Sammanställt av Lasse Backlund. Uppgifterna är tagna ur gamla försäkringsbrev, som finns på Riksarkivet.
Brandförsäkringen år 1851.
År 1832 bildades ”Allmänna Brandstodsbolaget i Finland” i Helsingfors och år 1851, i april anhöll handlanden Isak Adrian Åberg att byggnaderna på hans tomt nr 65 i det första kvarteret skulle brandförsäkras. Försäkringsansökan skulle göras till bolaget i Helsingfors och han uppgav då att på hans tomt fanns alla nödvändiga brandredskap, nämligen en handspruta, 2 vattenämbare, 2 brandstegar, 2 brandhakar och 2 svablar. Där fanns också en brunn med rikligt vatten.
Handlande Åberg uppgav att tomten var 4 293 kvadratalnar i areal vidd, (en aln är ca 60 cm). I norra ändan var tomten 117 alnar lång och gränsade tomten till tomt nr 64, i öster var sidan 36 alnar och den gränsade till Västra Långgatan. Den västra sidan var 37 alnar lång och den gränsade till tomt nr 74. I söder gränsade tomten till tomt 66.
På tomten fanns det flera byggnader.
Byggnad nr 1:
En byggnad av trä, uppförd av nytt furutimmer i en våning år 1817, brädfodrat och rödmålad. I huset fanns det 6 rum, nämligen en förstuga, en sal, tre kammare och i dessa fanns det 3 kakelugnar. I köket fanns det en spis med en bakugn. Husets längd var 29 ½ alnar (17,7 meter) och bredden var 9 ½ alnar. Taket var täckt med bräder och det fanns en hög stenfot.
Som brukligt var den här tiden, så försäkrades alla byggnadsdelar skilt för sig. Till exempel stenfoten värderades till 10 rubel, stommen till 100, den målade brädfodringen 15, vattentaket 30 och golven till 20 rubel. Nio stora fönster var värda 18 rubel och två vindsfönster 1 rubel tillsammans. 5 halvfranska innerdörrar värderades till 15 rubel, innertaken av furubräder 16 och alla trappor till 5 rubel. I alla rum fanns det vattenfärgade tapeter.
Hela byggnaden värderades av Åberg till 400 rubel men den lokala brandstodskommittén godkände endast 300. Eftersom Åberg ägde endast halva tomten och halva gården, så blev hans andel 150 rubel
Byggnad nr 2:
En träbyggnad i mindre gott skick av nytt furutimmer uppförd år 1819 i en våning. Den var rödmålad och endast knutarna var brädfodrade och där fanns 3 rum, nämligen 2 kamrar och ett kök. Byggnadens längd var 19 alnar (10,8 m) och hade ett tak av bräder och en stenfot som var 1 aln hög.
Åberg hade värderat hela byggnaden till 122 rubel men den lokala brandstodskommittén satte värdet till 80 rubel och Åbergs halva således till 40 rubel.
Byggnad nr 3:
Ett magasin byggt av korsvirke och bräder år 1848 och det var rödmålat. Magsinets längd var endast 6 ¾ alnar och bredden 11. Gårdsägaren Ågren ville försäkra byggnaden för 25 rubel men kommittén godkände endast 20 vilket betydde att Åbergs andel blev 10 rubel.
Byggnad nr 4:
Ett vedlider i gott skick byggt av gammalt timmer år 1849, brädfodrat och rödmålat. Det var 8 alnar långt, hade brädtak men saknade stenfot. Den lokala kommittén bestämde att vedlidret kunde försäkras för 20 rubel och Åbergs andel 10 rubel.
Byggnad nr 5:
En hushållsbod byggd av nytt timmer år 1845, omålad men hade knutarna brädfodrade. Bodens längd och bredd var 9 alnar, taket var gjort av bräder och grunden var gjord av stockar. Bodens värde blev 40 rubel och Åbergs andel 20 rubel.
