Per Brahe föddes den 18 februari 1602 på faderns slott Rydboholm, alltså inte på Skokloster som ofta antyds. Rydboholm ligger i Uppland, 3 mil norr om Stockholm. Fadern Abraham Brahe (1569-1630) var svensk greve och riksråd, storgodsägare och god vän med kungen. Per Brahes farfar, alltså den äldre Per Brahes mor Margareta var syster till kungen Gustaf Vasa. Den unga Per Brahe umgicks med kungligheterna och deltog med föräldrarna i kungliga banketter och andra högtidligheter. Han deltog i flera kungliga kröningar, bland annat då Gustaf II Adolf kröntes i Uppsala år 1617.
Per Brahe gick flera år i skola i Tyskland och i unga år reste han runt i hela Europa i flera års tid. Under denna tid pågick det 30-åriga kriget och han var ofta i stor fara bland krigsfolk och rövare. År 1626 blev han kungens kammarherre och följande år följde han med på kungens krigståg till Preussen. I december detta år föddes kungens dotter Kristina, som sedan skulle bli drottning i Sverige.
Kung Gustaf II Adolf dog i striderna i november 1632 och följande år utsågs hans dotter Kristina till drottning, trots att hon var endast 6 år gammal. Ett kammarråd tillsattes för att driva landets angelägenheter fram till dess att Kristina blev myndig.
Per Brahes familj.
Påsken 1628 gifte sig Per Brahe med Christina Catarina Stenbock, som var dotter till riksrådet, friherre Gustaf Erikson Stenbock. Paret var nära släkt, eftersom Christinas mor var kusin med Per Brahe. Bröllopet hölls i stora rikssalen på det kungliga slottet. Tillsammans med hustrun deltog Per Brahe i flera års tid i krigshandlingarna i Tyskland.
Per Brahe och Christina fick 2 söner och 2 döttrar. Sönerna Abraham Joachim och Fredrik som föddes på Visingsborg dog båda före de fyllde ett år. Den äldre dottern Elsa Beata föddes 1629 och gifte sig med kungens bror hertig Adolf Johan och de fick endast en son, som dog i unga år. Den yngre dottern Magdalena Hedvig ”blef född på Lindholmen i Upland 1631 och dödde på Myra i Nerike 1634”.
Den 14 juni 1650 dog Per Brahes hustru Christina Stenbock på Åbo slott. Hon hade varit sjuk en tid och det började med ett sjukt knä men efterhand tog sjukdomen ”hårdare till och delade mångenstädes i kroppen”. Den 6 juli förde han liket till deras slott Bogesund och hon begravdes i januari 1651 i Brahekyrkan på Visingsö. ”Gud fröjde hennes själ evinnerligen” skrev Per Brahe i sina anteckningar efteråt. I sin Tänkebok beskrev han henne som gudfruktig och givmild, och hennes död beklagades överallt i Finland. Efter begravningen åkte Per Brahe tillbaka till Finland. Det var efter återkomsten till Finland, som han i ett brev till den blivande borgmästaren Hans Stålbom skrev att den nya staden skulle få namnet Christinestad, efter sin nyligen avlidna hustru.
Under denna tid dog Per Brahes enda dotter och enda barnbarnet Gustaf Adolf och han var nu ensam utan föräldrar, hustru och barn. I denna veva lämnade han Finland för gott och vistades därefter i Sverige.
Per Brahe gifte sig andra gången år 1653 med änkan Beata de la Gardie, som hade varit gift med riksrådet och militären Lennart Torstensson (1603-1651). Bröllopet ”hölls slätt och rätt” på Per Brahes slott Bogesund i Vaxholm i Stockholms skärgård. Några fler barn fick han inte.
År 1680 dog både Per Brahe och hans andra hustru, alltså samma år som kung Karl XI genomförde den stora reduktionen. Det var det året som kronan återtog så gott som alla donationer och förläningar och familjen Brahe miste då alla sina gods och slott förutom Rydboholm.
Per Brahes första period i Finland 1637-1640.
Efter flera år på krigsskådeplatserna nere i Europa, stannade så Per Brahe i Sverige från mitten av 1630-talet. Före hemkomsten deltog han i fredsförhandlingarna med Polen och kunde år 1635 sluta ett vapenstillestånd på 25 år. Detta mottogs med jubel både i Stockholm och i Polen. Efter hemkomsten deltog han aktivt i skötseln av landets angelägenheter och var närvarande vid flera riksdagar. På grund av maktkampen mellan riksrådsherrarna i Stockholm blev Per Brahe skickad till Finland för att bli generalguvernör. Den 21 november 1637 anlände han med örlogsskeppet Jungfrun till Åbo, där han tog in på Åbo slott tillsammans med hustrun Christina.
