Sammanställt av Lasse Backlund i april 2021, med hjälp av Kicki, gamla mantalslängder, kyrkböcker och gamla tidningar. Rafael Olins släktutredningar har varit till stor hjälp.
Länkar:
Om du vill läsa om de brandförsäkringar som gårdsägarna har tecknat, så skall du klicka HÄR!
Om du läsa mera om Wilhelm och Alfhild Starck, så skall du klicka HÄR!
Gårdarnas historia.
År 1838, den 9 oktober ”hade den Kejserliga Majestäts Nådiga Byggnads Ordning funnit gott att göra denna ballastplats till tomtplan”.
År 1853, den 7 juni ordnade Stadens Handels Societet en offentlig, frivillig auktion på den nya tomten, söder i staden. Auktionen var utlyst i stadens kyrka och genom utringning i gathörnen. Högsta godkända budet gavs då av bagarmästaren Mathias ”Matts” Österberg, som bjöd 340 rubel. Samma år den 14 juli fick Stadens Handels Societet godkännande av ”Högvällovlige Guvernörs Ämbetet i Wasa län” att sälja denna nya tomt. Österberg fick den slutliga lagfarten den 17 juli 1854.
År 1859, den 22 juli sålde bagarmästare Mathias Österberg ”med hustruns ja” tomten nr 209 för 2 000 rubel silver åt bagarmästaren Gustaf Adolf Rosengren (1828-1897). Denne var född i Paattinen utanför Åbo och det var därifrån han flyttade till Kristinestad 1856. Gustaf Adolf var gift med Mathilda Wilhelmina Lundén, som var född år 1831 i Åbo. Under tiden i staden fick de tolv barn och av dem levde sju till vuxen ålder. Den mest kända sonen är nog John Mikael som blev känd på grund av sina fina fotografier från staden i början av 1900-talet.
Det kan verka underligt att först Österberg och sedan Rosengren hade sitt bageri och butik så långt bort från torget och de stora kundströmmarna. Men de flesta av deras kunder kom från hamnen och från varvet i närheten och det var förstås inga små mängder med bröd som skulle provianteras före fartygens avfärd.
Säljaren Mathias Österberg köpte i samma veva den nedbrunna tomten nr 104, i hörnet av Parmansgatan och Östra Långgatan 53 och han byggde då den gula vinkelgården som förfarande står kvar.
År 1860 ägde och bodde bagaren Rosengren med sin Matilda på den nya tomten nr 209 i det första kvarteret. Hos dem bodde hel tiden en piga och flera lärlingar och bagargesäller. I början av 1860-talet bodde lärlingarna Emanuel Häggqvist där och han var född år 1844 i Närpes. Knut Kuusela, som var född 1846 i Bötom, Anders Henrik Mannfolk, som var föff1846 i Närpes, Mats Wilhelm Johansson, som var född 1851 i Närpes och Carl Gustaf Seppä. född i Bötom år 1850 var alla lärlingar hos Rosengren.
År 1865 ägdes gården av bagaren Rosengren och med hans familj bodde lärlingen Emanuel Häggqvist, och pigorna Johanna och Sofia. I bageriet bakade Rosengren allt från rågbröd och surlimpor till jästbröd och rysskringlor. Ibland bakades det kaffebröd, till exempel örfilar och flätor. Rosengren bakade också till fester och begravningar, och till julen bakades speciella jultårtor. Lanthandlarna i närområdet köpte också bröd av Rosengren, som de sedan sålde i landsortsbutikerna. Skorpor bakades varje dag och var kanske den viktigaste produkten.
År 1870 ägdes gården av bagaren Rosengren och han hade nu sex barn med Matilda. Hos dem bodde också lärlingen Otto Luhtala och pigan Klara.
