Under inbördeskriget 1918 skrev tidningen Syd-Österbotten långa och känsloladdade artiklar om stupade skyddskårister och deras begravningar. Inte helt oväntat fick de som stupade först mest publicitet och flera tusen personer kunde närvara vid begravningarna. Ju mer tiden led så avtog intresset, så artiklarna och talen vid begravningarna blev kortare mot slutet av kriget. Här under finns samlat flera kortare artiklar ur Syd-Österbotten:
16.3.1918. Stupad.
Från fronten när oss budskapet, att bondesonen Axel Henriksson Äppel från Kristinestads landsförsamling ljutit hjältedöden i kampen för lag och rätt. Född den 21 maj 1901 i Tjöck yttre by utdimitterades han från Tjöck folkskola våren 1914. Yngst bland fem bröder, av vilka tre är i Amerika, var han föräldrarnas framtidshopp. Då den äldre hemmavarande brodern ej var stridsduglig, ansåg sig unge Axel ovillkorligen skyldig att gripa till vapen för hem och härd. När andra Tjöckbor tågade ut att rensa från de rödas och ryssarnas skräckvälde smög sig Axel Äppel mot föräldrarnas vilja att delta i kampen, och då landet behövde rytteri var Axel Äppel bland de första som anmälde sig. Innebörden av orden ”O, fosterland för dig i alla öden min bästa kraft jag ödmjukt offra vill” talade mäktigare än moders råd och faderns vilja i den eldiga ynglingens bröst.
Van på hästryggen från spädare år som Axel Äppel var, såg hans chef af Forselles helt visst vilket dugligt virke han hade i honom och han korade därför honom att vara sig följaktig, då det gällde en farlig rekognosering. Båda föll och ”föllo för ädla sår, förrn någon dem red förbi.”
”Ej med klagan skall ditt minne firas,
ej likt dens som går och snart skall glömmas”.
27.3.1918:
Under en förpoststrid i Pitkäjärvi den 18 mars stupade James Blackie från Tjöck, träffad av en fientlig kula i huvudet. Vid samma tillfälle sårades svårt Emil Ådjers, likaledes från Tjöck. Enligt ingångna uppgifter har Emil Ådjers numera avlidit av sina sår. Med dessa två offer har Tjöck skyddskår förlorat i stupade inalles fem man.
3.4.1918. Stupade.
Under den hårda striden i Norrmark i lördags stupade bl.a. Eliel Ferm från Härkmeri, Henriksdal, Bruno Karström från Sideby, Ivar Walén från Övermark, Valsås och O. Koskinen från Storå.
Senare har avlidit av i striden erhållna sår Lennart Häggblom och Lennart Stenback, vardera från Sideby. Vid Tammerfors har stupat bl.a, följande Närpesbor: Anders Johan Bonde från Kalax samt Oskar och Alfred Benvik från Benvik invid Kaskö.
6.4.1918 Begravning.
Andra dag påsk jordfästes i stadens nya kyrka stupade frihetskämparna James Blackie och Emil Ådjers från Kristinestads landsförsamling. Akten, som förrättades av kyrkoherden Aug. Tranchant, bar samma högtidliga prägel som tidigare liknande. Kyrkoherden talade högstämda ord till de hänsovnes minne med ledning av Runebergs ord: ”Herren prövar blott, han ej förskjuter.” Sångkören sjöng före jordfästningen ”Jag går mot döden var jag går” och efter ”Jag går mot himlen var jag går.” Kransar nedlades från skyddskårerna i Kristinestads landskommun och Lappfjärd, från medborgarinnor och medborgare i Kristinestad genom lärarinnan Aina Grönlund, som finkänsligt och varmt talade om den insats landsförsamlingen i frihetskampen gjort till fosterlandets frihet och lycka, från Ungdomsföreningen i Tjöck, från klasskamrater i Svenska samskolan samt från anförvanter. Magister V. Lindström talade stämningsfullt om landets frihetskamp och den ljusning vi alla vänta och längta efter. Vid den igenfyllda granen, kring vilken samlats mycket folk, sjöng sångkören flera sånger, varefter man åter lämnade frihetshjältarnas grav invid det gamla templet.
