Sammanställt av Lasse Backlund i mars 2024. Uppgifterna om brandförsäkringarna och bränderna är tagna ur gamla försäkringsbrev och tidningen Syd-Österbotten.
Brandförsäkringen år 1858.
År 1832 bildades ”Allmänna Brandstodsbolaget i Finland” i Helsingfors och i september år 1858 försäkrade bagarmästaren Hamrén sin gård på Strandgatan 26. Försäkringsansökan skulle göras till bolaget och han uppgav då att på tomten fanns det 2 brandstegar, 2 brandhakar, 2 handsprutor, 2 svabbar och 2 läderämbare. Gården och de andra byggnaderna låg på stranden till Stadsfjärden, därifrån vatten vid en eventuell eldsvåda kunde tas. Tomten gränsade i norr till Kollbacksgatan, i väster till Strandgatan och i söder till tomterna 171 o 172.
I ansökan meddelade han att tomten var 6 394 kvadratalnar, alltså över 2 000 m². Han uppgav att det på tomten fanns 7 byggnader, som alla skulle brandförsäkras.
Byggnad nr 1:
En träbyggnad byggd av furutimmer år 1801 i en våning. Den var brädfodrad och målad med grön slamfärg. I byggnaden fanns det 12 rum, nämligen två förstugor, 2 salar, 6 kamrar, en salubod och kök I dessa rum fanns det 8 kakelugnar och en inmurad köksspis med stekugn av gjutet tackjärn.
Byggnaden hade en höjd om 11 alnar och längden var 50 alnar (30 m). Taket var gjort av bräder och stenfoten var ¾ aln hög.
Som brukligt var så försäkrades alla byggnadsdetaljer skilt för sig. Till exempel stenfoten var brandförsäkrad till 30 rubel, stommen till 350 rubel, vattentaket till 130 och alla innertak av furubräder till 30 rubel totalt. 12 panelade, oljemålade fönsterlufter i halvvitt glas i kitt försäkrades för 40 rubel tillsammans och i dessa fanns det dubbla glas. 11 oljemålade halvfranska innerdörrar försäkrades för 40 rubel. I två rum fanns det vattenfärgade tapeter och nio rum med franska tapeter.
Bagare Hamrén ville att byggnaden skulle försäkras för 1 330 rubel men den lokala brandstodskommittén godkände endast 1 190 rubel.
Byggnad nr 2:
En bagarstuga i gott skick av nytt granvirke uppförd år 1837. På tre sidor var den brädfodrad och rödmålad och där fanns tre rum, nämligen en kammare med en kakelugn av tegel, en bryggstuga med spis och inmurad gryta av 25 kannors storlek och en bagarstuga med rörspis och en större bakugn.
Bagarstugan försäkrades för 330 rubel.
Byggnad nr 3:
En hushållsboda med ett rum och vind, i gott skick och byggd av grantimmer år 1829.
Hushållsbodan försäkrades för 40 rubel.
Byggnad nr 4:
En uthusbyggnad, uppförd av nytt grantimmer år 1830, innehållande fähus, foderlada, stall och andra utrymmen.
Uthuset försäkrades för 170 rubel.
Byggnad nr 5:
En magasinbyggnad, uppförd av nytt timmer år 1837, innehållande två magasin
Magasinet försäkrades för 110 rubel.
Byggnad nr 6:
Ett strandmagasin i försvarligt skick, uppförd av nytt timmer år 1825.
Strandmagasinet försäkrades för 70 rubel.
Byggnad nr 7:
En liderbyggnad, uppförd av stock och bräder med korsvirke år 1837. Det var i försvarligt skick och där fanns ett vagnslider och ett vedlider.
Liderbyggnaden försäkrades för 60 rubel.
Förutom försäkringen på huvudbyggnaden så försäkrades inkörsporten och planket mot gatan för 20 rubel. Ett spolplank runt trädgården försäkrades för 10 rubel.
Hela brandförsäkringen uppgick till 2 000 rubel silver och den årliga inträdesavgiften beräknades till 20 rubel 40 kopek.
Bagare Hamrén uppgav att det inte fanns några övriga byggnader på hans tomt än huvudbyggnaden och de 6 uthusen. Några eldfarliga inrättningar fanns det inte heller på tomten eller i dess närhet, förutom färgeriet på andra sidan Kollbacksgatan, apotekslaboratoriet på apotekstomten och ett mindre snickeri på andra sidan Strandgatan.
