Sammanställt av Lasse Backlund i april 2021 med hjälp av kyrkböcker, mantalslängder och gamla tidningar. Rafael Olins släktutredningar har varit till stor hjälp.
Länkar:
Om du vill läsa om de brandförsäkringar, som gårdsägarna har tecknat, så skall du klicka HÄR!
Gårdens historia.
Enligt de gamla mantalslängderna och kyrkböckerna så ägdes de olika tomterna av:
1751:
Enligt stadsplanen från 1751 så ägdes tomten nr 16 i det andra kvarteret, som sträckte sig mellan Västra Långgatan och Östra Långgatan, längs med Rådhusgatan av borgaren Petrus ”Petter” Uddman, som dog år 1760. Han var gift med Elisabeth Holm (1705-1783).
År 1770:
Tomten nr 16 ägdes då av Petter Uddmans måg Jacob, som samma år hade gift sig med Petters dotter Anna Elisabeth (1745-1786). Jacob, som tog hustruns släktnamn fick med Anna 10 barn. Då Annas syster Brita år 1773 gifte sig med Henrik Åkervall (1748-1788) så delades tomten nr 16 i två delar. Brita och Henrik Åkervall fick den västra delen, där de år 1785 byggde det nuvarande Glassbarshuset. Anna och Jacob Uddman fick den östra delen i det övre torghörnet.
År 1780:
Tomten nr 16 som då sträckte sig mellan de båda långgatorna ägdes av Petter Uddmans arvingar Anna och Brita gemensamt.
År 1780:
Hörntomten på Östra Långgatan som då hade nummer 19 i det andra kvarteret ägdes av handelsmannen Jacob Uddman. Han var född i staden år 1734 och var svärson till Petter Uddman. Jacob var gift 2 gånger, första gången med Petters dotter Anna och med henne fick han 10 barn, varav de flesta dog i unga år. Efter Annas död 1786 gifte Jacob om sig år 1791 med Anna Bernlund (1765-1861) och med henne fick han 3 barn.
År 1783:
Enligt försäkringsbreven från 1844 så skulle boningsbyggnaden längs med Östra Långgatan vara byggd år 1783 och i så fall byggdes den av handelsmannen Jacob Uddman
År 1810:
Hörntomten på övre torget, som då hade nummer 18 ägdes av Jacob Uddman med hustrun Anna (1765-1861).
År 1825:
Hörntomten på nummer 18 i det andra kvarteret ägdes nu av handelsmannen Gustaf Nyström (1796-1833). Han var född i Sverige och år 1819 hade han gift sig med Jacob Uddmans dotter Katharina (1796-1878) från Kristinestad. Med dem bodde också Katharinas mor Anna (f. Bernlund 1765-1861). Med dem bodde också Katharinas halvsyster Elisabeth (f.1780), drängen Matts och pigorna Ulla och Agatha.
År 1830:
I den nya stadsplanen från 1825 så fick hörntomten nummer 99 och den ägdes då av handlanden Gustaf Nyström med hustrun Katharina. Gustaf Nyström dog i staden år 1833 och gården övertogs av änkan Katharina.
År 1835:
Hörntomten nr 99 ägdes av handelsmansänkan Katharina Nyström (1796-1878). Hon var änka efter Gustaf Adolf Nyström och med henne bodde också Gustaf Adolfs syskon Petter (1819-1853), Adolf (1823-1888) och Catharina (1821-1905).
År 1840:
Hörntomten nr 99 ägdes av handelsmansänkan Katharina Nyström (1796-1878). I gården bodde också handelsman Gustaf Sandberg på hyra med hustrun Johanna.
År 1845:
Hörntomten nr 99 ägdes av sonen, handlanden Karl Gustaf Nyström d.y. Han var född 1818 i staden och han var gift med Charlotta Frisenfeldt (född i Vasa år 1825 och flyttade till staden år 1841). I gården bodde också Karl Gustafs mor, handlandeänkan Katharina Nyström.