Byggnad nr 6:
Ett uthus med fähus och foderlada, byggt av timmer år 1849 och dess längd var 20 alnar. Uthuset hade ett tak av bräder och en ordentlig stenfot. Uthusets värde blev 70 rubel och Åbergs andel hälften, alltså 35 rubel.
På tomten fanns det 3 byggnader som inte försäkrades alls:
-nr 7 ett fähus med brädtak
-nr 8 ett vedlider med brädtak
-nr 9 ett magasin med brädtak
Den målade inkörsporten försäkrades till 10 rubel. Åberg uppgav att utöver de 9 byggnaderna, som var nämnda i försäkringsbrevet, så finns det inga andra byggnader. Några eldfarliga byggnader fanns inte i grannskapet.
Åbergs brandförsäkring var på 350 rubel och den årliga inträdesavgiften blev 3 rubel. Denna gällde i fem år och vid 5-års granskningen skulle den justeras. Vart femte år granskades byggnaderna och brandredskapen men i Åbergs gård fanns ingenting att ändra på.
Brandförsäkringen år 1866.
Handlanden Åberg hade gjort så många förändringar på sin tomt sedan den första försäkringen togs år 1851 att det var bäst att göra en helt ny och en sådan gjordes 5 mars 1866. Valutan i Finland hade bytts från rubel till finska mark och brandstodsbolaget hette nu ”Städernas Allmänna Brandstodsbolag i Finland”, så det fanns flera orsaken till att göra en helt ny försäkring.
Byggnad nr 1:
Ett boningshus av timmer i gott skick, uppfört år 1817, brädfodrat och målat med röd färg, under ett tak av bräder och mellanlag av näver. Huset hade samma mått som tidigare och det värderades till 2 400 mark och Åberg, som ägde halva gården fick en andel om 1 200 mark.
Byggnad nr 2:
Ett boningshus av timmer i gott skick, uppfört år 1819, brädfodrat och målat med röd färg och hade ett tak av bräder. Husets längd var 18 alnar (10,8 m) i en våning och har tre rum och det värderades till 1 000 mark.
Byggnad nr 3:
En magasinbyggnad av korsvirke, plankor och bräder uppfört år 1848, rödmålat och hade ett brädtak och mellan lag av näver. I magasinet fanns bara ett rum och det värderades till 100 mark.
Byggnad nr 4:
Ett vedlider i gott skick, byggt av timmer år 1849, brädfodrat och rödmålat och med ett tak av bräder. Det var 8 alnar lång och det värderades till 100 mark.
Byggnad nr 5:
En magasinbyggnad av timmer i gott skick, uppförd år 1845, målat med röd färg och hade ett tak av bräder och näver. Längden och bredden var 9 alnar och det värderades till 200 mark med den fasta inredningen.
Byggnad nr 6:
En uthusbyggnad av timmer i gott skick, uppförs år 1849, målat med röd färg och det hade ett tak av bräder. Uthuset var 20 ½ alnar (12,3 m) långt och där fanns en foderlada, ett fähus, ett spillningshus och ett avträde och det värderades till 300 mark.
Förutom dessa 6 byggnader, så försäkrades också inkörsporten för 50 mark. Den var gjord av stock och bräder och den var målad.
Åbergs andel av de försäkrade byggnader var 2 950 mark och den årliga premien eller ”inträdesafgift”, som den kallades den tiden beräknades till 22 mark.
Det fanns tre byggnader på tomten som inte försäkrades. Det var nr 7, ett redskapslider av bräder, nr 8 var en uthusbyggnad av stock och byggnad nr 9 var en matbod av stock.
På den här tomten fanns det inga eldfarliga inrättningar och inte i grannskapet heller. På gården fanns det en trädgård med några lövträd och på tomten norrut fanns det också några lövträd. Dylika träd ansågs vara ett bra skydd vid en eventuell brand.
Vart femte år granskades byggnaderna och brandredskapen av de lokala agenterna för brandstodsbolaget och varje gång konstaterade de att allting var i skick. Lite märkligt kan det kännas i dag att till exempel karaktärsbyggnaden vid gatan var delad och hade två olika ägare. Den norra delen ägdes av svarvaremästaren Johan Petter Salin och den andra delades av systrarna Lindskog och Strandman. Den norra delen var försäkrad medan den södra halvan var helt utan försäkring!
