Sammanställt av Lasse Backlund i november 2020, uppgifterna tagna ur tidningen Syd-Österbotten från år 1904:
Generaladjutanten Bobrikoff var född den 27 januari 1839. Sin första utbildning erhöll han i den så kallade första kadettkåren i S:t Petersburg. Till underlöjtnant befordrades han 1858, till löjtnant 1860 och till stabsryttmästare 1883. Han inträdde vid denna tid i generalstabsakademin och utdimmitterades därifrån 1865 såsom kapten vid generalstaben. Under de närmaste två åren var han äldste adjutant vid distriktsstaben för gardestrupperna och Petersburgska militärdistriktet. År 1867 befordrades han till överstelöjtnant och blev stabschef för de lokala trupperna, men utnämndes redan följande år till divisionsstabschef. I denna egenskap kvarstod han till 1876, varunder han befordrades till överste 1869. Är 1876 anställd för särskilda uppdrag hos överbefälhavaren för gardestrupperna och Petersburgska militärdistriktet, blev han följande år adjunkt hos stabschefen för nämnda militärdistrikt, i vilken tjänst han kvarstod till 1884, då han utnämndes till sagda stabschefsbefattning. 1878 befordrades han till generalmajor vid Hans Majestäts Kejsarens svit och 1884 till generallöjtnant samt 1896 till general av infanteriet. Vid sin utnämning till generalguvernör över Finland i slutet av augusti 1898 befordrades han till generaladjutant.
Artikel i tidningen Syd-Österbotten 25.6.1904:
Hans excellens generalguvernören Bobrikoffs död.
I ”Novoje Vremja” ingår i ett telegrafiskt meddelande följande:
På torsdagarna preciderade general Bobrikoff vanligen i senaten. Den 16 juni skulle sista plenum före ferierna äga rum och följande dag ämnade general Bobrikoff i privatangelägenheter resa till Viborg.
Kl. 11 på morgonen begav sig general Bobrikoff till fots till senaten, åtföljd av guvernören general Kaigorodoff, tjänstemannen för särskilda uppdrag, överste Livoffski, adjutanten ryttmästare Timirjeseff och två döttrar, av vilka den ena först på morgonen hade anlänt till Helsingfors. Vid senatsbyggnadens trappa tog general Bobrikoff farväl av alla.
— Ni går till tjänstgöring, sade han till Kaigarodoff.
— Ni, vände han sig till Timirjeseff och Livoffski, följer mina döttrar. Vanligen följde adjutanten generalguvernören uppför trappan, emedan polisen inte hade tillträde. Senaten hade anmält, att den åtog sig generalens bevakning. Sålunda inträdde Bobrikoff ensam.
Stentrappan, som vidtar med en mörk plattform, är spiralformig med små avsatser. Portiern följde generalen några trappsteg, men återvände, då han ingen såg. Bobrikoff var iklädd paletå och bar portfölj. I andra våningen ledde korridoren åt två håll: till vänster befinner sig ekonomidepartementet, där plena försiggå, till höger justitiedepartementet. General Bobrikoff vände sig till vänster.
Samtidigt ljöd skott. Den första kulan antages ha träffat Vladimirkorset på generalens bröst och endast orsakat en kontusion, den andra — dödande — stötte mot en paletåknapp i magtrakten, ändrade riktning och orsakade svåra sår, den tredje åter slet ett köttstycke från halsen.
General Bobrikoff förlorade inte sinnesnärvaron, utan gick vidare, hållande handen för halsen. Efter skotten skyndade portiern till. Han såg hur en man ilade bort från övre avsatsen. Portiern följde general Bobrikoff till departementsdörren. Generalen yttrade ingenting till honom, utan trädde tyst in genom dörren. Då hördes åter skott, som hördes som ett: de följde ögonblickligen på varandra. Portiern märkte, att på plattformen, där trappan vidtar, förövaren låg med händerna tryckta mot axlarna. Han var död. Emellertid kom senatorerna, oroade av skotten, ut att möta Bobrikoff.
— Ers excellens är sårad? Var? frågade Linder, ekonomidepartementets vicepresident.
— Nej, svarade Bobrikoff. — Men Er hals är blodig!
— I så fall är jag sårad.
Senatorerna var ytterst förvirrade. Man placerade Bobrikoff i en länstol. Efter fem minuter infann sig militärdoktor generalens husläkare Ljuba och guvernören samt döttrarna. På stället anlades det första förbandet och gjordes en förberedande undersökning, varpå den sårade på bår fördes till sitt hem. Professorerna Bonsdorff och Faltin tillkallades genast, som förordade en ofördröjlig operation. Peritonit yppade sig. Den sårade led svåra plågor, men fördrog den manligt, gjorde sina dispositioner, mottog sakramenten. Operationen ansågs böra ske på sjukhus, varför officerare och soldater på tio minuter bar generalen till kirurgiska sjukhuset. Kl. 1 företogs operationen, vilken ägde rum under gynnsamma förutsättningar, då Bobrikoff inte hade förtärt något på morgonen. Den av knappen deformerade kulan hade verkat som dum-dum. Tunntarmen befanns skadad på trettio centimeters längd. Blodförlusten var huvudorsaken till döden.
Efter operationen, som räckte i 55 minuter, försvagades Bobrikoff och befann sig kl. 6 tiden i halvdvala. Läkarna ansåg, att om den sårade överlevde natten, han skulle klara sig. Klockan 8 på kvällen yppade sig ogynnsamma symptom då hjärtverksamheten försvagades. Generalen somnade och dog kl. 1,7 på natten, utan att ha vaknat upp.
Kl. 3 på natten bars den avlidne av släktingar och vänner på bår hem. Livmedikus Veljaminoff hade redan tidigare tillkallats, men han anlände för sent.
Mördaren, Eugen Waldemar Schauman, var en ung man, 29 år gammal. Han var son till senator Schauman, avskedad vid ryska språkets införande. Mördarens farbror var kommendör för det indragna Finska Dragonregementet. Schauman avslutade Alexanderuniversitetet 1899. Följande år antogs han i tjänst som senatsextrakopist och ingick 1 november senaste år vid skolöverstyrelsen. Avgjord svekoman (motsats till fennoman), höll han sig försiktigt, hade få bekanta, var en utmärkt skytt, han var till och med skjutlärare med många pris. Han besökte ofta senaten. I går kom han en bakväg från Regeringsgatan, men som bekant med flera tjänstemän väckte han ingen uppmärksamhet. Från fönstren till Finansdepartementet, där han tidigare tjänstgjort, kunde han observera Bobrikoffs ankomst. Han sköt ur en Browningrevolver för åtta skott. Tre kulor återstod. Två sköt han sig själv i hjärtat.
Efterträdaren Obolensky.
Efter Bobrikoffs död utnämnde kejsaren Knyaz Ivan Obolensky till efterträdare. Till tillträdde 18 augusti 1894 och han verkade som generalguvernör i Finland fram till november 1905.
Också han var illa omtyckt av finländarna och genast efter att han tillträdde så fick han ett telegram av en anonym avsändare, som skrev ungefär så här: ”Jag väntar på dig i en nära framtid. Här är vädret + 200°. Bobrikoff”