År 1850:
Hörntomten nr 99 ägdes då av handlanden Karl Gustaf Nyström och hustrun Charlotta. Med dem bodde två handelsbetjänter, två drängar och tre pigor. Mormor Anna Uddman (1765-1861) bodde också hos dem.
År 1855, den 12 oktober såldes Nyströms bebyggda tomt 99 på konkursauktion. Högsta godkända budet gavs av kantor Johan Magnus Lundberg, som var ombud för Nyströms omyndiga barn Bruno Willehard och Anshelm.
År 1860:
Hörntomten nr 99 ägdes igen av handlanden Karl Gustaf Nyström och hustrun Charlotta. På hyra bodde handlanden H. A. Engberg med hustrun Margaretha. Handlanden Gustaf Wörsten bodde också i gården.
År 1865:
Hörntomten nr 99 ägdes av handlanden Karl Gustaf Nyström med hustrun Charlotta. I gården bodde också Karl Gustafs mor, handlandeänkan Katharina (1796-1878) med dotter Sofia (f.1821). Charlottas syster Hilda Frisenfeldt (f.1826 i Vasa) bodde också i gården. Under en tid bodde också handelsbetjänten Jakob Johansson Sandås (f.1848) från Vörå i gården. Karl Gustaf avled år 1869 och gården övertogs då av änkan Charlotta.
År 1870:
Hörntomten nr 99 ägdes av handlandeänkan Charlotta Nyström och där bodde också hennes syster, demoiselle Hilda Frisenfelt och hattmakaränkan Kristina Enholm. I gården bodde också häradsskrivaren P. Melander som var med och uppgjorde mantalsförteckningen. På tomten 103 i samma kvarter bodde handlanden Wilhelm eller Vilho Parmanen med hustrun Rosa och flera barn. Om du vill läsa om handlanden Vilho Parmanen, så skall du klicka HÄR!
År 1872, den 25 juli sålde Karl Gustafs och Charlottas barn Bruno Willehard och Anshelm Nyström den bebyggda hörntomten nr 99 åt handlanden Vilho Parmanen för 6 145 finska mark. Parmanen, som var född på Strandgatan 55, ägde från tidigare flera granntomter i samma kvarter, så det var naturligt att också överta hörntomten. Ägaren, handlanden Vilho Parmanen var född som Wilhelm Parman men år 1864 förfinskade han sitt släktnamn. Han var född i staden år 1844, och år 1871 gifte han sig med Rosa Sjöholm (1853-1935), som då bodde på Strandgatan 83. Vilho och Rosa fick 7 barn varav ett par dog i unga år. Säljaren Charlotta tog vid affären åt sig rätten till dörrar och en trappa till ett av salumagasinen.
På de här tomterna fanns flera bostäder och där bodde bland annat folkskolläraren Dominiskus Lampinen (f.1849). På hyra bodde också garvaren Karl Wilander (f.1845) med hustrun Katharina (f.1830) och med dem bodde lärlingarna Thomas Kainulainen (f.1852), Jakob Niska (f.1848), Oskar Rask (f.1857), Axel Oitinen (f.1859), Matts Läntinen (f.1862) och Anders Lindqvist (f.1840). Pigan Maja Viljaviita (f.1862) bodde också hos dem. Sjömansänkan Anna Sjöqvist (f.1841) bodde också på hyra, liksom tryckerifaktorn Charles Anian Galle (f.1845) som hade en piga Maria Nyman.
År 1882, den 30 augusti tog Vilho Parmanen en ny brandförsäkring och den innehåller intressanta detaljer om byggnaderna, så klicka HÄR och kolla själv.
År 1885:
Gårdarna på tomterna 99 – 102 och ½ 103, den norra delen ägdes av handlanden Vilho Parmanen med hustrun Rosa. Hos dem bodde handelsbetjänterna Oskar Ahlgren (f. 1866), Ellen Gylander (f.1865) och Mina Store (f.1859). Drängen Viktor Mylly (f.1849) och pigan Anna Erkkilä (f.1853) bodde också där, liksom arbetaren Hantila (f.1857). I någon av gårdarna bodde på hyra stadsläkaren Jacob Lybeck (f.1851), sjömannen Johan Ahola (f.1847) med hustrun Mina (f.1847) och flera barn. Ölförsäljerskan Emma Dahlström (f.1849) bodde också i någon av gårdarna.
