Författat av Bjarne Henriksson och publicerat i Syd-Österbotten 9 december 1972. Renskrivet av Lasse Backlund i mars 2024.
Vid den här tiden för 323 år sedan var vasaborgarna förgrymmade. Den 5 december 1649 hade nämligen Per Brahe undertecknat fundationsbrevet för Kristinestad. Vasaborgarna, som var rädda för att mista sitt grepp om lappfjärdsböndernas varor, hade under långa tider kämpat för att utvidga deras rätt till seglation på Stockholm.
Till exempel på riksdagen i Stockholm 3 oktober – 27 november 1643, steg två bönder från södra Österbotten fram och ville ha sina fördelar mera tillgodosedda. En av dessa bönder var Lars Månsson (Klemets) från Dagsmark, befullmäktigades åter på tinget i Närpes 5 – 7 mars 1649, att resa till generalguvernör Per Brahe (1648-1651). Den här gången hade Lars Månsson på tinget fått bönderna att gå med på att kräva att en stad skall grundas någonstans mellan Björneborg och Vasa.
Lars Månsson hade stora förhoppningar, eftersom Per Brahe på sin resa i Österbotten år 1639 hade konstaterat, att det verkligen behövdes en stad i nejden. Han hade då kastat fram Koppön i Tjöck, som en lämplig plats.
Så fort isarna smälte på våren 1649 seglade Lars Månsson till Åbo, där Per Brahe residerade. Per Brahes anhållan till drottningen Kristina vann genklang och Lars Månsson kunde resa hem tillbaka i visshet om att få en stad på närmare håll än Vasa och Björneborg.
Peter Siulsson, som var borgmästare i Vasa, försökte ännu i en skrivelse av den 17 september 1649 riktad till kansler Axel Oxenstierna, få denne att upphäva beslutet om att grunda en stad på Koppön. När Nykarleby grundades år 1620, hade vasaborgarna haft lika liten framgång.
Nu var de igen tvungna att se på hur handelsbönder och borgare från andra städer flyttade till Koppön för att få njuta av de tolv skattefrihetsår, som hade beviljats åt stadens invånare. Matts Knutsson, som ägde markerna där staden anlades, tycktes inte ha varit så glad åt beslutet. Han föreföll att hårdnackat ha vägrat att flytta på sig, fast Claes Claesson år 1651 hade stakat ut en grundplan för staden. Han bodde kvar ännu 1652, när staden fick namnet Christinestad, efter drottning Kristina och Per Brahes maka Christina Catharina Stenbock.