År 1870, den 30 maj sålde bagare Rosengrens fordringsägare bagarmästaren Mathias Österberg, och handlandena Herman West, Henrik Kjellberg, August Roos och Carl Gustaf Hydén gården på tomt 209 åt stadsfiskalen G. A. Eklöf för 3 000 mark. Stadsfiskalen kunde dock inte få någon lagfart eftersom de fem säljarna inte kunde visa med vilken rätt de hade sålt bagare Rosengrens gård.
År 1871 övertogs gården av bagare Rosengrens barn Adolf, Paul, Naema Mathilda, Hulda, Zaida Irene och Rachel Maria.
År 1880 ägdes gården av bagaren Rosengrens barn. I gården bodde bagaren själv med hustrun Matilda och vuxna barnen Adolf (f.1858. Han utbildade sig till lärare och flyttade år 1882 till Kexholm), Paul (f.1863) och Hulda (f.1862-död ogift 1915 i Jalasjärvi). Hos dem bodde också lärlingen Philip Bergholm (f.1862) och pigan Amanda Lyly (f.1856).
År 1889, den 24 april såldes Rosengrens gård på tomt 209 på offentlig exekutiv auktion, på grund av en utmätt skuld på 1 000 mark till ”Sjömanshuset i Kristinestad”. På 1880-talet hade hamntrafiken minskat märkbart i staden, på grund av att Vasa hade fått järnväg och detta ledde till att Rosengren tvingades att sälja gården och han och familjen flyttade till Jalasjärvi, där han grundade ett nytt bageri. Auktionen var utannonserad i de allmänna tidningarna i Finland, i staden kyrka och genom utringning i stadens gathörn. Högsta godkända budet gavs av justitierådmaninnan Elina Wallenius, som bjöd 3 300 mark och hon hade fullmakt av sin man Gustaf Adolf Wallenius. Elina finansierade affären med att låna 5 000 mark ur ”Brännvinsutminuteringsfonden i Kristinestad”.
År 1890 ägdes gården på tomt nr 209 av justitierådmannen G. A. Wallenius (f.1851) med hustrun Elina (f.1864) och de hade 4 barn. Med dem bodde pigan Helena Brommels (f.1870). Bagaren Rosengren bodde ännu kvar i gården med hustrun Mathilda en kort tid men de flyttade snart till Jalasjärvi, där de sedan bodde så länge de levde. Bagare Rosengren dog år 1897 i Jalasjärvi. Då Wallenius övertog gården, så rev han bort den stora bakugnen och så byggde han om bageriet invid badhusparken till en vanlig bagarstuga med en bostad.
År 1895, den 23 november sålde rådman Wallenius gården åt sjökapten August Wilhelm Starck (1857-1928) för 6 000 mark. Wallenius flyttade då till glasmästare Eklunds gård på Strandgatan 16, där de sedan bodde på hyra. Wilhelm Starck hade före det med sin familj bott i familjen Blombergs gård på Strandgatan 14. Wilhelm Starck var född på Heikintalo gård i Lankoski i Sastmola och han gick tidigt till sjöss. Han blev först styrman år 1879 och sjökapten 1885. Han var kapten på flera kända fartyg från staden, bland annat Ida och Alma. Sedan var han styrman på ångbåtarna Heros och Navigator ända till år 1911, då han gick i land och blev hamnmästare i staden.
Kapten Wilhelm Starck hade år 1882 gift sig med Alfhild Blomberg, som var dotter till kyrkoherden Karl Blomberg (1834-1919) och dennes första hustru Charlotta (1831-1870). Då Alfhilds mor dog, så gifte fadern Karl Blomberg om sig med Wilhelmina Starck, som var syster till Alfhilds man, Wilhelm Starck. Denne Karl Blomberg ägde förresten gården på Strandgatan 12 i staden men själv var han kyrkoherde i Siikais och bodde där.
(Om du vill läsa mera om sjökapten Wilhelm Starck och hans hustru Alfhild, så skall du klicka HÄR)
År 1900 ägdes gården vid Strandgatan 58 av sjökapten Starck med hustrun Alfhild. På hyra bodde magister Lars Knutsson (f.1865), jungfrun Lisa Sarviluoma (f.1848) med pigan Hilma Ådjers (f.1877). På hyra bodde också sjömannen Evert Skans (f.1875) med hustrun Edla (f.1875) och en son.
