Sammanställt av Lasse Backlund i april 2021, med hjälp av kyrkböcker, mantalslängder och gamla tidningar. Mirva Wihuri-Uuro och Reija Backlund, född Jylli har bidragit med foton och information. Rafael Olins släktutredningar har varit till stor hjälp.
Gårdens historia.
Åren 1751 till 1760 så ägdes tomten nr 20 av rådman Johan Arosell, som var gift med Greta Lovisa Gavelius (d.1774) men efter Johans död år 1760 övertogs den av hans dotter Elisabeth Arosell (1743-1779) ända fram till år 1774.
År 1774 gifte sig Elisabeth Arosell med Casper Lebell Junior (1746-1813) och gården som nu hade fått nummer 25 övertogs då av Elisabeths bror, skepparen Johan Gustaf Arosell (1744-1790). Han gifte sig år 1785 med borgaredottern Anna Greta Björkroth (1757-1827).
Åren 1788-1790 var skepparen Johan Gustaf Arosell i krigstjänst och han avled i fältsjuka år 1790. Gården och Arosellska tomten övertogs då av änkan Anna Greta.
År 1795 ägdes gården och tomten av änkan Anna Greta Arosell. I mars detta åt gifte änkan Anna Greta om sig med handlanden Johan Ekström (1751-1812).
År 1805 ägdes Arosellska tomten nr 25 och gården av borgaren Johan Ekström och detta år byggde han en ny gård på tomten.
År 1812 avled borgaren Johan Ekström och gården och tomt 25 övertogs då av änkan Anna Greta.
År 1815 ägdes tomten nr 25 av borgareänkan Anna Greta Ekström, som bodde där med pigan Maria.
År 1820 ägdes tomten nr 25 av borgareänkan Anna Greta Ekström men den 28 augusti detta år övertogs den så kallade Arosellska tomten nr 25 av guldsmeden Johan Adolf Zveigberg (1794-1863). Denne var född i Birkkala och gick i lära hos C. A. Zveigberg i Tammerfors och år 1815 flyttade han till Kristinestad. År 1819 blev han kallad mästerguldsmed efter att ha tillverkat ”en såkallad Gräddsnäcka af silfwer”.
År 1821 i december gifte sig guldsmeden Zveigberg med Lisa Maria Berntson (1801-1868), som var född i Kristinestad. Omkring 1824 byggde Zveigberg ett större uthus på gården.
År 1825 ägdes tomten av guldsmeden Johan A. Zveigberg och hustrun Lisa.
År 1830 ägdes tomten nr 155 av guldsmeden Johan A. Zveigberg och hustrun Lisa. Den obebyggda tomten nr 164 längs Kyrkogatan ägdes av handelsmannen Josef Holmströms arvingar. På den tomten fanns en trädgård, eller kryddgård som den hette den tiden och där växte lummiga träd. Josef som var född år 1773 hade avlidit år 1819 och han hade varit gift med Helena Christina Lebell (1775-1826) som för övrigt var dotter till tidigare ägaren Elisabeth Arosell och Casper Lebell.
År 1840 ägdes tomten nr 155 av handlanden J. A. Zveigberg och hustrun Elisabeth, som kallades Lisa medan tomten nr 164 ägdes av handelsmannen Johan Ferdinand Josefsson Holmström (1805-1863). Johan Ferdinand var gift med Ulrika Kristina Hedman (1810-1870) från Kvevlax.
År 1845 ägdes tomten nr 155 av handlanden J. A. Zveigberg och hustrun Elisabeth. På hyra bodde bland annat tulluppsyningsmansänkan Anette Wetterhall och en apotekareänka. Tomten nr 164 ägdes av handlanden Johan Ferdinand Holmström.
År 1847 övertogs tomten nr 155 i hörnet av Västra Långgatan och Kyrkogatan av postförvaltaren H. T. Grönberg med hustrun Amalia tillsammans med piga och dräng. Grönberg fick fastebrev 8 mars och köpet finansierades med ett lån på 340 rubel av Jakob Jonas Estlander, som var kyrkoherde i Lappfjärd. Arbetskarlen Johan Hellström bodde där med hustrun Beata. Den obebyggda tomten nr 164 ägdes av handlanden Johan Ferdinand Holmström.
