Stadshotellet på Strandgatan 49

Den här gården på Strandgatan 49, som numera använder adressen Salutorget 4 byggdes år 1787 av rådmannen Josef Hannelius (1736-1804) . Han var född i Ilmola och var son till Anders och Margareta Hannuksela. Han var sedan år 1761 gift med Magdalena Brunck (1743-1821) från Kristinestad. Gården har haft många ägare och är mest känd som ”Stadshotellet.” Fotot från sommaren 2019.

Sammanställt av Lasse Backlund i maj 2021. Uppgifterna är tagna ur gamla mantalslängder, lagfartsregister, kyrkböcker och gamla tidningar. Lilly Nysténs och Rafael Olins utredningar har varit till stor hjälp.

Länkar:

Om du klickar HÄR, så hittar du mycket info om brandförsäkringarna och fina kartor!

Om du klickar HÄR, så kommer du till historiken om företagaren Johan Liljeblad från Träskvik och hans efterträdare Antti Ahlström, som år 1871 gifte sig med Casper Holmströms dotter Eva (1832-1885).

Gårdens historia

På stadsplanen från år 1751 så har den här tomten fått nr 6 i det andra kvarteret och den ägdes då av handlanden Matts Brunck. Denne hade i sin tur övertagit gården av sin far Henrik Brunck. Den första kända ägaren till denna tomt är Henrik Bruncks far Per Brunck, som föddes på nuvarande Strandgatan 23 och var son till Grels Skomakare.

Enligt de gamla mantalslängderna så var det Matts Brunck (1709-1782) som fram till sin död år 1782 var ägare till denna tomt och den gård som då stod där. Matts var son till tidigare ägaren Henrik Brunck (d.1763) och hans hustru Maria Berg (d. 1753). Maria var dotter till handlanden Matts Jonsson Berg. Matts Brunck ägde också den obebyggda strandtomten på andra sidan Strandgatan men år 1764 byggde han en gård åt sig på den tomten och flyttade dit. Matts var född i staden och han var första gången gift med kapellansdottern Magdalena Carlander (d.1746) från Östermark och de fick flera barn men endast dottern Magdalena (1743-1821) levde till vuxen ålder. Matts var andra gången gift med Margaretha Fonselius (1719-1767) och tredje gången med Anna Enroth (1733-1806) från staden. Också med henne fick Matts flera barn men det ser ut som om endast sonen Gabriel (1757-1804) levde till vuxen ålder.

År 1787 byggde Matts Bruncks dotter Magdalena och svärsonen Josef Hannelius (1736-1804) en 2-våningsgård vid torget, som den tiden kallades Rådstufvutorget.

År 1800 gifte sig gårdsägare Josef Hannelius´ dotter, som också hette Magdalena (1777-1809) med handlanden Nils Holmström (1770-1824). Denne var född i staden och var son till Erik Holmström (1741-1821) som år 1812 kommer att bygga den gård vi kallar Krepelinska gården. Nils hade flera bröder som blev affärsmän och som ägde flera stora gårdar i staden, bland annat Lebellska gården.

I början av 1800-talet övertogs tomten och gården vid torget av Josef Hannelius dotter Magdalena och hennes man Nils Holmström. Sonen Salomon Josef Hannelius (1767-1837) bodde då också i gården med sin hustrun Christina Maria (f. Alcenius 1770-1829).

År 1802, den 20 juli fick staden det finaste främmande en stad kan få, då kung Gustaf IV Adolf och drottning Fredrika Dorotea kom på besök till staden och de bodde då i Holmströms eller Hannelius´ gård. Två gånger tidigare hade vår konung varit på väg till staden men dessa besök hade inhiberats av olika orsaker. Läs mera om dessa kungabesök HÄR!

År 1809 dog Magdalena och änklingen Nils Holmström gifte om sig följande år med Maria Rebecka Brunström (1788-1866) och de fick flera barn, bland annat Christina Sofia (1813-1848) som var gift med Johan Wilhelm Holstius på ”Glassbarshuset”.

Nils Holmström var också ägare till den obebyggda tomten vid Strandgatan nedanför Felénska gården.

År 1815 fick Nils Holmström och hans hustru Maria Rebecka lagfart på den ”Parmanska tomten” på Strandgatan 55.

År 1819 fick staden igen finfrämmande då landets nya regent, kejsaren och storfursten Alexander I kom på besök. Han övernattade då i Hanneliuska gården, som då ägdes av Nils Holmström.

År 1824 avled handlanden Nils Holmström och den stora gården vid torget på tomt nr 92 övertogs då av hans bror Anders (1768-1828). Anders övertog också den obebyggda tomten i hörnet av Parmansgatan och Strandgatan. Från tidigare ägde Anders Holmström den Lebellska gården vid Strandgatan, som han övertog år 1794. Anders Holmström var sedan år 1816 gift med Anna Melander (1788-1836) från Kaskö och med henne fick han dottern Charlotta (1813-1850).

År 1828 avled handlanden Anders Holmström. Den obebyggda tomten och Lebells gård övertogs av änkan Anna Holmström. Gården vid torget på tomt nr 92 övertogs av Eric Casper Holmström (1800-1849), som är brorson till både Nils och Anders. Casper Holmström var son till Josef Holmström (1773-1819) och Helena Christina (f. Lebell 1773-1826). Denna Helena var för övrigt dotter till Casper Lebell d.y.