Det var säkert med bävan och rädsla som Per Brahe började sin första period som generalguvernör över området Finland, som den tiden bestod av landskapen Satakunda, Tavastland, Savolax, Karelen, Nyland och Egentliga Finland. Det var i Sverige allmänt känt att det inte var lätt att ha göra med det finska folket. En landshövding Falckenberg hade i mars 1638 skrivit till Brahe att ”Gud vet, huru man skall komma till någon lydnad med detta tjockhudade folk, de akta hvarken hot eller fängelse”.
I Åbo, som den tiden verkade som området Finlands huvudstad, bodde den här tiden ungefär 5 000 personer. Förutom slottet fanns det endast ett par stenhus, vilket betydde att största delen av befolkningen bodde i enkla rökporten eller låga hus försedda med torvtak. Däremot fanns det närmare 100 väderkvarnar, på så gott som alla kullar och berg.
Hans område omfattade landskapen Åland och alla landskap i området Finland. Området Finland sträckte sig i norr till Österbotten och gränsen gick mellan dagens Sideby och Skaftung, vid Rågården. Den första vintern reste han runt i området Finland och han skrev efteråt att han blev väl emot tagen i alla socknar och städer han besökte. Han fann mycket oreda och efter bästa förmåga ”botade hvad jag kunde”. Han tog också ut flera tusen man i krigstjänst som han skickade ner till krigsskådeplatserna i Tyskland och Livland.
År 1639 företog Per Brahe en lång resa genom hela Finland och upp till Österbotten. Tavastehus, Nyslott, Libelitz, Liexa och till Cajana, över Uleå-träsk ner till Kyro skog i Österbotten, därifrån han fortsatte med båt till Åbo igen. Hösten 1639 företog han en resa till Åland och mot vintern gjorde han ännu en resa genom Finland till Narva, Nyenskans, Kexholm, Nyslott, Kuopio och Idensalmi. Därifrån åkte han söderut och anlände till Åbo i april 1640.
Under sin första vistelse i Finland inrättade han en Academi i Åbo, ett gymnasium i Viborg, förnyade flera katedralskolor, inrättade barnskolor i Tavastehus, Nyslott och Kexholm. Han uppmanade flera socknar att bygga kyrkor, han flyttade den gamla staden Helsingfors närmare havet och ”han ställde lilla tullen i god ordning”. Han ”bragte krigsfolket uti riktighet” och införde att 6 gårdar tillsammans skulle utgöra en knekt, som skulle skickas ut i det 30-åriga kriget nere i Tyskland.
Postvägen från Finland till Österbotten
Fram till 1638 fanns det inga landsvägar från Finland upp till Österbotten. Närmaste vägen från Ulvila gick genom de stora Kyroskogarna, via Tavastkyro upp mot Vasa. Per Brahe fick i uppdrag att låta bygga en strandväg, som kunde användas som en snabbare postväg.
Den skulle gå från Åbo längs västkusten genom Österbotten ända upp till Torneå och ner till Stockholm på andra sidan Bottenhavet. Den här vägen, som fick namnet Strandvägen eller postvägen gick genom Sideby, Skaftung, Härkmeri, längs Norrvägen via Lillsund till Lappfjärd, där den gick över ån vid nuvarande Centralbron. Därifrån gick postvägen vidare mot Tjöck och Närpes. På samma gång satte han själva postväsendet i skick. Han lät också bygga en annan postväg, som gick från Åbo längs sydkusten till Viborg.
Den 7 augusti 1640 reste Per Brahe tillbaka till Stockholm, där han på nytt intog sin plats i riksrådet. Han fortsatte också att sköta om alla sina slott och de stora gårdarna på Visingsö och runt om i Sverige. Det var efter denna period i Finland, som han skrev att ”Jag var med landet, och landet med mig, väl tillfreds”. Den tidigare guvernören i Finland, som hette Sten Bielke skrev år 1637 så här om Finland: ”Ond och barbarisk landsort, hvars egensinniga befolkning allt fortfarande vill hålla sig vid sina gamla oseder”.
Under Per Brahes många resor den första perioden i Finland, besökte han aldrig Lappfjärd eller Närpes.
Tiden mellan 1640 och 1648.
Efter att Per Brahe hade återvänt till Sverige blev han utnämnd till riksdrots. Hans uppgift var alltså att övervaka lag och rätt, i dag skulle vi kanske kalla honom justitiekansler. Det var en hög befattning som gjorde att han också blev medlem i riksrådet, som var den instans som styrde landet tills drottning Kristina blev myndig.
Under denna period bröt det igen ut krig mellan Danmark och Sverige, eftersom den danska kungen började uppbära tull för de fartyg som passerade Öresund. År 1645 vann svenskarna stora segrar och det blev fred 1645.
Per Brahes andra period i Finland 1648 – 1651.