År 1855 ägdes båda tomterna 155 och 164 av postförvaltaren H. T. Grönberg och hustrun Amalia, drängen Matts och pigan Maria. På hyra bodde arbetskarlsänkan Beata Hellström.
År 1857, den 9 juli sålde postförvaltare Grönberg de båda tomterna med alla byggnader för 1 500 rubel åt handlanden Albert Hasselblatt. Denne var född i staden år 1828 och var son till Lars Reinhold Hasselblatt (1800-1880) och Johanna (född Tallgren i Kaskö 1804-1888). Albert var gift med Charlotta Gylander (1835-1875), som var född i Gamlakarleby. Där bodde också en mamsell Sofia Sacklén och en annan mamsell Amalia Mineur med pigan Anna.
År 1860, den 21 augusti såldes Albert Hasselblatts båda tomter och alla byggnader på konkursauktion. Högsta godkända budet gavs av Alberts far, Lars Reinhold Hasselblatt, som bjöd 1700 rubel. För att finansiera köpet lånade Hasselblatt 1 300 rubel av handlanden Carl Gustaf Hydén.
År 1865 ägdes tomterna av handlanden Lars Reinhold (1800-1880) och Johanna Hasselblatt (f.1804 i Kaskö-1888 i Kristinestad. Lars Reinhold var son till den första Hasselblattaren i Kristinestad, nämligen Isak Reinhold. I gården bodde handlanden Gustaf Adolf Cairenius på hyra. Han var född år 1836 i Kimito och år 1861 gifte han sig med Maria Gustafsdotter Starcke (1837-1908). Demoiselle Johanna Printz bodde där, liksom demoiselle Augusta Cederström. Tidigare ägaren, handlanden Albert Hasselblatt och hustrun Charlotta bodde också här.
År 1868, den 25 oktober förstördes samtliga uthusbyggnader i en brand. Också huvudbyggnaden brandskadades, bland annat stora delar av yttertaket blev förstört. Brädfodringen på den södra väggen förstördes, 16 fönsterrutor i 4 bågar söndrades. Inne i byggnaden blev två rum illa skadade. Den här branden är en av de största som har drabbat staden. Den största inträffade 14 januari 1859 men den här branden som fick sin början på tomten 157 i nuvarande Rådhusparken förstörde helt alla byggnader på 3 tomter och brandskadade byggnader på ytterligare 4.
År 1869, alltså året efter branden byggdes den första byggnaden på gården då en bagarstuga uppfördes. Den var 19 alnar (ca11,5 m) lång, hade ett tak av pärtor och placerades nära den södra rån.
År 1870 ägdes båda tomterna av viktualiehandlanden Lars Reinhold Hasselblatt med hustrun Johanna. På hyra bodde en skräddare Gustaf Nålman och hustrun Katharina. Före detta handlanden Albert Hasselblatt och hustrun Charlotta bodde också där, liksom demoiselle Johanna Printz.
År 1875 ägdes tomterna 155 och 164 av viktualiehandlanden Lars Reinhold Hasselblatt och hustrun Johanna, men de bodde inte själva där, det gjorde däremot sonen Albert Hasselblatt med hustrun Charlotta, som dog i september detta år och de ser inte ut att ha haft några barn. Också stadsnotarien Svante Blomqvist bodde där. Han var född år 1838 i Huittinen och var gift med Alvina Elisabeth Gustafsson Starcke (f.1836).
År 1880 ägdes tomten och gården av viktualiehandlanden Lars Reinhold Hasselblatt med hustrun Johanna men de bodde inte i gården. Änklingen Albert Hasselblatt (f.1828) bodde däremot där. Där bodde också fröken Gustafva Eskola (f.1857) fröken Olga Gumberg (f.1857) och arbetskarlen Matts Lolax (f.1820) med hustrun Gustafva (f.1844) och två söner. Lars Reinhold Hasselblatt dog i staden år 1880.
