Sammanställt av Lasse Backlund i augusti 2023.
Charles Uno föddes i Kaskö och han var son till linvävaren Johan Eric Nordlund (1806-1865) och Mariana (f. Thunberg i Sverige 1811-1867).
Linvävaren Nordlund flyttade i början av 1850-talet till Kristinestad, där han började sköta handlande Oscar Fontells väveri på Strandgatan 36 och han bodde där i samma gård med sin familj. År 1859 då Fontell sålde gården Strandgatan 36 åt Carl Emil Carlström, så flyttade Fontell väveriet ut till Lintula på stadens arrendemark och dit flyttade också linvävaren Nordlund, bland annat med 9-åriga sonen Charles Uno. Där i Lintula byggdes en karaktärsbyggnad i två våningar, gul målad och 18 meter lång och där fanns också fabriksbyggnaden med väveriet. Nödvändiga magasin och uthus byggdes också.
År 1867 blev Charles Uno föräldralös och han arbetade då som handelsbiträde åt handlande August Roos på Strandgatan 34. Rådstuvurätten utsåg då handlande Roos till förmyndare för minderåriga Charles Uno.
I början av 1870-talet flyttade Charles Uno till Jalasjärvi där han sedan bedrev handel i egen lokal och han bodde också där.
År 1875 flyttade Charles Uno från Jalasjärvi till Kristinestad, där han i december 1874 hade gift sig med Augusta Häggblad (1850-1919). Augusta var född på Västra Långgatan 28 och hon var dotter till skepparen Anders Henrik Häggblad och Maria, född Bernqvist. År 1882 föddes deras första dotter Eva Agneta och år 1888 föddes deras andra dotter Ebba.
På hyra på Strandgatan 46, år 1875.
När han flyttade till staden, så började han och hustrun Augusta bo på hyra i handlandeänkan Kristina Linds (1833-1916) gård på Strandgatan 46. Kristina var änka efter handlanden Petter Johan Lind (1832-1868), som under sin korta livstid hann bygga ett brännvinsdestilleri i uthuset på tomten. Hur lång tid detta hade varit där är oklart och om Petter Johan hann tillverka något men vid en brandsyn sommaren 1874 märkte granskarna att i uthuset nr 2 fanns ett eldfarligt destilleri, som inte hade blivit anmält till brandstodsbolaget. Det var destillatären Karl Åkerberg som då innehade fabriken.
Den 14 augusti samma år, alltså 1874 utbröt en brand i destilleriet kl. 4 på morgonen. Elden märktes tidigt och kunde snabbt släckas och endast golvet förstördes och man antog att någon gnista från brännvinspannan hade orsakat branden. Golvet reparerades snabbt med den ersättning som Kristina Lind fick från försäkringsbolaget. Kammaren i drängstugan där destilleriet fanns fick nu rappade väggar och tak och golvet sattes med tegelstenar och det arbetet var klart redan 12 oktober 1874. Redan efter ett par år, i september 1876 meddelade gårdsägaren Kristina Lind att verksamheten i brännvinsdestilleriet har upphört.
Öppnade affär på Strandgatan 46, år 1875.
År 1875 öppnade Nordlund en affär på Strandgatan 46 och den 16 oktober 1875 annonserade han i Vasabladet: ”I förening med min härstädes öppnade detaljhandel ärnar äfven egna mig åt Kommissions- o Speditionsaffärer, hvarom tillkännagifwes, i förhoppning att genom reelt handlingssätt tillwinna mig ärade kommittenters förtroende”.
