Sammanställt av Lasse Backlund i september 2023. Uppgifterna är tagna ur gamla lagfartsregister, mantalslängder, kyrkböcker och tidningar. Rafael Olins släktutredningar har varit till stor hjälp och den nuvarande ägaren har hjälpt till och lånat ut gamla fotografier.
Gårdens historia.
Enligt gamla brandförsäkringsbrev så uppfördes boningshuset inne på tomten år 1851, men det är oklart vem som då ägde tomten.
År 1859 uppfördes boningshuset vid gatan av garvareänkan Maria Lönnberg. Det bestod av en sal, ett kök och en farstu.
År 1870 ägdes hela tomten nr 201 och båda boningshusen av garvareänkan Maria Lönnberg (f.1815 i Sideby) och hos henne bodde vuxna barnen Henrik och Wendla och ytterligare 2 minderåriga barn. Marias son, sjömannen Gustaf Adolf var också skriven i gården men han var säkert mest på sjön. På hyra bodde skräddaredottern Alexandra Åkersten och sjömansänkan Gustafva Karolina Rönnholm.
År 1875 ägdes den västra halvan av tomten och den äldre gården av garvareänkan Maria Lönnberg och den östra halvan med den nyare gården hade övertagits av tidigare hyresgästen Gustafva Karolina Rönnholm. Hon var född Ekholm i staden år 1811 och hade varit gift med sjömannen Hans Henrik Rönnholm (1801-1863), som år 1822 flyttade till Kristinestad via Kaskö.
År 1880 ägdes halva tomten av garvareänkan Maria Lönnberg och den andra halvan av sjömanshustrun Maria Thomasfolk (f.1842) som bodde där med 3 små barn.
År 1886 ägdes den västra tomthalvan av änkan Maria Lönnberg. Den östra halvan ägdes nu av Wilhelmina Ekholm, som ser ut att vara släkt med den förra ägaren Karolina Rönnholm.
År 1890 ägdes halva tomten nr 201 av änkan Maria Lönnberg (f.1815) med sin dotter Wendla (f.1846). Den andra halvan ägdes nu av smeden J. M. Lindfors, som dock inte bodde här utan han bodde på Varvsgatan 4. På hyra bodde qvinnan Kristina Grannas (f.1848) och arbetskarlen Herman Myllymäki (f.1849).
År 1895 ägdes halva tomten av änkan Maria ”Maja Greta” Lönnberg som bodde i Ömossa i Sideby och den andra halvan av smeden J. M. Lindfors. Smeden bodde ju inte heller där utan där bodde endast hyresgäster.
År 1900 ägdes halva tomten 201 av änkan Maja Greta Lönnberg och den andra halvan av smeden J. M. Lindfors och på hyra bodde då arbetaren Valentin Hakala (f.1868) med hustrun Maria (f.1870) och 4 barn.
År 1902 hade smeden och hans hustru avlidit och deras östra gårdshalva ägdes då av Lindfors´ sterbhus. På hyra bodde sjömannen Karl Andersson (f.1855) med hustrun Alexandra (f.1859) och 6 minderåriga barn. På hyra bodde också arbetaren Karl Lolax (f.1852) med hustrun Anna (f.1851).
År 1904 hade Lindfors sterbhus sålt östra tomthalvan åt sjömannen Thomasfolk, medan garvareänkan Maja Greta Henriksdotter Lönnberg från Sideby fortfarande ägde den västra halvan. Då garvareänkan avled så ärvdes hennes ägande halva tomt av barnen: lanthandlaren Wendla Lönnberg, som drev en lanthandel i Ömossa och sjömannen Gustaf Adolf Lönnberg, som då var bosatt i North Shields i England. Wendla förvärvade nu också den östra halvan av tomten, så hon ägde ¾ och hennes bror ¼ av hela tomten nr 201.
År 1905 den 27 april sålde Wendla Lönnberg hela tomten åt sjökaptensänkan Johanna Hjulman (1843-1919) för 3 500 mark. Det är oklart hur detta kunde ske, eftersom hon inte ägde hela gården. Johanna Hjulman bodde själv på Strandgatan 63 fram till sin död och hon sökte aldrig lagfart eller så fick hon ingen lagfart.
Då Johanna Hjulman år 1905 tecknade en brandförsäkring på de tre byggnaderna på tomt nr 201, så uppgav hon att byggnaderna var uppförda vid olika tidpunkter:
Byggnad nr 1: Ett boningshus av timmer, uppfört av Maria Lönnberg år 1859. Det var brädfodrat och målat och hade ett tak av asfaltfilt. Det var 8,31 m långt och 5,34 m brett och där fanns 3 rum och på gårdssidan en veranda.