År 1890:
Gårdarna på tomterna 99 – 102 och ½ 103 den norra delen ägdes av handlanden Vilho Parmanen med hustrun Rosa och flera pigor och drängar. På hyra bodde handlanden Amanda Åman (f.1836) med sin syster Ida (f.1844) och biträdet Mari Lähdetniemi (f.1871). Målaren A. G. Lindqvist (f.1835) bodde på hyra i någon av gårdarna med hustrun Maria (f.1842), dottern Ida (f.1870) och två mindre barn. Bleckslagaren K. A. Ahlgren (f.1843) bodde där med hustrun Johanna (f.1842) och 4 barn. Också handelsföreståndaren, tidigare kopparslagaren Henrik Wilhelm Hasselblatt (f.1853) bodde där med hustrun Sofia (1849-1915 i Närpes) och 4 barn. Familjen Hasselblatt flyttade till Närpes år 1896, där han blev handelsagent med lantbruksprodukter.
År 1895:
Gårdarna på tomterna 99 – 102 och ½ 103 norra delen ägdes av handlanden Vilho Parmanen med hustrun Rosa. Handelsbiträdet Sofia Viljaviita (f.1869) bodde hos dem, liksom pigorna Sofia Aittamäki (f.1872), Sofia Niemelä (f.1871) och drängen Edvard Stenbacka (f.1878). Handlanden Amanda Åman bodde ännu där med systern Ida och biträdet Alma Leván (f.1877). Veterinärläkaren Trygg (f.1860) bodde på hyra med hustrun Fransiska (f.1860) och två barn och pigan Maria Härkönen (f.1871). Bleckslagaren Johan Gustafsson (f.1851) bodde på hyra med hustrun Maria (f.1850) och lärlingen Karl Ahlgren (f.1878). Bleckslagaren flyttade efter en tid till Östra Långgatan 41 tills han vid sekelskiftet köpte egen gård på Östra Långgatan 34. År 1896 förvärvade Parmanen också norra delen av tomten nr 106 men sökte ingen lagfart för tomtdelen. Efter hans död fick sterbhuset lagfart på tomten år 1918.
År 1896:
Vilho Parmanen förvärvade detta år norra halva av tomten 106 vid Västra Långgatan. Denna tomt hade sedan 1853 tillhört sjömannen Erik Anders Widlund (1819-1859) då han fick den i gåva av sin svärmor Maria Kristina Gellman. Efter Eriks död 1859 övertogs gården av änkan Greta Kristina Widlund (f. Gellman 1819-1895). Efter hennes död övertogs gården av enda dottern Kristina Wilhelmina (f.1851) som var gift med arbetaren Henrik Englund (f.1849). År 1869 sålde dottern halva tomten 106 åt handlanden Wilhelm Parmanen för 160 mark.
År 1897:
Vilho Parmanen ägde alla gårdarna och nu fanns också guldsmeden Alexander Sandelin som hyresgäst och han hade också sin guldsmedsaffär där. I oktober detta år flyttade Sandelin både sin bostad och sin affär till Östra Långgatan 50, som han annonserade ”på samma gata närmare kyrkan”. Där hade han sedan sin affär i många år.
År 1900:
Gårdarna på tomterna 99-102, ½ 103 och ½ 106 ägdes av handlanden Vilho Parmanen. Vilho bodde med hustrun Rosa, och de vuxna barnen Väinö (f.1872), Eino (f.1879) och Aimo (f.1881) och flera affärsbiträden. I maj 1900 öppnade Engelbert Sundström en manufakturaffär och damskrädderi i Parmanens gård. På hyra i någon av gårdarna bodde också fröken Amanda Åhman (f.1836) med sin syster Ida (f.1844). Handlanden Emma Laurell (f.1836) bodde också där, liksom redaktören Viktor Niemi (f.1870) med hustrun Maria (f.1869) och 2 döttrar. Arbetaren Matts Kivistö (f.1847) bodde också på hyra med hustrun Klara (f.1855) och flera barn. I juni 1904 öppnade J. Kantonen en guldsmedsaffär i gården.