C. U. Nordlund satsar på telefoner, år 1878.
Det var i mars 1876 som Alexander Graham Bell i Amerika fick patent på telefonen och redan i slutet av år 1877 installerades den första i Helsingfors. I januari 1878 installerade Nordlund den första telefonlinjen i Kristinestad i sitt hem och han hade tydligen också telefoner till påseende för eventuella köpare. I och med detta var Nordlund bland de första i Finland och säkerligen den första i Österbotten, som hade telefon. Då Wasa Aktiebank i december 1879 öppnade sitt filialkontor vid Salutorget i Kristinestad, så drogs en telefonledning från Alfred Carlströms hem till banken, där han var direktör. I en artikel i Vasabladet den 23.1.1878 beskrev tidningen hur en telefon fungerar och de skrev att ett försök hade gjorts i Sverige mellan städerna Sundsvall och Härnösand. Avståndet var 5 mil och ändå kunde både prat och sång uppfattas och då den ena talaren härmade en tupp så svarade den andra som en kacklande höna.
År 1879, den 13 februari grundade affärsmannen C. U. Nordlund tillsammans med affärsmännen Reinhold Soltin, E. A. Bäckman, K.J. Laurell, E.Alf. Tötterman, Wilhelm Parmanen, Otto Wendelin och Carl Emil Carlström ett bolag som skulle saluföra både inhemska och utländska spritdrycker i staden. Något brännvin skulle inte saluföras och bolaget fick namnet ”Kristinestads Spritdrycks Utminuteringsbolag”. Efter att bolaget var grundat kom flera andra affärsmän med, och det bestämdes att före någon dividend skulle utbetalas åt delägarna, så skulle 5 % överlåtas till Handelssocietetens Pensionskassa. Affären skulle finnas i handlande Soltins gård på Strandgatan 42 och den skulle förestås av skepparedottern Elin Forsberg.
År 1879 om sommaren tog C. U. Nordlund initiativ till att en frivillig brandkår skulle bildas i staden. Förslaget togs väl emot och 124 personer anmälde sig som medlem och som sig bör valdes Nordlund till kårens chef.
År 1879 i december meddelade gårdsägaren Kristina Lind till brandstodsbolaget att en brännvinsdestilleringsfabrik igen har blivit inrättat i drängstugan i uthuset nr 2. Det var hyresgästen C. U. Nordlund som då skaffat ny utrustning för tillverkning av ädla drycker. Råvaran kunde han köpa från de brännvinsbrännerier som fanns i staden och i Tjöck. Vid samma tidpunkt blev Nordlund invald i stadsfullmäktige men endast för en ettårsperiod.
Nordlund köper egen gård på Strandgatan 32, år 1882.
År 1882 i januari köpte handlanden Charles Uno Nordlund gården på Strandgatan 32 av läkare Linséns änka och han flyttade då dit med hustrun Augusta och inom några månader föddes deras första dotter Eva den 2 maj.
Nordlund bygger nytt destilleri, år 1883.
År 1883 uppförde handlanden Nordlund en byggnad nere vid stranden, som inrymde en destillationsfabrik för finare spritdrycker. Byggnaden var 12 meter lång och 6 meter bred och där fanns tre rum, nämligen ett bostadsrum, ett kallreningsrum och ett destillationsrum. Redan det första året kunde han med två anställda i det nya destilleriet tillverka 20 816 kannor (en kanna = 2,5 liter) ”diverse sorter brännvin” till ett värde om 89 850 mark.
Det här året deltog Nordlund i en stor utställning i Moskva där han visade upp sina destillerade drycker. Där fick han ett fint pris för ”gott brännvin och likörer”.
År 1885 i maj skrev Wasa Tidning att C. U. Nordlund tänker bygga ett ”telefonnät” i Kristinestad. Han hade redan flera års erfarenhet av telefoner och det var troligtvis nu som den första centralen inrättades i Nordlunds hem. ”Handlanden härstädes C. U. Nordlund, som redan tidigare lämnat vackra prov på nit och omtanke för denna ort, har hos stadens fullmäktige ansökt och erhållit tillstånd att för uteslutande egen räkning, såväl inom själva staden, som dess omgivning, delvis på ett avstånd av 5 werst (ca 5 km), få anlägga en telefonledning. I ersättning härför har herr Nordlund betingat sig 50 mark per år av varje abonnent, förutsatt att dessa själva tillösa sig telefonskåpen eller i annat fall 70 mark. Hittills uppgår abonnenterna till endast omkring 15 men arbetet skall det oaktat redan denna månad vidta”, skrev tidningen.