Byggnad nr 2: Ett boningshus av timmer, uppfört år 1851. Det var brädfodrat och målat och hade ett tak av asfaltfilt. Det var 7,19 m långt och 4,83 m brett och där fanns 2 rum och på gårdssidan en veranda.
Byggnad nr 3: Ett uthus av korsvirke och bräder, uppfört av Wendla Lönnberg år 1904. Det var målat och hade asfaltfilt på taket. Det var 5 m långt och 4,60 m brett och där fanns tre vedlider.
År 1915, den 19 oktober tecknade Hanna Hjulman en ny brandförsäkring på byggnaderna på hennes tomt. Försäkringsvärdet på alla byggnader beräknades till 5 120 mark, vilket godkändes av brandstodsbolaget.
Oklarheter med arvet efter änkan Hjulman.
Då änkan Hjulman avled år 1919 ärvde hennes enda arvinge, dottern Ester Johanna (1877-1957) och hennes man, kontoristen Edvard Stenroth i Björneborg gården. När dessa skulle söka lagfart, så kom det fram att det kunde finnas någon, som hade bättre rätt till gården. Rådhusrätten i staden annonserade då i Allmänna tidningen och efter det anmälde Gustaf Adolf Lönnberg från England att han har bättre rätt till gården. Detta enligt den så kallade naborätten, som gav en delägare i tomten förköpsrätt vid en eventuell försäljning.
Rådhusrätten behandlade ärendet 15 mars 1920 och då gavs äganderätten till sjömannen Lönnberg i England. Då ombudet Ståhle också kunde uppvisa ett kvitto att Gustaf Adolf Lönnberg hade inbetalat 3 500 mark för inlösningen, så gavs första uppbud för lagfart åt Gustaf Adolf, i enlighete med dågällande lag.
Den i England bosatta Gustaf Adolf Lönnberg hade ingen tanke att själv ta gården i bruk, så redan den 30 mars 1920 sålde han den vidare åt sjömannen Karl Ivar Andersson för 13 500 mark. Med andra ord en god affär för säljaren Gustaf Adolf Lönnberg.
Sjömannen Karl Ivar Andersson (1872-1930) som köpte gården hade första gången varit gift med Josefina Nissander (f.1877 i Lappfjärd, död i staden 1902). 1899 föddes sonen Ivar Valdemar, som i unga år for till Amerika. År 1903 gifte Karl Ivar om sig med Johanna Håkans (f.1880 i Närpes-1925). De fick 3 barn:
1). Charles Hilding (f.1911) som år 1938 gifte sig med frånskilda Aino Sylvia Paarman (född 1912 i Storå) och de fick barnen Nils Hilding 1938 och Raimo Charles 1939.
2). Hildur Elisabeth (f.1915) som år 1943 flyttade till Eskilstuna i Sverige och gifte sig där med verktygsfilaren Lennart Valdemar Berglund.
3). Linda Alice (f.1920) flyttade till Sverige 1941 och gifte sig där med valsverksskötaren Albert Beutler. Bosatt i Husby.
På 1920-talet ägdes hela tomten av sjömannen Karl Ivar Arnfelt. Han bodde med hustrun Anna (f.1876), sonen Valdemar (f.1899, som dock hade rest till Amerika) och några barn till.
År 1921 bytte Karl Ivar och Johanna Andersson släktnamn till Arnfelt.
I mitten av 1920-talet bodde arbetaren Alexander Ansa (f.1858) på hyra i det västra boningshuset, tillsammans med hustrun Josefina (f.1863) och barnen Salomon, Leonard, Rosa, Alma och Edla. Då dessa flyttade bort flyttade arbetaren Ture Fagerström dit med hustrun Elin och 5 fem barn och de bodde första tiden på hyra.
År 1926 i november gifte Karl Ivar Arnfelt om sig en tredje gång, nu med änkan Anna Kajsa Nyberg (1876-1957), som var född Rintala i Bötom. Anna Kajsa hade tidigare bott i Tjöck och där fått barnen Signe Adelina Nyberg 1909 och Gunnar Georg Nyberg 1913.
År 1927, den 12 oktober sålde gårdsägaren Karl Arnfelt, tillsammans med de 3 barnen den västra gårdshalvan med gården från 1851 åt Ture Fagerström (1892-1955), som tidigare hette Andersson. Ture var son till tvätterskan Hilma Andersson (1874-1955), som var syster till säljaren Karl Arnfelt. Ture var gift med Elin Hytönen (1896-1962) från Viitasaari.
År 1930, 27 december avled Karl Ivar och östra tomthalvan och gården övertogs av änkan Anna Kajsa Arnfelt. Hon bodde i gården med sina barn från tidigare äktenskapet, stickerskan Signe Nyberg (f.1909) och arbetaren Gunnar Nyberg (f.1913). Gården på den västra tomthalvan ägdes av Ture och Elin Fagerström.