I stadsplanen från år 1825 har tomten fått nr 92 i det andra kvarteret. I början av 1900-talet delades tomten nr 93, så att den norra delen sammanslogs med hotelltomten nr 92.

År 1830 ägdes gården av handlanden Casper Holmström. Casper hade år 1827 gift sig med Amalia Maria Sjöberg (1808-1877) från Pörtom. Amalia var dotter till Olof och Johanna Sjöberg, som båda var födda i Sverige men som hade kommit till Pörtom år 1797 och byggt Berga glasbruk där. Casper och Amalia fick 10 barn och de flesta levde till vuxen ålder. Den mest kända av de här barnen är väl Eva Holmström (1848-1920) som gifte sig med Antti Ahlström i Norrmark. (Om du vill läsa mera om Antti Ahlström och om den gård i Lankoski där han bodde, så skall du klicka HÄR!)

I Holmströms gård bodde också handelsbetjänterna Constantin Pitemkin, Anders Salin och Claes Dahl, drängen Johan och pigorna Maria och Brita.

År 1833 försäkrade Casper Holmström tre byggnader på den här tomten. Det var den första brandförsäkringen som togs i staden och om du vill läsa mera om försäkringen och om de olika byggnaderna, så skall du klicka HÄR!

År 1834 så fanns det hela 10 byggnader på tomt nr 92. Huvudbyggnaden vid torget var redan den tiden i full storlek och notera att det fanns en trappa på torgsidan, som gick upp till Casper Holmströms salubod. Läs mera om byggnaderna HÄR!

År 1835 ägdes gården av handlanden Casper Holmström med hustrun Amalia. Där bodde bokhållare, flera handelsbetjänter och pigor och drängar.

År 1840 ägdes gården av handlanden Casper Holmström med hustrun Amalia. I gården bodde också betjänterna Jacob Uddman och Gustaf Bäckström. Det var ju den här Bäckström som sedan köpte den Lebellska gården.

År 1842 hade Casper bokhållaren Bäckström och handelsbetjänterna Gustaf Lindbladh och Nils Bergroth och förstås flera drängar och pigor.

År 1845 var det samma ägare och samma personer som bodde i gården. Den 1 juli detta år var det stor fest i Casper Holmströms gård när bron över Stadsfjärden invigdes. Guvernören från Vasa var närvarande och många andra inbjudna gäster till en middagsfest och efter det tågade alla ut till festen på den nya bron. På kvällen och natten ordnade stadens borgare en festlig bal i Holmströms stora gård. Läs mera om detta HÄR!

År 1849 avled Casper Holmström och gården övertogs då av änkan Amalia Holmström. Hos henne bodde också döttrarna Christina (1828-1914) och Aurora (1830-1914) och några minderåriga barn. I gården bodde också bokhållaren Carl Savander (1826-1901). Denne var född i Heinola och år 1853 gifte han sig med Casper Holmströms dotter Aurora (1830-1914). År 1863 föddes deras enda barn, dottern Sigrid Maria, som dog ogift och barnlös 1944.

År 1855 ägdes gården av handlandeänkan Amalia Holmström, som bor med sönerna Herman (1834-1901) och Hugo (1837-1860). Dottern Aurora och maken Carl Savander bor vid torget, men nu i handlande Ramstedts gård på nedre sidan av Strandgatan.

År 1859, den 14 januari förstördes tre uthusbyggnader på änkan Holmströms tomt i den stora stadsbranden. Läs mera om branden och hur den påverkade tomt nr 92, genom att klicka HÄR!

År 1860 ägdes gården av Amalia Holmström och hon bodde med några av sina barn. Hon hade också en dräng och en piga. På hyra bodde timmermannen Isak Nylund med hustrun Maria.

År 1860, den19 september sålde Amalia Holmström, med alla förmyndares godkännande tomten nr 92 med alla åbyggnader åt handlanden Henrik Oscar Fontell (1818-1890) för 4 000 rubel silver, motsvarande 16 000 mark silver. Fontell hade tidigare bott i gården på Strandgatan 36, där han bedrev handel i många år. Oscar var född i staden och han var son till Josef Henrik Hasselblatt, senare Fontell (1783-1864) och Maria Elisabeth (f. Bergström 1786-1870). Oscar var gift med Henriette Thodén (1820-1887) från Larsmo. Dessa alla bodde i gården och det gjorde också Henrik Oscars bror, handlanden Isak August Fontell (född i staden 1824, död i Vasa 1907) med sin hustru Albertina (f. Snellman 1823). Dramatiska föreningen i Kristinestad brukade under den här tiden hålla sina teaterföreställningar i Fontells festsal. Det här var en mycket bättre lokal än handlare Holmströms sjudarlada på andra sidan torget, där de tidigare spelade teater.

År 1863, den 4 augusti ”klockan elfva förmiddag” såldes Fontells gård på offentlig auktion, efter att Fontell hade gjort konkurs. Flera av Fontells fartyg hade havererat och försäkringarna täckte inte skadorna och allt detta ledde till konkursen. Auktionen var annonserad i Allmänna Tidningen, kungjord i stadens kyrka och utringd i gathörnen. Högsta budet gavs av handlanden Erik Alfred Tötterman, som bjöd 13 400 mark för den. I november 1863 såldes en del av Henrik Oskar Fontells egendomar i Virrat, det rörde sig om hälften av hemmanen Wermais, Koskela och Linnas, hälften av Wiinamäki tvåramiga såg och en stor mängd virke och färdigt ”vattensågade plankor och bräder”.

