Wasabladet 5.1 1901:
Wasa Aktie Bank presenterade i en annons vilka ansvarspersoner som fanns i banken. I förvaltningsrådet, som bestod av sju personer fanns kommerserådet Alfred Carlström från Kristinestad med. Banken hade 10 avdelningskontor runt om i landet och på kontoret i Kristinestad var G. W. Moberg verkställande direktör och där fanns också meddirektörerna Alfred Carlström och handlanden Erik Tötterman och som suppleant fungerade handlanden Emil Axelin.
Censuren var hård under förryskningsperioden runt sekelskiftet och av någon anledning drog tidningen Kristinestads Tidning in i december 1900. Tidningens redaktör Walter Sjöblom började då förmedla sina texter till Wasabladet.
Wasabladet 8.1.1901:
Indragningen av Kristinestads Tidning.
Då numera på generalguvernörens befallning Kristinestads Tidning upphört att finnas till, skall framdeles i Wasabladets spalter korrespondenser från staden regelbundet inflyta. Vi har under den tid av omkring tre och ett halvt år Kristinestads Tidning levde hunnit lära oss förstå oumbärligheten av ett organ för vår stad och nejden här omkring. Jag vet, att jag tillfredsställer en på de flesta håll härstädes närd önskan, då jag sänder mina brev till Wasabladet, som av landskapets tidningar under en tid bortåt utan tvivel här skall samla de flesta prenumeranterna. Det allmänna samtalsämnet ej mindre i själva staden än i omnejden har naturligtvis i dessa tider utgjort Kristinestads Tidnings sorgliga öde. År för år har tidningens prenumerantsiffra stadigt ökats. Under fjolåret utgick Kr. T. i 1,100 exemplar. I år skulle upplagan av allt att döma ha blivit än större. För varje dag, som gått, har bladet allt mer vuxit sig in i bygden, har det blivit allt mer omtyckt, uppburet. Så föll slaget. Den 22 december 1900 år utkom det sista numret. Orsaken till Kr. T:s död var den numera tyvärr allt för vanliga ”en genomgående skadlig riktning”, hette det, och så därtill en såsom synnerligen förgriplig ansedd artikel av allmän politisk natur, en ur en i Sverige utkommande tidning tagen, av censuren här i landet tidigare godkänd uppsats ”Världsutställningens politiska följder”. Stor blev förstämningen på alla håll, då sorgebudet nådde oss.
Från landskommunerna i grannskapet, svenska såväl som finska, sändes till redaktionen varmt skrivna sympatiska adresser, alla uttalande den förhoppningen, att en ny tidning snart skulle uppstå i den gamlas ställe, alla också ense där om, att det svenska Sydösterbotten ej länge skulle kunna undvara ett eget organ. I sammanhang med frågan om Kristinestads Tidnings indragning, kan jag inte underlåta att nämna, att på orten cirkulerar ett envist sig ihållande rykte, det indragningen närmast skulle ha föranletts av en angivelse gjord av en ej synnerligt väl renommerad stadsbo, som städse dokumenterat sig såsom en hätsk motståndare till tidningen. För min egen del vill jag dock ej gärna tro någon finsk medborgare, åtminstone ingen från detta samhälle, som något så dåligt. Även vår pressombudsman har i detta fall visat sig mycket nitisk i sin tjänsteutövning om sig själv till favör, därom må läsaren själv döma. Han har nämligen – så har han åtminstone själv uppgett för särskilda personer – beklagat sig hos sina överordnade över att Kr. T. ofta under oskyldiga rubriker eller på obemärkta platser i bladet infört artiklar, som härigenom undgått hans uppmärksamhet. Ofta lär han inte heller fullt förstått uppsatser, skrivna i allegorisk form. Vad herr pressombudsmannen med denna, bekännelse vunnit vet jag inte. Åtminstone synes det mig, som om hans chefer näppeligen härav kunnat få någon synnerligen hög tanke om ingeniet.