År 1901, den 25 februari inträffade en liten brand på vinden i kapten Starcks gård. Elektriska ledningar hade nyligen installerats av Elektriska Aktiebolaget A.E.G i Helsingfors och på grund av slarv med isolering hade branden utbrutit. Gårdsfolket märkte själva att det var rök på vinden och de kunde också själva släcka branden, utan att tillkalla brandkår. Branden förorsakade skador för 140 mark, närmast på mellantaket och på tapeterna i salen.
År 1902 ägdes gården på tomt nr 209 av kapten Starck. Med hans familj bodde pigorna Maria Lähdeniemi (f.1870) och Hulda Törmä (f.1882). På hyra bodde Lars Knutsson, som nu kallas filosofie kandidat. Filosofie magistern Väinö Hannelius (f.1871) bodde också på hyra, liksom målaren Karl Fredrik Forsell (f.1862) med hustrun Vilhelmina (f.1853) och en dotter. Skräddareänkan Fredrika Saxberg (f.1824) bodde också i gården.
År 1903 byggde kapten Starcks dotter Sigrid och hennes man en ny gård på samma tomt på det ställe där det gamla bageriet hade stått och det stod med fasaden mot Badhusparken. Sigrid var född år 1883 och år 1901 gifte hon sig med prokuristen Waldemar Stenberg, som var född år 1865 i Björneborg. Ritningarna uppgjordes av byggmästare Holmström i staden, som också var den som uppförde gården. Gården försågs med flera fina kakelugnar från Helsingfors Kakelfabrik och innertaken gjordes av fina, utländska träslag. Fönster och dörrar tillverkades i Tjöck av snickare Lindén och målare Wiklöf från norrstan skötte om tapetsering och målning.
Knappt hade den nya gården blivit färdig då prokuristen Stenberg dog år 1904. Änkan Sigrid gifte om sig år 1906 med Einar Hedström och hon arbetade från år 1908 som lärare i Nykarleby. Pappa Wilhelm Starck bodde kvar i på Strandgatan 58 med hustrun Alfhild och pigorna Ida Matilainen (f.1881) och Ida Hietaoja (f.1887). De båda filosoferna bodde fortfarande kvar på hyra.
År 1906 bodde sjökapten Starck i den gamla gården på Strandgatan 58 och med honom bodde också pigorna Amanda Mäenpää (f.1889) och Stella Peltomäki (f.1879). I gården vid stranden bodde hans dotter, handlandeänkan Sigrid Stenberg (f.1883) och hon gifte om sig under detta år. Filosofie kandidaten Knutsson bodde i gården ännu. Kassören Einar Hedström (f.1880) bodde på hyra och det gjorde kronolänsmannen Georg Swahn (f.1868) också med hustrun Helmi (f.1873) och två barn och med pigan Maria Mäenpää (f.1886). Tjänarinnan Ida Hietaoja var fortfarande skriven i gården men hon var sjuk och vistades på sjukhuset.
År 1908 ägdes båda gårdarna på tomt nr 209 av kapten Wilhelm Starck, som bodde med hustrun Alfhild och barnen Alma och Albert. Med dem bodde nu pigorna Olga Boberg (f.1889) och Stella Peltomäki. Einar Hedström (f.1880) som nu var redaktör på tidningen Syd-Österbotten bodde i den nya gården med hustrun, Wilhelm Starcks dotter Sigrid (f.1883.). Einar och Sigrid flyttade till Nykarleby i september 1908 och det är möjligt att Wilhelm Starck då flyttade in på Nygatan 1 i den nyare gården. Borgmästaren Elis Granfelt bodde då på hyra vid Strandgatan 58, liksom tjänarinnan Ida Hietaoja. Elis Granfelt var född år 1863 i Gamlakarleby, han blev student i Vasa och läste sedan juridik. År 1892 valdes han till borgmästare i Kristinestad. Han var ogift och barnlös.
