Guvernören i Wasa län skulle årligen avge en ”underdånig berättelse om länets tillstånd” till kronan och andra myndigheter. Guvernörsberättelsen bestod av 6 olika kapitel, varav den första handlade om allmänna saker, den andra om folkmängderna, nr 3 om de olika näringarna, nr 4 om administrationen, nr 5 om sociala och kommunala förhållanden och den sista om särskilda anmärkningar och förslag. Här nedan några uppgifter ur berättelsen för år 1881, som publicerades i Vasabladet under år 1882. Texten har ändrats för att bättre passa dagens läsare och den är nedtecknad av Lasse Backlund i juli 2019.
Folkmängderna:
I hela Wasa län bodde det 361 300 personer och den största delen bodde på landsbygden. Nikolaistad var den största staden med 6 000 invånare och Kristinestad den näststörsta med 2 658. I Kaskö bodde det endast 729 personer.
Det allmänna välståndet har inte gått framåt, på grund av den mindre goda skörden. På vissa orter har bonden på grund av dålig tillgång på hö eller penningar varit tvungna att minska på kreaturens antal. Någon större nöd har det inte rått i länet, då de obesuttna har kunnat få arbete på den pågående byggnaden av järnvägen mellan Nikolaistad och Tammerfors. Arbete har också kunnat fås vid stora stockavverkningar i Kuortane och Laukas och vid flera allmänna arbeten i Nikolaistad.
Av befolkningen så var 232 000 personer försörjda genom jordbruk, pension och andra publika tjänster. 27 000 personer hade lagstadgad tjänst och hela 161 700 personer var obesuttna eller ”wid stadigt arbete icke fästade”.
Av hela länets befolkning var 361 213 lutheraner, 86 var greker och endast 2 hörde till andra trosförvanter.
Hälsotillståndet har varit relativt gott, endast smittkoppor har påträffats i länet, dock inte i Kristinestadsområdet. I länet fanns det 2 allmänna sjukhus, ett i Gamla Wasa och det andra i Jyväskylä, som den tiden hörde till Wasa län. På dessa två sjukhus hade intagits 367 patienter på lasarettsavdelning, 638 på syfilistiska avdelning och på dåravdelningen 14 personer.
Näringarna.
Åkerbruk och boskapsskötsel är länets främsta näringar. Råg, korn och havre odlas och rågen är det vanligaste sädesslaget. Av rotfrukterna är potatisen dominerande, medan rovor och kålrötter odlas i små mängder. Maskiner har på senare tid börjat användas inom jordbruket. Inom länet fanns det odlade marker 360 000 tunnland och 443 000 naturliga ängar som inte odlas. Under de senaste åren har en stor del av de naturliga ängarna blivit uppodlade.
Det fanns 20 300 jordägare i länet och den största delen hade under 50 tunnland, alltså under 25 hektar. Förutom jordägarna så fanns det 12 200 torpare. Den normala avkastningen var 5 gånger större än utsäden, alltså mindre än vanligt. Avkastningen av potatis var 6 gånger utsädet, vilket också var mindre än vanligt.
Skörden som den tiden mättes i tunnor hade gett 383 000 tunnor råg, 252 000 med korn, 249 med havre och 298 000 tunnor med potatis. Priserna har på grund av den dåliga skörden varit bättre än året innan.
Boskapsskötseln är på en låg nivå, skrev guvernören. Under året hade det funnits 40 400 hästar, 135 000 kor, 205 000 får, 15 000 svin, 5 400 getter, och 18 200 hönor och kalkoner i länet. Några smittosamma sjukdomar har inte spridits bland djuren men ändå har ett stort antal djur avlidit. Rovdjur har dödat 599 får, 4 getter och 30 fjäderfän.
Skogsskötseln är fortfarande mycket svag och ordnad skötsel förekommer endast i kronans skogar. I den västra delen av länet är skogstillgången liten medan den är lite större österut från kusten. I de områdena idkas det fortfarande svedjebruk.
Tjärbränningen är viktig och för en tunna betalas mellan 10 och 12 mark. För virke betalas samma priser som tidigare år.