År 1905:
Gårdarna på tomterna 99-102, ½ 103 och ½ 106 ägdes av handlanden Vilho Parmanen och hustrun Rosa. Han hade nu förvärvat ytterligare halva tomten nr 107 den norra delen av arbetaren Erik August Appel (f.1869) som hade bott där med hustru och sin mor Edla. Med Wilho och Rosa bodde handelsbiträdet Jaakko Saha (f.1887), Mimmi Nordberg (f.1856), pigan Matilda Seppälä (f.1870) och Mathilda Lindahl (f.1877). På hyra bodde ännu handlanden Amanda Åman med sin syster Ida och pigan Lena Korhonen (f.1884). Guldsmeden Jaakko Kantonen (1873-1952) öppnade till sommaren 1904 en guldsmedsaffär i ”Parmans gård mittemot Emigrantkontoret”. Han bodde med hustrun Amalia (f.1873) och 3 döttrar. Kantonen var född i Bötom och på 1930-talet flyttade han till Åbo, där han övertog sin farbrors guldsmedsaffär. I december 1907 öppnades Raunios Bokhandel i gården. I april 1907 flyttade Oskar Aho sin cykelverkstad från Henriksons gård till Parmans affärshus.
År 1910:
Gårdarna och alla tomter ägdes av handlanden Vilho Parmanen och Rosa och sönerna, studenterna Väinö (1873) och Tauno.
I någon gård bodde sonen, studeranden Eino Parmanen (f.1879), arbeterskan Lempi Pajulahti, guldsmeden Jaakko Kantonen (f.1873) med hustrun Amalia (f.1873) och som lärling hade de Jonas Kantola (1890). Här bodde också handlanden Alfhild Castrén som hade sålt sin gård på Strandgatan 55 åt Wilhelm Martens. Ytterligare bodde här telegrafchefen Oskar Kokkonen (f.1867) med hustrun Fredrika (f.1868) och 4 barn.
I september 1910 öppnade E. Sahlgren en läder- och skoaffär i Parmans gård vid Rådhusgatan.
År 1910, den 7 december öppnade Kansalliskauppa Sampo från Vasa en filial i Kristinestad i Parmanens gård, i mellangården. De bedrev både minut- och partihandel och de hyrde också ett lager på Östra sidan. Den 24 april 1912 gjordes ett nytt 5-årigt hyreskontrakt där Parmanen hyrde ut hörnbutiken mot torget med därtill hörande kontor och vindskammare, 3 magasin på gården, ett stall och ett vagnslider, vedlider och en del av ett rotfruktslager för uppbevaring av bläck och ättika för en årshyra om 2 400 mark. Hyresgästen måste enligt avtalet städa gården en gång i veckan och Parmanen skulle sätta filttak på de tre magasinen på gården.
År 1911, den 3 januari skrev Vilhelm Parmanen ett hyreskontrakt med Kristinestads Telegrafkontorets chef, Oskar Kokkonen. Parmanen hyrde då ut byggnaden längst i söder, på tomt 103, som bestod av 6 kamrar och ett kök. Kontraktet var på 3 år och årshyran var 1 200 mark. I hyran ingick förutom gården 2 magasin, ett vedlider, en del av tvättstugan och bagarstugan
År 1913:
…dog Vilho Parmanen och tomterna och gårdarna övertogs av hans sterbhus. Rosa bodde fortfarande där. Också ett av Wilhos barn, butiksbiträdet Aarne Talas (f.1896) bodde där med henne. Kansallis Sampo hade fortfarande sin affär i gården. I april 1913 öppnade en H. Halme en delikatess- och mataffär i byggnaden längs med Rådhusgatan. Denne flyttade redan följande år till Tammerfors, för att bli konditor där. Affären övertogs då av fröken Helmi Teir, som bodde på Staketgatan. Helmi drev den här affären ända till 1921, då hon sålde den åt Valter Klockars från Lappfjärd. Valter öppnade också en biograf Metropol i den här byggnaden.