Tötterman var född i staden år 1834 och han var son till Erik Tötterman (1793-1858) och Elisabeth Maria (f. Widlund 1810-1878). Erik Alfred var första gången gift med Alma Eva Helena Sundman (1847-1881) och andra gången med Albina Sofia Svensson (1860-1927). Tötterman själv bodde på andra sidan torget och på nr 92 bodde de båda före detta handlandena Fontell. Henrik Oscar öppnade år 1870 ett värdshus i byggnaden. Tötterman finansierade affären med att låna 10 680 mark av Anna Maria Sjöberg, en summa som motsvarade 2 670 rubel silver.

År 1866, den 24 januari kungjorde Hbl att tingslaget från Lappfjärds socken skall börja hålla ting i den Fontellska gården.

Åren 1870 till 1875 är det samma Erik Alfred Tötterman som är ägare och den före detta handlanden Fontell bodde fortfarande i gården på hyra, där han också drev sitt värdshus. Tötterman var en av stadens största affärsmän och hans rörelse var omfattande. Han deltog aktivt i stadens kulturella verksamheter, bland annat var han en av grundarna till Kristinestads fruntimmersskola. Han var ordförande i skoldirektionen och han förvaltade flera organisationers kassor och hade en varm kärlek för sin hemstad. Han var också aktiv i stadens politiska liv och satt under en lång tid i stadens gullmäktige, ibland också som dess ordförande.

År 1880 ägdes gården av Tötterman men han bodde fortfarande själv tvärs över torget. Handlanden H. O. Fontell bodde på hyra med hustrun Henriette och döttrarna Hilda, Karin och Ellen. År 1882 erhöll Fontell hotellrättigheter på sitt värdshus. I gården bodde också drängen Erik Enholm (f.1864) och pigorna Hedda Johansson (f.1845), Thilda Johansson (f.1863), Hedda Kellman (f.1860) och Tilda Kangasniemi.

Åren 1885 till 1890 var det i stort samma personer som ägde gården och som bodde där. Nu bodde också ”Vakten å Högholmen” Wilhelm Mickels (f.1855) på hyra med hustrun Anna (f.1854) och 4 barn. År 1890 arbetade Knut Ståle (f.1873) och Emanuel Gullmes (f.1871) som drängar och så bodde det 5 pigor som bara är omnämnda med förnamn.

På denna skiss, som visar situationen år 1890 så ser vi att tomterna 92 och 93 har slagits ihop och att två nya uthus har byggts inne på gården, i stället för de som förstördes i branden 1859.

År 1892 var det Tötterman som ägde gården men detta år övertog Mathilda Berg hotellrörelsen av handlanden Fontell. Hon hade börjat arbeta på värdshuset eller hotellet 4 år tidigare men nu kunde hon som 20-åring ta över verksamheten.

År 1895 var det fortfarande Erik Alfred Tötterman som ägde den stora gården. Tidigare hyresgästerna Fontell som hade bedrivit hotellverksamhet i byggnaden hade avlidit och nu bodde på hyra värdhusförestånderskan Johanna Berg. Hon var född i staden 1871 och hon var dotter till fiskaren Carl Johan Berg (1844-1889) och Maria Wilhelmina Carlberg (1852-1929), som bodde på Staketgatan 20. Johanna, som var ogift och barnlös bodde med sin syster Matilda (f.1872) som kallas Tilda och syster Ellen (f.1877). Med systrarna bodde också 2 pigor, som byttes regelbundet. Till exempel år 1897 hette pigorna Maria Rusk (f.1875) och Stina Sandberg (f.1876).

År 1898 köpte Tötterman också granntomten nr 93, söderut längs med Strandgatan. Norra halvan av tomten köpte han den 2 april av systrarna Fontell och den södra halvan köpte han 13 maj av Josef Wilhelm Holmudd. För den obebyggda tomten betalade han totalt 2 000 mark.

Från Nya kyrkans tomt flyttade Tötterman nu en större gård, som byggdes upp på nytt bakom hotellbyggnaden, längs med Strandgatan på den obebyggda tomten nr 93. Gården hade stått i hörnet av Östra Långgatan och Hållfastskagatan och under branden 1859 så tillhörde den kofferdiskepparen Adolf Th. Nyström (född i staden 1823, utflyttad till Åbo 1885). Gården, som var vitrappad klarade sig vid branden och skepparen Nyström fortsatte att bo i den till 1885. Efter Nyströms död i Åbo 1888 övertogs gården av hans arvingar och i början av 1890-talet såldes den till Fruntimmersskolan i Kristinestad. Fruntimmersskolan hade grundats redan 1860 och hade två klasser och verkade till en början i hyrda utrymmen. Skolan var verksam i byggnaden ända till 1898 då den flyttades till sin nuvarande plats på Strandgatan 49. Följande år byggdes denna till i den norra ändan med flera rum. Till denna byggnad flyttade bokhandlaren Lina Sundman sin bokhandel, som hon hade innehaft i den Felénska gården sedan år 1883.

År 1899 dog Erik Alfred Tötterman i Stockholm under en resa till en kurort i Tyskland. Han hade dragits med hjärtfel en längre tid men ändå kom dödsfallet överraskande. Båda tomterna och alla byggnader övertogs då av Töttermans dödsbo. Följande år var hotellinnehavare Matilda Berg (1872-1949) hyresgäst och med henne bodde systern Ellen (f.1878) och pigorna Anni, Maria och Helena. Erik Alfreds son Erik Tötterman (f.1872) bodde i gården med hustrun Edith (f.1874). På hyra bodde också bokhandlaren, sjökaptensänkan Lina Sundman (1834-1917) med pigan Sofia.