År 1885 ägdes båda tomterna av handlandeänkan Johanna Hasselblatt (1804-1888). På hyra bodde handlande August Roos (f.1838) med hustrun Olga (f.1840) och två döttrar. Där bodde också brandvakten Johan Förnäs (f.1833) med hustrun Klara (f.1838) och 3 barn. Johanna Hasselblatt dog i staden år 1888 den 28 april och genom ett testamente uppgjort 5 mars 1888 övertogs gården och all annan egendom av hennes hennes systers dotter Sofia Enberg, född 1837 i Kaskö. Gården värderades då till 3 000 mark.
År 1891, den 9 februari fick sågbokhållaredottern Sofia Enberg lagfart på de bebyggda tomterna 155 och 164, men hon bodde inte själv i gården. Där bodde handlanden August Roos (f.1838) med hustrun Olga (f.1840) med ett fosterbarn och dottern Hilma (f.1868). Där bodde också bokbindaren Theodor Andersson (f.1862) med hustrun Anna (f.1865) och två mindre barn. Änkan Emilia Lagerström (f.1855) bodde också på hyra med sina två barn.
År 1894, den 12 september sålde sågbokhållaredottern Sofia Enberg gården på de båda tomterna åt snickaren Frans Fredriksson (f.1845) och hustrun Albertina (f.1835) för 3 000 mark. Hos dem bodde gesällen Konstantin Koskinen (f.1864) i gården. På hyra bodde den tidigare ägaren, fröken Sofia Enberg (f.1827), likaså snickareänkan Maria Ekblom (f.1825) med sonen Frans (f.1865). I gården bodde också arbetskarlen Otto Knuuttila (f.1859) med hustrun Sofia (f.1838) och tre barn.
År 1897,den 1 april sålde snickaren Frans Fredriksson gården på de båda tomterna 155 och 164 för 3 200 mark åt bleckslagaren Jakob Sandberg, som kallades Jaakko Samperi. Han var född år 1839 och var gift med Maria (f.1840). På hyra bodde då handlanden August Roos (f.1838) med hustrun Olga (f.1840) och två barn. Skollärarinnan Fransiska Kåhlsten bodde där med sin syster Agnes och det gjorde också sadelmakareänkan Emilia Lagerström med två barn.
I november 1899 flyttade Kansallis Kirjapaino sitt tidningstryckeri från den så kallade Parmanska gården på Strandgatan 55 till Jakob ”Samperis” Sandbergs gård på Västra Långgatan 15. De gav bland ut tidningen Suupohjan Kaiku och de hade då sitt kontor i Haaronens gård, som fanns där Sparbankens hus finns i dag. I juni 1901 flyttade de också kontoret till Samperis gård och det fanns där ända till oktober 1902 då både kontoret och tryckeriet flyttade till W. Parmanens gård.
År 1900 ägdes tomterna 155 och 164 av bleckslagaren Jakob ”Samperi” Sandberg med hustrun Maria (f.1840) och sonen Karl (f.1874) och lärlingen Konstantin Männistö (f.1883). På hyra bodde boktryckaren J. H. Vartiainen (f.1858) med hustrun Gustafva (f.1858) och sonen Karl (f.1882) och lärlingen Viktor Heinonen (f.1883). På hyra bodde också sjömannen Otto Erland Jakobsson Sandberg (f.1879) med hustrun Hilma (f.1871) och två döttrar. Också arbetaren Konstantin Sandberg (f.1869) bodde där med hustrun Katarina (f.1869) och två barn. Typografen Albin Mikkanen (f.1893) bodde här med hustrun Justina (f.1876) och två mindre barn. Därtill bodde arbetaren Nestor Kiviharju (f.1876) och han var ”i aktiv tjänst”.
År 1901 tecknade Jakob Sandberg en ny brandförsäkring på byggnaderna och om du vill läsa mera om försäkringen och byggnaderna, så skall du klicka HÄR!