Branden 10 mars 1896.
Den norra halvan av gården ägdes av änklingen, svarvaremästaren Johan Petter Salin, som då var 81 år gammal, ålderdomsslö och han hade mycket dålig syn. Han bebodde också den södra delen av gården, som ägdes av systrarna Lindskog och Strandman och han bodde där med sin familj.
Vid 8-tiden på morgonen hade Johan Petter ensam suttit i en soffa och där försökt få eld på sin pipa. Av någon anledning började en dyna bredvid honom brinna och efterson synen var dålig, så märkte han inte genast vad som hände. Från dynan spred sig elden till en bordsduk och sedan till gardinerna och tapeterna. Salin själv kunde ta sig ut utan skador. Han uppgav vid förhören att han varseblev branden först när han kände hettan och då inte kunde göra något för att släcka den.
I polisrapporten konstaterades det att branden börjat på grund av vårdslöshet, att en tändsticka eller aska från pipan fallit på dynan, som fattade eld. Någon vidare utredning och vittnesförhör gjordes inte, eftersom fallet med detta var klart.
Försäkringsbolaget betalade ut hela försäkringsbeloppet på 1 200 mark åt Salin medan systrarna Lindskog och Strandman själva fick stå för skadorna. Inget lösöre kunde räddas och det var inte försäkrat.
Brandförsäkringen 1901.
År 1899 övertog sjömannen Wilhelm Sjöblom tomten med alla byggnader utom den som hade förstörts i branden. Han byggde då om gårdsbyggnaden och gjorde också andra förbättringar, så i oktober 1901 tecknade han en ny för brandförsäkring. Han uppgav att tomten var 1512 m² stor och hade egen brunn, som kunde användas vid en eventuell eldsvåda. De brandredskap som behövdes för att kunna få en försäkring fanns på tomten och dessa var märkta med tomtens nummer.
Byggnad nr 1 (tidigare nr 2):
Ett boningshus av timmer i gott skick, uppfört år 1819, brädfodrat och målat. Huset var 15,15 m långt och mellan 5,05 och 6,5 m brett och där fanns 4 boningsrum och på taket asfaltfilt.
Byggnad nr 2 (tidigare nr 4):
Ett vedlider av stock i gott skick, uppfört år 1849, brädfodrat och målat och taket var gjort av bräder. Det var 4,75 m långt och 4,16 m brett.
Vedlidret försäkrades för 100 mark.
Byggnad nr 3 (tidigare nr 5).
En magasinbyggnad med en matbod i gott skick, byggt av timmer år 1845, brädfodrat och målat. Det var 5,34 m långt och 4,45 m brett.
Magasinet försäkrades för 200 mark.
Byggnad nr 4 (tidigare nr 6).
En uthusbyggnad av timmer i gott skick, uppförd år 1849, brädfodrad men inte målat och den hade ett tak av bräder. Uthuset var 12,18 m långt och 4,16 m brett och där fanns en foderlada, fähus med förstuga och latrin med spillningskast.
Uthuset försäkrades för 600 mark.
Förutom dessa fyra byggnader så försäkrade Sjöblom den oljemålade inkörsporten förr 100 mark och den var gjord av stock och bräder och i försäkringen ingick gångjärn och klinka. Han försäkrade också det oljemålade planket, som var gjort av stock, strävor och bräder för 200 mark. Planket var 80 m långt och 1,90 m högt.
Hushållsboden nr 5 (tidigare 9), nya uthuset nr 6, uthuset nr 7 (tidigare 8) och nr 8 (tidigare nr 7) lämnades utan försäkringar.
Sjöblom uppgav att det fanns en trädgård med planterade träd på tomten och sådana fanns det också på granntomterna. Några eldfarliga inrättningar fanns varken på egna tomten eller i grannskapet.