Lina Sundman, som på riktigt hette Karolina var född Nylin i Sverige år 1834 och år 1851 gifte hon sig med sjökaptenen Henrik August Sundman (1818-1869) från staden. De fick 6 barn men bara 2 blev gifta och fick egna barn.

År 1902 ägdes gården vid Salutorget och flygelbyggnaden längs med Strandgatan av Erik Alfred Töttermans sterbhus, som hade anlitat förre sjökaptenen Wilhelm Hagen som disponent.  Mathilda Berg var hotellinnehavare tillsammans med sina systrar Ellen (f.1878) och Bertha (f.1882). Bokhandlaren Lina Sundman innehade bokhandeln i sidobyggnaden, där hon också bodde med butiksbiträdet Bertha Nordgren (f.1882) och pigan Sofia Bergqvist (f.1859). Rådmannen och sjökaptenen Alexander Hasselström (f. i Viborg 1860, d. i staden 1930) bodde på hyra med hustrun Hilma (f. i Åbo 1859, död i staden 1923) och 3 barn.

18 december 1902 såldes Töttermans sterbhus ägande hotellbyggnad på auktion. Annonsen ur Vasabladet 29.11.1902.

År 1902, den 18 december såldes Erik Alfred Töttermans sterbhus gård på allmän, frivillig auktion. Högsta budet gavs av hans änka Albina Tötterman (1860-1927), som bodde i Helsingfors. Via ombudet Wilhelm Hagen bjöd hon 34 750 ”finskt guldmynt”. Hotellinnehavaren Mathilda Berg bodde med sin syster Bertha och pigorna Hilma Hakala (f.1877) och Emilia Stengård (f.1886). Bokhandlare Lina Sundman bodde i sidobyggnaden, liksom föreståndaren för Nykterhetsvärdshuset Helmi Forsman (f.1870), som kanske bodde i uthusbyggnaden. Följande år fick Albina Tötterman en uppmaning av brandsynarna att utföra vissa reparationer på hotellbyggnaden. Den var då i dåligt skick och borde också målas.

Mathilda Bergs hotellbyggnad till vänster och följande var handlande Hugo Sjöbloms affärshus. På övre torget fanns Vilho Parmanens affärshus, nuvarande Corner. Fotot från början av 1900-talet finns i Alvar Utters samlingar.

År 1908, den 15 september sålde änkekommerserådinnan Albina Tötterman gården på tomterna 92 och 93 åt hotellinnehavaren Mathilda Berg för 50 000 mark . Bokhandlaren Lina Sundman bodde i gårdsbyggnaden med biträdet Sigrid Malmberg (f.1887) och pigan Hilma Mäki (f.1885). På hyra bodde ingenjör Hjalmar Sourander (f.1870) med hustrun Ottilia (f.1874) och flera söner. Försäkringsinspektören Johan Rosenback (f.1875) bodde på hyra med hustrun Tekla (f.1879). Denne Rosenback köpte sedan i april 1910 August Remahls gård på Kyrkogatan 4.

År 1910 gjorde Mathilda Berg en stor renovering av gården och den byggdes då om till hotell. Alla fönster byttes till nya och 4 kakelugnar såldes åt olika köpare. Flera porslinskakelugnar installerades i stället och den största förbättringen var nog att hela stenfoten och grunden förnyades. I samma veva fick hon ett par rum i källaren och det ena inreddes till affärslokal.

Fotot från 1908 är taget från nya kyrkans tak och mitt i bild syns baksidan av Mathilda Bergs värdshus. Fotot finns i Alvar Utter fotosamling.
Vid renoveringen år 1910 så sålde Mathilda Berg 4 obehövliga kakelugnar och alla gamla fönster. Arkitekten Frankenhauser köpte en kakelugn och den kanske finns på hans Kullo gård, Nationalmuséet i Helsingfors köpte 2 stycken medan det är oklart var den fjärde finns.

År 1912 ägdes hotellgården av Mathilda Berg, som bodde med systern, servererskan Bertha. Med dem bodde drängen Vilhelm Sutila (f.1894), och pigorna Anni Sirén (f.1893) och Hilda Kujanpää (f.1890). Bokhandlaren Lina Sundman bodde kvar och nu bodde också poliskommissarien Alfred Rautell (f.1866) på hyra med hustrun Amelie (f.1860). Alfred Rautell var född i Ingå  men bodde i staden några tills han år 1917 flyttade till Lovisa, där han sedan dog följande år, som en följd av rödgardisternas härjningar. Mathilda hade också  låtit bygga en affärslokal i källarvåningen och bland annat K. Krestjaninow och J. Haaga sålde delikatesser i detta utrymme på 30-talet och butikslokalen övertogs sedan av Österbottens Kött, som hade en välförsedd affär här.

År 1912, i februari flyttade stadens poliskammare in i gården längs med Strandgatan och fick en egen ingång mot gatan. Stadens poliskammare har sedan den inrättades år 1910 verkat i Lagers gård på Östra Långgatan. Polischef Rautell ansåg att den lokalen inte var lämplig och på eget bevåg flyttade han poliskammaren, trots att hyran på nya stället var dubbelt högre än i Lagers gård. Stadsfullmäktige kunde på ett möte i mars inte godkänna denna flyttning, eftersom budgeten för poliskammaren överskreds. Guvernören i Vasa besökte staden i maj 1912 och han kom med ett specialtåg trots att den nya järnvägen inte var färdig för trafik. Han yrkade på att ett häkte och en poliskammare borde byggas och helst i sten. I september 1912 godkände guvernören polismästare Rautells besvär över det negativa beslutet och poliskammaren fortsatte alltså på Strandgatan 49. På 1920-talet flyttade den sedan upp till rådhuset.