År 1916:
Alla tomter och gårdar ägdes av Parmanens sterbhus och där bodde änkan Rosa med handelsbiträdet Aarne Talas. I någon av gårdarna bodde också Wilhos son, sakföraren Väinö Parmanen (1873-1929). Handlanden Alfhild Castrén bodde också här med pigan Albertina Kokko-Koivisto (f.1876). Guldsmeden Jaakko Kantonen bodde här, där han också hade sin affär ”vid öfre torget mot söder”. Lantmäteri-ingenjören Ihmeth Hannelius (1876-1951) bodde på hyra med hustrun Thyra (f.1872) och 3 barn och pigan Saimi Rönnberg (f.1898). Hannelius, som var född i Honkajoki hade tidigare bott på Västra Långgatan 27. I mars 1916 sålde Parmanens sterbhus handelsvarulagret till Storå åt handlanden Ojanen. I september 1917 köpte Kansallis Sampo gården på Östra Långgatan 46 på andra sidan gatan och de kunde i juli 1918 flytta affären dit.
År 1918:
I början av året ägdes tomterna och gårdarna ännu av Parmanens sterbhus, tills alltsammans såldes åt gårdsägaren Isak Orrela från Bötom. Halva tomten nr 107 som ingick i köpet löste Orrela in enligt då gällande lag av gårdsägaren Adelina Äppel. Hyreskontraktet med Kansallis Sampo hade gått ut och nu flyttade de bort, till den egna gården på andra sidan gatan och tillsammans med Karl Fallenius startade Isak Orrela i juli 1918 en minut- och partiaffär med namnet ”Orrela & Fallenius”. Aarne Talas är nu gårdskarl och där bor också sakföraren Väinö Parmanen. Barberaren Albert Rosenqvist (f.1869) bodde här med hustrun Rosa (f.1875) och en dotter. Guldsmeden Kantonen hade sin affär där, och en Artturi Mäkinen (f.1888) hade också en affär där. Ingenjören Ihmeth Hannelius bodde ännu på hyra. I september 1919 flyttade handlande Emil Pohjavirta sin läder- och diversehandel till Parmanens tidigare järnaffärsutrymme.
År 1919:
Den 10 juli öppnade affärsbanken Kansallis-Osake-Pankki ett filialkontor i Kristinestad och det placerades i denna byggnad. Initiativet till detta kontor togs av affärsföreståndaren J. Suomalainen, guldsmeden Alexander Sandelin och magister U. U. Seppä och den sistnämnda utnämndes till direktör för kontoret. Filialkontoret verkade här i något år tills det flyttade till vicekonsul Frans Henriksons gård på torgets norra sida.
År 1920:
Tomterna 99-102, ½ 103, ½ 106 och ½ 107 ägdes av Isak Orrela som fick lagfart 13.4. 1918 men han bodde inte i staden. I gårdarna bodde barberaren Albert Rosenkvist (1869) med hustrun Rosa (1875) och Albert hade sin raksalong i gården. I september 1921 övertogs hans utrymme av Olga Säilä som startade ett kafé i före detta raksalongen. I gården verkade också guldsmeden Jaakko Kantonen, och ingenjören Ihmeth Hannelius (1876). Café Osmo var verksamt här en tid före de flyttade till Krepelins gård och i juni 1925 öppnade Siviä Lappalainen en rakstuga i de tidigare caféutrymmena. År 1921 i april öppnade J. E. Aalto en ”Velociped- Sportaffär och Reparationsverkstad” i en lokal mot Rådhusgatan. I september 1923 startade samma J. E. Aalto en chaufförsskola för bilister men alltsammans slutade i konkurs i april 1924. Redan i maj 1924 öppnade J. E. Aalto en ny sportaffär ”Suupohjan Urheiluliike” i skräddare Aaltos gård på Strandgatan 26.
