Diktad av Eva en varm dag i slutet av juli 2020:
Åter i dag jag for på lång cykeltur,
såg varken stor fågel eller överkört djur.
Himlen var blå och solen sken upp i skyn,
målet för dagen var före detta hembyn.
Vindmöllornas vingar snurra i stilla fart runt
och vattnet i ån var rikligt och smutsbrunt.
Med en påse i fickan och hinken i handen
studerade jag fälten och beundrade pääronlanden.
Efter några kilometer jag beslöt mig för att stanna
och genast kom den första och landade på min panna.
De kom fler och fler som ville vara mina vänner
Satte sig på huvudet, på halsen och mina händer.
Jag var så ivrig vid starten att jag glömde en viktig grej
nämligen lilla flaskan med turkiskt myggsprej.
Men är man tjurig som jag man fortsätter ändå
hittade några gula men mycket mera av de blå.
Jag viftade och svängde armarna hit och dit
försökte mig värja för varje envis mygginvit.
För ett dumt huvud får nu kroppen lid,
hoppas jag minns detta för evinnerlig tid!