År 1916 ägdes hotellgården av Mathilda Berg. Bokhandlare Lina Sundman bodde där men i januari 1916 överlät hon skötseln av bokhandeln åt sonen Freyvid Sundman (f.1886). Nu bodde också handlanden Alexander Slotte (f.1878) där med hustrun Maria (f.1876). Denne Slotte skulle sedan bygga en fin 2-våningsgård på Tjärhovsvägen på Östra sidan. Trots att Finland inte var part i världskriget, så rådde det stor brist på varor, såsom kaffe och socker. I december 1916 öppnade Livsmedelsnämnden en sockeraffär i källaren under Stadshotellet, där ransonerna kunde delas ut mot kupong.

År 1918 ägdes hotellgården av Mathilda Berg. Lina Sundman hade avlidit år 1917 och bokhandeln som innehades av hennes son Freyvid hade i augusti 1917 övertagits av Linas bror Oskar Sundman. Denne var född i staden år 1862 och han hade i slutet av seklet gift sig med Lea Mesterton och de fick 3 barn. Handlande Slotte bodde kvar med sin familj.

År 1920 ägdes hotellgården av Mathilda Berg. Familjen Slotte hade flyttat till Östra sidan och i stället hade telegrafen flyttat in i gården vid Strandgatan och dit flyttade också telegrafchefen Georg Forsman (f.1887) med hustrun Amanda (f.1871). Bokhandlare Oskar Sundman bodde där med hustrun Lea (f.1878) med 2 vuxna döttrar.

År 1920, den 21 november kom Gustaf Mannerheim på besök till staden, för att inviga minnesmärket vid Ulrika Eleonorakyrkan över de stupade i frihetskriget år 1918. Han kom med tåg tidigt på morgonen och han vilade sig på Stadshotellet en stund före festligheterna började. Direkt efter festligheterna åkte han iväg med tåget, vilket betyder att han nog hade vilat på hotellet men han övernattade inte.

År 1925 ägdes hotellgården av Mathilda Berg. Tomten hade nu förstorats då en del av den Lebellska tomten nr 93 hade sammanslagits med hotelltomten. Mathilda Berg hade också en sommarstuga vid Sävviksvägen i Alesundet, som hon kallade ”Skogstorpet” och det låg på  Jaakkolas nuvarande tomt.

Sundmans Bokhandel fanns fortfarande i sidobyggnaden och den hade för något år sedan ombildats till aktiebolag. Flera stadsbor var delägare i bokhandeln, som sköttes och drevs av Oskar Sundman. Denne var kamrer och skötte bokföringen i flera företag och i församlingen. Det var till och med så  att Oskar uppbar kyrkskatterna i sin bokhandel. På våren 1925 visade det sig att Oskar hade förskingrat stora summor av sina kunder. Flera företag och organisationer råkade illa ut på grund av dessa försnillningar och bokhandeln som bar släktens namn gick i konkurs. Från församlingen hade han förskingrat 80 000 mark och för dessa brott dömdes Oskar att betala stora skadestånd och till 7 månaders tukthus.  Aktieägarna förlorade allt insatt kapital och bokhandeln såldes i maj till förlaget Fram Ab i Vasa, genom att de övertog bokhandelns skulder. Fram Ab fortsatte bokhandeln under namnet ”Sundmans Bokhandels efterträdare”. Oskar Sundman bodde själv sedan april 1912 i den södra gården på Västra Långgatan 19, mittemot Glassbarhuset.

År 1929, den 26 oktober sålde Matilda Berg tomterna 92 och halva 93 med alla gårdar åt Kansallis-Osake-Pankki för 965 000 mark, men hon fortsatte att driva hotellet på hyra. Banken KOP var grundad år 1889 och hade huvudkontoret i Helsingfors. KOP hade ända sedan juli 1919 haft kontor i staden och det var till en början inrymt i det så kallade Cornerhuset. Efter en tid flyttade de kontoret till Frans Henriksons gård vid torget. Banken kunde nu flytta kontoret till den egna lokalen i gården längs med Strandgatan. I gårdarna bodde alltid flera av hotellets betjänter, serverare, städare och pigor och drängar. På hyra bodde också KOP:s bankdirektör A. Ahopelto (f.1898 i Lappo) med hustrun Saima (f. Aaltonen år 1905 i Storå).

På 1930-talet öppnades en dörr till Stadshotellet också från torgsidan. Tidigare hade ju enda ingången funnits på gårdssidan. Hotellet förfogade över hela huvudbyggnaden medan Kansallis-Osake-Pankki hade sitt kontor i gårdsbyggnaden vid Strandgatan. Stadshotellet drevs av Mathilda Berg med Carl Sjöblom som ansvarig hotelldirektör från år 1936. Carl Sjöblom (1909-1996) var född i staden och han var systerson till hotellägaren Mathilda Berg. År 1936 öppnade handlanden Konstantin Krestjaninoff en charkuteriaffär i hotellbyggnadens nedre våning vid Salutorget.