Nordlund bygger telefonledning till Vasa, år 1887.
År 1887, den 13 mars ville Nordlund i Wasa Tidning köpa telefonstolpar för en telefonledning mellan Kristinestad och Vasa. Så här lyder texten i översatt version: ”För den tilltänkta telefonledningen mellan Vasa och Kristinestad, önskar jag köpa 1 400 st furu- eller granstolpar. Längden bör vara 7,2 meter och i toppen ha en diameter om 12,5 cm. De skall vara så raka och kvistfria som möjligt och så skall de vara barkade till 4/5 delar av dess hela längd. Stolparna skall levererars inom april månad i år. På varje kilometer skall det finnas 14 stycken och de skall levereras till den allmänna landsvägen mellan städerna. Leveransanbud på antingen hela partiet eller delar därav, bör göras med detsamma till C. U. Nordlund i Kristinestad.”
År 1887, den 5 april sammanträdde ”Aktiebolaget Wasa telefonförening” till ett snabbt inkallat möte och där sammankom ett tiotal aktionärer. De skulle diskutera villkoren för hur C. U. Nordlunds telefonlinje från Kristinestad kunde inkopplas i deras telefonnät. Något beslut kunde inte göras men direktionen fick i uppdrag att kontakta Nordlund för att inhämta mera detaljer. Sedan skulle de ta upp frågan igen.
År 1887, den 8 april skrev Wasa Tidning att telefonbolaget i Vasa hade lovat ett årligt bidrag på 1 000 mark åt Nordlund i 5 års tid, åt ”projektets upphovsman”. Handelsföreningen i Vasa beslöt att de också skall bidra med 400 mark i året i 5 års tid ”för att garantera bolaget dess utgifter för den föreslagna telefonledningen.
År 1887, den 28 april var en stor dag i telefonens historia i Österbotten. På kvällen kl. 9 ägde nämligen det första samtalet rum mellan Kristinestad och Vasa. Samtalet gjordes med två Eriksonska apparater och ljuden framfördes fullkomligt tydligt. ”En något stark susning, s.k. jordkokning, var dock förnimbar. Från Kristinestad berättades det bl.a. att sjöfarten äfven där är öppnad och fartyg komma och gå”, skrev Wasa Tidning dagen efter samtalet. Allt var ännu inte riktigt klart men Nordlund hoppades att det inom 2 månader skulle vara fullt färdigt.
År 1887, den 3 maj höll telefonbolaget i Vasa bolagsstämma och där kunde de godkänna de villkor som direktionen hade förhandlat fram med Nordlund från Kristinestad.
År 1887, den 23 september skrev Wasa Tidning att C. U. Nordlund ”hos senaten anhållit om tillstånd för att fortfarande få begagna och till begagnande upplåta en år 1885 i Kristinestad inrättad telefoncentralstation med ledningar inom staden som dess omgivningar äfvensom till centralstationen i Vasa. Därjämte har herr Nordlund anhållit att den mellan Vasa och Kristinestad uppställda telefonledningen blefwe fridlyst i enlighet med förordningen den 24 november 1864 om fridlysning af telegraf och telefonlinjer”. I slutet av året blev Nordlund vald till kamrer i staden och han sade då upp sitt uppdrag som politierådman.
År 1888 i december valdes C. U. Nordlund till medlem i hälsovårdsnämnden och vid samma möte beslöt staden att det skall byggas en fattiggård, i södra delen av staden.
År 1892 den 31 juli skrev Wasa Tidning att telefontrafiken mellan Kristinestad och Vasa har varit bruten på grund av oklarheter mellan intressenterna. Nu har en överenskommelse nåtts och där ingick att samtalspriset har sänkts från 1 mark till 50 penni. Trafiken kunde sedan återupptas.
Charles Uno Nordlund avlider, år 1896.
Nordlunds annonser.