Stadsfullmäktige i Kristinestad
…sammanträdde den 22 december 1900. Då något referat över förhandlingarna inte varit synligt i pressen, skyndar jag mig att i huvudsak meddela ett sådant. Pro primo fastställdes det belopp, som för år 1901 skulle uttaxeras till 33,615 mark. Drätselkammaren anmälde att den tagit emot den till kommunen senast tilldelade andelen av brännvinsbränningsmedlen 418 mark. Fullmäktige beslöt att använda ifråga varande medel till beklädnadshjälp för medellösa folkskoleelever. I sammanhang härmed beslöts att de enahanda medel, som var upptagna i budgetförslaget 1901, skulle till samma ändamål användas.
Att sällskapet ”Musikens vänner” beviljades för underhåll av stadsorkestern ett anslag av 4,000 mark att årligen under två års tid utgå ifrån brännvinsfondens vinstmedel. Till läsesalens underhållande beviljades för kalenderåret 1901 1,300 mark. För inköp av böcker till folkbiblioteket anslogs 300 mark ur brännvinsfondens vinstmedel. Till sjukstugans underhåll för år 1901 gavs 2,100 mark, ävenså ur brännvinsfondens vinstmedel. För rådhusets uthyrande till nöjestillställningar etc. fastställdes en bestämd taxa. Till ledamöter i drätselkammaren utsågs herr Wilhelm Hagen, Henrik Båge samt Emil Axelin. Till kamrerare i drätselkammaren antogs av två sökande stadsfiskalen Ernst Forsberg. Till ledamöter i folkskoledirektionen återvaldes Alfred Carlström och Georg Laurén. Till ledamöter i fångvårdsstyrelsen återvaldes likaså Elis Granfelt och Konrad Sundman. Till revisorer för makarna Carlströms donationsfond för ålderstigna tjänarinnor återvaldes Hans Estlander och Valdemar Stenberg. Till revisor för spritdrycksbolagets räkenskaper utsågs Hans Estlander och fastställdes arvodet härför till 50 mark. Till kontrollant för spritdryckbolaget, för vilken befattning arvodet bestämdes till 200 mark, valdes Lars Knutson. Till inventeringsmän för stadens kassor återvaldes Henrik Sandlund och G. W. Moberg. Till inventeringsmän för stadens lösa egendom återvaldes kapten M. H. Lacke. Till ledamot i bestyrelsen för läsesalen invaldes fröken Anna Lundberg. Till ledamöter i hälsovårdsnämnden återvaldes Torsten Munsterhjeim, Konrad Sundman och H. Sandberg samt till suppleanter för dem Emil Axelin, Petter Forsman och J. E. Holti.
Vidare beslöts i vanlig ordning anslå sekreterarbefattningen vid fullmäktige ledig. Annons härom skulle också införas i Wasabladet. Slutligen upptogs till behandling frågan, hur stadsfullmäktiges kungörelser framdeles efter Kristinestads Tidnings indragning skulle publiceras. Fullmäktige stannade vid det beslutet, att tillkännagivandena framdeles skulle offentliggöras i vardera av de på orten utkommande tidningarna Pohjola och Suupohjan Kaiku samt dessutom förmedelst utsändande av på svenska språket tryckta annonslappar, ävensom, i händelse ett svenskspråkigt annonsblad på orten skulle utges, också i detta.
Belysning av hamninloppet.
En brännande fråga för orten med dess jämförelsevis livliga sjöfart har varit belysandet nattetid av inloppet till staden. Eu kommitté av fackmän har varit i verksamhet i staden för sakens undersökande. Nämnda kommitté har länge sedan kommit till det resultat, att ett belysande av farleden med lätthet och utan allt för stora kostnader låter sig göra. Frågan har också dryftats inom flera skeppsbefälhavareföreningar i landet. För närvarande behandlas den inom Helsingfors skeppsbefälhavareförening som nyligen för ändamålet tillsatt en förberedande kommitté. Enligt vad jag har hört, torde samtliga medlemmar i nämnda kommitté vara ense med stadsborna om nödvändigheten av inloppets belysande. Måtte denna för oss så viktiga angelägenhet snart få sin slutliga lösning, och måtte denna lösning utfalla i överensstämmelse med stadens berättigade önskemål.