År 1938 ville banken förnya sina bankutrymmen i hotellbyggnadens nedre våning i den västra ändan. Arkitekten Kallio hade gjort upp ritningar där hela 11 meter av fasaden skulle öppnas och förses med stora funkisfönster. Byggnadsstyrelsen i Helsingfors tyckte att detta var en lyckad lösning, som kommer att passa in i stadsmiljön. Stadsstyrelsen och stadsfullmäktige behandlade frågan och trots ett visst motstånd godkände de bankens planer på den nya banklokalen. Banken kunde i början av år 1939 flytta kontoret till huvudbyggnaden och fick en egen ingång från torgsidan. År 1938 renoverades butiksutrymmet också i källarvåningen.

Under fortsättningskriget skulle det enligt uppgift ha inkvarterats tyska soldater i gårdsbyggnaden bakom hotellet i den så kallade Spårvagnen.

Till vänster Svenska gården och följande är Stadshotellet och högre upp på torget syns Sydösterbottens Handelslags huvudaffär. Fotot kan vara från 1940-talet och finns i Alvar Utters samlingar.

Efter kriget på 1940-talet ägdes tomterna 92 och 93 av KOP från Helsingfors och de hade nu sitt kontor i huvudbyggnadens nedre våning. Hela övervåningen och östra delen av bottenvåningen upptogs av stadshotellet och i källaren hade Österbottens Kött sin affär. A. Talas hade sin Beklädnadsaffär i byggnaden vid Strandgatan och Anders Skeppars Kristinestads Bok o pappershandel fanns i samma byggnad, i den norra ändan.

År 1945 ombildades stadshotellet till aktiebolag och till verkställande direktör utsågs Carl Sjöblom, som ju hade arbetat på hotellet sedan 1936. År 1948 övertog Åke Skeppar bokhandeln av sin far Anders Skeppar. Han var bokhandlare ända till 1959, då han sålde bokhandeln åt Sydösterbottens Handelslag och han flyttade då till Sverige där han bodde ända till 1975 då han återvände till staden och blev stadsingenjör.

År 1964 efter att Österbottens Kött hade flyttat sin affär till det nybyggda Forumhuset vid Sjögatan, så öppnade Rainer Högback en affär i hotellets källarvåning. Där höll han till ända till 1971 då hotellfastigheten renoverades och banken inredde källarvåningen till arkiv. A. Talas Beklädnadsaffär hade flyttat hela verksamheten in i det varuhuset på andra sidan Strandgatan. Modeaffär Saga Perjus passade då på att flytta in i Talas tidigare affärslokal.

I augusti 1966 besökte redaktör Harry Granberg från den svenska televisionens nyhetsavdelningen Kristinestad och här står han och intervjuar hotelldirektören Carl Sjöblom. Katten Maggi fick också vara med på ett hörn och fotot finns i Alvar Utters fotosamling och det publicerades i Syd-Österbotten.

År 1966 började KOP planera ett nytt bankhus i staden och de beslöt då att den gamla byggnaden skulle rivas och de gav bankens arkitektavdelning i uppdrag att planera en ny bankbyggnad på samma ställe. Hyresgästerna Stadshotellet och kötthandlare Rainer Högback i huvudbyggnaden sades upp, liksom Skeppars Bokhandel och Saga Perjus modeaffär i gatubyggnaden. Protester från flera håll fördröjde dock rivningsbeslutet och myndigheter lade rivningsförbud på den. Finlands Television var snabbt på plats och redaktör Harry Granberg intervjuade direktör Calle Sjöblom i ett inslag, som gick ut i etern i augusti 1966. I oktober 1966 tog KOP:s direktion tillbaka uppsägningen av Stadshotellet och lovade att det får vara kvar på obestämd tid. Turistföreningen i Kristinestad förde i slutet av året en massadress till bankens huvudkontor i Helsingfors, där de vädjade till banken att bevara den gamla byggnaden. Adressen var lång och välskriven och den framfördes av Lars Axén och Klas Ivars.

Staden bjöd då ut ett område söder om stadsbron nedanför torget som tomt för ett nytt bankhus. Banken lät firman Pohjatutkimus utföra pliktning i stadsfjärden i januari 1967. Redan i april samma år konstaterade banken att de inte var intresserade av tomten nere vid fiskstranden. Rivningsförbudet för den gamla hotellbyggnaden förlängdes hela tiden.

På 1960-talet började också myndigheterna ställa krav på Stadshotellets utrymmen, som inte uppfyllde kraven. Hyresgästen och hyresvärden KOP kunde inte komma överens om villkoren för hur kostnaderna för en renovering skulle fördelas. Detta ledde till stadshotellet avslutade verksamheten då hyreskontraktet gick ut och hotelldirektören Carl Sjöblom stängde dörrarna för gott i slutet av juni 1969. Chef för KOP i staden den här tiden var Erkki Ikkelä-Koski (f.1936 i Kauhajoki), som var direktör från år 1964 till 1975, då han flyttade över till Vaajakoski.

Det nya hotellet på Östra sidan, som till en början kallades Havshotellet hann inte bli färdigt före Stadshotellet stängde. Det var Byggnadsbyrå Th. Nygren som uppförde Havshotellet där också staden var delägare och det kunde invigas först i mars 1970. Också byggmästare Erik Hinds planerade ett hotellbygge på den tomt som han ägde vid Parmansgatan nedanför Strandgatan. Dessa planer förverkligades ändå inte.

