusvärd, som tillika är källarmästare.
24: I staden finns det 16 timmermän, 23 fiskare och 17 arbetskarlar men ingen gatläggare, åkare eller forman.
25: Folkmängden uppgick efter den för år 1842 upprättade mantalslängden till 1,956 personer. Av dessa är 615 män, 749 kvinnor och minderåriga 592.
26: I staden fanns det år 1841 66 hästar, 443 kor, 25 kalvar och 110 får samt 4 ankor och 11 höns.
27: Stadens inkomsters belopp för år 1841 enligt följande:
-andel av sakören, alltså andel av utdömda böter 12 rubel.
-källarfrihet 15 rubel
-handelsgenant 507 rubel
-vågpenningar 319 rubel
-mätare penningar 20 rubel
-hamnpenningar och båkavgifter 59 rubel
-marknadsståndspengar 99 rubel
-tomtören 184 rubel-arrendemedel 266 rubel
-uttaxerade medel 1 289 rubel
-jordskatt 205 rubel-mulbetspenningar 63 rubel
-burskapsavgifter 72 rubel
-räntor på utlånat kapital 5 rubel
-avgifter för hälsobrunnen 7 rubel
Totalt ca 3 130 rubel silver.
Stadens utgifters belopp för år 1841 enligt följande:
-boskapspenningar 5 rubel
-kronotionde 4 rubel
-båtmans vakansavgift 52 rubel
-brännvinsarrende 221 rubel
-mantalspenningar 430 rubel
-slottbyggnadshjälp 73 rubel
-medicinalfond 7 rubel
-ordinarie löner 1 710 rubel
-fångvårdare 53 rubel
-gästgiveri och hållskjuts 90 rubel
-allmänna byggnader 467 rubel
-brandredskap 155 rubel
-vägunderhåll 17 rubel
-postporto 54 rubel
-skrivmaterial 45 rubel
-diverse utgifter 467 rubel
Totalt ca 3 060 rubel silver.
Borgmästare från stadens grundande 1649 till år 1892:
1. Hans Ståhlbom 1649 – 1661
2. Hans Larsson 1661 – 1664
3. Johan Hansson 1664 – 1691
4. Elias Gavelius, född i Gävle, kom hit via Jakobstad, borgmästare i staden 1691 – 1719 och han verkade också som riksdagsman i Stockholm. Gavelius flydde år 1714 till Sverige undan ryssarna och han dog där 1719 i armod och fattigdom.
Ingen verksam borgmästare under Stora ofreden 1714 – 1721.
5. Johan Mattlien 1722 – 1730, avled i staden år 1731
6. Aniphas Parment (f.1697, d.1768) 1730 – 1744, sedan utnämnd till häradshövding på Åland.
7. Nils Wetterbladh, (född i Gamlakarleby 1715), 1744 – 1767
8. Eric Berndtson (1726-1794) borgmästare i staden 1768 – 1773
9. Daniel Mattens (1747-1822), student 1764, borgmästare i staden 1774 – 1822. Riksdagsman 1778 och 1786. Lantdagsman i Borgå 1809.
10. Anders Jakob Roos (född i Lappfjärd 1795, död i Kolkki1862)1823 – 1841, sedan utnämnd till häradshövding i Kajana
11. Jonas Henric Mennander, (född i Lovisa 1805, död i Viborg 1845 två veckor efter att han blev utnämnd till borgmästare där). Utnämnd i Kristinestad i december 1841 och installerad i mars 1842.
12. Mauritz Hasselblatt (född i staden 1813, död i Gamlakarleby 1871) borgmästare 1845 – 1860
13. Johan Wilhelm Lindbohm (född i Viitasaari 1825, död i Vasa 1896) borgmästare 1861-1862
14. Karl Johan Aspelund (f. i Åbo 1829, d. i Helsingfors 1905) borgmästare i staden 1863-1880
15. Karl Johan Lund (f. i staden 1844, d. i Sotkamo 1902) borgmästare i staden 1881-1892).
16. Elis Granfelt (f. i Gamlakarleby 1863) borgmästare i staden från 1892 och framåt.
17. Johan Ludvig Moring t.f. borgmästare i februari 1923, eftersom Granfelt blivit sjuk. Efter några veckor valdes hovrättsauskultanten Emil Ingves till t.f. borgmästare.
Christinestad, September 1843.
På magistratens vägnar Jonas H. Mennander.