Diktat av Eva efter en lång natt.
En natt i månaden, det blir tolv per år
jag snurrar i sängen och räknar vita får.
Mångalen lär ju fenomenet heta
och jag är inte ensam, har jag fått veta.
Vad gör att man vakar, kan inte sova
har nog prövat allt, det kan jag lova
varm mjölk med honung och melatonin
men ingenting hjälper mot mångubbens flin.
Jag ligger och funderar på allt och ingenting
blommor och barnbarn, simhall och Svingeling
då plötsligt jag börjar dikta och rimma
och dit far åtminstone sedan en timma.
Magen den knorrar och höften den värker
sen mitt i allt jag somnar men det jag ej märker
Sen är det morgon och en ny dag gryr,
natten är över och mångubben flyr.