År 1967 beslöt statsrådet att flera kulturhistoriskt värdefulla byggnader i staden skulle skyddas och Hannelius gamla gård hörde till de skyddade. Till en början gällde skyddet både interiör och exteriör men efter en tid lindrades skyddet så att det endast gällde utsidan.

År 1970, i början av juli hyrde banken ut den nedre våningen i det nedlagda hotellet åt Pohjolan Voima, som hade ett stort behov av inkvartering åt sina kraftverksbyggare.

År 1971, i slutet av september började KOP en renovering av den gamla gården, som fick idel lovord i staden. K. E. Nyman från Vasa var huvudentreprenör och deras byggmästare Peter Båsk från Solf började med att sälja ut dörrar, fönster och annan inredning åt hugade stadsbor. Gårdens fasader skulle återfå sitt gamla utseende från slutet av 1700-talet, det var väl endast huvudingången till banken som fick vara kvar. Planeringen gjordes av arkitekt Pinomaa i Helsingfors. På övre våningen skulle det inredas en större direktörsbostad och en mindre bostad. I nedre våningen skulle kundbetjäningen flytta till den östra delen med direktören utrymmen skulle finnas i den västra ändan. Källarvåningen skulle inredas till bankens arkiv och bankvalv. Det gamla uthuset på bakgården, den så kallade ”spårvagnen”, som innehöll en bostad, en bagarstuga och magasin såldes åt Martti Jansson och den revs av Stig Sjöstrand från Pjelax och i stället skulle där byggas en värmecentral och biltak.

År 1971 påbörjades rivningen av den gamla hotellbyggnaden så att endast stockarna lämnades kvar. Fotot finns i Alvar Utters fotosamling.

År 1971, den 15 mars flyttade banken KOP tillfälligt sitt betjäningskontor till sina tidigare utrymmen i gården längs med Strandgatan och de verkade där tills renoveringen var klar. Denna renovering var total och det var endast väggarna som fanns kvar av Josef Hannelius gård från 1787. Huvudentreprenör vid den omfattande renoveringen var K. E. Nyman från Vasa. Några lokala företag deltog inte, förutom Aarno Pullola som tillverkade räcken och andra metalldelar.

I juni 1972 återinvigde banken sitt kontor efter renoveringen och chefdirektör Matti Virkkunen deltog också i invigningsfesten.

Efter renoveringen, som blev att kosta över 1 miljon mark,  verkade banken ensam i gården och i början av år 1995 fusionerades den med Unitas/Föreningsbanken och de bildade då Merita Bank. Efter några år genomfördes flera fusioner och bankens namn ändrades till Nordea. Efter fusionen stängdes KOP-kontoret vid Salutorget i februari 1996 och de 6 anställda flyttade tvärs över torget till nya banken Merita.

År 1998, i februari sålde Merita Fastigheter den gamla bankfastigheten åt fastighetsbolaget Ab Josefsgården, som ägdes till hälften av Kontorstjänst Langels Kb och den andra halvan av Kristinestads Lokalförsäkringsförening. Sama år gjordes en inomhusrenovering av hela fastigheten. För planeringen stod Talotuuma, Itälaakso skötte renoveringen och A-Sähkö skötte elinstallationerna, samtliga företag från Kristinestad. År 2013 fusionerades Lokalförsäkring med Tapiolagruppen och bildade då LokalTapiola. Lokalförsäkring övertog i något skede hela huvudbyggnaden men de sålde sedan gården, så att den numera är i privat ägo. Den långa gården längs med Strandgatan är i privat ägo och är i gott skick.

Huvudbyggnaden ”Josefsgården” är också i gott skick och pryder sin plats vid Salutorget och Josef Hannelius skulle vara nöjd om han visste att hans gård från 1787 bär hans namn och fortfarande är i användning.

Foton.

