Det skrevs mycket om Kristinestad med omnejd i tidningarna på 1910-talet.
Syd-Österbotten 12.4.1913:
Det händer på Östra sidan i det nya K:stad.
Alltsedan byggnadsarbetena vid järnvägen för några år sedan vidtog, har de gamla stadsbornas uppmärksamhet med stegrat intresse länkats på det obebyggda området öster om Stadsfjärden. Järnvägen har redan gjort Östra sidan oigenkännlig för personer, som på längre tider inte har besökt sin fädernestad. Den nya tidens arbete har i grund förändrat platsens utseende. En stor del av den idylliska parken på Östra sidan har fått ge vika för järnvägslinjen och den gamla landsvägen till Lappfjärd har flyttats från dess förra plats och leder nu fram genom parken samt över en präktig betongbro till Kvarnbacken men inte till värdshuset.
Här och där reser sig järnvägens nya prydliga stationsbyggnader, kaserner och magasin. Men inte nog härmed. Enligt den nya men ännu inte definitivt fastställda stadsplanen skall det blivande K:stad till största delen förläggas på östra sidan. Stadsfjärden kommer att skilja tjugonde seklets Kristinestad från den gamla staden med dess uråldriga utseende. Stenbron blir föreningslänken mellan nytt och gammalt.
Det nya börjar redan växa upp. Överallt på östra sidan arbetas det med kraft och energi. Flera byggnadstomter har redan upplåtits. Mitt emot stationshuset uppför disponenten F. B. Blomqvist en större bostadsbyggnad av trä, vartill grunden läggs för närvarande. Ett stenkast därifrån kommer finska samskolans nya hus snart att resa sina murar. Denna byggnad skall uppföras av sten i två våningar. Inom kort kommer byggnadsverksamheten här att utsträckas ytterligare, och så fort som stadsplanen en gång vinner nådig fastställelse, uppstår inför våra förvånade blickar en vacker dag den nya staden proper och fin. Det har redan länge klagats över bostadsbrist i det gamla Kristinestad. De, som inte får plats här, måste i österled dra över Stadsfjärden till nya områden.
Järnvägen har till östra sidan transporterat trävaror i stora mängder. Alla disponibla upplagsplatser har tagits i anspråk av ortens trävaruhandlande för olika slag av virke. Till och med järnvägen själv har av sitt område till upplagsplats lämnat varje fotsbredd jord den kunnat undvara. Men ända klagas det över bristande upplagsplatser, och enligt förljudande har på grund härav en del av för skeppning i Kristinestad avsett virke måst transporteras till grannstaden. En mycket livlig sjötrafik torde sålunda vara att emotse under den stundande seglationssäsongen. Den nya kajen närmar sig alltmera sin fulländning. Under vintern har järnvägsskenor utlagts till densamma. Av kajen, vilken som bekant kommer att mäta 250 meter i längd, torde redan vid seglationens början ungefär hälften kunna upplåtas för sitt ändamål. Pålbryggan norr om kajen som mäter i längd 70 meter, är i det närmaste färdig. Hamnbyggnaderna, som står under ledning av ingenjören Hj. Sourander, utmärka sig genom, soliditet och ett i allo gott arbete. Även på kajens återstående del arbetas det med kraft och iver. Ett flertal kajkistor har under vinterns lopp sänkts, och nya är under uppförande. Kristinestad kommer således inom närmaste framtid att få sina hamnförhållanden ordnade på ett utmärkt sätt.
Längre söderut mellan ångsågen och Kristinestads Mekaniska verkstad skall Nobels petroleumimport A. B. inom kort uppföra en större naftacistern. Vissa förarbeten härför har redan vidtagits och för närvarande är en särskild brygga utanför den blivande cisternen under uppförande. Detta område skall med järnvägsspår förenas med statsjärnvägarna.
Detta och mycket annat försiggår i det nya Kristinestad.
Syd-Österbotten 10.5.1913:
Ett märkligt moment i staden sjöfartshistoria.
Ångfartyget Rhenania från Köln i Tyskland anlände i torsdags den 8 maj från Vasa med en last på 6 440 säckar rågmjöl för partihandlarna i staden. Av lasten lossades vid den nya kajen 1 900 säckar från fartyget direkt in i tågvagnar. Den moderna, tidsenliga kajen, som för närvarande är färdig till sin halva blivande längd, har sålunda börjat tjäna sitt ändamål.
Syd-Österbotten 13.5.1914:
Emigrationen år 1913 större än under flera år.
Emigrationen under år 1913 har varit större än under långa år. Enligt statistikcentralen får man gå ända till rekordåret 1902 för att hitta en större emigrationssiffra är 1913. År 1902 emigrerade 23 152 personer, medan antalet år 1913 var 20 057. Då man jämför år 1913 med 1912, så var ökningen hela 87 % och detta berodde enbart på den förryskning som igen hade tagit fart.
År 1913 låg Vasa län i topp med 7 490 emigranter, före Åbo- och Björneborgs län med 4 190. De övriga länen i Finland hade runt 1 000 emigranter var. Av emigranterna från Vasa län hade 612 bott i städer medan resten, alltså 6 878 hade bott på landsbygden. Samma förhållande var det också i de andra länen, förutom i Nyland där dubbelt flera hade bott i någon stad än på landsbygden.