Hälsotillståndet i staden.
Under hela hösten har här på orten varit mycket sjukligt. I synnerhet har en elakartad mässlingsepidemi rasat. Knappt ett enda hem i staden finns, som inte haft en längre eller kortare påhälsning av sjukdomen. Såväl samskolan som folkskolornas lägre klasser har under kortare perioder varit stängda på grund av att de flesta eleverna sam tidigt legat insjuknade. Nu grasserar influensan våldsamt. Apropå samskolan, så har här allmänt varit fråga om att utvidga densamma till ett 8 klassigt läroverk med dimissionsrätt till universitetet. Skolan besöks nu på sina 5 klasser av ett 90-tal elever, ett ganska aktningsvärt antal. Behovet av skolans utvidgande är i ögonen fallande. Frågan torde i början av detta år komma att av stadsfullmäktige upptas till behandling.
Folkmängden i stadens församlingar.
Under året har följande förändringar vad beträffar folkmängden härstädes inträffat. Kristinestads stadsförsamling.Födda 36 mank., 25 kvinnk., summa 61, varav oäkta 1 mk och 3 kvk. Döda 35 mk. 41 kvk.totalt 76. Inflyttade 40 mk. 67 kvk.totalt 107. Inflyttade 34 mk. och 33 kvk. totalt 67. Ingångna äktenskap 12. Upplösta äktenskap genom mannens död 9 och genom hustruns död 6, summa 15. Församlingens folkmängd har ökats med 7 mk. 18 kvk. totalt 25 personer och utgör således nu 2.825. Den äldsta avlidna var en kvinna om 93 år, 11 månader, 16 dagar. Dessutom var bland de avlidna 4 kvinnor över 80 år. Den äldsta avlidna mannen var 76 år, 9 mån. 17 dagar. Kristinestads landsförsamling. Födde 16 mk. 15 kvk.totalt 31, därav 1 kvk oäkta. Döda 18 mk. 11 kvk. totalt 29. Inflyttade 17 mk., 31 kvk. totalt 48. Utflyttade 7 mk., 8 kvk.totalt 15 Ingångna äktenskap 12, upplösta äktenskap 2 genom mannens och 5 genom hustruns död. Församlingens folkmängd har ökats med 8 mk och 27 kvk. totalt 35 och utgör nu 1.440. Den äldste avlidna var en man om 73 år, 6 mån. och 1 dag.
Tullmedlen i Wasa län för år 1900.
Uppbörden vid Wasa landtränteri under det senaste året uppgått till totalt 6,8 miljoner mark, varav Wasas andel var 4,2 miljoner. Gamlakarleby bidrog med 512 000, Jakobstad med 1,8 miljoner, Jyväskylä med 95 000, Nykarleby 12 000, Kaskö 11 000 och Kristinestad med 176 400 mark. Staden hade en ökning på 18 200 mark jämfört med föregående år. Björneborgs Tidning 2.5.1901: I går kl. 11 på förmiddagen anlöptes Räfsö av ”Murtaja”, som återvände norrifrån för att lasta kol, sedan isbrytaren förgäves försökt forcera de av bastanta packisband stängda inloppen till Kristinestad och Kaskö. Då Murtaja emellertid inte kunde erhålla något kol i Räfsö. så fortsatte den färden till Raumo. Efter inlastning åker den igen norrut till Kristinestad och Kaskö, och om möjligt vidare därifrån mot Vasa.
Wasabladet 15.1.1901:
Inloppet till Kristinestad.