År 1906 ägdes tomterna 155 och 164 av bleckslagaren Jaakko ”Samperi” Sandberg (f.1839) med hustrun Maria (f.1840) med sonen Karl (f.1874). På hyra bodde Jaakkos son sjömannen Otto Erland Sandberg (f.1879) och hustrun Hilma (f.1871) och deras tre döttrar. Typografen Albin Mikkonen (f.1873), hustrun Justina (f.1876) och två barn var skrivna i gården med en anmärkning ”alla utvde). Samma sak står det för arbetaren Nestor Kiviharju (f.1876), hustrun Anna (f.1873) och en son. Arbetaren Johan Ojala (f.1841) bodde i gården tillsammans med hustrun Greta, liksom arbetaren Konstantin Sandberg (f.1869) och hustrun Katarina (f.1869) med fyra barn.
År 1910 ägdes gården fortfarande av Jaakko ”Samperi” Sandberg med Maria och där bodde i stort sett samma personer.
År 1911, den första februari på kvällen förstördes plåtslagare Samperis gård i en eldsvåda. Elden uppstod i den västra delen av gården, alltså längs med Kyrkogatan. Flera hyresgäster hade redan gått till sängs och vissa räddades ”i blotta linnekläderna”, skrev Syd-Österbotten den 4 februari. När brandkåren kom till platsen slog elden redan ut genom både fönster och tak, och släckningsarbetet försvårarades på grund av vattenbrist. När sprutorna började fungera måste brandkåren koncentrera sig på att rädda den Savanderska gården på Västra Långgatan 17. Avståndet mellan gårdarna var endast en meter och med stor möda kunde den gården räddas. Värre gick det med Samperis gård där endast en vägg i den sydliga ändan blev kvar efter branden. ”Det som återstår av byggnaden utgöres dock mestadels blott av förkolnade ruiner”, skrev tidningen.
Enligt den finska tidningen Suupohjan Kaiku bodde förutom gårdsägaren Jaakko Samperi också tatariske handlanden Samuel Arifullin, hästkarlen Takala och järnvägsarbetaren Nissinen. Gården och lösöret var lågt försäkrat, varför gårdsägaren och hyresgästerna led stora förluster. Om du vill läsa mera om branden, så skall du klicka HÄR och sedan rulla ned sidan till år 1911.
År 1911, den 10 februari sålde plåtslagaren Jaakko Samperi tomterna 155 och 164 och brandresterna åt smedmästaren Frans Ludvig Wihuri för 5 600 mark. Kontant skulle betalas 100 mark och följande månad 500 mark och resten, alltså 5 000 mark betalades med en skuldsedel. Samperi köpte i april 1911 Blombergs gård på Strandgatan 14 och flyttade dit. Smeden och plåtslagaren Wihuri var född år 1873 i Tammerfors och var gift med Marie, som var född år 1877 i Skellefteå i Sverige. Wihuri hade varit i smedbranschen sedan februari 1910, då han öppnade en verkstad i fru Jahnsons gård på Varvsgatan 4. I början av april 1911 fick Wihuri ritningarna för ett nybygge godkända av magistraten i staden. Den nya gården började säkert uppföras direkt och till en del användes de stockar i nedre våningen, som klarade sig vid branden. Byggnaden blev färdig antingen 1911 eller 1912 och den står fortfarande kvar och är i gott skick.
År 1912 ägdes den nya gården och tomterna 155 och 164 av plåtslagaren Frans Ludvig Wihuri. Han bodde där med hustrun Marie, men som kallades Maria och tre barn och pigan Anna Pirttinen. På hyra bodde arbetaren Frans Takala (f.1877) med hustrun Maria. Också typografen Albin Mikkonen (f.1873) och hustrun Justina (f.1876) var mantalsskrivna här.