År 1910 bodde kapten Starck högst troligt på Nygatan 1 med sin familj medan borgmästaren Elis Granfelt bodde på hyra i den äldre gården. Wilhelm Starck var för övrigt en högt beskattad person i Kristinestad. Till exempel år 1911 skattade han för inkomster på 103 000 mark och det var dubbelt mer än följande person som var konsul Gustaf Hydén, som skattade för 42 000 mark. I normala fall var Alfred Carlström högst beskattad men han hade ju avlidit året innan.
År 1911 sammanslog staden tjänsterna som hamnfogde och hamnkassör till en tjänst och Wilhelm Starck valdes med hjälp av lottning till innehavare av tjänsten som hamnchef.
År 1912 ägdes gårdarna av kapten Starck. Med Alfhild och dottern Alma bodde också pigorna Anna Bergqvist (f.1871) och en Lindholm (f.1891) och drängen Paavo Häggroth (f.1894). På hyra i gården vid Strandgatan bodde borgmästaren Elis Granfelt och tidningen Syd-Österbottens redaktör Julius Eriksson (f.1884). Eriksson flyttade bort i maj 1914 då han blev chefredaktör på tidningen Kotka Nyheter.
År 1914, den 9 januari utbröt en brand i köksverandan på kapten Starcks gård, som själv befann sig på utrikes sjöresa. Elden hade börjat under verandan i borgmästare Granfelts bostad och bränt ett hål i golvet och ett annat i väggen. Personalen hade tidigt på morgonen nog sett att någonting lyste på Granfelts veranda men inte desto mera reagerat över detta. Snart visade det sig att det faktiskt var början till en större brand men att elden hade slocknat av sig själv. Vid undersökningarna efteråt framkom det att det vara fråga om ett mordbrandsförsök. Någon hade placerat en tallrik med någon brännbar vätska under verandagolvet och tänt på . Som tur var hade tallriken fallit ned på marken och gått sönder men det fanns tydliga spår av eld på den. Skadorna blev obetydliga enligt tidningen Syd-Österbotten.
År 1916 ägdes gårdarna på tomt nr 209 av kapten Starck. Med honom bodde familjen och två pigor. Enda hyresgästen ser ut att vara borgmästaren Elis Granfelt. Lärarinnan Helmi Wegelius (f.1893) flyttade till gården detta år. I december 1916 sålde kapten Starck hemmanet Impivaara i Sastmola åt affärsmännen Axel Lillträsk från Lappfjärd och Anton Viikilä från Sastmola. Möjligtvis hade detta hemman tillhört hans svärfar Karl Blomberg, som hade varit kyrkoherde i Siikais. År 1917 rådde svår hungersnöd i landet på grund av det pågående världskriget och oroligheterna i Ryssland. Också i Kristinestad var situationen kritisk och kommunerna ålades att bilda livsmedelsnämnder, som hade till uppgift att trygga försörjningen och se till att ingen svalt ihjäl och konsul Starck utsågs till dess ordförande. I slutet av året anhöll han om avsked av åldersskäl men hans insats ansågs så viktig att anhållan avslogs.
År 1918 bodde pigorna Hilma Hakala (f.1877) och Ida Vainionpää (f.1885) med familjen Starck. Borgmästare Granfelt bodde på hyra och det gjorde lärarinnan Helmi Wegelius också. År 1918 invaldes kapten Starck i styrelsen i det nybildade elbolaget Ab Pärusfors Oy, tillsammans med Viktor Nylund och Erik Tötterman.