Brandförsäkringen år 1859.
År 1859 uppförde bagaren Hamrén en ny byggnad nere vid stranden och den ville han brandförsäkra direkt. Byggnaden var då varken brädfodrad eller målad och den bestod av tre rum, nämligen en förstuga, en kammare och en bagarstuga. Golvet i bageriet var gjort av murtegel och innertaket var lagt med ribbor, som var ”starkt beslagna med kalkbruk”. Där fanns en bakugn av tegel med eldfasta stenar som valv, botten och de eldfarligare delarna. I bageriet fanns också en inmurad malmgryta, rymmande 40 kannor (ca 100 liter)
Byggnaden var 18 alnar (11 m) lång och 12 alnar (7 m) bred och hade en riktig stenfot. I kammaren fanns en kakelugn.
Med jämna mellanrum skulle byggnaderna och brandredskapen granskas och år 1863 gjordes den första. Gården hade då övertagits av bagaren Gustaf Adolf Packalén och inga anmärkningar gjordes av granskarna, handlanden Otto Axelin och bagarmästaren Mathias Österberg.
Följande granskning gjordes år 1868 av snickarmästaren Matts Their och glasmästaren Gustaf Eklund. Brandredskapen var i skick och byggnaderna likaså.
Granskningarna fortsatte vart femte år och allting var till granskarnas belåtenhet.
Branden 1886.
År 1886, den 31 augusti kl. halv ett på natten utbröt en brand i bagarmästare Öhmans gård, som spred sig och förstörde också huvudbyggnaden på grannstomten nr 171 o 172, som då ägdes av Strandmans arvingar. Också bostadsbyggnaden på andra sidan Strandgatan fick skador i branden. Den gården ägdes då av bokbindaredottern Ida Ekman och skadan värderades till 250 mark. Fönstren söndrades, liksom brädfodringen och en del av yttre taket.
Huvudbyggnaden nr 1 totalförstördes och där hittades endast lite brandrester, värderade till 20 mark. Bostadsbyggnaden nr 2 brandskades också men den kunde repareras för 40 mark. Inkörsporten och planket mot gatan förstördes men alla övriga byggnader klarade sig.
Myndigheterna gjorde grundliga undersökningar men kunde inte hitta någon orsak till branden. Totalt 21 vittnen hördes men ingen kunde upplysa hur elden hade fått sin början. Det enda de kom fram till var att branden hade brutit ut på vinden nära kökspipan i Öhmans huvudbyggnad. Den här kökspipan gick till den lägenhet som innehades av guldsmed Sundström. Försäkringsersättningen på 4 920 mark utbetalades till inteckningshavaren Kristinestads Sparbank.
Bagare Öhman byggde en ny gård på samma ställe och trots att den tidigare gården hade förstörts i en brand, tecknade bagare Öhman ingen brandförsäkring på den nya gården.
Brandförsäkringen 1891.
År 1891 fick Öhman ekonomiska problem och åkte iväg till Amerika och gården såldes på auktion åt sjökaptenen J. W. Olin. Denne tecknade genast en brandförsäkring på den nya gården och alla andra byggnader. Tomten var lika stor som tidigare och hade nu en brunn med rikligt vatten. Brandredskapen var också i skick och de var alla målade med tomtens nummer.
Byggnad nr 1.
En ny bostadsbyggnad uppförd av gott timmer år 1887, brädfodrad och målad med oljefärg. Taket var lagt med asfaltfilt. Byggnaden var ca 25 m lång, 7,2 m bred och höjden från marken till takkanten var ca 7 meter. Där fanns 8 rum och i dessa fanns det 6 kakelugnar och en spis med stekugn. På gårdssidan fanns det en överbyggd veranda uppförd av korsvirke och bräder.
Byggnaden försäkrades för 8 000 mark.
Byggnad nr 2.
Den gamla bagarstugan, som var uppförd år 1837 var ombyggd till boningshus. Det var nyrenoverat, brädfodrat och målat med slamfärg och yttertaket var lagt med asfaltfilt. Huset var byggt i en våning och där fanns fyra boningsrum med två kakelugnar, en spis och en inmurad gryta av 25 kannors storlek.