I slutet av 1930-talet bodde fiskaren Bertel Norrgrann (f.1910) på hyra i Arnfelts gård med hustrun Signe (f.Nyberg i Tjöck 1909) och sonen Börje (f.1938). På hyra bodde också agenten Runar Parman (f. 1909 i Sideby) med hustru Mary Serafia (f.1915). Mary Sofia var född på Västra Långgtan 69 och var dotter till sjömannen John Sigfrid Eriksson och var alltså syster till fiskaren Gösta Eriksson.
År 1945, den 1 november övertogs halva tomten 201 och östra gården av Karl Ivars son från första giftet, arbetaren Charles Hilding Arnfelt (f.1911) med hustrun Aino Sylvia (f.Paarman 1912 i Storå) och barnen Nils Hilding (f.1938) och Raimo Charles (f.1939). Åt sina medarvingar betalade han 18 100 mark och blev då ensam ägare. I mitten av 1940-talet bodde en familj Mäkinen i gården, som hade blivit evakuerade från Viborg.
År 1950 ägdes den östra halvan av Hilding och Aino Arnfelt och hos dem bodde sönerna Nils och Raimo. Den västra halvan ägdes av Ture och Elin Fagerström och hos dem bodde endast sonen Ingmar. Onni hade flyttat till postiljon Tjalfve Dahls gård på Staketgatan 18.
År 1955 var läget det samma men nu hade Tures och Elins son Ingmar Fagerström flyttat till dykare Laaksonens gård på Västra Långgatan 57.
År 1956, den 11 november avled Ture Fagerstöm och halva tomten och den västra gården övertogs genom ett inbördes testamente nedtecknat i juli 1948, av änkan Elin Fagerström.
År 1959 byggde Hilding Arnfelt ett nytt uthus på den östra tomthalvan, längs med Koppögatan, som då inte ännu var färdigbyggd.
Det nya uthuset som byggdes år 1959 var 11 meter långt och 5 meter brett och där fanns allt från magasin och vedlider till bastu och utetoalett.
År 1962, den 10 november avled änkan Elin Fagerström och halva tomten och den västra gården övertogs vid arvsskiftet i december 1963 av de fem levande barnen:
-postiljonen Osmo Onni Fagerström (f.1921), gift 1946 med Maiju Ojala (f.1923).
-Anna Ingrid Fagerström (f.1922), gift 1943 med fiskhandlanden Gösta Eriksson (f.1917).
–Birger Johannes Fagerström (1925-1997), gift 1946 med Anna Liisa Tuominiemi (f.1927).
–Birgit Johanna Fagerström (f.1925), flyttade till Vasa år 1946, där hon gifte sig med Henrik Johan Fiskars (f.1919).
-typografen Ture Ingmar Fagerström (1928-2006), gift med Terttu Lea Harju (f.1932).
Förutom dessa fem barn hade Ture och Elin döttrarna Mildrid Maire (1921-1938) och Maire Margit (1941-1945).
I samband med arvskiftet 1963 inlöste Anna Ingrid Eriksson sina syskons andelar av tomthalvan och den västra gården för 1 200 ”nymark”. Efter det ägde Anna Ingrid och Gösta Eriksson ensamma den västra tomthalvan.
I början av 1960-talet ägdes den östra halvan av Hilding och Aino Arnfelt, som nu bodde ensamma. Äldre sonen Nils hade avlidit i augusti 1959 och Raimo, som var sjöman hade flyttat med sin hustru Aino (f.Uusitalo i Merikarvia 1938) till Ulfves gård på Västra Långgatan 61. Den västra gården ägdes av Anna Ingrid Eriksson men ingen bodde i gården. Anna själv bodde med sin man, fiskhandlaren Gösta Eriksson på granntomten Staketgatan 52.
I slutet av 1960-talet ägdes den östra halvan av Hilding och Aino Arnfelt, som också bodde där. Den västra halvan ägdes av handlandehustrun Anna Ingrid Eriksson och där bodde sonen Bror Eriksson en tid med hustrun Birgitta, före de flyttade till Sverige.
År 1977, den 5 januari avled Gösta Eriksson och den västra tomthalvan övertogs då av änkan Anna Ingrid och de tre barnen.
År 1979, den 10 oktober sålde Anna Ingrid Eriksson den västra tomthalvan åt arbetaren Raimo Charles Arnfelt av tomten nr 201 på Västra Långgatan 71. Kort därefter rev han det förfallna vedlidret som Johanna Hjulman hade låtit bygga år 1903.
År 2015, i augusti sålde Raimo Arnfelts arvingar hela tomten nr 201 på Västra Långgatan 71 åt den nuvarande ägaren och den används som stadigvarande bostad.
Foton.