År 1920 ägdes gårdarna av sjökapten Starck som nu också har blivit brittisk vicekonsul. Han bodde med hustrun Alfhild och sonen Albert (f.1899), pigorna Elin Hytönen (f.1896) och Ester Norrback (f.1896). På hyra bodde borgmästare Granfelt, lärarinnan Helmi Wegelius, sjömannen Saladin Hult (f.1858) som tidigare bodde hos kapten Hagen på Varvsgatan 5, arbetaren Ida Vainionpää (f.1885), tjänarinnan Alina Hirsimäki (f.1890), tjänarinnan Olga Isomäki (f.1898) och postexpeditörerna Viljam Georg Steven (f.1894) och Bruno Rancken (f.1896).
År 1924 den 10 december avled den omtyckta borgmästaren Elis Granfelt och kontoristen Ivar Ehrström hade flyttat in i stället. Ivar var född i Branford i USA år 1895 men han växte upp i Övermark. Han deltog i frihetskriget i Melins kompani och befordrades till fältväbel. Han flyttade till staden runt 1918 och började arbeta åt trävarubolagen Slotte & Lerbacka och en tid åt Kemi Träindustri. Där skaffade han sig kunskap och erfarenheter, för att i sinom tid börja med egna affärer. Kronofogden Oskar bodde på hyra och det gjorde Anders Hästbacka också.
År 1925 bildade Wilhelm Starck ett stuveri- och mäklarföretag tillsammans med hyresgästen Ivar Ehrström, som fick namnet Starck & Ehrström. Nästan samtidigt bildade Ivar Ehrström ett agenturföretag, som fick namnet AB Ehrström & Björkman. Ivar Ehrström var direktör för båda dessa bolag och han utvecklade verksamheten, så att han blev den ledande trävaruhandlaren i staden. En stor del av allt virke från landsbygden som såldes via staden gick via Ehrströms företag. År 1927 utsågs Ehrström till engelsk vicekonsul och det var han ända till 1927 då det engelska konsulatet drogs in.
År 1927 i juni ansökte konsul Wilhelm Starck om konkurs och en stor del av hans värdesaker såldes på auktion i augusti. Den gård på Östra Långgatan 72 som han hade förvärvat runt 1900 såldes på auktion åt Tyra Andersson. Han kunde dock behålla sina gårdar på Strandgatan.
År 1928 dog sjökapten och konsuln Wilhelm Starck. Änkan, konsulinnan Alfhild Starck blev då förvaltare av gårdarna på tomten nr 209. På hyra bodde affärsmannen Viljam Bränn (f.1903), sjömannen Saladin Hult, arbetaren Ida Vainionpää och postförvaltaren Axel Bark (f.1881) med hustrun Liisa (f.1886) och flera barn. Direktören Ivar Ehrström bodde också här på hyra på Strandgatan 58.
I början av 1930-talet ägdes tomten nr 209 och gårdarna av doktor Axel Weckman-Valanti (1885-1963) från Idensalmi. Axel hade år 1914 gift sig med Wilhelm Starcks dotter Alma (1895-1977). Axel och Alma bodde inte själv där men det gjorde affärsmannen Viljam Bränn ännu en tid, likaså borgmästaren Erik Finnilä (f.1904) med hustrun Ann-Lis (f.1909). Sjömannen Hult var fortfarande skriven i gården, trots att han säkert befann sig på sjön för det mesta. Affärsmannen Axel Dahl bodde här en tid och vicekonsuln Ivar Ehrström bodde fortfarande här, nu med hustrun Gunhild (f.1899).
År 1935 sålde Weckman-Valanti från Idensalmi tomten och gårdarna åt affärsmannen och vicekonsuln Ivar Ehrström. Denne var född i Amerika men uppväxt i Övermark och han var gift med Gunhild Collin (född i Ekenäs 1899). De hade åtminstone tre barn. På hyra bodde lektorerna Agnes Rosenlew (f. i Helsingfors 1908) och Hellen Ingeborg Boxström (f.1894). I oktober 1936 flyttade magistraten och rådstuvurätten sina kanslier till Ehrströms gård. År 1937 valdes Ivar Ehrström till ordförande i stadens fullmäktige och han var under flera års tid ersättare för stadsdirektören. Utöver detta satta han med i flera kommunala nämnder
År 1942, den 3 maj dog Ivar Ehrström plötsligt i hjärtslag och tomt 209 och gårdarna övertogs då av änkan Gunhild, som fick halva egendomen medan den andra halvan ärvdes av barnen Marcus, Ulrika och Karin. De hade flera tjänarinnor, bland annat Anja Kortesmäki från Kauhajoki, Martha Lankinen från Sordavala och Anne Mannila från Bötom.