Byggnaden försäkrades för 1 500 mark.
Byggnad nr 3,
var hushållsbodan från 1829, som hade brädtak och den försäkrades för 160 mark.
Byggnad nr 4.
Ett uthus, uppfört av stock år 1830, som hade renoverats år 1891. Det var brädfodrat och målat med slamfärg och taket var lagt med pärtor. Där fanns ett fähus, en foderlada, ett stall, latrin och spillningskast.
Uthuset försäkrades för 1 200 mark.
Byggnad nr 5.
Magasinbyggnaden var uppförd av stock år 1837, var brädfodrad och målad med slamfärg och hade ett tak av kakel. I magasinet fanns det två rum med vindar.
Magsinet försäkrades för 450 mark.
Byggnad nr 6.
Ett strandmagasin av stock i försvarligt skick, uppfört år 1825. Det var brädfodrat och målat med slamfärg och yttertaket var lagt med pärtor. Magasinet var nästan 8 meter långt och där fanns ett vedlider.
Magsinet försäkrades för 250 mark.
Byggnad nr 7.
En uthusbyggnad delvis byggt av stock år 1837 men också av bräder och korsvirke. Den var i försvarligt skick, inte brädfodrat och taket var lagt med bräder. Uthuset var 30 alnar (18 meter) långt och där fanns två vagnslider och ett vedlider.
Uthuset försäkrades för 240 mark.
Byggnad nr 8.
En bageribyggnad, uppförd år 1859 som hade ett tak av asfaltfilt. Bageriet var 11 meter lång och där fanns 3 rum, varav ett var bageri med stengolv.
Byggnaden försäkrades för 3 000 mark.
Förutom dessa åtta byggnader försäkrades planket av bräder för 60 mark. Det var 24 m långt och 2,10 meter högt. Det målade staketet kring trädgården 54 meter långt och 1,5 m högt och försäkrades för 40 mark. Inkörsporten av stock och plankor med därtill hörande klinkor, reglar och lås försäkrades för 100 mark.
Hela försäkringsbeloppet uppgick till 15 000 mark och den årliga inträdesavgiften eller premien beräknades till 105,47 mark.
Brandstodsbolagets lokala ombud Gustaf Stenberg intygade att ”timmervirket och alla övriga byggnadsmaterialer äro goda och såväl nya byggnaden, samt att samtliga renoveringar är durabelt och med omsorg utförda och att dagsverkskostnaderna i alla avseenden är överensstämmande med de på orten för närvarande gångbara priser.”
Brandförsäkringen år 1900.
Gården och tomten nr 173 hade nu övertagits av bagaren Jahnsson och eftersom han hade gjort några förbättringar på en del byggnader tecknade han en ny brandförsäkring på alla 8 byggnader.
På grund av den höga inflationen höjdes försäkringsbeloppet på alla byggnader. Därtill hade strandmagasinet nr 6 detta år flyttas några meter österut. I bagarbyggnaden nr 8 hade ett par kammare inretts till boningsrum.
Totala försäkringsbeloppet uppgick nu till 25 980 mark
Branden 1908.
Den 3 april 1908 utbröt en brand i bostadsbyggnaden nr 2, längs med Kolargränden. Den var 15,15 m lång, 5,79 m bred och höjden 5,34 meter. Tomten nr 173 och alla byggnader ägdes då av målaren Frans Evert Nyfors. I den brandskadade byggnaden bodde länsveterinären Karl Henrik Trygg med sin familj.
Veterinären själv var inte hemma då branden bröt ut men någon hade gjort upp eld i en kakelugn i sovrummet vid 7-tiden på morgonen. Vid 8-tiden märktes att det brann inne i sovrummet med stora lågor som snabbt letade sig upp mot mellan- och yttretaket. Genom öppna dörrar spred sig elden också snabbt till angränsande rum.
Byggnaden var brandförsäkrad för 2 500 mark men då värdet av brandresterna värderades till 300 mark, så utbetalades 2 200 mark, plus ersättning 160 mark för skador på planken.
Något lösöre hann inte räddas men det var försäkrat för 10 000 mark i bolaget Svea. I branden förstördes två livsförsäkringsbrev på vardera 2 500 mark, som veterinär Trygg hade tecknat i livförsäkringsbolaget Kaleva. Enligt en färsk lag kunde dessa dödas på rådhusrätten och veterinären kunde då erhålla nya brev.
