Kristinestads borgmästare G. Aminoff skrev i början av januari 1918 ett upprop, som omfattades av skyddskårens kretsstab. Uppropet upplästes på skyddskårernas hemliga möte i Helsingfors och det kunde enhälligt omfattas. Uppropet publicerades i Syd-Österbotten 3 februari 1938 och lyder så här i lite moderniserad form:
Finlands lantdag har den 15 november 1917 förklarat sig inneha den högsta makten i landet och den 4 december har senaten till lantdagen ingett ett förslag till regeringsform, enligt vilket Finland skall bli en oberoende republik. Den 6 december har lantdagen uttryckligen förklarat Finland för en självständig stat och bemyndigat senaten att omedelbart hänvända sig till andra länders regeringar i syfte att de skulle erkänna Finlands självständighet.
För att Finland absoluta frihet skall kunna hävdas, fordras militäriskt skydd för densamma, såväl utåt som inåt samt att detta skydd upprätthålls av Finlands medborgare kraftigt och genast.
I världen finns för närvarande ingen mot Finland fientlig stat. Men likväl måsta landet vara berett att skydda sina gränser och sin självständighet under det pågående världskrigets mångahanda förväxlingar, samt att anordna ett sådant skydd som de till tänderna väpnade, men utmattade stormakterna måsta ta i beräkningen.
Och till det utåtriktade skyddes bör även räknas ett aktivt försvar mot de här befintliga ryska trupperna, som sedan landet blivit självständigt, inte har någon rätt att ens vistas i landet, desto mindre hålla det besatt och med våld ta av landets födoämnen för sig och sina familjer och sina hästar, samt beträffande inkvarteringsförordningarna med den tunga börda de lägger på landet, upphört att gälla.
I överenskommelse om vapenvila med Ryssland torde Tyskland i en snar framtid komma att genomdriva att den ryska militären omedelbart skall utrymma Finland. men med kännedom om dessa soldaters uppfattning om sin ställning i vårt land och deras förhållande till landets oroselement mötes Finland här av tvenne faror. Den ena är plundring och skadegörelse av medborgarnas egendom, den andra är att åtminstone en del av militären kan vägra att avlägsna sig från vårt land, i synnerhet som de röda gardena torde uppmana dem att stanna för att understöda gardenas anarkistiska verksamhet.
För att en stat skall kunna erkännas av andra stater, krävs att det skall finnas ett absolut villkor, att det skall råda inre ordning i landet. Finland, där bandithopar under namn av röda garden tvingar folkets lagliga styrelse till underkastelse för olagliga och huvudlösa fordringar, kan inte erkännas av någon annan stat, såvida inte banditväldet krossas med järnhård hand. Det inre skyddet mot de anarkistiska mördare- , rånare- och plundrarehopar, som terroriserar landet, bör därför omedelbart upprättas.
För att avskaffa det ryska soldat- och finska pöbelväldet och för att hävda Finlands anseende utåt och stöda landets regering och lantdag, för att skapa en lycklig framtid för Finland med fullständig frihet och lagbunden ordning, så bör alla landets kommuner kalla samtliga vapenföra män, att oberoende av partiståndpunkt bilda organisationer. Dessa organisationer skall militäriskt inövas till ett nationalgarde eller milis som omfattar hela landet, för att försvara både hembygden och landet som helhet mot både inre som yttre fiender.
Österbottningarna skall här stå i det första ledet. De är sedan gamla tider kända för sitt okuvliga mod och sin frihetskärlek. Finland folk väntar att österbottningarna skall vara redo till kamp och beredda att bistå det övriga landet. I Österbotten har banditligorna och deras anhang bland den ryska militären aldrig känt sig hemmastadda och österbottningarna är därför landets högra hand då det gäller att försvara landet och slå dess förtryckare.
Stå upp, ni söner av Finland, som älskar ert fäderneland, att lägga makt bakom lantdagens beslut och att värna om republiken Finland.