År 1913 byggde smedmästaren Wihuri en fabrik på sin tomt vid Kyrkogatan och rådhusparken. Ritningarna till den godkändes redan i augusti 1912. Den byggdes av sten och i den nedre våningen inreddes en smidesverkstad och i den övre en plåt- och bleckslageri. Där började han tillverka kopparkärl på mekanisk väg. Där hade han också en cykelverkstad, han sålde vattenpumpar, skodde hästar och tillverkade bastukaminer. De polerade kopparkärlen var av erkänt hög kvalitet, bland annat fick han ett fint pris på industriutställningen i Viborg i augusti 1914.
Handlanden Arifullin bodde i gården på hyra och han hade också sin affär på Västra Långgatan 15. I december 1913 skrev Syd-Österbotten att tjuvar en natt hade brutit sig in i Arifullins affär genom att bryta upp ett fönster. Hustrun, som hade sovit i ett angränsande rum hade vaknat och väckte maken som överraskade tjuvarna. Tjuvarna kunde smita, bytet blev litet och följande dag kunde polisen gripa två man, och tidningen publicerade genast namnen på de två skyldiga männen. Redan följande vecka hölls det ting i staden där den ena mannen frikändes i brist på bevis. Ärendet fördes till hovrätten som ansåg att bevisen räckte och dömde honom till fängelse i 2 år.
År 1915 övertog Wihuri tillsammans med redaktören Kaarlo Paasonen Kristinestads mekaniska verkstad, som låg vid hamnen på Östra sidan. Säljare var handelsmannen och sjökaptenen J. W. Olin (1846-1919). Tanken var att där inrätta ett sågverk och en kvarn. Eftersom världskriget pågick så var det stora problem att få tag på råmaterial och detta hämmade produktionen, åtminstone i plåtslageriet. I mars 1917 flyttade fabrikör Sundqvist sin verkstad från Kaskö till Wihuris fabrik på Östra sidan och Sundqvist blev på samma gång den tredje ägaren.
År 1916 ägdes gården fortfarande av F. L. Wihuri. Denne var också politiskt aktiv och invaldes bland annat i stadsfullmäktige och han hade också flera andra uppdrag. I hans gård bodde också handlanden Lydia Lindberg (f.1886), tjänarinnan Anna Bergqvist (f.1871) och plåtslagaren Konstantin Männistö (f.1883) och hustrun Helmi (f.1892). På hyra bodde också plåtslagaren Iisakki Hartikainen (f.1884) och hustrun Iida (f.1891), liksom arbetaren Nestor Enholm (f.1870). Också predikanten Kusti A. Sallinen (f.1885) bodde i gården med hustrun Eva (f.1891) och två mindre söner. De svenska medborgarna, arbetaren Karl Rydström (f.1873) och hustrun Anna (f.1859) bodde här.
År 1918, i augusti sålde Wihuri gården åt rektor U. U. Seppä för 80 000 mark och ungefär samtidigt köpte Wihuri gården vid Strandgatan 22 av föreningen Kristiinan Suomalainen Kansallisseura. I det köpet ingick också den stora tegelbyggnaden nere vid Norrfjärden, som Kansallisseura hade låtit uppföra till festlokal år 1913. Han flyttade då sin fabrik som tillverkade allt från sparkstöttingar till polerade kopparkärl från tegelbyggnaden invid Kyrkogatan till den stora byggnaden nere vid Norrfjärden. Det är alltså den byggnad som i dag kallas Kulturhuset Dux.
År 1919 i juli sålde rektor U. U. Seppä gården vid Västra Långgatan 15 åt affärsmannen Kaarlo Hektor Jylli (1887-1957). Denne, som kallades Kalle var född i Ikalis och han var gift med Anna (f. Korkki 1885 i Tyrvis, död i staden 1968. Tyrvis, på finska Tyrvää, var tidigare en kommun som 1973 uppgick i Vammala, som sedan år 2009 har uppgått i storkommunen Sastamala). Paret Jylli hade flyttat till staden i mitten av 1910-talet och hade år 1918 förvärvat handlande Lerbackas gård, som fanns på tomten Strandgatan 18. I oktober 1919 öppnade maskinmästare Thure Laine en velocipedverkstad i Wihuris tidigare verkstad.