År 1922 upphörde samarbetet mellan Isak Orrela och Karl Fallenius. Fallenius bildade då firman Kristiinan Tukkukauppa Osakeyhtiö, som verkade i samma byggnad på övre Salutorget. Guldsmeden J. E. Kantonen som i 17 års tid hade verkat i Parmanens gård flyttade i september 1921 över gatan till Kansallis-Sampos gård. I juli 1922 sålde Valter Klockars biografen Metropol åt en Anselm Sirén, som i sin tur sålde den i mars 1923 åt bonden O. Eriksson från Närpes, som sålde den vidare åt F. och S. Gullmes i december 1923. De hade från tidigare biografen Apollo i Lappfjärd. Valter Klockars gjorde sedan konkurs i januari 1923.
År 1924 i december flyttade skomakaren och handlaren Emil Pohjavirta sin affär från Parmansgatan 11 till Fallenius gård vid torget. Skomakare Pohjavirta hade också under några år ägt gården på Staketgatan 42, alltså gården där Swanström hade haft sitt barnhem. Emil var född 1881 i Björneborg och var gift med Amanda, som var född 1882 i Harjavalta.
År 1925:
Alla tomter ägdes nu av handlanden Karl Fallenius som hade köpt gårdarna av sin kompanjon Orrela 31.8.1920. Fallenius bodde inte här men det gjorde bland annat skomakaren Emil Pohjavirta med hustrun Amanda. Kristinestads Nya Beklädnadsaffär öppnade i gården år 1925 i samma lokal som Kristiinan Tukkukauppa Osakeyhtiö hade verkat i. Affären, som fanns i hörnet kallades också ”Möss-. Hatt- och Beklädnadsaffären” och avslutade verksamheten redan i juni 1927. Biografen Metropol öppnade igen efter en större renovering och de hade ingång från Rådhusgatan. I maj 1925 stängde Artturi Mäkinen sin affär, som han hade haft sedan 1918 eftersom han skulle flytta från orten.
I juli 1926 sålde Karl och Alma Fallenius tomterna 99-102, ½ 103 och ½ 106 och ½107 åt Atlas Bank, med 3 olika köpebrev för totalt 600 000 mark. Banken hade tidigare etablerat sig i Kristinestad år 1919 under namnet Pohjois-Suomen Pankki. Den banken öppnade då kontor på Östra Långgatan 46 men efter namnbytet år 1923 flyttade de kontoret till Frans Henriksons gård. Efter försäljningen flyttade paret Fallenius till Isak Aaltos gård på Strandgatan 26, där Karl öppnade en raksalong. Efter en tid köpte Karl Fallenius gården och den tidigare kopparkärlsfabriken på Strandgatan 22 av Frans Wihuris konkursbo. Snickaren Vihtori Aarnio hade bott en tid i någon av gårdarna med hustrun Sanna. Guldsmeden Ture Dahl (f.1898) hade etablerat sig i gården och han var gift med Aina Emilia Klemets (f.1887). Guldsmeden Evert Hellman som var född 1894 i Lappfjärd bodde i gården och hade också sin affär här. Han var gift med Gurli Rosengren som var född 1894 i staden. Skomakaren Kiviharju var verksam här, liksom skomakaren Emil Pohjavirta men denna gjorde konkurs i juli 1926. Sömmerskan Hilja Rauhala (f.1894) hade bott här en tid, liksom skräddaren Matti Hangasluoma (f.1889 i Kurikka-1966 i Kristinestad) med hustrun Aleksandra, som var född i Piikkiö. I januari 1927 öppnade Hangasluoma en skrädderiaffär med utgång mot Östra Långgatan och han blev efter en tid aktiv politiker som finsk socialdemokrat och satt flera år i stadsfullmäktige. Mekanikern Isak Hartikainen (f.1884) bodde också här en tid med hustrun Ida. Vicehäradshövding Erik Dahlström (f.1885) bodde också här med hustru och 3 barn.
