Artikel i tidskriften ”Ungdomsvännen” 1.1.1927:
Anteckningar efter kyrkoherde J. Im. Bäcks tal vid den Ev. folkhögskolans invigning i Dagsmark den 1 nov. 1926:
Fader, vi bekänna inför ditt ansikte, att vi äro svaga. Vi hava ingen kraft och makt av oss själva. Synden har gjort oss svaga och kraftlösa, men du säger i ditt ord, att du är stark i vår svaghet. Också med hänsyn till det arbete, som i denna skola skall utföras, är du den ende, som skall kunna hjälpa och styrka oss. Därför säga vi i Jesu namn: Amen.
»Evangelium är en Guds kraft» Rom. 1:16.
De, som vid tiden för år 1918 nått mogen ålder, minnas säkert med vilka glada förhoppningar man då såg framtiden an. En allmän väckelse gjorde sig gällande, och det såg ut, som om evangelium i alla samhällskretsar skulle få mera rum och utöva större inflytande över människohjärtan. Måste vi ej medge att dessa förhoppningar slagit fel. En sedlig tillbakagång synes i vårt älskade fosterland. I en enda tidning kan man läsa om ett tiotal mord, spritsmugglingar m. m. Vi behöver inte vara präster utan allvarliga fosterlandsvänner, ej allenast i egenskap av kristna, utan också som fosterlandsvänner måste vi erkänna, att samhällskroppen är sjuk, försvagad. — Men ungdomen, vårt framtidshopp, är den ej stark, har den ej livsmod? Den är glad, men dess glädjeyttringar är ett dödstecken. Tror Ni, unga kvinnor och män, att landets väl skall med framgång kunna byggas utav ett släkte som fostras på danstiljan? Du får ingen karaktär, ingen dådkraft, ingen verklig hälsa, du kan inte bli en duglig medborgare i älskat fosterland på detta sätt. Jag stöter kanske härmed någon för pannan, men sanningen måste utsägas, give Gud av tusentals tungor.
Det står ej rätt till såsom samhället nu är. Det är svagt och dödstecken visa sig. Hjälp är oss av nöden. Kraft åt de svaga är dagens lösen, kraft som stålsätter viljan, härdar karaktären, ger lust att kämpa för sanning och rätt. Vi äldre går bort, de unga intar platsen i vårt ställe. Varifrån skall den unga få kraft. Har du inte, moder, har du inte, fader, frågat dig: »Varifrån skall mitt barn få kraft?» Man försöker svara på olika sätt. Ett svar på denna fråga är: Bildning skall ge kraft. Genom kultivering, bildning skall en allmän uppryckning göra sig gällande. Jag sätter värde på bildningen, men i alla fall kan jag aldrig gå in på att den är den rätta kraftkällan. Saknar bildningen kristendom, är den ett folks fördärv, därom bär historien vittnesbörd. De gamla antika byggnaderna i Rom och Grekland vittnar om att bildningen stod högt bland dessa folk, men de gick under, inte för bristande bildning, utan för att de ej ägde kristendomens kraft. Sträva efter bildning, men inte efter religionslöshet. En upplysning, inte uppburen av kristen tro, bär fördärvet under sitt hjärta; barnet berövar modern livet.
Vi har kommit så långt nu att en bildning utan kristendom inte kan ge kraft. Var då finna kraft? I lagen? En helvetespredikan ändrar nog ungdomen, menar man. Lagen är bra som tuktomästare till Kristus, men man bedrar sig, om man tror, att den omskapar sinnena. Jag har åhört tal om ungdomens ogudaktighet, och märkt förhärdelsen i de ungas blickar. De tycktes säga: »Du har blott att påstå att vi äro eländiga, svaga stackare.» Det har alltid visat sig, att lagen kommer vrede åstad. Finns det då någon kraftkälla för ungdomen? Finns det något, som kan upplyfta de unga, ge dem ny livssyn, ny kraft? Texten säger: »Evangelium är en Guds kraft.» Du har ofta läst de orden. Har Gud fått lära dig att förstå deras innebörd? Fast allt brister i mig själv, så har jag ändå Guds kraft, som aldrig sviker, som bär mig ända hem. Vi måste gå i Guds skola. Han avkläder oss vår egen kraft och gör oss döda i oss själva, gör oss till förtappade, förlorade syndare. Även bland denna unga skara har det skett, de har blivit avklädda.
Också vi äldre vet, att Gud gjorde oss döda, men åter levande genom evangelii härliga, saliga fridsbudskap om syndernas förlåtelse i Jesu blod. Minns du trolovningsstunderna? Vad betydde all smälek, allt förakt från världens sida? — Intet — intet. Du svaga, döda och kalla fick kraft från höjden, besegrade djävulen, fick frid och liv. Han som kom och gjorde dig död, han gjorde dig också levande. Kommer du ihåg den stund, då nådens flod fick tränga in i ditt hjärta, ge dig den kraft, som betvingar världen och besegrar döden? Han, som skänker liv i döden, lärde dig leva. Guds kraft behöva vi, inte människokraft. Vi och våra barn har en bättre kraft, Guds kraft, världar och djävlar till trots, och vi får sjunga om kraft och seger i Herren Jesus Kristus, som alltid varit de svagas kraft. Evangelium om syndernas förlåtelse i Jesu blod anses som en farlig lära och lös mat, men föraktar du den, låter du taga ifrån dig Guds kraft, och i den sista striden går du hopplöst under. Läre Gud även dig att säga: Evangelium är en Guds kraft.
Denna kraft har också grundat vår skola. Du har sett, att världens stora varit emot henne. Blott enkelt folk förde fram henne. Så kom hon fram med Guds kraft. Vi känner glädje, nu då vår skola blivit en verklighet och med Guds hjälp börjar sin verksamhet. De många elever som blivit inskrivna är ett bevis på, att evangelium är en Guds kraft i dag som i går. Kommen ihåg det ni: vänner, lärare och unga. Vi kommer att möta nya faror, svårigheter, fiender och hinder; kommer att få erfara vår egen svaghet i vårt arbete, men vi får minnas, att evangelium är en Guds kraft. Lärare och elever, börja i Guds kraft alla dagar edert arbete i det gamla kraftens evangelium, att synderna äro förlåtna i Jesu blod. Allt hat till trots är vår skola en skola som börjar, fortsätter och slutar i syndaförlåtelsens kraft. Välsignade Dagsmark by, som fått en sådan skola! Säg vad man vill, denna skola skall vara i Herrens hand en välsignelse för vårt land. Många äro de, som ännu hemma i himlen kommer att tacka Gud för sommar i vintertid i den föraktade evangeliska folkhögskolan.
Guds välsignelse vile över dig, Gud välsigne dig med syndaförlåtelsens kraft. Med dessa ord öppnar jag nu denna skola i den treenige Gudens namn. Han välsigne henne och ger henne kraft från höjden och nåd att bringa upplysning i vida kretsar.