6.4.1918. Mördade.
Från södra Finland har vi varit i tillfälle erhålla säkra uppgifter. Enligt dessa, varom vi vilja meddela utförligare i nästa nummer, har rödbanditerna i Helsingfors mördat bl.a. verkställande direktören i bolaget Navigator, jurisstuderanden Gunnar Snellman den 15 februari.
Efter att mitt på dagen ha blivit häktad på Kyrkogatan och förd till de rödas högvakt i riddarhuset, underkastades han ett kort förhör, varav intet graverande framgick. Man fordrade dock att få anställa husundersökning i den fängslades bostad. På natten uttogs han från högvakten för att medfölja till hemmet, men blev antagligen på vägen dit skjuten bakifrån ett skott genom huvudet.
Den mördades lik fick hans anförvanter sedan på dagen under hån och begabbelse av de röda uppsöka på kolerabaracken. Den på detta sorgliga sätt omkomne var född och uppvuxen i Kristinestad samt son till framlidne konsul G. V. Snellman och hans maka, född Lacke.
6.4.1918. Sideby. Krigets offer.
Vid slaget i Norrmark den 30 mars stupade i Sideby kyrkoby hemmahörande ynglingarna lanthandlandesonen Bruno Karström 21 år, bondesonen Lennart Stenback 23 år och skomakaresonen Lennart Häggblom 21 år. Alla tre var med om befrielseverket från första början. Till Sastmola- och Vittisbofjärdfronten skyndade som frivillig Bruno Karström från första dagen och de andra omkring en vecka senare. Av deras kamrater vid fronten hade alla tre vitsordats såsom särdeles duktiga fosterlandsförsvarare. Alla tre har genomgått folkskola och Bruno Karström dessutom besökt folkhögsskola. Han hade förutsättningar för att bli en god ungdomsledare och med tiden en duktig kommunalman, därest han fått leva. Såsom ensam mansperson i familjen har han redan, ehuru ung, i flera år med framgång skött hemmets jordbruk och därvid uppgjort vackra planer för framtiden, vilka planer nu sannolikt stranda.
Lennart Stenback var en stark och välutvecklad yngling, duktig jordbruksarbetare och sportsman, just sådan man önskade en yngling skulle vara.
Lennart Häggblom var enda sonen i familjen och hade som god son genom flitigt arbete bidragit till familjens utkomst. Mänskligt sett hade han ju bort få leva för att bli stöd åt föräldrarna på deras ålderdom. De dödande kulorna frågat ej efter våra beräkningar.
I ungdomslaget hörde alla tre till de stilla i laget, varför de också var omtyckta av alla. Frid, frid vila över deras minne, och må fosterjorden vila lätt över dess tappra försvarare. Av samma skott, en exploderande kanonkula, som dödade dessa tre, blev några även sårade, en livsfarligt, andra mindre.
13.4.1918. Begravning i Sideby.
I tisdags den 9 dennes jordfästes i Sideby kyrka de i Norrmark stupade skyddskåristerna Bruno Karstöm, Lennart Stenback, Lennart Häggblom och Artur Nordlund. Till den högtidliga akten hade infunnit sig så mycket folk, som kyrkan kunde rymma. Från predikstolen talade kyrkoherden G. E. Stenfors över texten: Rakel begråter fina barn. Från koret talade lärarna Mikael Gran, Artur Norrback och Frans Teir. En blandad kör sjöng i kyrkan ”Jag går mot döden var jag går” och ”Bevara Gud vårt fosterland”. På graven invid kyrkan sjöngs även några sånger. Ett tjugotal kransar nedlades på graven, bland dem en från II komp. i Vittisbofjärd, en från staben i Kristinestad frän staben och folkhögskolan i Lappfjärd, från staben i Sideby, från staben i Sideby, från ungdomsföreningen och syföreningen i Sideby samt flera från släktingar och vänner.