Helsingfors Skeppsbefälhavareförening sammanträdde till möte i torsdags. I fråga om Kristinestads farleds belysande med fyrar fanns det nu ett förslag. I betänkandet föreslogs två fyrar med stadigt vitt sken på Torngrund och på Hansnässkatan, som skulle belysa horisonten till havs med 12 mil, rättvisande nordväst och sydväst. Ytterliga två fyrar med vitt sken på västra och östra Carlshamn, en lysboj vid Sandmans grund och två mindre fyrar vid inseglingskröken, antingen på Härkmeri- eller Kristinestads fastland. Föreningen beslöt, med åberopande av stadsfullmäktiges skrivelse, ingå till lotsstyrelsen med hemställan i ämnet, därvid fixerande tidpunkten för lysbojarnas intagning till den 10 november.
Wasabladet 17.1 1901 publicerade en insändare, skriven av anonyma ”Stadsbor” som ondgör sig över den långa artikel om Kristinestads Tidnings indragande, som den förre tidningsmannen Walter Sjöblom hade skrivit. Insändaren ifrågasatte påståendet att personer som låg bakom den finskspråkiga tidningen skulle ha legat bakom angivelsen som sedan ledde till indragningen av den svenska tidningen.
Wasabladet 17.1.1901:
Den 1 september 1900 avled på sjukhuset i Marseille den finska infödingen Johannes Albinus Skans från Kristinestad, som hade varit anställd som matros på danska ångaren Elisabeth. Den avlidne efterlämnade 96 francs samt diverse småsaker, som av guvernören i Wasa översänts till magistraten i Kristinestad, för att ges åt den avlidnes rättsinnehavare.
Wasabladet 15.3.1901:
Dårvårdsanstalter.
I en till kejserliga senaten inlämnad skrift har vicekonsul Gustaf Hydén, rektor R. Holmberg och tullförvaltaren Walter Enqvist från Kristinestad, som ombud för ett möte av förtroendemän från särskilda kommuner anfört. att frågan har blivit väckt att för städerna Kristinestad och Kaskö, som kommunerna Lappfjärd, Sideby, Kristinestad och Närpes gemensamt inrätta ett kommunalt sinnessjukhus med omkring 40 platser. Samtidigt skulle vidtas åtgärder för att kontrollera vilket statsunderstöd kunde fås för en dylik anstalt. Till byggnadshjälp från staten skulle det anhållas om 600 mark för varje plats om byggnaden uppfördes av trä och 1 000 mark om den byggdes av sten. Anhållan skulle också göras om 200 mark per plats för inventarier, 160 mark per plats för underhåll, totalt 400 mark av avlönande av anstaltens föreståndare, kostnadsfria ritningar och en kunnig arbetsledare.
Senaten hade svarat på denna förfrågan och de meddelade att de bidrar med 600 mark per plats för byggandet, kläder och inventarier 150 mark per plats och 150 per plats för byggnadens underhåll, men bara under de 10 första åren.
För den kommunala dårvårdsanstalten i Kristinestad med omnejd finns kostnadsförslag om ungefär 60 000 mark.
Wasabladet 27.4.1901:
I Kristinestad praktiseras allt fortfarande ett från uråldriga tider härstammande sätt att göra meddelanden åt allmänheten. Då nämligen en auktion skall hållas, så sändes en person försedd med en så kallad kurirklocka runt i staden. Mannen stannar nu och då i gathörnen och ringer i klockan. Härefter uppläses i största hast någonting från ett papper och på slutet kan man kanske urskilja ett namn. Klockan ljuder igen och mannen fortsätter sin väg, för att i ett annat gathörn fullgöra sitt viktiga uppdrag.
Wasabladet 30.4.1901:
Isbrytaren Murtaja avgick i lördags på aftonen från Raumo till Kristinestad och den anlände till isbältet utanför stadens hamn i söndags på aftonen. Den hade ännu i går inte kunnat inkomma i hamnen på grund av svår is.
Björneborgs Tidning 6.7.1901:
Eldsvåda. Den 29 juni på eftermiddagen uppstod eldsvåda på tullförvaltaren August von Willebrands invid Kristinestad belägna villa. Villan nedbrann till grunden.