År 1920 ägdes gården och tomterna 155 och 164 av korvmakaren Kaarlo Jylli och hustrun Anna med 3 barn och pigan Emma Koski (f.1885). På hyra bodde bokbindaren Saul Soininen (1889) med hustrun Ada (f.1893) och en yngre son. Här bodde också handlanden Emil Pohjavirta (f.1881) med hustrun Amanda (f.1882) med 4 barn. Arbetaren Axel Vigren (f.1894) bodde på hyra tillsammans med modern Matilda (f.1860). Handlanden Samaleth Arifullin (f.1877) som var rysk undersåte bodde också här, liksom direktören Johannes Hästbacka (f.1877) och hustrun Selma (f.1881). Arbetaren Hilda Peltonen (f.1890) bodde också i gården med sina två barn. I januari detta år inträffade en brand i bostaden invid Mekaniska verkstaden på Östra sidan. En sinnesslö , 10-årig flicka hade handskats ovarsamt med elden så att huset antändes och brann ned till grunden. Hennes förkolnade kropp hittades sedan bland ruinerna.
År 1924 i december öppnade Einar Glader en ”Koppar- och plåtslageriverkstad” i Jyllis gård.
Ännu 1930 ägdes gården och de båda tomterna av korvmakaren Kaarlo Jylli. Där bodde också mekanikern Eskil Sten (1895) med hustrun Ellen (1892) och under en tid bodde där också plåtslagaren Einar Glader (1894) med hustrun Ida (1895) och en yngre dotter. Under kortare perioder bodde det flera personer och familjer i gården. Till exempel chauffören Yrjö Ojanen (f.1903) med hustrun Sandra (f.1899) bodde, liksom telegrafisten Viljo Forsman, stationskarlen Uno Tuominen med hustrun Lempi.
En bit in på 1930-talet bodde arbetaren Viktor Paavonaho (f.1879) på hyra och med honom bodde hans son Veikko (f.1916). Toivo Toivonen bodde också där med hustrun Aino Sylvia, liksom arbetarhustrun Alma Mäkinen. Chauffören Väinö Korkki (f.1895 i Tyrvis) bodde på hyra med hustrun Anna (f. Päiviö i Raumo år 1902). Med dem bodde flera barn. Korvmakaren Arvo Korkki (f.1911), bodde också i gården. Skogsvakten Hugo Johan Hannus (f.i Närpes år 1888) bodde mot slutet av 30-talet i gården med hustrun Amanda (f. i Hattula år 1884) och fosterdottern Dagny Elvira (1916-2020). Dagny var född Degert i Helsingfors och som vuxen gifte hon sig med Alvar Utter (1911-2007).
År 1931 hände en tragisk olycka då chaufför Väinö Korkkis dotter som då var endast 2 år gammal brändes till döds. De bodde i den västra ändan av gården och två av barnen var inomhus och hade lekt med tändstickor. Kläderna hade fattat eld och den ena flickan som hette Mirja dog före hon hann föras till sjukhus. Tidningarna som skrev om olyckan nämner ingenting om att själva huset skulle ha blivit brandskadat. Invändigt har gården tydliga tecken på en brand men det är oklart när denna inträffade.
År 1939 ägdes gården av Kalle Hektor och Anna Jylli. Med dem bodde sönerna Osmo (f.1916) och Esko (f.1920). Kalle Hektors syster Selma Maria, som var född i Ikalis år 1877 bodde där, liksom tjänarinnan Helena Johanna Korkki (f.1913 i Tyrvis). Skogsvaktaren Hannus hade nu flyttat till före detta Krestjaninovs gård på Parmansgatan 11. I stället bodde chauffören Mauri Ritola (f.1906 i Ilmajoki) där med hustrun Anne (f. Salo i Ilmajoki år 1913) med två barn.
