Sammanställt av Lasse Backlund i september 2024. Uppgifterna är ett sammandrag av en längre artikel i Syd-Österbotten.
Söndagen den 21 januari 1951, kl. 14 invigdes de tre föreningarnas nya gård, Brahegården med fest och pompa. Det allmänna intrycket bland festdeltagarna var ”rymligt, smakfullt och hemtrevligt”. Speciellt hyllades de tre män, som hade dragit det största lasset med renoveringen. Det var Sigfrid Bergvik, Hjalmar Nylind och Erik Sjöblom som lyftes fram, det sades att det helt och hållet var deras förtjänst att föreningen hade fått ett så fint hus.
Festens första del sändes direkt i radion, så festdeltagarna hade ombetts att komma i god tid före utsändningen började. Först spelade Hugo Tenlén, Bertil Blomberg, Bertel Rusk, Georg Dahlström och Birger Sundqvist festmarschen ur ”Prinsessan Törnrosa”. Sedan hälsade Svenska föreningen Brahegårdens ordförande Gunnar Carlsson välkommen, där han bland annat yttrade:
”Samverkan – arbetsfördelning är tidens lösen. Vad vi här i Svenska föreningen Brahegården åstadkommit är just resultatet av samverkan och arbetsfördelning. Tre föreningar, nämligen A.W., K.I.F. och K.M.K har med förenade krafter arbetat och strävat, brottats med problem av mångahanda slag innan vi kommit till detta resultat. Att det varit lätt vill väl ingen påstå.
Det har varit motigheter och svårigheter, ja till och med motgångar och motstånd i vissa fall. Allt detta har dock övervunnits, optimismen har segrat och att det trots allt gått rätt bra framåt, sedan vi kom igång skall vi väl dock alla godkänna.”
I sitt tal frågade Carlsson vart ungdomen tagit vägen, eftersom det är de äldre som har dragit hela projektet. Han hoppas att de skulle komma aktivt med i den nya föreningen.
”Vi skall härefter samlas i vår fina, hemtrevliga Brahegård, samlas till fest och vardag, samlas för att få något, samlas för att ge varandra något av rejäl kost, vetande, bildning, hyfsning, andlig lyftning”, avslutade han hälsningstalet.
Efter hälsningsanförandet sjöng fru Viola Roos ”Om aftonen” av Yrjö Kilpi med ackompanjemang av Hugo Tenlén och efter det ytterligare två sånger.
Efter sångerna gav Helge Wiklén en återblick på arbetets och mödornas väg innan Brahegården blev verklighet. Värdet av den frivilliga arbetsinsatsen uppskattade han till 130 000 mark, trävarufirmor hade skänkt virke för 100 000 mark och affärer i staden har bidragit med olika slags förnödenheter till ett belopp av 60 000 mark. Dessutom hade det ordnats en insamling som gav 375 000 mark.
Kostnadsförslaget slutade på 1,2 miljoner men den höga inflationen höjde byggnadskostnaderna till 1,5 miljoner mark. Här passade han på att framföra ett tack till medlemmarna i byggnadskommittén, Hjalmar Nylind, Sigfrid Bergvik och Erik Sjöblom som offrad både fritid och krafter för att förverkliga byggnadsplanerna.
Sedan sjöng manskören några sånger och alla kunde konstatera att akustiken i salen var ypperlig, något som också radiomännen intygade.
Efter sångerna reciterade Reinhold Weckström med djup inlevelse ett par dikter. Före pausen hann Bertel Rusk avsluta med ett violinsolo till ackompanjemang av Bertil Blomberg.
Under pausen serverades lyxkaffe av 1930-talskvalitet i den forna Carlströmska salen, som nu tjänstgör som serveringsrum.
Efter pausen fortsatte programmet med sång av manskören. Sedan följde festtalet, som hölls av folkhögskollärare William Hägg från Närpes och han tog publiken med storm. Han berättade medryckande och lättfattligt om skillnaden mellan elitmänniskor och massmänniskor. De förra arbetar för helheten medan de senare verkar för att tillvarata endast en liten grupps intressen, sade han bland annat.
Efter festtalet sjöngs ”Slumrande toner” unisont och sedan förklarades ordet fritt. En stor mängd gratulanter framförde sina lyckönskningar, inkomna telegraf lästes upp och en speciell hälsning hade skickats från Jakobstad ”he va bra he!”
På Brahegårdens vägnar tackade Egil Appel för de varma välgångsönskningarna och festen avslutades med att alla sjöng ”Modersmålets sång”.
På kvällen kl. 19.30 uppfördes på Brahegården en invigningspjäs, som hette ”Anna Christie”. Pjäsen hade regisserats av teatermannen Reinhold Weckström och han hade hand om kulisserna och sminkningen. Flera kända kristinestadsbor spelade med, bland annat Elisabeth Lindedahl, Runar Eriksson, Mary Blomberg, Runo Nygård, Åke Skeppar, Erik Granbacka, Åke Sjöblom och Bertel Nygård. Pjäsen spelades för full salong och pjäsen visades på nytt följande vecka.