Vid detta sekelskifte var Österbotten, precis som resten av landet mycket glest befolkat och det var då en del av området Norrland. Några säkra uppgifter finns inte från denna tid men en allmän gissning kan röra sig om 100 000 i hela landet. Av dessa bodde största delen i den del av svenska riket som den tiden kallades Finland, alltså landskapen, Satakunda, Tavastland, Savolax, Karelen, Nyland och Egentliga Finland.
I Österbotten fanns det inga städer år 1600 vilket betydde att alla invånare bodde på landsbygden. Fram till 1600-talet bodde bönderna på skattehemman, som de ägde och som kunde gå i arv till följande generation. De betalade skatt till kronan enligt hemmanets storlek.
I början av 1600-talet inträffade flera år av missväxt, då bönderna inte hade några möjligheter att betala skatterna till kronan. I många fall blev de tvungna att av en eller annan orsak överge sitt hemman och det övertogs då av kronan, som gjorde dessa till kronohemman. Nya bönder kunde då ta över dessa kronohemman och genom att betala ett årligt arrende som den tiden kallades avrad, kunde de bruka och bo på hemmanet i långa tider, trots att de inte ägde det. Det var först på 1700-talet som dessa kronohemman kunde övertas av bonden som brukade hemmanet.
I Korsholms södra fögderi som omfattade socknarna Mustasaari och Närpes fanns det totalt 754 hemman och av dessa var 547 skattehemman och resten var kronohemman. Av någon orsak hade Lappfjärd fler kronohemman än skattehemman.
För övrigt såg Österbotten helt annorlunda ut på 1600-talet än vad den gör i dag. Havet var 4 meter högre, vilket betydde att stora delar av dagens områden då låg helt eller delvis under vatten. Till exempel i Lappfjärd sträckte sig fjärden ända in till dagens centrum, så att Birgitta kyrkan den tiden låg nära kusten. Kyrkorna på 1600-talet byggdes av naturliga skäl vid kusten, så att kyrkobesökarna kunde komma dit med båt.
Städer i Finland år 1600.
I början av seklet fanns det i området Finland 8 städer, samtliga belägna vid kusterna i söder. Ulfsby eller Björneborg var den stad som låg längst norrut, närmast Österbotten. De här städerna hade alla tillkommit på ett naturligt sätt, det fanns alltså ett behov som gjorde att de kommit till.