I början av år 1648 blev förhållandet mellan riksdrotsen Per Brahe och drottning Kristina så pass inflammerat att drottningen beslöt att avlägsna Per Brahe ur regeringen. Denne hade tidigare hårt kritiserat drottningen för hennes ”föga välbetänkta regeringsåtgärder”. Han hade också hårt kritiserat bristfälligheterna i svenska rikets förvaltning. Tre dagar efter att Per Brahe hade uteslutits ur regeringen rådgjorde drottningen med sina förtrogna om det inte vore skäl att återsända honom till Finland. Per Brahe insåg själv att det vore bäst för både riket och honom själv att för en tid bege sig till Finland.
Den 13 juni 1648 reste Per Brahe andra gången till Finland för att igen bli generalguvernör, denna gång också över landskapet Österbotten. Den 19 i samma månad anlände han tillsammans med sin sjukliga hustru Christina till Åbo, där de togs emot av landshövdingen, biskopen, borgmästaren och många borgare.
Han hade ju hårt kritiserat drottning Kristinas beslut om hur landet skall skötas och det var hennes förslag att han kunde fara utrikes på något uppdrag. Trots att man igen kan ana att Per Brahe blev landsförvisad till Finland, så uttryckte nog denne en glädje i att åter en gång få flytta dit. Till sin bror Nils Brahe skrev han i maj 1648 att han godvilligt flyttat till Finland. Hans ämbetsområde hade nu ändrats lite, efter att Kexholms län hade blivit flyttat till Ingermanland. Den 13 april 1641 hade regeringen i Sverige beslutat att landskapet Österbotten i kyrkligt hänseende skulle sammanslås med det övriga Finland.
Den 9 maj 1648 hade han fått instruktioner av regeringen. Han ”som i botten känner den finska staten” skulle flitigt inspektera länen, se till att landet och städerna befolkas, vägar röjas, broar byggas, bevaka kronans rätt till skatt, hålla en skyddande hand över lagen och så vidare.
Redan före Per Brahe andra gången kom till Finland hade det i Stockholm föreslagits att flera nya städer borde grundas i Finland ”för att sätta folk där in, som kan draga finnarne till sig och införa pengar i landet”. Under denna andra period grundade han år 1649 städerna Villmanstrand, Kristinestad och Brahestad. Han räknas också som grundare till städerna Tavastehus 1639, Nyslott 1639 och Kajana 1651. I norra Karelen grundade han staden Brahea, som övergavs efter ryssarnas anfall 1656.
Övrigt.
Det blev alltså 5 – 6 år som Per Brahe bodde i Åbo i Finland och det är nog efter honom som uttrycket ”I grevens tid” kom till. Under en stor del av sitt liv skrev Per Brahe dagbok, eller Tänkebok som han kallade den. Hans Tänkebok finns sparad på Skokloster. Alla hans brev finns också arkiverade på Skokloster, så det går att få en bra bild av hans liv. Det är märkligt att han i sin Tänkebok inte med ett ord nämner att han skulle ha grundat några städer i Finland. Det som känns så viktigt för oss i Finland, var kanske endast en bagatell för honom.
Trots att Per Brahe grundade en stad på Koppö hemman i Lappfjärds socken i december 1649, så besökte han aldrig staden. Hustrun Christina Stenbock dog den 14 juni 1650 efter en tids sjukdom och i följande månad förde Per Brahe hennes kropp till Sverige. Själva begravningen genomfördes först den 12 januari 1651 i Brahekyrkan på Visingsö och några dagar därefter återvände Per Brahe till Finland. För att hedra minnet av den nyligen avlidna hustrun Christina, beslöt han år 1651 att den nya staden på Koppö n skall heta Christinestad. Staden har alltså aldrig hetat Koppö, den har bara legat på Koppö. Flera historiker tror att han möjligtvis också hade drottning Kristina i tankarna när staden fick sitt namn. Detta är dock föga troligt eftersom det var just hon, som såg till att han år 1648 blev landsförvisad till Finland. Också stavningen av stadens namn tyder på Christina Stenbock och inte drottning Kristina.
Samma dag som han grundade en stad i Lappfjärd, så grundade han också en stad som till en början hette Salo men senare bytte han namnet till Brahestad.
Foton.
Läs mera om Per Brahe här:
Under sin levnadstid skrev Per Brahe dagbok, då han utförligt beskriver sitt liv från början till slut. Originalskrifterna finns på Skoklosters slott bibliotek och på 1800-talet renskrevs de och gavs ut i bokform år 1806. Han kallade sin dagbok för ”Per Brahes tänkebok” och om du vill läsa den, så skall du klicka HÄR!
År 1904 gav Svenska Litteratursällskapet ut om bok som hette ”Illustrerad lefnadsteckning” som handlade om Per Brahe. Den var skriven av Petrus Nordman och du kan läsa hela boken genom att klicka HÄR!