År 1929 i december beslöts det att Helsingfors Aktiebank övertar verksamheten av Atlas Bank och de förvärvade då samtliga tomter och gårdar. Atlas Bank hade investerat stort i ett bankhus i Helsingfors, vilket ledde till likviditetskris och för att undvika konkurs överlät de hela rörelsen åt Helsingfors Aktiebank. I februari 1930 flyttade Helsingfors Aktiebank sitt kontor i före detta Atlas Bank och den bankens verksamhet upphörde därmed. Guldsmeden Ture Dahl bodde här och hade också sin affär här, samma sak var det med Evert Hellman. Handlanden Anni Tarkka hade sin affär här en tid efter att hennes tidigare affär vid Strandgatan hade förstörts vid en brand år 1928. Hon sökte sig i konkurs i april 1931 och varulagret och rörelsen togs över av handlande A. Talas.
År 1932 flyttade Sydösterbottens Handelslag sin affär från Svenska gården vid Strandgatan till Helsingfors Aktiebanks gamla utrymmen. Banken hade i juli 1931 flyttat sitt kontor till Strandgatan 47/Salutorget 3, när de övertog den konkursfärdiga Unionbanken .Handelslaget verkade på övre torget ända till 1938 då de flyttade till Sampos före detta gård vid Salutorget, som de hade köpt året innan.
År 1937, den 30 oktober sålde Helsingfors Aktiebank genom ett föravtal alla tomter och fastigheter åt byggmästare Ensio Salmi från Helsingfors, för ett under bildning varande bolag. Tidningen Syd-Österbotten hade granskat den märkliga affären och kommit fram till att det är ”socialistiska andelslaget OTK” som ligger bakom affären men de använde en bulvan för att kunna genomföra köpet. Köpeskillingen var 725 000 mark och den betalades kontant.
År 1937, den17 november slogs den slutgiltiga affären fast efter att företaget Kristiinan Kiinteistö Oy, hade bildats dagen innan.
År 1938 hade gårdarna och tomterna övertagits av andelsrörelsens fastighetsbolag Kristiinan Kiinteistö Oy. Skomakaren Emil Pohjavirta var verksam här, liksom handlanden Olga Wahlberg. Skeppars Bokhandel fanns då på hyra i gården, medan Sydösterbottens Handelslag flyttade över gatan till egen gård.
I december 1938 flyttade Osuusliike Suupohja affären från Strandgatan 34, där de hade verkat sedan början av 1920-talet. De öppnade också restaurangen Suupohjan Ravintola vid Rådhusgatan. Guldsmeden Ture Dahl var fortfarande verksam i gården och tandläkare Sandell hade också sin mottagning där. Som gårdskarl fungerade Lauri Sundberg (f. 1912 i Storå) och han var gift med Anja Hautaviita, född 1920 i Kauhajoki.
Ännu på 1950-talet var Ture Dahl verksam i gården, liksom skräddare Hangasluoma. Butiksföreståndaren Holger Knuts, som var född 1920 i Vasa bodde också här med hustrun Sally Maria, som var född Rantanen i Vasa år 1920.
År 1959 gjorde handelslaget Suupohja en större renovering i gården och inrättade ett ordentligt varuhus, som de gav namnet Centrum och de hade kvar sin restaurang Suupohja vid Rådhusgatan. År 1963 i juli kunde de förstora affären igen då de tog i bruk den lokal som guldsmed Ture Dahl lämnade efter sig, då han slutade.
År 1967 uppgick handelslaget Suupohja tillsammans med Ådalen i Närpes i Andelsaffären Vasanejden. År 1969 i december flyttade Ines Hyvönen sin affär från Strandgatan 44 till Centrumhuset, till den före detta Vasanejdens skoaffär. Där började hon sälja kosmetika, kemikalier, leksaker och tavelramar. I november 1970 öppnade Salme Nuurtala en Barnshop i Centrumhuset.
Efter att Centrum på grund av olönsamhet stängde sin butik i augusti 1981, så bjöd Andelslaget Laaja år 1981 ut samtliga fastigheter åt staden. Tomten var på 3 600 kvm och alla byggnader ingick i offerten. I fastigheterna verkade då restaurang Kattpiskaren, barberaraffär Kuusisto, Hyvönens kemikalieaffär och flera bostäder.