Jakten är inte synnerligen viktig i länet, skriver guvernören. Ändå har det fällts 5 björnar, 45 lodjur, 735 rävar, 5 uttrar, 2 mårdar, 265 hermeliner och 650 rovfåglar.
Fiske i havet har idkats av 1 200 familjer med lika många båtar, varje båt bemannad med 2-3 man. Strömmingen är den viktigaste fisken med 14 000 tunnor, lax 457 tunnor och sik 1 385 tunnor. Sälar hade skjutits 1 600 stycken.
Årslönen för en dräng hade varit mellan 100 och 150 mark och för en piga mellan 60 och 80 mark. Åt en arbetskarl har för ett dagverke betalats 1 mark om sommaren och 50 penni om vintern och åt kvinnorna hälften av mannens lön.
Handeln.
Handeln överlag har varit livligare än tidigare år. Exporten har främst bestått av trävaror och lantbruksprodukter. Tullkamrarna i länet har meddelat att det har exporterats 4 170 tunnor med pottaska, 65 000 tunnor tjära, 282 tunnor tjärolja, 2 800 beck och 209 tunnor med beckolja. Stora mängder med bräder, plankor, battens, sparrar, spiror, bärlingar, handspakar, åror och ved.
I länet fanns det många handlande, till exempel i Nikolaistad 68, i Jyväskylä 42 och Kristinestad kom trea med 36 handlande. Värdshus fanns det 21 i hela länet, i Kristinestad 4. Andra näringsställen fanns det 41 stycken och av dessa 9 i Kristinestad.
I Wasa län fanns det 28 sågverk och av dessa drevs 4 med ånga och rester med vattenkraft. 330 personer fick arbete vid dessa sågar, som sågade totalt 303 000 timmerstockar. Mer än hälften sågades till plankor medan resten blev till bräder, ribbor och sparrar.
Enligt guvernören så skulle det ha funnits 3 763 mjölkvarnar och antalet låter helt otroligt. Men långt mer än hälften av dessa var väderkvarnar, 7 mjölkvarnar drevs med ånga och 1 200 med vattenkraft. Av de här 1 200 vattenkvarnarna så var 140 sådana tullkvarnar, som också betjänade allmänheten. Alla de övriga, liksom väderkvarnarna malde endast för husbehov.
I länet fanns det år 1881 14 sparbanker. I städernas sparbanker hade 1 925 kunder satt in 570 000 mark och på landet hade 485 kunder satt in 126 000 mark.
Den viktigaste kommunikationsleden i länet är Bottniska havet och Bottenviken. Normalt är den leden öppen för sjöfart från början eller mitten av maj till medlet av november. Reguljära ångbåtsturer finns från Kristinestad till Åbo, Helsingfors och St. Petersburg. Turerna går också till Stockholm, Nikolaistad och till Härnösand och Sundsvall på svenska sidan. Ibland går turerna ända till Lübeck, Köpenhamn och Hull i England.
År 1878 påbörjades arbetet med en järnväg mellan Nikolaistad och Tammerfors men för närvarande finns det endast landsvägar att färdas på. Vägar finns det totalt 6 400 km, hälften av dessa underhålls av landskommunerna, en mycket liten del av städerna och resten av byarna. I länet finns det 395 broar av sten och 1 700 byggda av trä. Nya broar och vägar byggs varje år. Några kanaler finns inte i länet.
På landsbygden fanns det den här tiden 48 800 boningshus, vilket var långt mer än i städerna. Bland alla städer i länet så låg Kristinestad högst med 428 bostäder, Nikolaistad hade 389 och Nykarleby låg sist med 174 boningsbyggnader. Trots sin låga befolkningsmängd på lite över 700 personer, så fanns det i Kaskö 299 bostadshus.
Under år 1881 hade det inträffat 129 eldsvådor i länet, 3 i städerna och 126 på landet. Värdet av den förstörda egendomen uppgick till 170 000 mark och försäkringarna täckte 116 000 mark. Skogseldar har förstört skog på 662 tunnland för ett värde av nästan 8 000 mark.