Gården på tomt nr 92 som byggdes 1787 har genomgått många renoveringar men den senaste som gjordes i början av 1970-talet är nog den mest lyckades. Gården är i dag i privat ägo och Lokal-Tapiolas lokalkontor är där på hyra i den östra ändan. Endast en del av den västra ändan är i användning och där verkar en fastighetsförmedling. Fotot från sommaren 2019.
Gården längs med Strandgatan hörde i långa tider ihop med Stadshotellet men den är numera i privat ägo och inrymmer flera bostäder. En del av denna gård stod före Nya Kyrkans byggande 1897 på tomt nr 36 i hörnet av Hållfastskagatan och Östra Långgatan och där verkade Fruntimmersskolan i Kristinestad på 1890-talet.
I den här byggnaden på Strandgatan 49 har det bott många personer och där har funnits flera butiker, bokhandlar, en reklambyrå och till och med en kinesisk restaurang.
På Hannu Vallas flygfoto så framträder KOP:s bankhus tydligt mitt i bild i hörnet av Strandgatan och Salutorget. Byggnadsvolymen är 2 258 m3 och våningsytan är 430 m2. Fotot från SLS:s samlingar.
I juni 1972 var den stora renoveringen genomförd och banken tog då hela byggnaden i bruk. Arkitektbyrå K. A. Pinomaa från Helsingfors stod för huvudplaneringen och K. E. Nyman från Vasa stod för huvudentreprenaden. Kaskisten Puutavara levererade allt trämaterial och Auto-Kaross A. Pullola tillverkade alla stålkonstruktioner. Urho Tuominen OY från Björneborg installerade elektriciteten och Huber från Vasa skötte om vatten, värme och saniteten, betongen levererades av Närpes Betong. Stenfoten av cement är beklädd med tunna skivor av granit och den kom från Viitasaaren Mustakivi. Fotot av det renoverade huset är från Nordeas historiska arkiv/ELKA.
I november 1958 fick turistföreningen besök av Bengt Olofsson från RESO i Stockholm och här sitter han i mitten under deras styrelsemöte i ”kejsarkabinettet” på Stadshotellet. De andra är fr.v. Fredrik Stenlund, Uno A. Kopisto och till höger Jorma Kiuasperä och bankdirektör Nils-Anders Ingves från Närpes. Fotot från Alvar Utters fotosamling.
Byggnaden där Stadshotellet var inrymt har alltid haft en framträdande roll i den centrala stadsmiljön. Veljekset Karhumäkis vykort från början av 1960-talet, utlånat av Juhani Saari.
År 1966 fanns bankens kontor i västra delen i bottenvåningen medan Carl Sjöbloms Stadshotellet förfogade över resten. I källarvåningen hade Rainer Högback en köttaffär. Fotot från Nordeas historiska arkiv/ELKA.
På Rafael Olins foto från år 1968 så har banken en egen ingång från torget och stora skyltfönster. Det var mycket diskussion om dessa fönster i stadens beslutande organ år 1938 men KOP kunde öppna sitt kontor där 1939. Kontoret hade ju före det funnits i gården längs med Strandgatan. I högra kanten syns Handelslaget La-Syds nybyggda affärshus och i den andra kanten syns Talas varuhus från 1964. Fotot från SLS:s samlingar.
År 1971 användes det redan ordentliga byggställningar av metall men de två männen där uppe ser inte ut att använda någon skyddsutrustning vid monteringen. Fotot finns i Alvar Utters fotosamling.
År 1971 påbörjades rivningen av den gamla hotellbyggnaden så att endast stockarna lämnades kvar. Fotot finns i Alvar Utters fotosamling.
I samband med renoveringen av huvudbyggnaden 1971-1972 så revs denna gårdsbyggnad, som innehöll båda magasin och en bostad. Den här gårdsbyggnaden uppfördes på 1860-talet efter att den stora stadsbranden år 1859 hade förstört alla gårdsbyggnader på denna tomt. I början av fortsättningskriget år 1941 så skulle tyska trupper ha varit inkvarterade i denna byggnad. Fotot finns i Alvar Utters fotosamling.
Gatubyggnaden fotograferad ca 1970. Fotot finns i Alvar Utters fotosamling.
Under åren 1971-1972 renoverade KOP-banken sin byggnad vid torget. Fotot finns i Alvar Utters fotosamling.
Det var ju år 1929 som Kansallis-Osake-Pankki förvärvade den här gården, som då inrymde Stadshotellet, Banken själv öppnade ett kontor i gården bakom hotellet, som syns till vänster. Fotot från 1930-talet är från Nordeas historiska arkiv/ELKA.
På vykortet från 1917 så syns Stadshotellets gård till vänster. Hotellet har ingång endast från baksidan, där det fanns en större farstukvist. Vid den stora renoveringen år 1910 togs det upp en dörr och några fönster i stenfoten och där inreddes en affärslokal.
På Ina Roos´ marknadsfoto från sekelskiftet så ser vi Mathilda Bergs värdshusbyggnad till vänster. Det byggdes sedan om till hotell år 1910 och det verkade där till år 1969 då det stängde. Fotot från SLS:s samlingar.
Mathilda Bergs värdshus med ingång via den vackra porten vid Strandgatan. Fotot från början av 1900-talet finns på stadens museum Carlsro.
I januari 1914 uppträdde Tyne Hedberg på stadshotellet och en grupp ungdomar visade upp olika danser. Bland annat den moderna dansen tango ”en högst egendomlig dans” visades, men Syd-Österbottens utsända trodde att vi nordbor nog är för styva i lederna för att kunna åstadkomma den rätta effekten i denna dans. För att kunna utföras som i sitt hemland Argentina krävs det lite sydländsk livlighet och grace.
En springgosse kan vara bra att ha i tjänst då ärenden skall skötas. Annons 11.8.1917.
På 1920- och 1930 var det vanligt att kringresande klädförsäljare från andra städer besökte Kristinestad och kunde ha med sig hela 5 000 kappor till försäljning. Denna försäljning skedde på värdshus, gästgiveriet och på Stadshotellet och var förstås något som ogillades av de lokala handelsmännen. I något skede blev det sedan förbud mot denna ”Hotellhandel”, men den kunde ju fortsätta på torget, åtminstone under marknaderna. Annonserna ur tidningen Syd-Österbotten.
Syd-Österbotten 14.3.1917: Natten mot måndagen avled härstädes en av stadens äldsta innevånare, änkefru Carolina Erika Sundman, född Nylin. Född i Arboga den 31 januari 1834 blev den nu avlidne vid 17 års ålder gift med sjökaptenen Henrik August Sundman från Kristinestad, till vilken hon som nygift inflyttade och varest hon sedan varit bosatt. Änka redan år 1869 bedrev hon en mindre tapisseriaffär härstädes, till dess hon 1883 övertog fröken M. Wahlforss bokhandel, som hon innehaft intill den 15 september 1915 – således i 32 års tid. Hjärtegod och vänsäll lämnar hon nu stor saknad efter sig hos anhöriga och vänner. Hon sörjes närmast av en dotter, en son, svärdotter, barnbarn och barnbarns barn, samt många släktingar och vänner. Frid och välsignelse över hennes minne.