När brandkåren hade fått branden släckt återstod endast stenfoten, som var gjord av kullerstenar, och stockväggarna. Någon direkt brandorsak kunde stadsfiskalen inte hitta, trots att ett stort antal vittnen hördes.
Arbetaren Viktor Haapala, som skadades vid eldsvådan fick av magistraten ersättning 15 mark i veckan, så länge han var skadad.
Tidningen Syd-Österbotten skrev så här om branden dagen efter, alltså 4 april 1908:
”Eld utbröt i går kl. 7-tiden på morgonen i Nyfors´gård vid Strandgatan i den mot Kolargränden vettande byggnaden, bebodd av veterinär K. H. Trygg. Man antar att elden löskommit genom fel i brandmuren. Eldfaran märktes ej förrän elden genom mellantaket spritt sig till en grad som omöjliggjorde någon räddning av lösegendomen.
Efter brandkårens ankomst syntes man lyckas kväva elden, som dock flera gånger utbröt på nytt. Efter rivning av taket och brädfodringen lyckades man dock nå eldhärdarna varpå elden omsider släcktes. Trots att byggnaden inte är totalt nedbrunnen, är den dock fullständigt förstörd och murarna till stor del nedrasade.
Av lösegendomen räddades som sagt så gott som ingenting. Fastigheten och lösegendomen var försäkrade.
I betraktande av den snabbhet, varmed elden strax tog överhanden, kunde man ana följderna av branden om denna hade börjat vid en tidigare timma.
Den första vattentunnan hämtades till stället av Henrik Sandlunds kusk, den andra av Alfred Carlströms kusk och den tredje av Emil Axelins kusk.
Vattentillgången vid släckningen var tidvis oregelbunden. Visserligen hade man hela Norrfjärden att tillgå men slangen nådde inte tillräckligt långt för att en vak kunde ha upptagits. Därför bildades en lång dubbelkedja, som till största delen bestod av elever vid svenska samskolan. Den bildades från den närmaste vaken fram till sprutan som stod nere på stranden. Dessutom måste vatten hämtas också från andra vakar.
Ett olyckstillbud, som hade kunnat medföra allvarsamma följder, ägde rum under släckningen. Den förbrända skorstensmuren störtade ned på gatan och en av männen i släckningsmanskapet ådrog sig skador i huvudet. Resten av manskapet nere på gatan klarade sig och undgick att träffas av de nedfallande stenarna.
Det har i ett par av våra städer utfärdats ett förbud, som går ut på ett förbud för allmänheten att tränga sig på och hindra släckningsarbetet. Det förefaller oss som om exemplet kunde vinna efterföljd.
Skall denna eldsvåda på nytt föra frågan om ångbrandspruta för staden ett litet steg framåt?”
Brandförsäkringen år 1910.
År 1910 hade gården övertagits av skräddaren Iisakki Aalto och han tecknade då en ny brandförsäkring på alla 8 byggnader. Förbättringar hade gjorts på flera byggnader, vilket gjorde att försäkringsbeloppen måste höjas. Största förbättringen hade gjorts på byggnaden nr 2, som skadades svårt i en brand år 1908. Den hade nu renoverats, innehållande fem rum med fyra plåtugnar och en hällspis och den kunde försäkras för 6 000 mark
Totala försäkringsbeloppet uppgick till 29 440 mark.
Brandförsäkringen år 1923.
Den 8 februari tecknade skräddare Iisakki Aalto en ny brandförsäkring på alla byggnader. Inflationen var mycket hög vid denna tid i Finland och eftersom försäkringarna inte var bundna till något index, så måste de justeras för att behålla sitt värde. Aalto höjde det sammanlagda försäkringsvärdet från 29 440 till 166 400 mark och detta värde godkände också brandstodsbolaget.
Branden 1951.
År 1951, den 17 december utbröt en brand i en av gårdsbyggnaderna. Där bodde Hilda Pihlaja och Sanni Joki på hyra och deras bostäder blev helt utbrända. Elden hade fått sin början av ett brinnande ljus, som var placerat ovanpå en kista. Både byggnaden och hyresgästernas lösöre var försäkrade men alldeles för lågt.