Handelsflottan.
Handelsflottan bestod av 47 segelfartyg i städerna och av dessa fanns 11 i Kristinestad. På landet fanns det 24 segelfartyg och hela 10 fanns inom Lappfjärd och Sideby kommuner. I länet fanns det också 12 större ångfartyg men inget av dessa i Kristinestad, däremot fanns det ett mindre ångfartyg på 5 hästkrafter. Endast ett segelfartyg byggdes och det skedde i Nykarleby och i länet har 2 segelfartyg förlist.
Brottsligheten.
Allmänt har myndigheterna och tjänstmännen fullgjort sina åligganden, några klagomål mot kronobetjäningen har inte skett och det allmänna sedlighetstillståndet var tillfredsställande. En normal mängd brott hade gjort under året, till exempel 4 mord, 7 rån, 49 dråp, 1 barnamord, 2 våldtäkter, 69 slagsmål, 9 hemfridsbrott, 7 mordbränder, 123 stölder utan inbrott, 6 förfalskningar och 2 svikliga konkurser.
1 151 personer hade satts i fängelse i länet, till exempel 197 för lösdriveri och av dessa lösdrivare förpassades 162 tillbaka till hemorten, 20 sattes i straffarbete och resten förpassades till andra län. 634 straffångar hade satts i fängelse, plus en desertör från Sibirien.
676 personer i länet hade blivit åtalade för brott mot brännvinstillverkning och –förbrukning men i övrigt har den allmänna ordningen ej blivit störd. Vården och transporten av fångar på landet handhas av antagna personer bland allmogen, en i varje kronolänsmansdistrikt. Kostnaden för fångförarna uppgick till 85 000 mark och fångförarna får sin avlöning av kronan, inte av kommunerna.
Skatter.
Kronoutskylderna, som i dag skulle kallas statsskatter, utgjorde 502 201 mark och av dessa endast 84 (!) i städerna. I ”bevillning”, alltså extra skatt då pengarna inte räcker till, uppbars 123 572 mark, i ”kronotionde” uppbars 78 5050 mark och i ”knekts- båtsmans och rusthålls vakansavgift” 124 910 mark, i olika arrenden 37 440 och i övriga uppbörder 94 428 mark. ”Utskylderna till kronan hafwa således influtit med anmärkningswärd ordentlighet” skrev guvernören i sin berättelse.
I länet fanns det vid denna tid 14 brännvinsbrännerier, varav 2 i Kristinestad och i alla dessa tillverkades det 451 205 kannor brännvin och för dessa uppgick skatten till 541 446 mark, alltså 1,20 mark per kanna. I Kristinestad fanns det Wendelins brännvinsbränneri i norrstan och Töttermans brännvinsbränneri på Östra sidan nära Tjöck.
Utskänkningsskatten på krogarna i länet uppgick till 1 314 mark och från tullkamrarna fick kronan 1,2 miljoner i olika tullar. Inkomsten från kronoskogarna uppgick till nästan 100 000 mark.
I länet fanns det 30 inkvarterade ryska kosacker i Koskue by i Jalasjärvi och i Nikolajstad 40 kosacker, ”widare inqwartering har ej förekommit”.
I länet fanns det 197 gästgiverier och på dessa fanns det 663 hästar, plus 442 hästar i reserv. Dessa gästgiverier hade gjort 115 284 skjutsar under året och det största antalet inföll under juni och augusti månad.
Stadskommunerna själva kan bestämma minimibeloppet på de inkomstskatter som skall betalas till kommunen och i Kristinestad bestämdes summan till 300 mark, medan det i Nikolaistad var 400 och i Kaskö endast 100 mark. Inkomstskatten uppgick i Nikolaistad till 2,8 miljoner, i Jakobstad till 756 000 och Kristinestad kom trea med 685 500 mark. Kaskö låg sist med endast 126 300 mark i inkomstskatter.
Precis som nu så var kommunalskatten väldigt olika i städerna. Kristinestad hade högsta procenten, 2,37 mark på varje 100 marks inkomst. Nikolaistad var nästhögst med 2,25 och lägst hade Jyväskylä 1,33 mark.