Stadens erbjudande var inte tillräckligt bra, så Laaja sålde då fastigheterna åt byggmästaren Thure Nygren år 1982. År 1981hade Kössin Halli flyttat sin affär från Östra sidan och Heikki Högnäsbackas Sportboden flyttade in då han måste flytta från apotekshuset, då det skulle rivas. Också Alf och Solveig Mangs flyttade sin verksamhet till Nygrens affärshus. Byggmästare Nygren hade år 1987 för avsikt att riva samtliga byggnader och i stället uppföra nya i samma stil och Postbanken var en tilltänkt hyresgäst.
Planerna ändrade dock så dottern Carina Storhannus, som hade övertagit fastighetsbolaget Nyfast Kb i stället renoverade gårdarna åren 1993-1994 och glasade in innergården. Resultatet blev lyckat och i Handelshuset Corner inrymdes ett 10-tal affärer av olika slag. Köpcentret invigdes 1 juli 1994 och då fanns bland andra Chenel, innehavare Susanne Smeds, Handarbetsaffären, barnklädsaffären Lilliput med Gunilla Mäkelä där. Top-Step flyttade sin skoaffär från Lappfjärd, Lilli Lillkull flyttade tygaffären Tex-Center från Hämäläinens hus på Östra sidan och Österholm flyttade guldsmedsaffären från Östra Långgatan 44. Annukka Rönnholm öppnade en frisersalong och bredvid henne öppnade Carina Hietanen skönhetssalongen Carisma. Torgcaféet som tidigare hade funnits vid Östra Långgatan flyttade nu in i mitten av köpcentret och det drevs av Maja Rajasalo och bredvid till vänster låg hamburgerbaren Mr.Burger, som Sabina och Niklas drev. Den hamburgerbaren flyttade efter en tid till en annan lokal i samma hus och fick då en försäljningslucka mot Rådhusgatan.
Under årens lopp har det verkat så många affärer och företag i de här fastigheterna att det är nära på omöjligt att räkna upp alla. Året efter den stora renoveringen belönades Carina Storhannus med företagarföreningens utmärkelse ”Årets företagare”.
I september 2020 köpte syskonen Ollila aktierna i fastighetsbolaget Nyfast av Carina Storhannus och de har planer på att göra vissa ändringar i affärslokalerna.
Jakob Lybeck (1851-1894) var född i Purmo och han var son till kaplanen Gustaf Wilhelm Lybeck och Karolina Wilhelmina, född Hartman. Han gick i skola i Vasa och blev student därifrån 1871, fil.kand. 1874, medicinekandidat 1876 och licentiat år 1880. Han hade läkartjänst först i Tammerfors och Nyslott före han år 1881 kom till Kristinestad som stadsläkare.
Jakob var gift med Naemi Rindell (f. 1855) och de hade 3 barn. Under tiden i Kristinestad bodde de först på hyra på Östra Långgatan, i det som i dag kallas Cornerhuset. Sedan bodde de på hyra i sjökapten Nyströms gård i hörnet av Hållfastskagatan och Strandgatan. Den gården flyttades sedan då nya kyrkan skulle byggas.
Jakob Lybeck var en framstående och samvetsgrann läkare, som hela tiden utbildade sig och han följde regelbundet med framstegen på den medicinska vetenskapens område. Han gjorde också studieresor till utlandet och han var bland sina yrkesbröder erkänd som en grundlig läkare.
Under sin tid i Kristinestad var han aktivs med i det kommunalpolitiska livet. Sedan 1884 satt han med i stadsfullmäktige och han var känd för sina bestämda och klara debattinlägg. På 1890-talet engagerades han i byggnadskommittén för den nya kyrkan där han var den drivande kraften.
Trots sina många uppdrag i staden, så verkade han lite tillbakadragen men han var ändå en person som värderades och aktades.
År 1890 utsågs Lybeck till provinsialläkare i Ilmola härad.
Under en simtur i slutet av juli 1894 drabbades han av ett slaganfall, vars följder inte gick att bota utan ledde efter några dagar till hans död. Han var då nästan 43 år gammal och sörjdes av hustrun Naemi, sin mor och sina 3 barn.