17.4.1918. Stor begravning i Lappfjärd.
Senaste söndag begravdes de från Lappfjärd under striderna om Tammerfors stupade frihetshjältarna Johan Erland Mattfolk, Karl Johan Dåhli, Otto Grannas, Frans Geisor, Frans Granberg och Eugén Uusitalo.
Jordfästningen, som förrättades i kyrkan, övervars av ett stort antal deltagande medborgare. Knappast torde Lappfjärd stora kyrka många gånger förut inrymt en så stor folksamling. Den svenska jordfästningen förrättades av prosten Georg Laurén, som, uppehållande sig vid varje hjälte skilt, talade tröstens ord till anförvanterna. Den finska jordfästningen förrättades av pastor W. Ingman, som påpekade den finskatalande hjältens bragd för sitt land och för de efterlevande.
Tal hölls av läraren A. Appel. som bl.a. påpekade samhällets och fosterlandets tacksamhetsskuld till hjältarna, men även till hjältarnas föräldrar och anförvanter. Lappfjärd skyddkårs krans frambars av mag. Emil Kråkström, vilken i sitt tal påpekade den stora moraliska kraft, vårt lands hjältar lägger i dagen i det nu pågående befrielseverket. Förutom av anhöriga nedlades kransar av flera föreningar och enskilda personer. Körsång utfördes av Kristinestads och Lappfjärds sångkörer gemensamt. Kantor Serén från Kristinestad utförde sorgmarsch på orgeln. Hjältegraven vid Lappfjärd kyrka inrymmer tillsvidare 11 stupade.
20.4.1918. Jordfästningar vid nya kyrkan.
I torsdags jordfästes i Nya kyrkan under samma högtidlighet som vid liknande tillfällen tidigare stupade frihetshjältarna A. Klockars. K. O. Guss och J. H. Granqvist från landsförsamlingen. Jordfästningen förrättades av kyrkoherde Aug. Tranchant, som i högstämda ord framhöll de stupades livsgärning. På uppdrag av stadsfullmäktige i Tammerfors framförde talaren även nämnda stads tack till de stupade och deras anförvanter. Vid nedläggandet av en krans från Tjöck skyddskår talade handelsföreståndare Hinds till de fallnas minne och fröken Aina Grönlund från medborgare och medborgarinnor i Kristinestad. En mängd kransar nedlades dessutom från anförvanter och vänner.
24.4.1918. Begravning i Lappfjärd.
I söndags begrovs i frihetsstriden stupade bonden Karl Henrik Holm. Under tonerna av en sorgmarsch, utförd på orgel av kantor Serén från Kristinestad, inbars den stupades lik i kyrkan och nedsattes i koret. Sedan sångkören sjungit: ”Jag går mot döden var jag går”, förrättades jordfästningen av prosten G. Laurén, som därvid talade högstämda ord till den fallnes minne, utgående från språket: ”Det är saligare att giva än att taga.” Efter jordfästningsakten sjöng kören åter, varefter blomsterhyllningen vidtog. Bland de nedlagda kransarna må särskilt framhållas en från Lappfjärds skyddskår, framförd av bankdirektören Frans Teir, som i välvalda ord framhöll den stupade frihetskämpens manande föredöme att i självuppoffrande handling ådagalägga den rätta uppfattningen av begreppet fosterlandskärlek. Den gripande begravningsakten avslöts med avsjungandet av andra versen av psalmen 360. Under orgelmusik utbars sedan kistan ur kyrkan till hjältegraven, där den nedbäddades vid sidan av de tidigare fallna kamraterna. Graven gömmer nu i sitt sköte icke mindre än 14 frihetshjältar.