Städernas utgifter den tiden var främst administration, lagskipning, polis och annat dylikt. Där låg Nikolaistad högst med Kristinestad som god tvåa. För denna administration betalade Kristinestad 46 300 mark och för den andra stora posten, skolväsendet betalade staden 6 500 mark. Övriga kommunala utgifter fanns inte.
På landsorterna samlades skatter in enligt hemmanens mantal. Det fanns också röktalsavgifter och skatter enligt persontal och så fanns det en kommunal skatt enligt prövad inkomst.
Guvernören skrev också att kommerserådet Carl Emil Carlström i Kristinestad skulle ha gett en donation på 1 000 mark till en folkskolbyggnad i Kauhajoki. Samma man skulle också ha gett 10 000 mark till fruntimmersskolan i Kristinestad men där skulle endast räntan få användas till skolans underhåll.
I hela länet fanns det totalt 1,4 miljoner mark samlade i allmännyttiga fonder. Dagspeng för en arbetskarl den tiden var 1 mark.
Skolor.
Flera skolor har varit verksamma i länet under det gångna året. Lycéer fanns i Nikolaistad, Gamlakarleby och i Jyväskylä, realskolor fanns i Nikolaistad och i Kristinestad och en teknisk realskola fanns i Nikolaistad. Lägre elementärskolor fanns i Gamlakarleby, Jakobstad, Nykarleby och Jyväskylä. I Nikolaistad fanns det också en navigationsskola och en fruntimmersskola. Det fanns också privata fruntimmersskolor, i Gamlakarleby, Nykarleby, Kristinestad och Jyväskylä. I Pedersöre fanns det en dövstumskola, och folkskollärarseminarier fanns både i Nykarleby och i Jyväskylä. Jordbruksskolor fanns i Mustasaari och i Saarijärvi och i Ilmola fanns det en mejeriskola.
I städerna fanns det dessutom folkskolor, söndagsskolor och småbarnsskolor. På landsbygden fanns det 58 fasta folkskolor, bland annat i Lappfjärd, Härkmeri och Dagsmark. Den första undervisningen på landsbygden i bokläsning och kristendomskunskap sker med hjälp av ambulerande lärare och av föräldrarna.
Bibliotek finns det i alla städer och några också på landsbygden. Där finns religiösa böcker och andra lättfattliga populära arbeten.
I länet finns det också religiösa sekter som baptister, metodister och så kallade hihhuliter. Hihhuliterna är en benämning på medlemmar bestående av læstadianer, som är fientliga mot statskyrkan. De här sekterna har inte nämnvärt stört den borgerliga ordningen.
Fattigvården var en viktig del i städernas verksamhet. I städerna underhölls 89 äldre personer i hela länet, av dessa 17 i Kristinestad. 97 barn under 15 år skulle också underhållas, av dessa 16 i Kristinestad. Kostnaderna för fattigvården uppgick i hela länet till 17 300 mark och Kristinestad hade den näst högsta summan på 3 800 mark.
Antalet fattiga på landsbygden uppgick till 1 472, som skulle skötas av kommunerna. Därtill fanns det så kallade fattigrotar, som bestod av flera bönder och dessa underhöll därtill upp emot 1 400 personer, både yngre och äldre.
Särskilda anmärkningar och förslag.
Under år 1881 har 963 män och 151 kvinnor tagit ut pass för arbetsresor till Amerika. Passen har ställts ut på 3 eller 5 år.
Guvernören konstaterar att trots att flera mossar och kärr har blivit utdikade till odlingsmark, så finns det ännu stora området att utdika. Så länge de här markerna förblir i sitt eländiga skick, så utgör de ett menligt inflytande på klimatet. De leder till tidiga nattfroster, som är jordbrukets farligaste fiende i mellersta och norra Finland.
Att befrämja torrläggning av kärr och mossor, är därför den viktigaste åtgärden för befrämjande av landets odling. Guvernören föreslår att medel skall anslås för detta ändamål.