I början av 1940-talet är det fortfarande samma ägare och i stort sett samma inneboare. En handlande Palmu bodde en tid på hyra med hustrun och två barn. Arbetaren Maria Augusta Härkönen (f. Aho i Åbo år 1880) bodde på hyra, tillsammans med dottern, fabriksarbetaren Kerttu Maria Härkönen (f.1905 i Kauhajoki). Också Helena Johanna Korkki bodde kvar, nu med sin man Veikko Österholm (f.1913 i Ähtäri) och de hade också en son, som var född år 1940.
I mitten av 1940-talet är det fabrikör Kalle Hektor Jylli som äger gården, där de driver både matvaruaffär och matservering. Sonen Esko bor där och han är handelsbiträde.
År 1950 i början av året ägdes tomterna och gårdarna av Kalle Hektor och Anna Jylli. Med dem bodde Kaarle Hektors syster Selma Maria (f.1877). Sonen Esko som är handelsbiträde bodde också i gården och han hade år 1947 gift sig med Kerttu Lehtimäki (f.1921 i Storkyro). Med dem bodde barnen Anna-Liisa, Pasi och Kari. Kerttu Maria Härkönen bodde kvar i gården trots att hennes mor hade dött.
År 1950 den 15 maj sålde Kalle Hektor och hustrun Anna tomterna 155 o 164 med alla byggnader för 1,5 miljoner mark åt gårdsägaren Jalmari Pietiäinen (f.1898 i Kuivala by i Valkeala) och Eero Pietiöinen (f.1916 i Kaarina). I köpet ingick alla maskiner i korvfabriken men inget annat lösöre. Säljarna fick rätt att hyresfritt få bo kvar i gården vid Kyrkogatan i 5 års tid. I januari 1952 meddelade Yrjö Niemi från Seinäjoki att han tänker öppna en metallverkstad i gamla korvfabriken.
År 1952 den 11 november sålde herrarna Pietiäinen gårdarna och tomterna 155 och 164 åt tidningsbolaget Kristiinan Sanomalehti Oy för 1,65 miljoner mark. Bolaget som var infört i handelsregistret 14.10.1948 gav ut tidningen Suupohjan Sanomat. I styrelsen satt ordföranden Kalle Hektor Jylli, viceordförande Juho Teirilä, sekreteraren Yrjö Linna och medlemmarna Ahti Niskala, Eino Hämäläinen, Armas Hartikainen, Frans Edvin Silfvernagel, Aarne Talas, Kalle Högnäsbacka, Yrjö Perttula, Juho Kiili och Niko Talvitie. Efter affären flyttade familjen Jylli över gatan till gården på Västra Långgatan 10. Tidningens redaktör Jorma Kiuasperä, som var född Mattson i Vasa år 1916, flyttade då till gården med hustrun Maire (1923-2005) och tre döttrar.
Tidningen flyttade år 1957 sitt kontor och sin redaktion från Parmans gård på Strandgatan 61, där de hade verkat sedan slutet av 1940-talet. Före det fanns kontoret i det så kallade KU-huset på Östra sidan mellan åren 1927-1947. Tidningen hade länge kontoret på Västra Långgatan trots att tryckeriet i tegelhuset på gården lades ned för åtskilliga år sedan, efter att tidningen hade köpts upp av Ilkka Oy i Seinäjoki. Då Ilkka sålde gården åt Vinkel, så lämnade redaktionen och kontoret kvar på hyra men år 2021 flyttade tidningen sitt kontor till Strandgatan 38. Vinkel sålde sedan gården åt affärsmannen Tom Grankull, som är bosatt i Åbo.
I oktober 2020 sålde Tom Grankull Suupohjan Sanomats kontorshus i hörnet av Västra Långgatan och kyrkogatan åt systrarna Camilla Stenholm och Cecilia Yrttiaho. De har grundligt restaurerat gården och bedriver Eleonora Bed & Breakfast verksamhet i gården. Huset är trots sina 100 år i gott skick.
Foton.
Annonser ur tidningarna Syd-Österbotten och Suupohjan Kaiku.
