Vid Finlands Lantdags sammanträde denna dag har Finlands Senat genom sin ordförande till Lantdagen överlämnat bl.a. förslag till ny regeringsform för Finland. Senatens ordförande har därvid å Senatens vägnar uttalat:
Finlands lantdag har den 15 sistlidna november i stöd av § 38 R.F. förklarat sig innehava högsta makten ävensom sedermera för landet tillsatt en regering, vilken till sin förnämsta uppgift gjort förverkligandet och tryggandet av Finlands statliga självständighet. Härigenom har Finlands folk tagit sitt öde i egna händer och de närvarande förhållandens både berättiga och förpliktiga detsamma därtill. Finlands folk är djupt medveten om att detsamma kan fylla sin nationella och allmänmänskliga uppgift endast såsom fullständigt fritt. Vår sekelgamla frihetslängtan bör nu uppfyllas. Finland folk bör träda i ledet bland världens övriga folk som en oavhängig nation.
Uppnåendet av detta mål påkallar närmast vissa åtgärder från lantdagens sida. Finlands gällande regeringsform, som icke är omedelbart tillämplig på närvarande förhållanden, erfordrar en fullständig omarbetning, och har regeringen för den skull nu till lantdagens handläggning överlämnat ett förslag till regeringsform för Finland, byggt på grundsatsen att Finland skall vara en oberoende republik. Med fäst avseende därå, att huvudgrunderna i den nya regeringsformen böra oförtövat fastställas, har regeringen samtidigt avgivit förslag till grundlagsstadganden i sådant syfte, varförutom även några andra lagförslag framlagts, åsyftande ett tillgodoseende av de mest tvingande reformkrav intill dess den nya regeringsformen kunnat fås till stånd.
Men jämväl från regeringens sida påkallar det angivna målet åtgärder. Regeringen skall göra en hänvändning till övriga makter för att få vårt lands statliga självständighet erkänd. Detta är särskilt i närvarande stund så mycket mer oundvikligt, som det allvarliga, av Finlands fullkomliga isolering tillskapade läget, hungersnöden och arbetsbristen i landet, tvingar regeringen att träda i i omedelbar förbindelse med utländska makter för att av dem erhålla livsmedel och för industrins behov erforderliga varor samt sålunda rädda landet undan hotande hungersnöd och avstannande av det industriella arbetet.
Det ryska folket har, efter det detsamma störtat tsarväldet, flerfaldiga gånger förklarat sig ärna medgiva det finska folket rätt att självt styra sina öden, en rätt som grundar sig på detta folks under århundranden fortsatta kulturutveckling och genom krigets fasor har höjts en kraftig röst, som hävdat ett av det pågående världskrigets viktigaste mål: satsen att icke ett enda folk skall vara tvunget att mot sin vilja stå i beroende av ett annat. Det finska folket vågar tro att det fria ryska folket och dess konstituerande nationalförsamling icke skall vilja lägga hinder i vägen för Finlands strävan att intaga en plats bland de fria och oavhängiga nationernas antal. Och Finlands folk djärves jämväl med tillförsikt emotse övriga nationers erkännande av, att detta folk bäst som oberoende och fritt skall förmå arbeta på förverkligandet av de uppgifter, vilkas fullföljande skall göra detsamma förtjänt av en självständig plats bland kulturfolken.
Jämte det regeringen har velat bringa dessa ord till alla finländska medborgares kännedom, vänder sig regeringen till medborgarna, såväl enskilda som myndigheter, enträget uppmanande en var i sin stad att genom orubbligt fasthålla vid ordningen och fullgöra sin fosterländska plikt, anspänna alla sina krafter för vinnandet av nationens gemensamma mål i ett ögonblick, mer betydelsefullt och avgörande än något tidigare i Finlands folks liv.
Helsingfors den 4 december 1917.
Finlands Senat: P. E. Svinhufvud, Kyösti Kallio, Heikki Renvall, O. W. Louhivuori, Jalmar Castrén, Juhani Arajärvi, Onni Talas, Alexander Frey, E. N. Setälä, Arthur Castrén, E. Y. Pehkonen och A. E. Rautavaara.