Efter kriget ägdes gårdarna av änkan Gunhild Ehrström och de tre barnen. De hade under åren stor mängd tjänarinnor, främst från de finska grannkommunerna.
År 1950 ägdes tomten nr 209 och gårdarna fortfarande av familjen Ehrström. I augusti 1950 flyttade sonen Marcus till Helsingfors och i oktober samma år flyttade änkan Gunhild och de andra barnen till Ekenäs. På hyra bodde bland annat Signe Uddfolk (f. 1926 i Lappfjärd), servitris Gunnel Sjöström (f.1925) och affärsbiträdet Astrid Rosenback (född i Dagsmark 1928, senare gift Löfgren).
År 1951, den 19 maj sålde änkan Gunhild Ehrström och de 3 barnen tomten med alla byggnader för 2 miljoner mark åt direktör Kaarlo Vilho Ristiluoma från Kaskö . Han var född 1901 i Teuva och år 1923 hade han gift sig med Saima Uusi-Kauppila, som var född i Teuva 1901. Det är osäkert om han bodde här med familjen. Det gjorde däremot hamnkapten Hilding Enqvist (f.1891 i Helsingfors) som var gift med Anna-Liisa Niskala från Storå. Med dem bodde också sonen Valter Enqvist (f.1954).
År 1960, den 19 november sålde Ristiluoma tomten 209 och båda gårdarna åt chauffören Martti (f.1916) och Sanni Wiklund (f. Forsander 1920 i Gamlakarleby landskommun) för 2,25 miljoner mark. Affären finansierades till stor del med att köparna övertog Ristiluomas intecknade skuldsedlar.
År 1964, den 13 oktober sålde Martti och Sanni Viklund tomten och båda gårdarna för 27 500 ”nymark” åt affärsbiträdet Ralf och hans hustru Margit Lindedahl. Ralf (1932-1984) var son till chauffören Runar Lindedahl (1906-1998) och Gerda Julanda (f.Sjuls 1908-1991) båda från Härkmeri, senare inflyttade till Kristinestad. Ralfs hustru Margit (f.1934) är dotter till Valdemar Högback. De gifte sig i december 1954 och de emigrerade följande år till Amerika. Efter sju år i Amerika försökte Ralf och Margit återvända till Kristinestad men efter några månader beslöt de att återvända till Amerika. De stannade sedan där för gott. Köpet av gårdarna var en investering och de bodde aldrig själva där utan båda gårdarna var uthyrda för det mesta. Då köpet gjordes bodde Ralf och Margit i New Milford i Connecticut och de använde Runar Lindedahl som befullmäktigat ombud vid affären.
År 1980, den 9 juli sålde Ralf och Margit Lindedahl de båda gårdarna på tomt nr 209 åt bankdirektör Herbert Evars för 285 000 mark. Också denna gång använde säljarna Runar Lindedahl som ombud och han fick sälja gårdarna ”på villkor han finner skäliga”. Herbert som var änkling hade varit gift med Doris Hanses (1931-1976) från Lålby. Han renoverade den nyare gården vid stranden och började bo där och den andra gården vid Strandgatan var uthyrd.
År 2006 delades tomten och Herbert Evars sålde gården på Strandgatan 58 åt den nuvarande ägaren, läkaren Catarina Forsström (f.1964), som använder den som stadigvarande bostad. Herbert Evars och hans andra hustru Margareta fortsatte att bo i gården nere vid stranden ända tills Herberts död, och den ståtliga gården ägs i dag av hans arvingar.
Foton.
